En heldag i skogen. Och på krogen. I skogen.

Vi fortsätter vårt semesterfirande med små utflykter hit och dit.
Igår åkte vi inte så långt, bara in till byn och åt på Mandy´s.

Idag drog vi lite längre. Först via Hova konditori där jag åt en brunch i form av en rågkaka (ajabaja) med diverse pålägg, och Andreas en tekaka med köttbullar. 

Men om det blev en sockertopp i mitt blod av det, så försvann den sen när vi kom vidare upp till Tiveden. Fagertärn var resmålet för dagen. Fagertärn, där de röda näckrosorna blommar!
Egentligen blommar de först om ett par veckor, men de är tidiga i år.
Vare sig jag eller Andreas hade varit där på år och dag - nej, inte sen vi var små faktiskt! 

Runt sjön Fagertärn går en stig. De första 500 metrarna är mer en liten gångväg, som gjord för rullstolar och barnvagnar och snubbliga tanter :). 

Typ var femtionde meter finns en bänk att vila på. Helt perfekt :). 
De röda näckrosorna lyste med sin frånvaro där i början. Men vi såg fina gula! 

Det gick en spång ut till en liten holme. Dit vågade jag inte gå, då hade jag nog druttat i för det är ju det där med mina ögon och vatten - jag blir helt snurrig i skallen av att se glittret i vattnet.
Men Andreas gick ut (och stod givetvis och glysade i sin kikare :)). 

Tiveden är ju så magiskt vackert så det är synd att man inte åker dit oftare. Riktig trollskog!

Och vita näckrosor hittade vi också när vi gick där! Så vita mot det nattsvarta vattnet...

Efter de femhundra metrarna med slät och fin mark blev det lite smalare stig, men vi fortsatte. Och då hittade vi dem! :)

Syns den där i mitten? :)

Inzoomat...

Men sen kände jag att det blev lite långt efter nån kilometer. Så vi bestämde att Andreas skulle gå runt sjön, hela rundan, medan jag gick tillbaka samma väg som vi kom. Och om jag inte var vid parkeringen när han kom dit så skulle han komma och leta efter mig (för då ligger jag väl där och har ramlat igen!). 

Hejdå älskling, ses sen!

Jag strosade långsamt tillbaka och stannade och fotade lite blåbär som redan har mognat tydligen. 

Och så tänkte jag att "Oj, här finns det nog mycket orm. Tänk om jag ser en! Då ska jag inte bli rädd, utan då ska jag ta en bild på den och visa för Andreas. Tänk så impad han kommer att bli!". 
Ja, jag var verkligen on fire där ett tag. Går ENSAM i skogen (men det är ju inte lika läskigt som i stan - om jag ramlar i skogen är det ingen som ser mig i min Papphammar-parodi :)). Spanar efter orm. Coolt.
200 meter senare ligger den där - ormen. En stor svart en, tjock som en frukostkorv och ganska lång. Och jag skriker i högan sky och RUSAR iväg. Medan ormen ringlar sig ner i diket, förmodligen livrädd för kärringen som vrålar så högt :). Så var det med den coolheten. 

Men jag lyckades rusa den där korta biten utan att ramla. Faktiskt.
Och så stannade jag precis innan parkeringen och tog en bild. För den här vyn väckte minnen! Jag har nog nåt minne från min barndom när jag står just här och tittar just däråt. Det kändes så i alla fall!

Sen var det faktiskt jag som fick vänta på Andreas :). Så snabb var jag tillbaka.
Och när han kom drog vi vidare till nästa anhalt på utflykten - nämligen Krogen i Skogen! Tivedens mat som det egentligen heter. En lada i skogen, där det serveras så fantastiskt god mat!

Inredningen är inte fancy alls, men allt är så himla fint! I väggarna finns det glipor, som det ju gör i gamla lador. Och i ena änden av matsalen finns en jättefin gjutjärnskamin där det eldas såna här lite mulna dagar. 

Vi beställde in dryck medan vi väntade på maten. Satt och pratade och spanade på inredningen. 

Det enklaste är ju oftast det finaste. Det har de helt tydligt tagit fasta på på Krogen i Skogen. En liten rödklöver och lite gräs i en pytteliten vas, och så en enkel värmeljusstake. Vem behöver långskaftade rosor och silverkandelabrar? :)

Till förrätt delade vi på lite tapas. 

Och till varmrätt tog Andreas oxfilé, medan jag valde lammfilé. Jag bad dem hoppa över potatisen i min portion och istället lägga dit grönsaker, och det gjorde de.
Rödvinssås och vitlökssmör till....åh, det smakade himmelskt! 

Mätta och glada åkte vi sen hem. Och uppenbarligen trötta också, i alla fall jag som somnade innan Halna. 

En fin dag med skogstema! :)

Paviljonghäng hela helgen lång

Den där paviljongen alltså. Den har redan blivit ett tillhåll för det mesta.

Det började redan i torsdags kväll när dottern och hennes pojkvän var här och vi grillade burgare som vi sen dinerade på i paviljongen. Jättemysigt, och inget gör mig ju gladare än när jag har alla mina barn hemma :).

Igår var det ju midsommarafton, och vi hämtade hit min mamma för midsommarlunch. Självklart avnjöts den i paviljongen :). Vädret var väl sisådär, men det är ju tak på så det gick utmärkt att sitta där ändå. 

På kvällen kom våra vänner P och A-S på besök. Tanken var att P skulle köra, men på grund av ändrade planer sov de över istället. Så det blev kalas ål najt lång :).
Och på kvällen var till och med vädret med oss, så det blev en jätteskön midsommaraftonskväll! 

(Dock inga bilder. Men kvällen innehöll bl a grillbuffé, vin, drinkar, öl, gitarrspel, sång och mycket prat och skratt!)

Idag har vi varit lite trötta, men även för det är ju paviljongen toppen. Jag satte mig där medan Andreas tittade på fotboll. Som sällskap hade jag en kopp te, en bok, fröknäcke med brie, och så Wilmer som kom ut när Andreas också var på gång.

Sen kom han ut, min stilige man. Och han satt där i kvällssolen och var ännu finare än vanligt. Jag blev rätt så kär. 

Sen låg han förvisso och såg inte fullt lika fräsch ut när han sträckte ut sig på soffan och drack öl och åt potatisskruvar ;)...

Men jag hade ju även en lite mindre man med mig. Han är söt jämt :)

Till och med när han råkar blunda på bilden :)

Nu har paviljongen stängt för ikväll. Men det är ju en dag imorrn å! 

Perspektiv

Idag var min mamma här på lunch. När hon skulle åka hem igen följde jag henne ut till bussen, en promenad på kanske 300 meter enkel väg. Jag var trött men ville ändå följa henne.
Och det gick bra, jag fick en kram och hon kom på bussen och åkte iväg. Själv vände jag om och gick  hemåt med mitt paraply (det såg hotfullt mörkt ut på himlen men duggade bara..). 

Jag hann väl halvvägs när det snurrade till. Och så låg jag där igen, på grusvägen. Nu igen, precis som inne i byn för ett par veckor sen. Jag ramlade lite halvvägs ner i diket dessutom, men lyckades hålla mig uppe på vägen ändå.
Och jag fattar ju att om någon hade sett mig så hade det nog sett rätt dråpligt ut!
Men för mig var det jobbigt. Jag blev jätteledsen. Inte nu igen, liksom!
Det var snurrigt, men med paraplyet som stöd kom jag upp ändå och kunde halta hemåt med uppskrapat knä och ont i armbågen och lite allmänt tilltufsad.
Hemma blev jag ledsen och låg i sängen ett bra tag och grät en skvätt och smsade Andreas och skrev med en kär vän på messenger. Det kändes så himla hopplöst. Och så förnedrande! Av nån anledning känns det just förnedrande att ramla. 

I alla fall, sen kom Andreas hem från jobbet ett par timmar senare. Det är tisdag och dags att veckohandla. Min dotter hade långtråkigt när hennes sambo jobbade, så vi åkte och plockade upp henne också så hon kunde hänga med.

Vi hann väl några hundra meter från hennes bostad, på väg till Willys. Andreas körde genvägen bakom biblioteket. Och då låg han där....en man, bredvid en cykel, mitt på gång- och cykelbanan. Han låg med ansiktet neråt, ryggsäck på ryggen, och han krampade i hela kroppen.

Andreas stannade såklart, och jag rusade ur. Ja, spänstigare har jag nog inte varit på år och dag.
Och jag tog min väska med mig, tänkte att jag måste ringa 112.
En annan bil stannade också, och en man ungefär i min ålder klev ur och gick också fram till killen som låg där. Han var förresten också i samma ålder, på ett ungefär vad jag kunde se. Han krampade fortfarande, svarade inte på tilltal. Det kom slem ur munnen och även lite blod. Epilepsi var min första tanke, men även en oro att han kanske slagit i huvudet (han hade inte hjälm) så att han krampade därför.
Den andre snubben som stannat frågade om vi kanske skulle vända på honom, men jag sa att vi nog ska låta honom ligga. Och jag bad honom sitta och klappa killen på ryggen lite och prata, kanske hör han men kan inte göra sig förstådd. Och att kolla så han andas ordentligt.

Jag hittade inte min mobil i väskan, men den låg visst kvar i bilen och dottern kom med den till mig.

Jag har så många gånger drömt mardrömmar om att jag kommer fram till en olycksplats eller att något händer mina barn, och i drömmen klarar jag inte att ringa 112. Det går inte. Jag slår fel nummer, mobilen funkar inte, alltid är det nåt. Den panikkänslan...
Men jag fixade det nu när det var på riktigt, jag fixade det på första försöket!

Medan jag pratade med SOS Alarm slutade killen att krampa. Han stönade men gick inte att få kontakt med. Jag försökte fråga honom vad han hette, och jag berättade att ambulansen är på väg och att allt är lugnt. Men jag visste inte vad mer jag kunde göra.

Ambulansen kom på bara några minuter, och de var förstås proffsiga och satte igång direkt. "Ni kan lämna över nu" sa de till oss, och tackade för hjälpen. Jag och mannen som hjälpt till klappade om varandra lite och sa tack, tack för att du också stannade. Sen sa vi hejdå.

Och i bilen...jag var så glad. Eller jag var förstås ledsen och orolig för killens skull. Hur skulle det gå med honom? Vad hade hänt? Hoppas att han inte hade legat där så länge innan vi kom!

Men jag var glad för att jag var så lugn under hela tiden. Att jag inte ballade ur, att jag klarade av att ringa utan att slå fel nummer. Man vet ju aldrig hur man skulle reagera vid en sån situation. 

Och sen slog det mig också...det här med när jag ramlade tidigare på dan. Mitt förhållandevis väldigt tramsiga, fåniga, petitessartade snubbel.
Det var ju ingenting! Vad gnällde jag om det för?? Jag blev yr och ramlade, men jag ställde mig upp igen och gick hem. Och grät lite självömkande. Vad är det för nåt?
Den här killen som låg där, han kunde inte ställa sig upp och gå. Han var medvetslös och blev tvungen att åka in på sjukhus. Han kanske har epilepsi (det är nästan så jag hoppas på det, så det inte var en smäll i huvudet som gav de där kramperna..). Och jag har ju ingen aning om hur det har gått för honom. Förhoppningsvis jättebra!

Men det får mig i alla fall att än en gång tänka på det där med perspektiv. På alla småsaker som de flesta av oss går och gnäller och gnyr om. Då är det så himla bra att försöka tänka i rätt perspektiv!
Jag menar inte att man aldrig får klaga. För det får man. Såklart är det inte roligt om det regnar på ens enda semestervecka, eller om man har en hosta som aldrig ger sig, eller om pengarna tar slut lite fort innan månaden tar slut.
Jag lyssnar gärna på vänner som berättar om såna (i sammanhanget) småsaker. Jag kan såklart tycka synd om dem och hoppas att solen snart ska skina, hostan ska gå över och att den där trissvinsten ramlar ner i huvudet på dem redan idag!

