Sommaren har varit alldeles, alldeles fantastisk. Jag har haft semester - i TRE veckor! Sist det hände var nog på gymnasiet eller så, så det har känts som oceaner av tid att vara ledig! Jag/vi har verkligen tagit det lugnt. Mest lullat omkring här hemma, njutit av sovmorgnar och träffat fina vänner och åkt på små dagsutflykter, bl a Vättern runt och till Lysekil på sälsafari. Men tre veckor mest hemma, det har varit helt makalöst skönt. Det här kommer nog att sluta med att jag blir en riktig hemmagris, på allvar. Kanske kommer jag aldrig att åka utanför 70-skyltarna.
Förresten var vi ju i London i maj. Det var hur kul som helst, hela familjen förälskade sig i London och hela England. Dit åker vi igen! Men hemma är ändå bäst...
Och efter semestern kommer det ju en vardag. Visst kände jag lite så att nog kunde jag varit ledig i några veckor (läs: år) till utan att lida det minsta. Men samtidigt slog det mig idag, när Andreas kom hem efter sin första arbetsdag efter semestern: Herregud vilken underbar vardag vi har! Jag gillar den, på riktigt! Jag har världens finaste familj, jag bor exakt som jag vill, jag har roliga jobb att göra bara jag lägger manken till, jag har fina vänner, jag har mina djur... Vad mer kan man begära? Jag har tak över huvudet och mat för dagen. Det är det sannerligen inte alla som har. Så jag sa det till Andreas: Vi ska vara glada över vår vardag! Vi är bortskämda!
Och ute börjar det bli höst. Inte ens det känns sorgligt, efter den här sommaren. Jag var ute i trädgårn nu på kvällen, och det var faktiskt höst i luften. Det blåste kallt, äpplena håller på att mogna. Luften var alldeles hög och klar, jämfört med den tryckande hetta vi haft på sistone.
Men mig gör det inget :) Välkommen, hösten!
Och från och med nu ska jag blogga oftare!
Tänk alla äpplen... Äppelmos. Äppelmust. Äppelbullar. Äppelkaka. Äppelpaj. Äppelvin?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar