Det har hänt en del

sen jag skrev sist. Det tråkiga vill jag inte ens skriva om.
Men en jätterolig händelse är att vi plötsligt hade fem hundar istället för tre! :)

Det var i slutet av augusti som jag såg en bild på Instagram. Jag följer Hundstallet där, för att få se gulliga hundar som hittar hem. Vi hade inte planer på att skaffa fler hundar själva egentligen. Men så var de bara där plötsligt, på en bild; Algot och Kajsa. Två japanese chin, alltså av samma ras som våra Wilmer och Bröli.
De sökte ett nytt hem dit de kunde få flytta tillsammans.
- NEJ, sa mitt förstånd.
- JOOOO, skrek hjärtat. 
- NEJ, sa Andreas.

Så jag gav upp tanken lite. Eller i alla fall nästan. Och en kväll när vi pratade om det så sa Andreas JA. I alla fall till att skicka in en intresseanmälan. Säkert många som skickar in en intresseanmälan på de där små gullungarna, tänkte vi. Men skrev ändå. Man skulle ha två referenser som kunde intyga vad man är för person. Jag frågade två som jag litar på, och båda sa ja.
Sen gick hösten. Jag hade en del mejlkontakt med Hundstallet, men allt drog ut på tiden eftersom Algot och Kajsa behövde fixas till lite på olika sätt av veterinär. Augusti blev september, september blev oktober, oktober blev november...
Jag hade fortfarande mejlkontakt med Hundstallet, men vi började ge upp hoppet lite. 
Men så plötsligt hände allt på en gång. Ena fredagen pratade jag med Hundstallet på telefon, fredagen därpå var vi på väg till Stockholm för att träffa hundarna och Hundstallets personal. Och ja...allt gick bra och de fick följa med hem på prov.

Och aldrig nånsin hade jag kunnat drömma om att det skulle bli så smidigt att addera två individer till i flocken! Det var jättemärkligt. Alla var verkligen så snälla och hänsynsfulla mot varandra. Redan kvällen vi kom hem så samsades de jättefint och verkade så glada över varandra. Sen har det bara gått ännu bättre. Förutom när Kajsa plötsligt började löpa (en löptik plus fyra hanar är ingen dröm...). Då blev det lite krisigt. Men vår veterinär kastrerade Kajsa (det skulle vi gjort ändå, vi tänkte oss att vi skulle hinna det innan löpet men..) och nu är det en vecka sen, och allt har lugnat ner sig. Ingen kan tro att vi har fem hundar här hemma - de är så lugna och fina och gör inget väsen av sig alls, i alla fall nästan aldrig.

Men - säger en del - hur ser ni skillnad på de fyra japaneserna? De är ju små och svartvita allihop?
Ingen match, säger vi. Här kommer en presentation av dem och deras olikheter:

WILMER

Wilmer var vår första japanese. I februari blir det fem år sen som vi hämtade hem honom, efter att bara ha "varit och tittat lite" för att bekanta oss med rasen :D. Han var fem månader då. Nu är han fem år.
Wilmer är en väldigt speciell liten själ. Hans mamma ville inte ha honom när han föddes. Hans syskon ville hon ha, men inte honom. Antagligen kände hon att det var något "fel" på honom, jag vet inte.
Men en snäll vän till uppfödaren tog sig an honom och flaskmatade honom så han fick leva. Kanske är det just att han inte har haft nån mamma som lärt honom om livet, eller kanske är han bara lite annorlunda ändå. Eller kanske är det en kombination av det. Men i alla fall så är han väldigt speciell. Vi brukar säga att om han vore människa skulle han nog fått en autismdiagnos. Just därför är han så underbar!
Han väljer vilka han gillar och inte, väldigt noga. Antingen älskar han en person, eller så avskyr han personen. Mig avskydde han i flera år. Numera älskar han mig. Men mest av allt älskar han Petter, min son. När Petter kommer hem så är inte jag vatten värd längre. Då morrar Wilmer åt mig bara han hör min röst eller jag närmar mig.
Han gillar inte förändringar. Om jag ens byter kökshandduk så blir han skeptisk och vill knappt gå in i köket. "Sådär BRUKAR det inte vara!" skulle han säga väldigt ofta om han kunde prata.
Wilmer är rund i kroppen och väger bly. Hans tänder ser ut som ett spjälstaket. Hans kullbror är väldigt, väldigt framgångsrik inom utställningar. Wilmer skulle vägra vara med på en enda. Han skulle förmodligen bita domaren och bara vilja därifrån. Dessutom skulle han knappast röna några framgångar....
Men han är alldeles, alldeles underbar. Envis och snarstucken och kelig och uttrycksfull. Helt fantastisk.

BRÖLI

Bröli hette Musse när vi köpte honom (och nåt helt annat i stamtavlan) men vi bestämde att han skulle heta Frans. Men ganska snart blev det ändå Bröli...
Och han ÄR en Bröli! Vår egen stolle :). Han var åtta veckor när han flyttade till oss, och nu är han nyss fyllda två år.
Det första man ser hos Bröli är hans magnifika ögon. Nej, en utställningsdomare skulle nog inte hålla med om det där med "maginfika" :D. Men de är verkligen speciella! Typ dubbelt så stora än hos alla andra japaneser jag sett. Googlar man på "glosögd" så slår jag vad om att man får upp en bild på Bröli.
Bröli är "lillebror" fortfarande. Både Wilmer och Igge tog honom till sig när han kom när han var så liten. De har vårdat honom och ömmat för honom, och fortfarande får han göra i princip vad han vill utan att de blir arga.
Bröli är både högt och lågt. Han är som en liten bergsget och kan hoppa nästan hur högt som helst. Han hoppar gärna upp i famnen på mig när jag kommer hem om jag varit borta. (Jämför med Wilmer som inte ens lyfter om han försöker hoppa :D).
Han är vild som en virvelvind, alltid på alerten. Men han är också den som är först framme och ska trösta om jag är ledsen. Han följer mig ständigt, och älskar att titta på vad jag än gör. Han försöker vara duktig men ibland tar vilden i honom över och då går det som det går. Men när han blir trött så kommer han till mig och vill kela sig till sömns.
Ibland blir han lite för mycket, men han lugnar sig när mammi säger till. Jag vet inte hur vi skulle klara oss utan vår lille Bröli-Brax (ett av många smeknamn som han har). 

ALGOT

I tre veckor har han varit här nu, vår lille Algot, 3 år gammal. När jag såg de första bilderna på honom så tyckte jag att han såg ut som en pytteliten S:t Bernhard i ansiktet. Och det gör han faktiskt!
Första gången vi träffades, där i det lilla rummet på Hundstallet, så var han väldigt avvaktande. Han verkade inte rädd eller skygg, men han ville inte bli klappad. Väldigt avvaktande, men lugn och utstrålade trygghet ändå. Jag är lite svag för den där typen av hund - den som inte älskar alla omedelbart. Där man får förtjäna kärleken först. (Wilmer hatade mig ju i åratal, men jag fortsatte älska honom helhjärtat. Och nu älskar han mig...<3)
Vi har låtit honom ta initiativet till all kontakt. Han har fått komma till oss, och när han har gjort det så har vi kelat så mycket som han är bekväm med. Och det har gett resultat. Nu kelar han mer än gärna. Inte alltid, bara när han själv känner för det. Men då kelar han, OJ som han kelar.
Jag minns när de precis hade kommit hit. Det var kanske andra eller tredje dan. Jag var i köket och kände mig plötsligt iakttagen. Och det var han.... Lille Algot. Han satt där på köksgolvet och tittade på mig med den ömmaste blick.
Den där blicken har han fortfarande. Så fort jag pratar med honom så tittar han på mig så kärt, med sina milda ögon och med huvudet på sned.
Han är mjuk och följsam. Medan Bröli ibland behöver en skarpare tillsägelse, så räcker det med ett milt "nej" om Algot gör något han inte ska. Han vill så gärna göra rätt jämt.
Han och Wilmer har funnit varandra. Wilmer som egentligen inte gillar så många andra hundar överhuvudtaget. Men Algot gillar han, för Algot är inte så "gåpåig" och backar hellre än bråkar. Det är allt oftare som jag kommer på de där två med att bara ligga och slappa tillsammans, nära nära.
Det är något speciellt med Algot, det känner jag redan fastän vi inte känt varandra så jättelänge.

KAJSA

Kajsa är en liten nippertippa, vår egen lilla diva, 3½ år. Hon styr alla grabbarna med sin lilla järntass, när hon vill. Hon väger bara 2½ kilo och är klart minst av alla, men ingen säger emot Kajsa.
Kajsa var mer framåt än Algot redan när vi träffade dem första gången. Hon kom in i rummet och bara charmade oss, med sin pyttelilla uppenbarelse.
Hon är alltid vänlig och snäll och blid, men envis som synden och gör inget enbart för att behaga. Hon lyder oss, visst gör hon det. Men bara när det vi säger överensstämmer med det hon själv har tänkt sig. Om jag tycker att hon varit ute tillräckligt länge och ropar på henne, men hon inte håller med, så kommer hon helt enkelt inte utan rusar hellre åt andra hållet. Det går inte att lura henne med godis heller. Hon kommer när hon är klar, helt enkelt.
När vi vilar middag så sover Kajsa helst ovanpå mig. Och när hon vill ha något, som t ex kel eller godis, så sätter hon sig på sin lilla rumpa och lyfter upp framtassarna i en bedjande gest. Hon vet att mammi går på det varje gång :D.
Hon blir superglad varje dag när husse kommer hem från jobbet. Hon är inte större än husses ena jobbsko, men hon studsar och snurrar och vill bli klappad av husse.
Kajsa är verkligen vår prinsessa. 

IGGE

Igge är gamlingen i gänget, och den lilla udda fågeln. Han är blandras av okänd härkomst. Han är tolv år men en väldigt pigg pensionär!
Igge kom till mig i januari -09. Då var han drygt ett år. Jag hittade honom på Blocket och kunde inte motstå. Jag bodde då i det lilla torpet i skogen med mina barn, och jag hade bara ett par veckor innan börjat träffa Andreas. Andreas följde med mig till Karlstad för att hämta Igge. Det känns roligt såhär i efterhand - att Andreas faktiskt varit med hela vägen.
När han kom var han väldigt skygg och ängslig. Han hade bott ute i skogen med en matte och en husse som båda var missbrukare. Jag vet inte hur de behandlade honom, men i början var Igge väldigt orolig. Jag minns första kvällen hemma - jag och Andreas satt i tv-rummet och såg på tv och vi lät Igge vara. Igge höll sig i sovrummet till en början.
Men efter en stund såg vi en liten nos som försiktigt tittade fram från sovrumsdörren. Han stod där och kikade på oss. Vi lät honom vara, och det slutade med att han kom till oss i tv-rummet och lät oss klappa honom.
Igge är så tillgiven som en hund kan bli. Med åren har han blivit betydligt modigare, men fortfarande finns det där lite skygga och oroliga hos honom när det blir situationer som han tycker är läskiga. När vi får besök så skäller han alltid högt och intensivt - i en minut ungefär. Sen, om besökaren bara vill klappa honom, så är han hur kelig som helst. Han älskar alla som bara vill tycka om honom ens lite.



Ja, det här är våra hundar. Alla så olika, men alla så fantastiska på sitt eget vis! Och tillsammans är de en helt underbar liten flock. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. De får mig att gå upp på morgonen, de får mig att vara tvungen att ha vissa rutiner. Det går inte att sova bort dagen, jag måste upp. Kanske är det tack vare dem jag ens lever, om man ska vara drastisk.
Samtidigt kräver de inget. Jo, de vill att jag är med dem mesta tiden (helst HELA tiden om de fick bestämma, men det är ju faktiskt omöjligt...ibland måste man iväg och handla åtminstone). Det enda de vill är att få vara med mig. De går dit jag går. Om jag lägger mig för att vila lägger de sig omkring (och på) mig. Jag har en liten fanclub efter mig vart jag än går här hemma.
De är mina servicehundar, var och en av dem. Och fem hundar är precis lagom (och även sex hundar, när dotterns Eskil är här :)). Vad någon än säger. 

Fredag den trettonde

Jag ska väl inte ropa hej än, eftersom jag knappast hoppat över bäcken. Men än så länge har den här fredagen den trettonde förflutit väldigt fint!
Det är en extra rolig fredag eftersom Andreas tog ledigt idag, och vi har njutit av känslan av att det är lördag, men så tänker man på att det faktiskt bara är fredag och så blir man glad :).
Vi sov länge på morgonen. Eller Andreas sov länge - själv gick jag upp och svängde ihop en sockerkaka eftersom jag skulle in till min gamla arbetsplats för att hämta honung av en f d kollega som tillsammans med sin fruga gör världens godaste honung (eller ja, deras bin gör den men de hjälper till att hälla upp den på burk osv!). Då tänkte jag att jag skulle ta med en nybakt sockerkaka till kollegorna så de minns vem jag är. Fast så kom jag på att en annan kollega fyller år idag så då fick han sockerkakan och jag sa att han fick antingen
a) bjuda på den på fikat
eller
b) ta med den hem

Jag vet inte hur det blev sen. Tror faktiskt att han bjöd på den på fikat.

I alla fall, sen kom Andreas och hämtade mig därifrån och vi åkte ut till skogen. Igår var vi nämligen på handelsträdgården. Jag skulle bara köpa "nån ljung och nån prydnadskål eller så". Jojo - och så fanns där en jättebra reahylla med en massa "fula" uteblommor på, och då gick jag givetvis bananas eftersom de blott kostade typ en tia styck.
Men jag ville ju ha lite mer "pynt" till utekrukorna, och det var det vi skulle hitta i skogen. Där finns ju massor! Mossa och kottar och bär och pinnar och...ja, allt möjligt fint! 
Plus att vädret var ju makalöst fint när vi gick där och plockade (eller Andreas plockade medan jag koncentrerade mig på att hålla mig på benen, det gick bra). 

Nu har jag även gjort färdigt utekrukorna. En del hade faktiskt fina sommarblommor i sig än och dem ville jag ju inte kasta bort i förtid. Men lite blev det i a f!

Den här färgglada kreationen hade jag egentligen inte tänkt köpa, hade inte köpt för normalpris. Men hallå - tie spänn!! Och Igge verkar ju gilla den :)

Jo, på handelsträdgården sålde de även ut fina minirosor för en tia styck. Jag köpte tre och tänker sätta i rabatten och låta ta sig innan jag klipper ner dem och kanske täcker över dem med gräs eller halm eller nåt, så kanske de överlever till nästa år :). (Nej, jag har ingen koll på vad rosor vill ha och behöver men det där skulle jag ha velat om jag var en ros, känner jag!)

I förmiddags när jag satt ute och väntade på att Andreas skulle bli klar för avfärd så kom kycklingarna rusande såklart, som alltid, och också som alltid med Arga Snick-Ann i spetsen. Se så stilig han har blivit, min favorittupp:

Och Maj-Lis kom också och umgicks lite. Se så vacker!:

Och så Mick-Ann, den andra av de två tupparna i årets kycklingkull. Han har för hejig frisyr... :D^

Planen för kvällen var att åka på skördefest, men det får nog bli imorgon istället. Nu tänker jag bara chilla, plus att vi ska grilla lite burgare framåt kvällen. 

Ditt och datt

Det är fredag igen, och som jag tjatat om tidigare, min favoritdag på veckan!
Jag berättade ju också häromsistens om mitt veckoschema som jag skrev för ett tag sen, där det står vad jag ska göra varje dag, i syftet att dels låta min hjärna slippa älta alla "borden" och "måsten" om och om igen, dels att kanske hålla mer ordning här hemma.
På fredagar är det köket som får lite extra kärlek. Sen länge har jag haft som vana att piffa till där just på fredagar - städa bort högar som har samlats på köksbänkarna, och byta duk på köksbordet. Så det gjorde jag idag. 

Och på bordet står de fina små rosorna som jag fick igår av min bättre hälft som ju sannerligen har förstått min glädje över fådda blommor :). Rosa rosor i miniatyr i en gammal sliten kanna, det blev rart på den linneaktiga duken i vitt och babyblått!

Och hösten är ju faktiskt i full gång. Inte mig emot! Jag var rätt färdig med sommaren kände jag. Den var superfin när den var här, men nu gör det inget att det har blivit en härlig höst igen :). 
Ute blommar ringblommorna och så mina älsklingar - jordärtskockorna! Första året som jag har jordärtskockor, men definitivt inte sista! Nästa år ska jag ha dem på fler ställen. De är jättefina att titta på, håller sig i vas inne hyfsat länge, och dessutom ger de förhoppningsvis mängder av goda jordärtskockor. What´s not to like?

Den stora grejen här hemma just nu är ändå en gris. Ja, en hundleksak i form av en gris. Jag köpte den i tisdags på ICA för att jag gillar att ge hundarna leksaker, och för att den var så läskig och rolig på samma gång, och låter som Wilmer när han nosar jätteintensivt. Se så grotesk!

Ja, den ser ju faktiskt nästan lite oanständig ut. Men Wilmer älskar den! Det blev stridigheter i början för Bröli älskade den också. Men Bröli älskar alla leksaker han får - Wilmer är mer selektiv kan man säga. Det utbröt tumult tills mammi bestämde att grisen faktiskt är Wilmers i första hand. Och det tog Wilmer fasta på och har inte släppt grisen ur sikte sedan dess. Jo, på kvällarna när hundarna är ute på sista kvällskissen så försvinner grisen mystiskt (den får sova i soffan) och är spårlöst borta när Wilmer kommer in igen. Han blir lika förvånad varje kväll och letar, utan framgång. Men det måste bli så för annars skulle han knappt sova, bara vakta grisen så ingen tar den. Det är inte det att han vill leka med den - bara ha den! Så på morgonen när han kommer in från första morgonkisset så finns plötsligt grisen där i sängen igen. Det är som magi tycker Wilmer :).

I onsdags hade han svårt att slappna av, han bara vaktade sin gris hela tiden. Ända tills han kom på att han kan ju ligga PÅ grisen så han märker om nån försöker ta den. Och som han somnade sen! Snarkandet nådde nya höjder. Plus var han väldigt gullig.

Givetvis är det inte bra om han fixerar sig vid den för evigt, men vis av erfarenhet vet jag att antingen försvinner grisens glans i Wilmers ögon efter ett tag, eller så försvinner grisen spårlöst för evigt. Men tills vidare ska ha få älska och dyrka den. 


Några middagstips kan jag ju lägga till såhär på slutet. Det första är porterstek. Det har jag skrivit om förut, men det tål att tipsas om igen. Värsta fina bjudrätten om man vill, men med minimal arbetsinsats! Ändå smakar det som att en stått och slitit i timmar med att få köttet sådär mört och såsen sådär nästan läskigt perfekt.
Jag vet att porterstek traditionellt görs på nöt eller vilt, men jag brukar göra den på fläskkött och det blir SÅ himla gott! Recept kan du hitta HÄR. Den här gången åt jag smörstekta haricots verts och vaxbönor till, samt egeninlagd gurka. Men potatis är förstås väldigt fint till (kanske Hasselbackspotatis?) för den som vill ha det. 

Ett annat bra tips på middagsmat är ugnsomelett. Även det lättlagat, och man kan ha lite av varje till.
Häromdagen hade jag just ugnsomelett (med champinjoner och hackad rödlök i), med kantarellstuvning och bacon, och så en sallad. Supergott, även dagen efter till lunch!

Och så gårdagens middag som också förtjänar att tipsas om - ugnsstekta kycklinglår! Även det sån där nästan självlagande rätt. Jag penslade med smält smör och kryddade med salt, svartpeppar och paprikapulver. Till det åt jag kålrotsstrips, en klick bea och en sallad. 

Ja, det var dagens rapport från Lantlollan :). Nu ska jag lägga mig och vila en stund och njuta av fredagskänslan.
Hoppas att alla får en fin helg! 

Varenda höst

Ja, jag tror faktiskt varenda höst, så har jag lagat nån variant av den här rätten.
Min mamma lagade den under min uppväxt. Det var hennes, och framför allt pappas, favoritmat för lite festligare tillfällen, eller som fin söndagsmiddag. "Siiderikyljys". Ciderkotlett.

Och det är nåt med kombinationen fläskkött, äpple och lök som tilltalar mig! På senare år har jag även lagt till timjan, för det är ju så gott i den kombinationen.

Ibland lagar jag den på en annan del av grisen än just kotlett. Jag har gjort gryta av grytbitar t ex.
Men idag blev det på just kotlett, och idag gjorde jag såhär: 


CIDERKOTLETT på mitt vis

8 fläskkotletter (blev matlådor också!)
smör att steka i

Bryn kotletterna i het panna i smör. Salta och peppra, ställ undan. 

1 gul lök
10 cm av det gröna på purjon
8 små schalottenlökar (det använde jag enbart för att jag bara hade en enda gul lök hemma, och jag ville ha mer lök och schalottenlökarna var vad som fanns - supergott, men går lika bra med en gul lök till istället för dem!)
4 små fina äpplen
smör

Klyfta den gula löken och schalottenlöken, strimla purjon. Kärna ur äpplena och klyfta även dem i tunna klyftor (behöver ej skalas, i alla fall inte om de är obesprutade - jag tog mina från trädgården :)).
Fräs lök, schalottenlök, purjo och äpplen i en rejäl klick smör i en stor gryta i ett par minuter så de börjar bli glansiga.

ett par matskedar mjöl
5-6 dl äppelcider (jag tog "dryck av ciderkaraktär", sockerfri. Går precis lika bra!)
en skvätt kalvfond
en skvätt coloritsoja (för färgen)
1 dl grädde

Pudra mjölet över fräset i grytan. Rör om, låt fräsa en liten stund (typ en halvminut). Vispa gärna ur stekpannan som du stekta kotletterna i och häll i grytan, tillsammans med äppelcider, kalvfond och soja. Rör om, låt det koka upp och lägg sedan i kotletterna. Hacka lite färsk timjan och strö i, och låt sen sjuda sakta under lock i trekvart eller en timme eller så. 

Sen tyckte jag att såsen var för simmig så jag plockade ur kotletterna en stund, och så hade jag i maizena så såsen blev lite tjockare. Nu tog jag i även grädden, och smakade sen av såsen med lite mer cider, och en skvätt kalvfond till.

Hasselbackspotatis är ju gudomligt till, men det blev det inte idag. Andreas åt kokt potatis till, jag åt smörstekta haricots verts som jag helt har fastnat i just nu :). Och så extra timjan, och några fina äppelskivor. 

Det är såsen som är grejen

som flickan sa :)

Jag har för länge sen helt glömt anledningen till att köpa pulversåser. Och det handlar inte om att vara präktig och duktig, utan om att det är så superenkelt att göra sås själv, plus att det blir cirka hundra gånger godare.

Som den här gräddiga pepparsåsen! Den kan man göra hur lätt som helst, och den är så himla god!

GRÄDDIG PEPPARSÅS

3 små schalottenlökar
ca 1 msk blandad hel peppar (idag tog jag grön-, rosé-, vit- och svartpeppar)
en klick smör
2-3 dl grädde
ett par matskedar kalvfond
en skvätt coloritsoja

Hacka schalottenlökarna fint. Mortla pepparkornen.
Smält smör i en kastrull eller liten gryta. I med lökhack och peppar. Låt fräsa nån minut eller två, rör om flitigt.
Häll på grädden, ha i kalvfond och coloritsoja. Rör ihop, och låt sen puttra på svag medelvärme i ca 10 minuter (rör omkring ibland) så såsen tjocknar.

Man kan för all del göra såsen magrare också, genom att reda smör/lök/peppar med ett par matskedar mjöl, låta fräsa en stund och sen hälla på vatten och bara en liten skvätt grädde.
Det gör man ju som man vill - magert eller kolhydratfattigt.

Idag serverades såsen till nötfärsbiffar och smörstekta haricots verts (plus kokt potatis åt den som ville, jag ville inte). Men den funkar precis lika bra till t ex en fin köttbit!

Tonfiskgratäng

Tonfisk antingen älskar eller hatar man. Eller i alla fall de flesta.
Själv älskar jag tonfisk (sån på burk alltså)!

Den här tonfiskgratängen är lättlagad och man kan göra mycket mat på ett enkelt vis. Och så blir det väldigt gott!

TONFISKGRATÄNG

2 burkar tonfisk i vatten

ca 1 kg potatis
1 gul lök
ca 10 cm av det gröna på en purjolök
1 vitlöksklyfta
5 dl grädde (eller så kan man späda ut med lite mjölk om man vill)
en skvätt pressad citron
en kruka färsk dill
salt, peppar

Smörj en ugnsform. Skala och skiva potatisen. Hacka den gula löken och purjolöken.
Börja med ett lager potatis (lite drygt hälften av potatisen), salta lätt. Smula tonfisken över potatisen. Fördela gul lök och purjolök över, och hacka hälften av dillen och strö över. Och så avslutar du med resten av potatisen, saltar igen, pepprar med grovmalen svartpeppar. Pressa vitlöksklyftan i grädden och rör om, innan du häller grädden över hela formen. Avsluta med lite mer hackad dill, och skvätt pressad citron över.

Kör i ugnen, 200 grader, i ca 45 minuter eller tills potatisen är mjuk och gratängen fått en fin yta.
Låt stå till sig ett tag innan servering. Gratängen blir faktiskt bara godare om den görs dagen innan och sen värms!

Servera med en fräsch sallad.

Flankstek Provencale

Oxfilé Provencale är ju en klassiker. Dock har jag aldrig lagat det, och inte heller ätit vad jag kan minnas. Men alltså, det VERKAR ju gott! Jag menar, råstekt potatis, lite rosa oxfilé samt en massa vitlökssmör - vad kan gå fel?
Så när vårt ICA annonserade om svensk oxfilé till bra pris så var min tanke att slå till på en lagom stor bit. Här skulle lagas oxfilé Provencale!
Men när jag väl kom till ICA så visade det sig att jag missat den lilla detaljen att de bara sålde oxfilén hel. Den minsta var lite drygt 2 kg...
Väldigt mycket oxfilé, kändes det som. Det är ju en sak att tjacka upp sig på en himla massa färs t ex - det kan man ju använda varje vecka och det är inte så himla dyrt kilopris. Men två kilo oxfilé! Nja. Där blev jag lite snål, kände jag.

Så jag tittade i köttdisken och hittade flankstek. Jag kan inte minnas att jag lagat flankstek förut heller, men vet att det är många som t ex grillar flankstek. Och då tänkte jag att det borde ju inte vara så segt eller så. Så det körde jag på! Oxfilé Provencale fick bli flankstek Provencale.

Här är mitt recept:


FLANKSTEK PROVENCALE

600 g flankstek

Marinad:
1 dl olivolja
½ dl soja
2 msk pressad citron
2 hackade vitlöksklyftor
1½ msk honung
lite salt och svartpeppar
2 msk paprikapulver

ett par kvistar färsk rosmarin
1 hackad salladslök


Rör ihop marinaden, häll i en fryspåse. Lägg i rosmarinkvistarna hela, och så den hackade salladslöken. Lägg i köttet och knyt ihop påsen, "gojsa runt" med påsen så köttet täcks av marinad. Låt marineras i rumstemperatur i några timmar.

Stek sen i het panna, i olivolja, efter att ha torkat av köttet med hushållspapper. Det ska få fin färg på båda sidor och ha en innertemperatur på 58 grader på tjockaste delen. Då lägger du köttet i grillfolie och låter vila i minst en kvart. Skär sen upp tvärs över köttfibrerna (det syns väldigt tydligt åt vilket håll de går). Skär gärna i sneda skivor - köttbiten är så platt så bitarna blir väldigt smala annars!

Råstekt potatis:
800 g potatis (jag köpte nåt som hette "Sommar-Amandine")
2 vitlöksklyftor, hela
en rejäl klick smör
flingsalt
Skala potatisen och skär i tunna slantar (ca 3-4 mm tjocka). Smält smöret i en stor stekpanna och lägg i potatisen och de skalade vitlöksklyftorna. Låt steka på medelvärme tills potatisen är nästan mjuk. Då kan du höja värmen så du får lite fin stekyta på potatisen också. Rör om med ett par minuters mellanrum hela tiden, ända från botten så inte några potatisar fastnar.

Vitlökssmör:
100 g smör
3 stora vitlöksklyftor, hackade
flingsalt, peppar, några droppar worcestershiresås
lite hackad färsk bladpersilja
Tärna smöret och micra i några sekunder så det blir lite mjukare. I med vitlök, flingsalt, peppar, worcestershiresås och bladpersilja. Blanda ihop. Ställ i kylen. 

Haricots verts-knyten:
24 st långa haricots verts
8 baconskivor

Lägg ihop tre haricots verts och linda in varje "trio" i en baconskiva. Stek snabbt i lite smör så baconet får fin färg.

Lägg den råstekta potatisen i botten på en ugnsform. Lägg köttet snyggt ovanpå och haricots verts-knytena fint runtomkring. Fördela vitlökssmöret ovanpå köttet, och gratinera i ugnen på grill, 225 grader, bara så vitlökssmöret nästan har smält helt.

Strö över lite färsk bladpersilja och servera genast!

En äppeldag

Igår tog vi färdtjänst till Skövde för att besöka Pinchos. En kul utflykt! God mat och dryck, raraste sällskapet, och så kom vi hem redan vid halv nio :). Då var jag så trött så jag duschade och gick och la mig för att spela wordfeud och läsa bok. Perfekt utekväll för min smak!

Den här helgen har ju sommaren kommit tillbaka på återbesök. Idag tog vi tillvara äpplena som börjar rasa ner från träden i trädgården. Andreas plockade korgen full medan jag var inne och förberedde kvällens middag. 

Sen fick min älskade äppelsvarv jobba! Den skalade, kärnade ur och skivade äpplena (ok, jag fick veva lite då..), och jag frös in äppelskivor för vinterns äppelbakverk. 

Och så bakade jag en äppelkaka. Vill du variera dig från smulpajen och testa en väldigt saftig äppelkaka som dessutom är lättbakad, så testa den här!

SAFTIG ÄPPELKAKA

8-10 små äpplen
½ dl strösocker
1 msk kanel
1 msk kardemumma

Skala, kärna ur och klyfta äpplena. Blanda med socker, kanel och kardemumma i en skål. Ställ åt sidan medan du gör smeten:

175 g smör
4 dl strösocker
3 ägg (jag tog fyra små)
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
1 msk bakpulver
2 msk vaniljsocker

Sätt ugnen på 175 grader och klä en ugnsform som är ungefär 25*30 cm, med bakplåtspapper. Tärna smöret och kör i mikron i kanske 10-15 sekunder, bara så det mjuknar lite (men det ska inte smälta). Vispa ihop smöret med sockret, med elvisp. Vispa ner äggen och mjölken.
Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker separat, blanda sen ner det i smeten. Vänd ner med en slickepott, vispa inte. Blanda bara precis så att allt har blandats till en jämn smet.

Häll smeten i den bakplåtspappersklädda formen, och strö över äpplena över hela. Tryck ev. ner dem sen lätt med handen.
Grädda nederst i ugnen i ca 35 minuter. Känn med en sticka så kakan är klar. Låt svalna lite innan du serverar, med förslagsvis vaniljsås.

Min händige, bättre hälft höll på och klippte gräset men tog en paus för äppelkakefika :).

Krämig svamppasta

De där kantarellerna i min frys, de är som en skatt. Av dem kan en göra tusen olika rätter.
Idag blev det en kantarellpasta. Eller, jag hade även i skogschampinjon, så det blev svamppasta :).

KRÄMIG SVAMPPASTA

500 g tagliatelle

1 gul lök
1 vitlöksklyfta
4 stora skogschampinjoner
ca 4 dl förvällda kantareller (det är kanske ca 1 liter färska)
1½ dl vitt vin
1½ dl grädde
2 msk kantarellfond
ca 2 dl riven parmesan
en näve bladpersilja
salt, grovmalen svartpeppar

Hacka lök och vitlök fint. Hacka även svampen ganska fint (inte helt mosat, men kanske ½-centimetersbitar. Men spara gärna några kantareller till uppläggningen!). Fräs lök, vitlök och svamp i en gryta i en klick smör tills allt är mjukt och glansigt. Rör om under tiden. (Ungefär här kan du sätta pastavattnet på kokning!)

Häll i vinet och låt sjuda tills vinet kokat in. Hacka bladpersiljan (spara gärna lite av den också till uppläggningen!) och ha i. Häll på grädden och kantarellfonden. Låt det hela sjuda så det kokar ner och blir lite tjockt och krämigt. Smaka av med salt och peppar.
När pastan är klar och du hällt av pastavattnet (använd gärna ca ½ dl till att röra ner i pastan igen!) så blandar du sås och pasta i grytan, och rör ner parmesan.
Toppa med lite extra parmesan vid servering, och så de sparade kantarellerna (som du fräst i lite smör och saltat) samt lite bladpersilja. 

Jag sjunger fiskgratängens lov

Fiskgratäng är verkligen en höjdare - så gott, och går att variera i det oändliga!
Idag gjorde jag en variant som jag sett recept på någonstans, men jag gjorde en egen variant.

PAPRIKAFISK

800 g vit fisk (jag tog torsk)
salt, peppar
1 dl grädde
1 dl mjölk
2 dl creme fraiche
2 dl ajvar relish (jag tog den milda varianten men det gör man ju som man vill)
1 gul lök
1 rödlök
3 grillade paprikor (de finns i glasburk)
Hackad persilja eller dill, vilket man nu föredrar (jag hade persilja)

Lägg fisken (tinad, om du använder fryst fisk) i en rymlig ugnsform. Salta och peppra.
Vispa ihop grädde, mjölk, creme fraiche och ajvar, häll över fisken.
Strimla lök och paprika och strö över.
Ställ in i ugnen, 200 grader, i ca 20-30 minuter.

Under tiden hinner man koka potatis och broccoli eller vad man nu vill ha till!

Det blev faktiskt väldigt gott! Men nästa gång ska jag nog ha på lite riven ost också. 

Sensommarblomster

Än är det sommar kvar, säger mor. Som jag brukar säga.
Sensommaren är en favorit för mig. Eller ja - ALLA årstider är nog favoriter för mig, utom vintern :).
Men nu är det ju så himla skön luft. Man kan andas! Känns som att det är typ tio gånger mer syre i luften än under den varmaste delen av sommaren.
Vi satt ute nyss och andades lite kvällsluft. Och så tog jag bilder på fina blommor som finns. 

Fuchsian som jag fick av min vän Annsofie i midsomras. Då blommade den så fint, och efter ett tag hade den blommat över. Och nu blommar den igen. 

"Kryssbollen" köpte jag på ICA av alla ställen. Den är så himla stor och frodig! Och färgen....älskarn!

Även misslyckade odlingar kan vara fina, men på ett annat vis än vad det var tänkt :)
De två bakre, i vita hinkar, är djungelgurkor. De hade nog behövt ett växthus för att frodas. Men de är lite fina ändå tycker jag, så de får pryda mitt fina gula utebord.
I terracottakrukan längst fram är det snäckböna. Jag hade stora förhoppningar för mina snäckbönor. Det var en smärre vetenskap att ens få fröna att gro. Och så blev det inte mer än såhär... Den skulle egentligen också blivit stor och frodig och full med superfina snäckliknande blommor - men icke! Jag tror att det var trädgårdsmästarinnan som var lite sen i vändningarna med sådden ;) Men nästa år ska snäckbönan få en ny chans!

Ååååh...ringblommor! Jag älskar ringblommor! Ändå har jag nog knappt ett enda år sått några. Inte förrän i år. Och nu gör de mig så glada med sina fina, sensomriga färger!

Jordärtskockor! Jag fick utsäde av min lillasyster i våras. Sent omsider kom de i jorden och jag tänkte, "Det blir väl vad det blir..".
Och det blev mer än jag kunde hoppats på! Nu är de nog över två meter höga och har börjat blomma sådär fint. Bilden tog jag stående på tå, med kameran så högt upp över huvudet som mina Jan Guillou-korta armar tillät.
Nu får vi hoppas att det blir mycket jordärtskockor också - men det vet vi ju först till sena hösten :).

En liten trädgårdsbild bara. 

Och så den vildaste och vackraste av blommor - min Bröli <3 Se hans lilla pärlvita leende!

Blåbärskaka med marängtäcke

Med frysen fylld av blåbär har jag i några dagar funderat på vad jag allra helst skulle vilja baka med dem. Blåbärsbullar kommer endera dagen - det har jag bestämt. Men idag ville jag hitta på nåt enklare, men ändå fint liksom.

Blåbärspaj är supergott, men jag ville testa något nytt! Så, inspirerad av den "klostermaräng" jag fikade på i somras på Hällekis trädgårdscafé, och efter att ha googlat lite olika recept, kom så den här blåbärskakan till.

BLÅBÄRSKAKA MED MARÄNGTÄCKE

Botten:
150 g smör

2 äggulor

1 stort ägg, eller två små

1 dl strösocker

2 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

knappt 2½ dl vetemjöl

Fyllning:
ca 4-5 dl blåbär (jag använde frysta)
2 msk potatismjöl
2 msk strösocker

Maräng:

2 äggvitor

1 dl strösocker

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret, ställ åt sidan. Pensla formen (jag använde en rektangulär fin ugnsform, men man kan ju ta springform eller pajform eller ja, vad man nu vill ha. Min form var ca 25*20cm) med smör, bröa med ströbröd eller vanligt vetemjöl. Kokos kan ju bli gott också, men det använde jag inte idag.

Separera två ägg - gulorna i en skål, vitorna i en annan (det är viktigt att skålen för vitorna är torr och fettfri! Jag använde en glasskål). Tillsätt en dl socker i varje.
Vispa marängen först, den ska bli så välvispad så du kan vända skålen upp och ner utan att marängen rinner ur. (Jag brukar verkligen ALLTID misslyckas med marängsmet. Men idag gjorde jag med sockret direkt i innan jag började vispa, och då blev smeten perfekt! Alltid annars har jag haft i sockret lite åt gången när äggvitorna är färdigvispade. Vet inte om det var slumpen men så var det :). )
Sen vispar du äggulorna, ägget och sockret gult och fluffigt.
Blanda vaniljsocker och bakpulver i mjölet. Vänd ner mjöl och det smälta smöret i sockerkakssmeten, försiktigt och absolut inte mer än nödvändigt. När allt är blandat slutar du.
Häll sockerkakssmeten i formen. Blanda blåbären med potatismjöl och socker, och strö sedan ut dem jämnt över kakan. Bred ut marängsmeten ovanpå.

In i ugnen, längst ner, i ca 45-50 minuter (tills marängen har fått lite färg och är fin). Då är kakan klar!

Pynta gärna med lite blommor (jag använde från mynta och oregano - smakmässigt ingen hit på kaka, men de ska ju bara vara pynt :)), plus ett svartvinbärsblad, och så lite blåbär. Men ta vad du har! Ringblomma ska jag ta nästa gång, eller blomkrasse.

Det här ska vi fika på när min bättre hälft kommer hem om en stund.
(Jag har tjyvsmakat och kan meddela att kakan blev SÅ god! Supergod!)

Den här kakan ska jag testa även med andra bär och frukter. Hallon, äpple, rabarber...you name it! Åh, eller vinbär! Både röda och svarta funkar nog toppen till den söta marängen! 

En väldigt fin helg

Klockan är inte ens sex på söndagskvällen och här sitter jag, färdigduschad för kvällen och med nattsärken på :). Kanske fixar jag det sista i köket om en stund, men i övrigt tänker jag inte göra nåt vettigt alls mer för den här helgen.
Inte så att jag har gjort supermycket supervettigt hela helgen - men skönt att ta kväll lite tidigt!
Det gjorde vi igår kväll också, förresten. Under dagen hade vi varit på auktion i en bygdegård här i närheten. En rar men lite märklig auktion.
För det första var det inte så värst mycket grejer de hade. Inte så som jag är van vid när det är auktion. Men mängden grejer spelar ju ingen roll, det som räknas är ju om det är nåt en vill ha!
Och kanske var det inte så mycket sånt vid första anblicken. Men vi tänkte att äsch, vi äter väl en varmkorv och väntar lite och kollar början i alla fall. Och det slutade med att jag hade köpt en låda med fint gammalt porslin. Det var inte allt jag ville ha däri, men för sammanlagt 40 pix fick jag i alla fall bland annat en superfin stor porslinskanna att ha som vas, lite skålar av Rörstrands Gröna Anna, plus lite annat smått och gott. Resten, ja sånt som är helt och så förstås, kör vi till Röda Korsets secondhandbutik i veckan.
Sen drog vi rätt hastigt därifrån av olika orsaker som innefattar folks lite dåliga personliga hygien, nog sagt om det. Inte som att vi är superpetiga med hur andra gör, men ibland går det överstyr...*rys*

I alla fall, jag lagade till en finfin gryta sen framåt kvällen - med finaste nötköttet, bacon, kantareller, rödvin, vitlök, schalottenlök och lite sånt. Vid halv åtta  hade vi ätit upp och skulle bara vila lite efter middagen. Ja, sen vaknade jag strax innan tio på kvällen och Andreas låg där och sov han med, så jag väckte honom och sa att vi nog får gå upp eller lägga oss för natten.
Så som två gamlingar bestämde vi oss för att sova för natten. Vi gick alltså och la oss vid halv åtta, det tog kanske tio minuter att göra det som måste göras innan vi kunde sova, och sen sov vi lika fort igen. Och i morse vaknade jag strax efter sex, och Andreas inte förrän vid halv nio. Tretton timmars sömn fick han! Det kan han behöva...

Idag åkte vi till Granngården och tjackade nät för att skydda mina odlingar från hönsen. Sen har jag mest grejat i köket, för idag åt vi nåt så vansinnigt gott - men inte världens mest lättlagade. En indisk butter chicken kräver sin tid. Det är några turer och en får slita lite, men det var det värt! Jag bakade till och med naanbröd.

NAANBRÖD

50 jäst

3 dl vatten, knappt fingervarmt

1 tsk salt

2 msk rapsolja

2 tsk honung

1 ägg

8-9 dl vetemjöl

Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt salt, rapsolja, honung och ägg. Rör runt så att allt blandar sig ordentligt.
Tillsätt mjölet, men ta det lugnt på slutet så att det inte blir för mycket. Knåda snabbt ihop till en deg, låt jäsa i bunken under bakduk i ca en timme.

Ta upp degen på mjölat bakbord. Dela den i tio delar. Degen ska såklart inte vara rinnig, men ganska kladdig. Använd mjöl för att kunna rulla varje del till en boll, som du sen (med hjälp av mycket mjöl och en kavel) kavlar ut till rundlar, ca 15 cm i diameter.
Värm en gjutjärnsstekpanna riktigt het på spisen. Grädda bröden ett par minuter på varje sida, så de får fin färg. Lägg i en handduk för att svalna. 

Vid servering kan du värma bröden lite i mikron om de blivit kalla. Pensla sen gärna med smält smör med pressad vitlök i, och om du vill kan du strö över några flingor flingsalt.


Butter chicken gör jag såhär:



INDISK BUTTER CHICKEN 4-6 portioner

1 kg kycklingfiléer

Marinad:
2 dl turkisk yoghurt
1 msk gurkmeja
2 msk garam masala
2 msk kummin
1 tsk salt
saften av en lime
2 msk paprikapulver

Sås:
2 gula lökar
2 röda chili
1 bit ingefära (ungefär stor som en pingisboll eller lite mindre)
3 vitlöksklyftor
3 tomater
1-2 tsk kardemumma
2 kanelstänger
1 msk kummin
75 g smör
1 msk tomatpuré
½ tsk chiliflakes
salt
1 tsk socker
1½ + 1 dl vatten
1½ dl grädde

Rör ihop marinaden. Pensla lite i en ugnsform och lägg kycklingen på. Pensla på resten av marinaden på dem. Täck med ugnsfolie och ställ i kylen över natten, eller minst 8 timmar.
Nästa dag ställer du formen (utan folien) i ugnen på 225 grader i 35 minuter ungefär. 

Hacka grönsakerna till såsen. Smält smöret i en stor gryta. Fräs löken, vitlöken och kryddorna en stund. Tillsätt ingefära och chili (hackat, båda två). Låt dem få färg och bli mjuka.
Hacka tomaterna i tärningar och tillsätt dem i grytan. Låt stå och sjuda under omrörning i några minuter. Behövs det så tillsätt mer smör, det ska vara rätt kladdigt.
När tomaterna är mjuka, tillsätter du 1 dl vatten och låter puttra ett par minuter till.

Plocka bort kanelstängerna och häll röran i en bunke med höga kanter. Mixa med en stavmixer till en puré, och sila purén sen genom en sil ner i grytan igen.
Tillsätt tomatpuré, chiliflakes, salt, socker och vatten. Rör om och koka upp och låt puttra ca 10 minuter.

Sen lägger du i den färdigstekta kycklingen i såsen i grytan. Lägg på ett lock och låt puttra i 30 minuter till.
Häll i grädden och rör om lite, och låt puttra i ytterligare 10 minuter.

Jag serverade det hela med basmatiris som jag rört i nån matsked hel kummin i, samt några små rara paprikor som jag stekt på i olja i en het panna. Och så lite koriander på det hela. Jo, jag hade lite alfalfagroddar plus lite gräslök på tallriken också. Och naanbrödet.

Vi har grejat lite i trädgården också i helgen. Och bara tagit det lugnt och stillsamt.
Och vi har haft mycket tid med varandra. Det är ett under att få leva med sin allra bästa vän... <3