Ett liv i lyx

Vad som är "lyx" är ju olika beroende på vem man frågar. För en del (alldeles för många) är det lyx att kunna ha mat på bordet varje dag, och ett hem att sova i. För en del andra är lyx dyra bilar, flådiga hus, häftiga resor och så.
För mig är det lyx varenda dag som jag får ha min familj och mitt hem. Det låter klyschigt, jag vet. Men det är liksom det enda som i slutet betyder något - för mig!
Jag känner mig väldigt medveten om vilket lyxliv jag lever jämfört med miljarder med människor världen över. I svenska mått mätt för jag förmodligen inte ens ett medelmåttigt lyxigt liv. Jag har liksom inte det intresset, har aldrig haft. Och dessutom blir en inte superrik på att vara sjukskriven ;). Men ändå lyxigt att få pengar fastän en inte kan jobba, tycker jag.

Jag brukar säga till Andreas att han ska vara glad att han har en fruga som är så billig i drift. Jag kräver inga häftiga resor jorden över, jag önskar mig inga smycken och blingbling, jag förväntar mig inga lyxmiddagar på krogen (fast just det får jag ju ändå då och då :)). Jag köper nästan bara begagnade grejer och möbler och kläder. Och om jag bara har lite gulliga djur, ett broderi, lite böcker och lite frön och sådär, och lugn och ro där jag bor - ja, då önskar jag mig inga dyra intressen eller ett slott att bo i.

Men idag - idag har jag lyxat till det! :)
Av Andreas fick jag ett frisörbesök i födelsedagspresent. Det besöket var inbokat till idag. Medelst buss for jag in till stan på förmiddagen, i sällskap av min oändligt gulliga dotter som kommit till mig på morgonen för att lämna sin hund som behövde hundvakt några dagar. Gemensamt åkte alltså jag och dottern tillbaka till stan.
Jag gick till frissan, blev klippt en bra bit och fick bort den fula gråbruna färgen och istället blev håret blondish och slingigt. Och fräscht!! Inga kluvna toppar så långt ögat ser! Min frisör är världens bästa. När jag åker dit är jag alltid tveksam till hur hon nånsin ska kunna få ordning på den katastrof till frisyr som jag kommer med. Det hör liksom till mitt så icke-lyxiga liv - jag drar ut på det in i det längsta innan jag går till frissan! Men varje gång går jag därifrån supernöjd. Hon kan trolla!


Kolla bara:

Före. Bedrövligt. Helt av på mitten typ. 

Efter. Fräscht och slingigt och mycket kortare!

Glad som en speleman klev jag ut från salongen, och förflyttade mig till Lindex, som finns i samma hus som frissan. Jag hade ett presentkort dit, som jag fick av gästerna i lördags. De tyckte kanske att jag behövde lite flärd och lyx som omväxling, och det fick det bli! Jag köpte en nattkräm, ett par ansiktsmasker och...ja, vad var det mer? Ja, nåt mer sånt. Här ska renoveras!

Och sen var det nästan en timme kvar tills bussen skulle gå, så jag satte mig på ett fik (även det i samma byggnad som frissan och Lindex - käckt för en halt och lytt men lyxsugen tant :)).
Jag slog till på en kycklingbaguette och ett glas vatten. Satt och surfade på mobilen, smygglodde på folk och filosoferade.

Och sen den något mindre lyxiga bussfärden hem. Och sen var lyxen slut precis som jag. Slut som artist. Så jag hamnade under en filt i sängen.
Jag orkar inte ens laga mat ikväll. Som tur är så har Andreas lovat att bju på kebabsallad.
Lyx.

(Trist kuriosa: När frisören kastade en första blick på mitt hår utbrast hon "Nämen! Du har fått gråa hår!!".
Och: nattkrämen jag köpte var även en antirynk-kräm. Jag inser att det behövs.)