När jag var som sjukast då för över två år sen, då kunde jag inte gå. Jag kunde faktiskt inte ens sitta utan stöd. Jag såg nästan inte nåt (eller jag såg, men allt var dubbelt och hoppade fram och tillbaka, upp och ner). Jag kunde inte svälja.
Tjötet var det dock inget fel på, jag pratade på nästan varje vaken stund. Och jag kände mig inte så jättesjuk, konstigt nog - för sjuk var jag ju, definitivt. Men jag tänkte mig att symptomen skulle försvinna lika fort som de kommit. Inga bekymmer, tänkte jag. Hakuna matata.
Och nog lärde jag mig! Nu kan jag allt det där igen. Inte lika bra som förr, men helt ok.
Att skriva var viktigt för mig. Så fort jag bara kunde började jag skriva. Det första var ett par rader i en fb-uppdatering:
"Hej alla fina. Idag skriver jag själv även om det går långsamt.
Snart kommer min älskade fina lilla familj. Och idag har jag klarat detta:
1. Äta 1 dl gröt
2. Gå 3-4 steg med rullator.
Än är det krut i tanten!"
Det tog nog nästan en halvtimme att plita ner det där, för det krävde ett par vilopauser. Men det gick :).
Men sen har jag fortsatt. Att skriva har jag alltid gillat, sen jag lärde mig när jag var fyra. Jag har skrivit för byrålådan, jag har bloggat, jag har skrivit handskrivna brev, jag har mejlat, jag har deltagit på olika diskussionsforum. Och plötsligt, i vuxen ålder, halkade jag på ett bananskal in i journalistiken. Jag hade konstigt nog aldrig ens tänkt att jag kanske kan jobba som journalist, trots mitt idoga skrivande. Men när jag ändå hamnade där så insåg jag att det där var ju precis det jag ville göra!
Så att komma tillbaka till att kunna jobba med skrivandet igen har varit ett mål.
Nu arbetstränar jag ju på tidningen där jag jobbat som ständig vikarie i många år. Trots att jag inte är fast anställd där så tog de emot mig, och det är jag väldans glad och tacksam för.
Mycket är sig likt som det var för två år sen. Men mycket har också ändrats. Och en del har jag helt enkelt glömt bort. Det var ett helt äventyr första dagen att ens logga in mig i systemen. Och idag t ex, lärde jag mig flera nya moment. Jag var jätteglad när jag åkte från jobbet, men hjärnan stängde av när jag kom hem, och jag sov gott ett bra tag.
Hittills har jag mest gjort smågrejer. Lite notiser, lite inskrivning, lite sånt...
Men i fredags publicerades mitt första reportage, mitt första riktiga på över två år! :)
Det blev inget som jag kommer att vinna några pris för direkt ;), men det var ett reportage. Ett helt ok reportage utan några större fel. Det fanns en rubrik och en ingress och en lagom lång brödtext. Det var nån upprepning som jag retade mig på när jag läste texten i tryck, men annars...ja, helt ok faktiskt! Jag kan! Och det gick inte så långsamt att få ihop det som jag hade trott!
Så nu är jag on fire. Nu jäklars. Nu har jag fler intervjuidéer som jag ska ta tag i.
Det är övning kvar. Det finns en hel del att slipa på.
Men ge mig några månader så får ni se :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar