Äntligen strömming!

På den tiden då jag var ung och bodde i mitt gistna torp i skogen med mina små barn, och precis hade börjat dejta en Hjo-bo, så var det väldigt vanligt förekommande att jag och Hjo-bon (under de helger han var hos mig) lagade stekt strömming med mos till middag. Det var en period där då stekt strömming med mos var ungefär det godaste vi visste.
Och det ÄR ju supergott! Bara det att allt annat kommer ju också i perioder, så strömmingen har de senaste åren faktiskt, fått ge vika. Det kanske inte är superlänge sen, men jag vet faktiskt inte när jag stekte strömming sist.
Vi har ändå försökt skriva det på matsedeln ibland, just för att det är så gott. Men plötsligt finns det inte ett enda paket fryst strömming att uppbringa nånstans vad det verkar?? Har de slutat med det??

Och på ICA där vi handlar nästan jämt, finns ingen fiskdisk (alltså med färsk fisk). Det finns på Konsum i samma by, men där handlar vi nästan aldrig och kommer oss inte för att gå dit och tjacka upp oss på strömming heller.
Inte förrän i förrgår! Då gled vi in där precis när fiskdisken höll på att stänga. Inte en enda strömming så långt ögat kunde nå, och jag hann börja misströsta.
Men damen i disken trollade fram en påse som hon hunnit ta undan (just för att hon skulle stänga disken för dagen) - en påse med precis lagom mycket strömming för oss! :) Det var ju som det var menat att bli.

Ja, så igår blev det stekt strömming här hemma, äntligen.
Jag klippte bort ryggfenan på de små filéerna, parade ihop dem två och två så fisken i varje par var ungefär lika stora. Saltade köttsidan, la en blandning av hackad dill och gräslök på ena halvan, och la den andra halvan över. Panerade lite lätt i rågmjöl, och stekte sen i rikligt med smör.
Andreas fick sitt potatismos till, men till mig gjorde jag blomkålsmos: Kokt och avångad blomkål mosade jag med en mixerstav. I med riven parmesan, en klick Philadelphia och en skvätt grädde. Salt  och vitpeppar till det. Mums!
Ja, och så rårörda lingon förstås, och skirat smör. Vilken festmåltid!