Jag menar bara att för min egen del mår jag bra av att sätta saker och ting i perspektiv. Så länge det egentligen är småsaker så är det en jättebra sak att kunna göra. Mitt liv blir roligare. Och det kan ju aldrig vara fel?

(Och här försökte jag googla fram en bra bild som illustrerar perspektiv i livet. Men allt blev bara klämkäckt eller dystert eller för mycket "Carpe Diem". Men ni fattar nog vad jag menar ändå :)). 

Åhnej, lite mer blommor...

Jag säger då det - jag kommer nog att köpa blommor sommaren lång.
Men nu har jag ju haft en bra ursäkt ett par dagar: det har varit halva priset på handelsträdgården, som sagt :). 

Och idag skulle vi inte ens dit. Andreas jobbade extra på förmiddan (det är lite mycket nu innan semestern), och när han kom hem var tanken att vi skulle åka till Jysk och titta på nya dynor till möblerna i paviljongen. Jag hade sett en budgetvariant där, på nätet. Några fina prickiga dynor i olika kulörer. 
Men alltså, då passerar man ju handelsträdgården. Och det var öppet. 
Så vi poppade in och...ja...alltså det var bara TRE blommor som följde med mig hem :). Varav en dessutom är tänkt att ge till min lilla mamma. 
Och på Jysk var dynorna förstås inte så fina som jag hade föreställt mig. Billiga var de ju...men vi hittade några andra som inte var lika billiga, men inte så dyra ändå (jag räknar med att dynorna överlever ett år av spill av fanta&rosé och rom&cola, plus katter som ligger och sover på dem...så de ska inte vara alltför kostsamma tänker jag). Men de var jättefina tyckte jag. Så såna blev det!

Och så kom Andreas på den geniala idén att vi skulle köpa med oss lite plockmat från Willys och luncha nere vid badplatsen vid sjön på vägen hem. Så vi köpte salami och skinka och mozzarella och småtomater och bigarråer. Och en flaska alkoholfritt bubbel :) (som vi förstås var tvungna att inhandla små fina plastvinglas till...). 

Jag kan inte säga att det var direkt varmt vid sjön. Det blåste så salamin for iväg :D...som tur var hann jag stoppa självaste salamin i luften, medan förpackningen som den låg på blåste iväg så Andreas fick jaga den. Fullständigt kaos.
Men mysigt var det! :) Och mätta blev vi, innan vi åkte hem och piffade i paviljongen lite med de nya dynorna och lite mer blommor. 

Sen kom solen fram en aning så jag passade på att fota lite. 

Jag funderar på att sätta spetsgardiner i hörnen, med omtag om, för att få lite mer ombonat. Vi får se vad jag ids :). 

Minns inte namnet på blomman, men kan bara konstatera att den är väldigt fin! :)
Pallen är ett loppisfynd från förr, och Kockumsgrytan köpte jag häromdan av en tjej i en köp- och säljgrupp på facebook. Grytan (med lock), en liten fin burk att ha t ex pålägg i i kylskåpet, samt ett fint durkslag, allt Kockums, gav jag blott 100 pix för!)

Ett försökt till panoramabild inifrån paviljongen. 

En chokladblomma! Den köpte jag idag. Den var lite lång och gänglig och behövde stöd, och då hittade jag det fina rostiga hjärtat som jag fick av Andreas mamma för ett tag sen. Pallen är från nån auktion tror jag. 

En fuchsia i taket, en kärlekspelargon i hörnet och en ampelviol på bordet. 

Kärlekspelargonen fick bo i en plåtburk, på en gammal stol som jag köpt på auktion för länge sen men inte riktigt vetat vad jag ska göra av!

