Ett år med Bröli!

Idag är det en stor jubileumsdag. Idag är det exakt ett år sen som vi hämtade hem vår lille Frans-Bröli Gustafsson, a k a Bröli. Eller Linroos Zhun Natsuko som han heter i stamtavlan.

Då var han åtta veckor, och ett par veckor innan hade jag blivit lite kär och galen i den lille glosögde lurvetussen som uppfödaren visade bilder på i en rasgrupp på FB som jag är med i. Uppfödaren visade sig också vara jättetrevlig, och till slut gick det inte att motstå, så vi slog till. Idag för ett år sen åkte vi iväg i arla morgonstund mot Roslagen. 

Bröli i sin nya pappis famn för första gången

På kvällen kom vi hem med honom. Så pytteliten, alldeles klotrund (att pälsen stod rätt ut från kroppen bidrog kanske till det intrycket :D) och lite blyg inför allt det nya.
Men han blev fint mottagen av sina nya storebröder Igge och Wilmer. Och han verkade lite extra glad över att Wilmer var en japanese chin precis som han själv - han var ju van att se en massa japaneser omkring sig!
Han somnade rätt så omgående i soffan, trött efter alla nya intryck. Och när han låg bredvid fjärrkontrollen såg vi att han var typ exakt lika lång (kort) som den!

Egentligen hade vi tänkt kalla honom för Frans/Frasse. Och det gjorde vi i några dagar. Tills vi av olika anledningar började prata om gamla Robinson-avsnitt där braten Jan Dinkelspiel ringde hem till sin mamma, och mamman utbrast, "Men BRÖLI!! BRÖLI!! ÄR DET DU BRÖLI??!". Det var tydligen hans smeknamn. Och Bröli grät när han hörde sin mammi.
Sen kunde inte jag släppa det namnet utan började kalla lille Frans för Bröli. "BRÖLI!! BRÖLI!! ÄR DET DU BRÖLI??!" ropar jag än idag åt honom, och han blir lika glad varje gång :).

Idag är han dock inte liten som en fjärrkontroll längre. Inte superstor heller - 3,5 kg ungefär. Men han har ju vuxit betydligt. Inte minst ögonen har vuxit :). De här bilderna har jag tagit idag:

Han är en riktig morsgris som helst följer mig i hälarna överallt där jag går. Åker jag till ICA och handlar är han alldeles ifrån sig av lycka när jag kommer hem. Eller det räcker med att jag går ut och hämtar posten utan honom.
Han är bråkig och busig och stollig, men samtidigt smart som bara den och alldeles, alldeles underbar! "Mammis gryn", som jag brukar säga till honom att han är. 

Åh vad jag är glad att han är här!

Det är nåt fel på mig

Eller ja, det är många fel på mig.
Men ett fel som ställer till bekymmer är att jag ibland fastnar liksom i vinkelvolten. Jag börjar göra en grej, och så kommer jag på att jag ju då kan passa på att göra en annan grej. Och när jag ändå gör DET så kan jag ju lika gärna ta itu med en tredje grej också som passar in! Och som jag skrivit om tidigare - om jag t ex får för mig att baka bullar, så tänker jag gärna att "Äsch, då kan jag ju lika gärna göra dubbel sats när jag ändå håller på! Eller ja, varför inte tredubbel? DET gör jag!".
Och det vore ju jättekäckt om det fungerade. Men det GÖR JU inte det, jag borde fatta att det inte gör det eftersom det ALDRIG fungerar. Men lik förbannat tänker jag så nästa gång också.

Jag har kanske alltid varit så, till viss del. Men när jag var frisk så gick det ju att reda ut oftast. Nu gör det inte det.
Jag minns att våren efter min stroke, så fick jag till slut (på läkarens order) söka hjälp hos en arbetsterapeut som skulle lära mig att göra lagom. För jag saknade helt den förmågan och jag körde på med krafter som inte fanns. Jag tror att jag gjorde mer än jag nånsin gjort förut, när jag egentligen borde sparat krafterna till träning och läkning. Kanske var det nån undermedveten reaktion - "Jag kan VISST, jag ÄR INTE så himla sjuk!" kanske jag sa till mig själv. Jag vet inte. Men med arbetsterapeutens hjälp kunde jag till slut föra dagbok över vad jag gjorde på dagarna, och insåg att det var ju faktiskt nästan sjukligt. Inte konstigt att jag mådde dåligt och var trött och ledsen!
Efter några månader med samtal och övningar hos arbetsterapeuten, fick jag föra dagbok igen. Den gången blev det lite rimligare resultat. Och när jag fick se de förra dagboksanteckningarna blev jag förfärad - hur hade jag tänkt? Hur orkade jag ens?

Sen dess har jag varit bättre på att bromsa - periodvis. Men ibland kommer jag in i ett läge där jag liksom bara ökar och ökar tills jag stupar och bara gråter och får ångest för att jag helt enkelt inte orkar mer. Den här veckan har varit lite så varje dag. Jag tror det var i tisdags som det var värst. Eller om det var i måndags. Jag minns inte längre vad det var jag gjorde, men jag vet att jag mådde jättedåligt efteråt och var som en trasa, men försökte hålla masken när Andreas kom hem. Det gick sådär - han genomskådade mig och tyckte att jag skulle parkera mig i soffan och säga till om jag ville ha nåt. "Lite saft eller så.". Han är snäll han..

Sen har jag varit lite så från och till under hela veckan. Så när idag visade sig bli en väldigt lugn dag så passar det så himla bra. Jag har sovit, legat och dragit mig länge, ätit god brunch, och så var jag och Andreas och handlade lite på ICA lite snabbt. Och en flaska bubbel på systemet, till ikväll. För att jag var sugen på bubbel med jordgubbar i.
Maten idag blir superenkel. Jag har tagit fram kåldolmar ur frysen, och Mamma Scan har rullat köttbullar (åt sonen som inte gillar kåldolmar). Superenkelt. Och jag ska sova lite tänkte jag, och sen ska jag dricka bubbel och kanske ta en dusch och sen gå i nattsärken resten av eftermiddagen/kvällen. Ringa mamma. Fundera på viktiga saker som hur jag ska göra med håret - mörk igen, eller blond? Och tänka jättemycket på roligheter som vi bokat in till våren! Igår bokade vi biljetter till Pernilla Wahlgrens "Kort, glad och tacksam" i Karlstad. Idag bokade vi hotell till den dagen. Och häromdan preliminärbokade vi vårt favvoställe, den lilla stugan på den lilla ön i den lilla sjön i skogen i norra Värmland. Vi vill åka dit över påsken.

Just en sån här dag behöver jag.

Och när vi var på ICA fick jag superfina tulpaner igen.

Och så köpte jag mig en liten kruka med vit scilla i. Ååååh, våren och alla blommor....<3

Så min lördag i kort: sova, tänka på roliga saker, titta på fina blommor (hurra, jag kanske kollar i frökataloger också??), dricka bubbel, loda runt i nattsärk.

Den här dagen gillar jag. 

Friyay!

Fredagar har jag alltid älskat! Bästa dan på veckan. Fastän jag är hemma på heltid sen länge så är fredag ändå överlägset bästa dagen. För då kommer sonen hem (ja, varannan fredag då eftersom han åker till sin far varannan fredag också). Men idag är en sån extra bra fredag när han kommer hem till mammi!
Dessutom slutar Andreas tidigare och då känns dagen plötsligt väldigt mycket längre och roligare.

På ett diskussionsforum där jag hängde förr om åren, var det några gånger diskussion om det där - "Om du (som jobbar heltid) skulle få ta en vardag i veckan ledigt - vilken dag skulle du ta?".
Många valde onsdag, för då blir det som en liten paus mitt i veckan. En del resonerade mer åt måndag, för då blir helgen längre.
Men fredag var en sån dag som de flesta absolut INTE ville ta ledigt. "Jamen då blir det ju inte MIN lediga dag! Då går jag bara och städar och ordnar inför helgen!" resonerade de.
Och tänk, jag resonerade precis tvärtom, hur kvinnofällemässigt det än kan tyckas - jag gillar att "städa och ordna" inför helgen! Jag ser det inte som att min lediga dag försvinner - jag ser det som att jag får möjlighet att förbereda så vi har mer tid för varandra under helgen. Inte minst när barnen var små, men också nu. Om jag har fixat lite sånt som jag förmår, då behöver inte helgen börja med städ och plock och tvätt och piff.
Numera är jag ju rätt värdelös på att städa (sånt som att dammsuga, skura, städa toaletten o s v). Men jag kan ju plocka i ordning lite, torka bord, piffa med nystrukna dukar, förbereda middagen o s v.

Men det har kanske också att göra med många andra faktorer, hur man resonerar om det där med "Vilken dag skulle du ta ledigt". En faktor är kanske vilka förväntningar man har på sig, från sig själv och eventuell partner. Här är det mer jag själv som vill göra såna här förberedelser inför helgen. Andreas har aldrig nånsin visat nån som helst irritation eller besvikelse om han kommer hem till ett rörigt hem med en vissen fruga liggandes nånstans långt ner under täcket. Då städar han väl, om han känner att det behövs. Eller så städar han inte utan knäpper en öl (det är ju ändå fredag :)) och sätter sig vid datorn, eller går upp och lyssnar på sina vinyler. Eller pysslar om den vissna frugan.

Så just för att jag inte har något krav och förväntningar på mig (i så fall bara från mig själv, för att JAG vill att det ska vara fint och ordning på fredagkvällen, för då mår jag bra) så är det här fredagspiffet bara roligt.
Idag t ex tyckte jag att de sista (alldeles vissna!) hyacinterna måste ut. De stod på köksön och såg ledsna ut. Julgruppen som jag fick av mamma, och som var så fin då i julas, sjöng inte ens på sista versen utan hade sjungit färdigt för länge sen. För att inte tala om hyacinterna i en tredelad kruka som jag grejat med innan jul.. En sorglig syn.
Plus att det är ju sannerligen inte jul längre!
Så jag plockade isär julgruppen. En kalanchoe som var så röd och grann för bara nån månad sen, klippte jag bort de bruna, torra blommorna på och planterade om i en annan kruka. Och så var det en söt liten murgröna som verkade pigg, och den fick också ny kruka och lite omsorg. Nu står den på köksbordet och gör mig glad!

Alla hyacinter tänker jag bära ut i förrådet där de får sova i ett par-tre månader. När det blir vår ska jag (om jag kommer ihåg) gräva ner dem ute, så kanske, kanske de blommar nästa år eller så om jag har tur! :)

Sorgliga julblomrester vid köksingången, i väntan på att få komma ut till förrådet/komposten

Nu ska jag byta dukar, piffa soffkuddar, förbereda kvällens middag och skriva handlingslista. Eller....nä, först ska jag ta mig en powernap!

Müsli och en restgratäng

Nåt som jag gillar både till frukost och mellanmål, är müsli. Men köpt müsli är ju oftast full av både kolhydrater i allmänhet och socker i synnerhet, så det skippar jag helst.
Så idag gjorde jag en egen müsli! Jodå, det finns kolhydrater i den också. Men inte alls i de mängder som i köpt müsli.
Jag utgick från "Gyllene LCHF-müsli" från DietDoctor, men gjorde den lite mer utefter vad som fanns hemma, och efter egen smak. Så det blev såhär:

MÜSLI med färre kolhydrater

200 g hasselnötter
ca ½ dl sötmandel (eftersom det var den enda sötmandel som fanns att uppbringa just idag)

2 dl kokosflingor
2½ solrosfrön
1 dl pumpakärnor
½ dl sesamfrön
2 dl hela linfrön
1 msk gurkmeja
1 msk malen kardemumma
2½ dl vatten
½ dl rapsolja
lite salt
lite sötströ

Hacka hasselnötterna och mandeln grovt med en vass kniv. Blanda alla ingredienser i en skål. Smaka lite så det blir lagom med salt och sötning.
Häll blandningen i en långpanna klädd med bakplåtspapper. Sprid ut så det blir jämnt, och ställ in i ugnen som är 150 grader.
Efter 20 minuter kan du röra om så att det inte blir bränt på ytan. Låt stå i en kvart till, rör igen. Sen lät jag müslin stå kvar i ugnen men stängde av den och lät luckan stå på glänt.

När müslin svalnat helt så är den klar!

Sen åt jag den till mellanmål bara för att jag blev så sugen på att smaka. Ca 1½ dl turkisk yoghurt och 1 dl müsli blev mättande och bra. Och superdupermegagott, säger jag som müsliälskare! 

Middagen blev något som jag dragit mig lite för att laga, faktiskt. Alltså, jodå, såklart tänkte jag att det kunde bli gott just när jag gjorde matsedeln! Jag hade sett tipset i nån matgrupp på facebook.
Men på nåt sätt kändes det ändå som att det kommer att bli sådär mediokert och bara som ett trist hopplock.
Men det blev det verkligen inte! Långt ifrån.

Det här är en sån där rätt där man kan dyka ner i grönsaks- och rotsakslådan och ta vad man har. Jag hade kålrot, rödlök, purjolök, fänkål, röd paprika och gul paprika. Dem hackade jag hyfsat smått (ca 1 cm stora bitar) och fräste i smör i en stor stekpanna så allt blev hyfsat mjukt (men inte tog färg). Salt och peppar på, och även hackad persilja och koriander från frysen. Smaka av.

Sen la jag grönsaksfräset i en smord ugnsform, och ovanpå la jag kasslerskivor.
Sen vispade jag ihop ca 1 dl philadelphiaost, 2 dl creme fraiche och 1 dl grädde. Salt och peppar i det också. Det hällde jag över kasslern.
Och så lite riven ost på innan allt åkte in i ugnen på 225 grader i 20 minuter.

Bara en sallad till det, så blev det perfekt!
Gudars så gott det blev. Och det blev över till morgondagens lunch också - perfekt :). Det ser jag fram emot! 

Och imorgon är det fredag! Yay! :) Då kommer min påg hem.

Plocklunch, långkoksmiddag och semmelfika

En himla smidig lunch var den jag lagade åt mig idag. Eller "lagade" är att ta i - jag plockade fram sakerna ur kylskåpet :).
Igår var det nämligen lite tapasaktigt till middag, och det som blev över fick bli en tapaslunch. En skiva rostbiff, några skivor enrisrökt skinka, och några skivor tomatsalami. Och så bredde jag färskost i en halv spetspaprika och strödde hackad persilja på. Ja, och så några gurkskivor. Mums! 

 En kopp te till, så var lunchen perfekt!

Middagen blev en lite mer omständlig historia. Men ändå enkel. Det som tog tid att göra var att koka köttet, men det gör sig ju självt.
Jag skulle nämligen laga till tjocka revbensspjäll. Så i med revbensspjället i en stor kastrull, täck med vatten, och så i med en klyftad rödlök, en morot i stora bitar, samt en stor vitlöksklyfta även den i bitar. Koka med locket på tills köttet känns mört, och då är det bara att hälla av vattnet och låta stå tills det börjar närma sig middagsdags.
Då gjorde jag en glaze på hackad vitlök och chili, smör, rapsolja, japansk soja, en skvätt sweetchilisås och en liten klick honung. Fräs vitlök och chili i olja och smör, tillsätt resten, låt koka ihop några minuter så är det klart. Pensla på det på köttet (som ligger i en ugnsform), och så in i ugnen 225 grader tills köttet har fin färg på ytan. Det går ganska fort.
Till det gjorde jag en coleslaw på rödkål, morötter och rödlök, och så tog jag lite sallad till. 

Semlor har jag varit sugen på ett tag (och bakade ju också i förra veckan). Men semlor är ingen bra grej för mig egentligen. Så jag bakade en LCHF-variant av semmelkladdkaka idag.

SEMMELKLADDKAKA utan mjöl och socker
4 ägg
½ dl sötströ
150 smält smör
2½ dl mandelmjöl
2 tsk malen kardemumma
1 tsk vaniljpulver
några droppar bittermandelarom

Smält smöret. Vispa ihop ägg och sötströ fluffigt (gärna med elvisp), droppa i bittermandelolja och blanda (ej vispa) sen i de torra ingredienserna (som du rört ihop i en skål först). Häll i smöret och rör försiktigt runt tills allt blandat sig.
Häll i en smord form och grädda i 200 grader i ca en kvart. Den dallrar lite när man tar ut den, men den ska sen stå till sig och svalna helt och då stelnar den också.

Sen kan man pynta lite med spritsad grädde ovanpå. Fint om man vill, eller fult som jag gjorde :). Skulle bli en blomma i mitten, och ett blad på var sida. Bladen ser ut som missformade maskar.

Men GOD är den! Jag tjyvsmakade när jag skulle fota. Men den egentliga avsmakningen blir om en stund, när jag har duschat och tagit på mig nattsärken och kokat te och parkerat mig i soffan så vi kan se Sveriges Mästerkock samt Farmen!

Crepes med champinjonstuvning

Crepes är bra och rolig mat tycker jag! Enkelt att förbereda så att det går snabbt att laga när det väl gäller, enkelt att variera efter smak, går att ha som förrätt, varmrätt eller efterrätt, eller bara som vanlig vardagsmat (som ändå känns lite extra lyxig!).

Det är också enkelt att göra en kolhydratfattig variant. Det var vad jag gjorde idag när jag gjorde crepes med champinjonstuvning.

CREPES med champinjonstuvning (LCHF)
Pannkakor: 
2 dl vispgrädde
1 dl vatten
5 ägg
1 msk fiberhusk
lite salt

Fyllning:
400-500 g färska champinjoner
1 liten rödlök
10 cm purjolök
3 salladslökar
2 schalottenlökar
1 dl grädde
½ förpackning Creme Bonjour gräslök
en skvätt vitt vin
en skvätt grönsaksfond
några droppar colloritsoja (för färgen, går att skippa om man vill)
salt, svartpeppar
hackad persilja

Gratinering:
riven ost efter smak

Börja med pannkakorna. Vispa äggen fluffiga, tillsätt de andra ingredienserna. Låt stå en liten stund, stek sen pannkakor (försök få dem så tunna som möjligt). Jag steker i smör.

Fyllningen kan du också göra i förväg om du vill. Skiva champinjonerna, hacka lökarna. Fräs i en rejäl klick smör i en stor stekpanna, på hög värme. De behöver inte vara färdigstekta och mjuka (eller de SKA inte vara mjuka) innan du häller på grädden, Creme Bonjour, vitt vin och grönsaksfond.
Låt puttra på hög värme tills det blir krämigt och tjockflytande. Smaka av med salt och peppar och blanda i persilja.

När det börjar närma sig middagsdags är det bara att fylla pannkakorna. Lägg en pannkaka på en skärbräda. Lägg en sträng med stuvning i mitten, och rulla ihop. Lägg i smord form.
Ovanpå strör du sen den rivna osten, och så in i ugnen på 225 grader tills osten smält och börjar få färg.

Ja, krämigare och smakrikare champinjoncrepes har ni kanske aldrig skådat :).

En fräsch sallad sitter fint till!

Helgen gick fort, tycker jag. Vi var hos min mamma i lördags, och när vi kom hem tog jag mig en tupplur på närmare tre timmar, så var den dan slut sen :). Och igår grejade jag i köket en del, så söndagen gick också fort.

I fredags åt vi pizza! Men med en botten som funkar alldeles ypperligt för mig. Utan kolhydrater, men åh så god - med bara ost!
Ostpizza skrev jag ju om för inte alls länge sen, men den tål att presenteras igen: En pizza med botten av bara ost! Inte alls så sunkigt som det låter, utan jättegott!
Hyvla ost, lägg i en så stor fyrkant som du vill ha pizzan, på en plåt med bakplåtspapper. Lägg i två lager. In i ugnen på ca 225 grader tills osten bubblar och börjar få färg på kanterna. Ta ut, låt svalna och stelna lite, och sen lägger du på tomatsås och annat topping.
Just i fredags tog jag fram en liten låda ur frysen. För ett tag sen åt vi stekt lövbiff, och då blev det ett par lövbiffar över. Dem strimlade jag och frös in, och nu tog jag fram dem och hade på pizzan tillsammans med färska champinjoner, färsk tomat och klyftad rödlök. oregano och färsk rosmarin.
In i ugnen ingen tills det ser färdigt ut. Ta ut och låt stå till sig i några minuter. Sen strödde jag ruccola över det hela, precis innan servering. 

Igår testade jag att göra tacos fast med lite mer vuxen smak än den vanliga. Jag hittade ett recept på "tortillabröd" fast då kolhydratfattigt, hos Diet Doctor.
Jag skriver ut receptet här också, men med egna ord:


TORTILLABRÖD utan mjöl

2 ägg
3 äggvitor
150g färskost (jag använde philadelphia)
½ tsk salt
1 tsk fiberhusk
1 msk kokosmjöl

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa äggen med elvisp i ett par minuter. Tillsätt färskosten och vispa igen tills smeten är slät.
Tillsätt de torra ingredienserna, vispa lite till. Låt smeten vila ett par minuter. Ta fram två ugnsplåtar och lägg bakplåtspapper på dem. Bred ut smeten tunt till den formen du vill ha (jag gjorde sex bröd ca 15 cm i diameter). Använd slickepott.
Grädda överst i ugnen i ca 5-7 minuter tills du ser att bröden börjat bli lite bruna i kanterna. De har mer färg undertill (övertill är de fortfarande bleka).

Ja, så skulle man göra enligt receptet. Det blev jättebra, men nästa gång ska jag dels ta lite mer fiberhusk eftersom smeten blev väldigt rinnande, och så ska jag låta smeten stå kanske en kvart åtminstone, innan jag breder ut den på plåten. Ja, och så ska jag ha lite olja på bakplåtspappret, för det var lite krångligt att få loss bröden sen.
Dessutom ska jag se till att jag har supersläta bakplåtspapper, för vid minsta lilla veck så rann ju smeten av och brödet var tunt eller t o m rätt av just på de ställena.

Men i vilket fall som helst - bra grund! Dessutom åt jag ett par av bröden till brunch idag, med smör och ost och grönsaker på och rullade ihop. Jättegott!

Men vad gäller de "vuxna" tacosarna - det blev inte köttfärs i! Istället tog jag en bit högrev och gjorde såhär:

"VUXENTACOS"

900 g högrev

oxfond
salt

Glaze:
1 vitlöksklyfta
1 torkad röd chili
smör, rapsolja
2 msk sweetchilisås
2 msk soja
1 msk honung
½ dl äppelmust
1 kruka koriander

Putsa köttet och skär i hyfsat stora tärningar. Lägg i en kastrull, fyll på med vatten så det täcker, och ha i oxfond och salt. Låt koka i någon timme (skumma av om det behövs). Häll av vattnet och låt köttet svalna något så det går att ta i.
Under tiden gör du glazen. Hacka vitlök och chili, lägg alla ingredienser i en kastrull och koka upp. Låt koka i några minuter tills glazen tjocknar, då är den klar.
Skär köttet i små bitar (typ 1 cm), och stek upp hastigt i lite smör i en stekpanna. Häll över glazen och låt puttra bara någon minut under omrörning. Hacka koriandern och blanda i. Smaka av med salt och peppar.

Förutom köttet hade vi blandad sallad, hackad gurka, salladslök och röd paprika i våra tacos. Dessutom, istället för tacosås, en avocadoröra:

AVOCADORÖRA

1 avocado
½ rödlök
1 dl creme fraiche
salt, svartpeppar

Mosa avocadon, finhacka rödlöken. Blanda ihop med creme fraichen och smaka av med salt och peppar.


Det var ett test som jag funderat ut ungefärligt och sen uppfann under resans gång :). Och det blev bra! Superbra! Det här ska vi göra fler gånger!

Av bröden blev det ju några äggulor över, och då bakade jag en "guldkaka" av dem:


GULDKAKA

4 äggulor
2 dl socker
75 g mjukt smör
skalet av en citron
2 tsk bakpulver
3 dl vetemjöl
1 dl mjölk

Vispa ihop äggulor och socker, gärna med elvisp, så det blir fluffigt.
Tärna smöret och vispa i även det.
Blanda rivet citronskal, mjöl, och bakpulver i en skål. Rör i det i äggblandningen (vispa inte, rör bara). Och så i med mjölken, rör till en slät smet som du häller i en form som är smörad och ströad.

Grädda i 175 grader, längst ner i ugnen ca en halvtimme.


När min lilla gumma kom hit tidigt i morse för att lämna sin hund över dagen, så fick hon en kopp te, en tekaka (som jag bakade häromdan) med ost, och en skiva guldkaka innan hon åkte igen. Jag tror hon gillade det! :)

Bröli fortsätter titta

Här kommer några flera "Bröli tittar på..." :). 


Bröli tittar (och slickar) på honung:

Bröli tittar på när mammi sjunger Håkan Hellström:
 

Bröli tittar på sin mormor när mormor fikar:

Bröli tittar på chokladbollar:

Han är så supersöt

min lille Bröli. Lite enerverande ibland med sitt överväldigande behov av att vara exakt där hans mammi (jag) är varenda sekund. Men i det stora hela - supersöt.
Hans ögon är ju i en klass för sig. Omdömen som jag fått höra om hans ögon: "Ganska så stora". "Charmiga". "Uttrycksfulla". "Härliga".
I själva verket är de ju kanske snäppet för stora för hans lilla ansikte. De är alltid (när han är pigg och vaken) väldigt vitt uppspärrade. Han tittar på allt och ser ständigt ut som ett frågetecken.

Häromdagen visade jag ju när Bröli tittade på när mammi bakade tekakor.
Här är en bild på när Bröli tittar på mammi när hon tittar på tv: 

Och här är en bild på när han tittar på sin pappi:

Lite mer klassiskt "söt" när han tittar på sin pappi, tänker jag.

Jag är fascinerad av hans ögon. Jag tänkte att jag skulle ta bilder på när Bröli tittar på saker. Det här får bli en start. 

Min skräck för att göra bea

Jag gillar verkligen bearnaisesås. Ibland köper vi sån där kall på burk, sån som enligt Leif Mannerström inte ens får kallas bearnaisesås (men som kan vara god på sitt sätt ändå). Men godast är förstås en hemmagjord. Överlägset godast!
Jag har gjort hemmagjord bea TVÅ gånger i mitt liv. Eller ja, tre nu då, med dagens bedrift inräknat.
Första gången jag gjorde det var en gång när vi hade gäster på middag. Bean blev helt perfekt, supergod! Jag förstod inte alls vad alla pratade om, att bea skulle vara så svårt att slå själv. Det gick ju hur lätt som helst??
Så nästa gång jag skulle slå en bearnaise, var jag full av självförtroende. Det här var ju ingen match!
Men det var det, givetvis. Hela bean skar sig och jag var jättebesviken.
Sen dess har jag inte gjort nån mer bea. Inte förrän idag.

Jag hade en s k "fläskytterfilé", d v s en benfri kotlettrad i kylen. Den skulle bli en kryddig, helstekt historia i ugnen. Så i förmiddags förberedde jag den - jag blandade ett par matskedar paprikapulver, lika mycket flingsalt, lite svartpeppar, lite chiliflakes och ett par matskedar hackad färsk rosmarin. Blandningen klappade jag in i köttet (efter att ha putsat det), och så lindade jag in det hela i plastfolie och lät ligga över dagen.
På kvällen la tog jag bort folien och la köttet i en ugnsform och så in i ugnen på 200 grader (skulle hellre kört på 175 men tiden var lite knapp och det blev faktiskt bra och saftigt ändå!). Temperaturen fick gå upp i 70 grader, då tog jag ut köttet och slog in i ett bakplåtspapper och lät ligga och vila medan jag ställde in vanliga strips och kålrotsstrips i ugnen.
Och sen gav jag mig på bean. Fast besluten att lyckas. 
Det finns tusen olika recept på bea, men jag valde att följa den från Matgeek. Den var lättbegriplig och utförlig och bra!
Jag skriver upp den här också - klipper och klistrar, för enkelhetens skull. Men den är alltså från Matgeek.

• 2 schalottenlökar
• 3 msk vatten
• 3 msk vitvinsvinäger
• 1 kvist dragon
• 4 vitpepparkorn
• 1/2 tsk dijonsenap
• 1 krm cayennepeppar
• 500 g smör
• 5 äggulor
• Färsk persilja
• Mer dragon
• Salt & peppar

1. Hacka löken.
2. I en liten kastrull häller man vatten, vinäger, lök, dragon och vitpeppar.
3. Koka upp och reducera till hälften. Sila av och låt svalna.
4. Smält smöret och låt svalna en aning. En perfekt temperatur är 50-55 grader men det är inte så knussligt.
5. Häll äggulorna i en bunke. Tillsätt senapen samt den nedkokade vinägern.
6. Ställ bunken på ett vattenbad och vispa oavbrutet.
7. Efter ett tag börjar äggulorna och vätskan bilda en fluffig smet. Fortsätt vispa tills det är riktigt tjockt och fluffigt. Har du en termometer är 62-65 grader en alldeles lagom temperatur. Hettar man upp den för mycket kommer äggen koagulera och då blir det bara en grynig sörja.
8. När äggvispet är klart tillsätter man smöret i en tunn stråle under konstant vispande. Det är ofta här som det knyter sig men om man bara häller i en fin stråle, inte stressar och vispar hela tiden så blir det sällan några problem. Man kan öka tempot på hällandet efter ett tag. Risken för att den ska spricka är störst i början. Ju mer smör man har i, desto fastare blir såsen. Somliga gillar att ha i bottensatsen medan somliga tycker att det blir för mycket sälta. Testa och gör som du tycker blir bäst.
9. När allt smör är ivispat rör man i cayennepeppar, lite mer dragon, persilja, salt och peppar.

Ja, så gick det till. Och det blev jättebra! Och köttet blev också superfint, och även mina kålrotsstrips. Det blev som en festmåltid, fast väldigt billigt, på en vanlig torsdagskväll :). Och min skräck för bea är åter borta.