Fynd i gömmorna

Igår förmiddag när vi satte oss för att äta frukost hade Andreas plockat fram en äggkopp åt sig. Inget konstigt med det - bara det att jag inte alls kände igen äggkoppen! Den var superfin, i tenn och med en tupp på ena sidan och en höna på andra.
Det visade sig att det fanns fem till i samma serie :). Äggkoppar som jag inte ens har ett minne av att jag har sett nånsin, men som han grävt fram längst bak, längst upp i köksskåpet. 
Det visade sig att det var äggkoppar som han hade med sig när han flyttade hit. Och vid en närmare titt syntes det att det var ett årtal på varje - från 1977-1982. Så vad jag gissar (Andreas var inte heller säker) så har han fått dem i födelsedagspresent varje år av någon välmenande släkting.
Det där är ju en sån typisk grej som barn kan få i födelsedagspresent av snälla släktingar, men som barnet förmodligen tycker är aptrist just då. En äggkopp i tenn liksom....tror ni att Andreas, fyra år, blev glad för den här på sin födelsedag? :)

Men idag är han glad för dem! :) Och jag med! Hur fina som helst ju! Nu ska de inte gömmas längst bak i köksskåpet mer, nu ska de få stå längst fram och användas. 

Och på tal om fynd i gömmorna:
Senaste halvåret eller året har vi sakta men säkert börjat röja i olika "surdegar" som har funnits här hemma. Ni vet, garderober som är överfulla men hälften är bara att slänga, förråd som svämmar över o s v.
Det blir ju gärna lite dominoeffekt av det också - röjer man på ett ställe så kommer man på ett superbra ställe att förvara en del grejer - men då måste även det stället röjas, och där hittar man annat som man ska ha på annat ställe. Och så vidare och så vidare.
Igår tog vi tag i att röja under trappan upp till övervåningen. Det finns en hylla längst in där (man får krypa in), och så finns det närmare ett par kvadratmeter med golvyta. Där var det jättefullt. Där ställde jag in grejer när jag flyttade in. Såna där saker ni vet - "Gamla pärmar....äsch, jag ställer dem under trappan!".
Sen har det liksom fyllts på där. Ända tills igår. Då slet vi ut allt.
Och till min stora glädje fanns där flera lådor med grejer från min barndom och framåt! Min dagbok från när jag var sju år. Min diktbok som jag flitigt skrev i i samma ålder. Foton, brev, lappar som jag och mina kompisar skickat till varandra under lektionerna på högstadiet. Mängder med rosetter och pokaler från när jag tävlade med mina hundar. Och ett kuvert med urklippt dödsannons från när pappa dog, plus brev som jag skrev till honom då men förstås inte kunde skicka. En teckning som dottern ritat till sin morfar när morfar dog.
Vilken skatt!! Jag gick igenom lådorna. Mycket kunde slängas (gamla anteckningsblock från jobbet och från min tid på universitetet, gamla betalda räkningar som jag av nån anledning sparat o s v). Men de fina grejerna sparade jag i två lådor. Dem ska jag ta fram ibland och titta på. Och när jag inte finns kanske mina barn kan titta igenom om de vill och få en bild av sin mammi som ung :).