En barndomsklassiker

Finmat på söndagar när jag var liten, var ibland ugnsgrillad kyckling med hasselbackspotatis, sås - och ris!
Jag vet inte varifrån riset kom in i bilden, det kanske var så att nån inte gillade hasselbackspotatisen (hur man nu inte kan gilla hasselbackspotatis??..), eller att mamma kanske inte orkade skala och skära så många potatisar eftersom vi var såpass många i familjen?.. Ja, jag vet faktiskt inte. Eller kanske såg hon riset som ett slags tillbehör, en grönsak?...

I alla fall så bjöds det kokt ris till, och det där har jag svårt att släppa. För det är gott! Jag åt i alla fall alltid både potatis och ris, och det gör jag gärna fortfarande när det kommer till hasselbackspotatis och sås - gärna lite ris till!

Idag gjorde jag vanliga kycklingfiléer i ugnen. Jag kryddade tinade filéer med grillkrydda. Bara det. Och la i en form och så in i ugnen.
Hasselbackspotatisarna gjorde jag som väl de flesta gör dem - skalade potatis, skar av en skiva i botten för att potatisen ska stå stadigt, och sen skar jag skåror nästan ända ner - men inte riktigt.
Och sen pensla med smält smör, lite salt på och så in i ugnen. Ibland har jag ströbröd på, men idag hade jag inget ströbröd så det fick gå bra utan.
Sen penslade jag potatisen emellanåt, tills de fått fin färg och var klara.

Ris och sallad till, och såsen gjorde jag på vanlig bottenredning, och vätskan var skyn från kycklingen plus lite vatten och grädde. En hönsbuljongtärning i, och så smaka av med salt och peppar. 

En huslig dag

Jag har haft dåligt med ork sista tiden.
Men idag har jag faktiskt åstadkommit lite! Dels har jag bakat tre brödlimpor, och dels har jag kokat en ljuvligt mustig kalops till middag.

Brödet hittade jag recept på på nätet, jag minns inte var. Men som vanligt föll receptet inte mig helt i smaken, utan jag var tvungen att ändra lite :). Bland annat tyckte jag att mängden farinsocker var alldeles för stor, så den drog jag ner på till nästan hälften.
Resultatet  blev en limpa som kanske inte är jordens nyttigaste, men ändå helt ok att äta då och då - lite som en skogaholmslimpa, fast godare! Receptet var tydligen från 70-talet, så den får heta 70-talslimpa.
Såhär var min version:

70-TALSLIMPA

1 pkt jäst
3 dl vatten
2 dl mjölk
2 ägg
2 tsk salt
en rågad dl brun farin
rågsikt
vetemjöl till utbakningen

Smula jästen i degbunken. Värm vatten och mjölk till ungefär fingervärme, häll i bunken och lös upp jästen.
I med äggen, saltet och farinsockret. Rör om så allt blandar sig.
Häll i rågsikt medan maskinen går. Degen blir liksom "klistrig", men fullt hanterbar. Bara lite konstig i konsistensen, men det ska vara så.
Den här degen ska bara jäsa en gång, så ta ur degen ur bunken, upp på ett mjölat bakbord. Knåda lite, och dela sen i tre delar som du formar till avlånga limpor.
Låt jäsa i en timme under bakduk, på bakplåten.
Grädda i 200 grader, i mitten av ugnen (eller lite längre ner) i 25 minuter. 

Klart! Saftigt och gott blev brödet :). 


Och kalopsen...ja, den körde jag lite på känn. Men ungefär såhär:

KALOPS

1 kg högrev
2 stora gula lökar
4 mellanstora morötter
3-4 msk vetemjöl
vatten
6-7 lagerblad
10-15 kryddpepparkorn
lite buljongpulver
lite coloritsoya

Skär högreven i ganska stora bitar (ca 3*3 cm). Fräs dem så de får lite färg, i en stor gryta av gjutjärn.
Under tiden kan du skala löken och morötterna. Löken skär du i fjärdedelar, morötterna i stora bitar. I med grönsakerna i grytan och låt fräsa med en stund.
Pudra lite vetemjöl över, rör om och häll sedan på vatten så det täcker. Tillsätt buljongpulver och soya.
På med locket, och låt koka i minst två timmar, gärna tre. Smaka av med salt om det behövs. 

Jag serverade med alla tillbehör jag kom på - rödbetor, inlagd gurka samt min goda sallad med champinjoner och rödlök.
Och så en bit av det nybakta brödet förstås.. :)

RIKTIGT gott! Kalops ska jag göra många gånger i vinter! 

Kryddigt, vegetariskt

Rester är en finfin sak. Då kan man göra mat en annan dag till nästan ingen kostnad alls :).

För ett tag sen gjorde jag en vegetarisk grönsaksröra. Receptet hittar du HÄR.
Det blev en del över, och det frös jag in.

Idag när det vankades veggodag igen, tog jag fram burken igen. Det var lite väl lite för att räcka till två, så jag värmde röran, tillsatte lite vatten, och hällde i röda linser som fick koka med i tio minuter. Klart!

Till det tänkte jag mig först pasta, men kände att det blev lite trist. Så istället gjorde jag likadana potatishalvor som jag bjöd på igår (det får jag blogga om imorgon eller så, om gårdagens middag i sin helhet). Jag delade helt enkelt potatis i halvor på längden. La dem med snittytan uppåt i en ugnsform som jag penslat med rapsolja. Sen oljade jag även potatisen på ovansidan (snittytan), strödde över svartpeppar, flingsalt, och så lite färsk hackad bladpersilja och timjan.
In i ugnen på 225 grader i en halvtimme eller nåt, tills färgen är fin.

En sallad var förstås givet till, och så en klick creme fraiche som jag saltat och pepprat lite. Creme fraichen satt som en smäck till den kryddiga lins- och grönsaksröran :). 

(Innan jag ställde in potatisen i ugnen...)

(Lite färsk timjan på det hela blev både fint och gott!)

Som att ladda för maraton

När man är såhär som jag är just nu, sådär hjärntrött och inte riktigt hundra (minst sagt) vad gäller orken. Då vill man fortfarande leva ett bra liv. Jag vill göra det jag gjorde förr, jag vill kunna allt och orka allt.
Tyvärr är det ju bara att inse att riktigt så är det inte. Inte just nu, och inte på ett tag. Kanske sen, nån gång, längre fram, men inte nu.
Men det betyder ju inte att jag måste avstå så värst mycket egentligen. Jag kan fortfarande göra samma saker som förr, fast inte lika ofta och inte lika mycket, och jag måste planera det. Ladda upp, prioritera, schemalägga. Lite som att springa ett maratonlopp (som jag aldrig har sprungit, men jag kan föreställa mig - det är ju liksom inte bara att leva på som vanligt och sen dra till loppet och springa.)

Idag skulle vi få finfrämmat - min systerdotter med familj var på ingång. Jag hade fått finfint älgkött av hennes man, och i gengäld skulle jag bjuda på en middag.
Det var länge sen vi umgicks. Jag tycker så mycket om dem, de är så roliga och rara allihop.
Men att bara dra iväg och fika en sväng, nej det går faktiskt inte numera. Eller går och går - allt går utom småbarn och tennsoldater, som det heter. Men det blir inte bra - då blir jag trött och ledsen, orkar inte hänga med i vad som pratas, och sen tar det några dagar att hämta sig.
Det låter ju jättetöntigt nu när jag skriver det - hallå, jag behöver bara åka med i en bil, gå in och sätta mig vid dukat bord, fika med trevligt sällskap, och sen åka med i bilen hem igen.
Men det är inte så himla enkelt just nu!

För dagens middag hade jag planerat minutiöst. Maten förberedde jag igår så långt det gick. Jag såg till att sova ut i morse, och jag tog mig en middagslur innan de kom. Andreas städade, jag grejade i köket. Jag fixade en grej, vilade lite, fixade nästa grej, vilade lite. Tills allt var klart.
Jag såg till att jag tagit mina mediciner i lagom tid.
Allt skulle ju flyta på.

Och det gjorde det! Jag kunde servera min trerätters, den var till och med god :), och jag orkade hänga med i samtalet bra (tyckte jag, de kanske tyckte att jag var värsta sega...men nu räknar jag bara MIN upplevelse :)).
Barnen ville pyssla efter maten, så jag drog fram mina pärlplattor och vi pärlade allihop. Ja, så kan man också göra - det var riktigt trivsamt faktiskt!
I tre timmar var de här, och det var tre riktigt, riktigt sköna och roliga och härliga timmar!

Och nu i efterhand är jag så nöjd och glad. För jag KAN ju!! Jag kan göra allt jag vill, egentligen. Jag måste prioritera - jag fick hoppa över auktionen igår som jag tänkt gå på, för jag ville spara krafterna. Och jag orkade inte åka ut i skogen i morse och gå promenad, för även de krafterna kände jag att jag behövde.
Men jag kan göra saker som är viktiga för mig. Jag får välja bort annat, jag får prioritera noga, men jag kan fortfarande göra saker.
Är inte det rätt fantastiskt? Jag tycker det. Det är inte så självklart att man kan sånt.

Men ikväll somnar jag nog ovaggad ;)...

Siciliansk lammgryta

I fulkorgen på ICA hittade vi en dag finaste lammköttet.
Jag har aldrig lagat lamm förut, men genast blev jag lite sugen!

Men hur lagar man lamm egentligen, tänkte jag - hur gör man, vad blir godast? Jag tänkte mig närmast en gryta.
Och gryta blev det.

Jag fick tips om en siciliansk lammgryta, och det passar ju som handen i handsken när vi alldeles nyligen var just på Sicilien på semester! :)
Dessutom kom receptet från Carolinas blogg - Carolina som med sin familj äger lägenheten som vi fick bo i när vi var på vår semester. Såklart måste jag testa hennes sicilianska gryta!

HÄR hittar ni receptet! Det är ett jättefint recept, en gryta med oliver och sardeller och tomat och vitlök och annat gott.

Såhär såg det ut - och det smakade väldans gott! :)

En dag i grönsakernas tecken

Igår åt vi vegetariskt igen.
Det blev pasta (egenimporterad från Sicilien ;)) och en god, mustig tomatsås.
Tomatsåsen är hur enkel som helst - man fräser hackad lök och vitlök i olivolja, och sen häller man i ett par burkar krossad tomat (Muttis är god, tycker jag).
Sen är det bara att krydda efter behag. Jag hade i rosmarin, oregano, salt, svartpeppar och socker. Det räcker fint så! Speciellt som vi hade goda tillbehör till - mozzarella i stora bitar, en sallad toppad med strimlad, soltorkad tomat (också den från Sicilien), och så det godaste - en riktigt fin trapanesisk pesto med mandel och tomat. Ja jädrar så god!!

Till kvällens avsnitt av Bonde söker fru gjorde jag i ordning lite nyttigt snacks - stavar av morot, gurka och röd paprika, och till det två dippsåser.
Den ena var en vanlig dill- och gräslöksdipp, sån man köper i pulverform till chips och blandar med gräddfil.
Den andra var egengjord. Jag hackade rödlök väldigt fint, mosade en mjuk avocado, och blandade med en klick creme fraiche. Salt och peppar i, inget annat.

Sen kom i och för sig Andreas och förstörde det nyttiga lite med en skål chips han hittat i ett skåp. Men what the heck - jag åt mest grönsaker ändå, och dessutom är ju chips också en grönsak (rotfrukt) :). 

Köttfärssoppa

Idag gjorde jag en enkel köttfärssoppa.
Jag hackade en gul lök och ca 10 cm purjolök, och fräste i smör i en stor gryta. Hackade gul och röd paprika och hade i.
I med 700 g fläskfärs, stek tills det blir genomstekt.
Då rörde jag i ett par matskedar tomatpuré, och hällde sedan på vatten och buljongpulver.
När vattnet kokat upp, hällde jag i en halv burk majs, och ett par-tre deciliter pasta.
Krydda med chiliflakes, salt och svartpeppar.

Klart!

Till det rostade vi lantbröd bakat med olivolja.

Det är ju det jag säger - god och nyttig mat behöver inte alls vara krånglig! :)

Saftigt, chokladigt, sött och salt

Den här kakan har jag gjort tidigare, då med Marabous chokladkaka med dajm. Den blev gudomligt god!Igår gjorde jag den med schweizernöt istället, och jag undrar om den inte blev till och med snäppet bättre? Men den här gången orkade jag inte vispa grädde till, så den avnjöts som den var. Men gillar du choklad ska du definitivt testa den här! Toppa med din favoritchoklad helt enkelt :)

Schweizernötbrownies

150 gram smör
3 ägg
2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 dl vetemjöl
drygt 1 dl kakao
1½ tsk flingsalt
100 g Marabou schweizernöt

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt svalna.Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och luftigt. Blanda mjöl, kakao och salt i en bunke.Rör ner smöret i ägg- och sockersmeten. Vänd ner mjölet och häll smeten i en ugnsform, klädd i bakplåtspapper. Formen ska vara ca 20*20 cm.Grädda ca 25 minuter. Den ska inte "dallra" men den ska heller inte vara genomgräddad i mitten.Lägg på chokladbitarna och låt smälta en stund. Bred sen ut chokladen med en sked.Sen lyfte jag över kakan (med pappret) till en annan form som inte var varm, och ställde in i frysen en stund och sen i kylen, tills chokladen ovanpå har stelnat.

Äkta svenska kåldolmar!

Ja, kåldolmar känns ju väldigt svenskt. Riktig svensk husmanskost.
Men som de flesta vet så är det inte alls så svenskt, utan turkiskt.
I Turkiet gjordes dolmarna med vinblad. Så själva vitkålen är ju ett svenskt påfund.
Och de gjordes med nötfärs och pressad citron. Så gör i alla fall inte jag mina :).

Nej, mina använder jag fläskfärs till. Ingen citron. Och ingen risgröt som en del har. Men hackad lök, köttbuljongpulver, salt, svartpeppar och vitpeppar. Och ägg, grädde och ströbröd.
Och i recept jag har läst står det att man ska ha "en dryg matsked" färs i varje blad. Men det blir så futtigt, tycker jag - nej, jag brassar på med typ nästan en deciliter i varje :). I alla fall när kålbladen är stora. 

Det är lite krångligt att koka kålhuvudet och dra av bladen. Men inte så himla trixigt ändå - en sån där stor pincett man använder i matlagningen, och en kniv, så är man i hamn :).
Sen slår man in det hela lite snyggt, lägger skarven neråt och lägger dolmen i en smord form.
Penslar med smält smör, saltar lite, och ringlar över sirap. Och så in i ugnen! Efter halva tiden häller jag på några deciliter av kålspadet, blandat med köttbuljongpulver. Och sen in i ugnen igen. Det tar sammanlagt ungefär 50 minuter, längst ner i ugnen, i 200 grader. 

Gott blir det! Rårörda lingon till förstås, och så gör man en sås med hjälp av skyn, och lite grädde.
Dessutom hade jag lite sallad till, och egeninlagd gurka. 

Festmåltid!! Och billigt - vitkålen kostar nästan inget just nu, och fläskfärsen var det extrapris på i veckan på ICA. 

Back to Italia

Det blev en liten Italien-revival ikväll - jag lagade till en lasagne som jag själv tyckte blev väldigt mustig och smakrik och god :).
Men det blir den väl med riktigt goda tomater, tre sorters ost (Gäsene special, mozzarella och parmesan) och riktigt fin oregano direktimporterat från Italien :).

Nu har jag till och med satsat på ett par drinkar. Jag brukar sällan dricka mer än nån munfull med alkohol numera, men ikväll smakar romåcolan fint!

Ha en riktigt härlig helg, allihop! Njut av hösten!