Maj-Lis gillar paviljongen. Där sitter alla still och har tid att klappa henne. 

Den fina rosa igen, som jag inte vet namnet på.

Luktärt i hörnet! Lådan fick jag av min granne. De rödrandiga kuddarna köpte jag på loppis för ett tag sen av en dam som "bytte stil ofta" (enligt egen utsago). Hon var väldigt flott och stilig och kuddarna var som nya och i jättefin kvalitet och hon ville ha 15 kronor styck för dem. Som hittat :).
De blårandiga dynorna var de vi köpte idag. Möblerna är Blocketfynd för en hundring.

Chokladblomman igen! De svarta kuddarna med blad och fåglar på köpte jag också för 15 kronor styck av samma dam som jag köpte de rödrandiga av.

Lite "man-tager-vad-man-haver"-inredning (som vanligt här hemma...). Men nu är paviljongen klar för slappa dagar, mysiga middagar och vilda partajer hela sommarn lång! :) På fredag blir det officiell invigning när några vänner kommer på midsommarfirande. 

Djur i bur

...är inget som förekommer så ofta här hemma.
Men frigående djur förekommer, åtminstone frigående i trädgården (gäller ej katterna, de är frigående typ var de vill). 

Jag var ute och njöt av det lite mulna vädret en stund nu på förmiddagen och hade kameran med mig. Det blev lite djurbilder. 

Åke och Blixten

Maj-Lis och Blixten - ända mot ända kan ingenting hända!

Blixten. Världens snällaste katt. 

Åke. Världens mest annorlunda katt. 

Tre av fyra katter på en och samma bild! Och så en höna och en tupp. 

Tre katter av fyra igen, men Maj-Lis är utbytt mot Blixten.

Tre av fyra igen (Maj-Lis är det svarta bakom den blå stolen), plus en pudel.

Ja, och nu har vi fått hem vår nya paviljong! Flugpaviljong är ett måste här från och med midsommartid ungefär. Annars kan man inte sitta ute och äta (eller sitta ute och sitta typ) p g a alla flugor.
Men i flugpaviljongen är det lugnt :) Plus att det blir som ett litet vardagsrum fast utomhus.
Den ser rätt trist ut i sig. Typ såhär (fotat innan pimpning):

Men igår åkte jag med min granne till en handelsträdgård i grannkommunen. Det var halva priset på alla växter, och vi var som två småbarn i en godisbutik. Vi ville ha ALLT! 
Men vi fick behärska oss lite ;). Men nog blev det ganska fullt i bilen på vägen hem...

Och med hjälp av blommor och lite dynor och kuddar blev paviljongen rejält mer inbjudande och mysig. Jag fotar en dag när det är lite roligare ljus än idag :). 
Fast här är en liten bild på förhand. Fotad med mobilen igår:

Världens största Biff Stroganoff

Ja, faktiskt tror jag att jag presterade det idag.
Fransyskan som jag tog fram ur frysen igår kväll var nämligen på typ 2½ kg, och det var en fin bit så det mesta kom till användning!

Jag använde mig av receptet som jag alltid använder till just Biff Stroganoff: 

BIFF STROGANOFF

800 g grytbitar av nöt (eller oxfilé, eller fransyska, eller högrev, eller nån annan god bit av nöt)
2 stora gula lökar
3 vitlöksklyftor
1 msk dijonsenap
2 tsk paprikapulver
½ dl tomatpuré
1 l vatten
2 msk köttbuljongpulver
3 dl creme fraiche
salt, svartpeppar

Skär köttet i strimlor. Hacka lök och vitlök.
Fräs kött, lök och vitlök i smör i en stor gryta tills köttet är lite brynt. Blanda i dijonsenap, paprikapulver och tomatpuré. Häll på vattnet och i med buljongpulvret. Koka upp, och sänk sen värmen. På med lock, och låt puttra på låg värme i 1½ -2 timmar.
Bara en liten stund innan servering, blanda i creme fraiche och smaka av med salt och peppar.


Sen serverades det kokt broccoli och blomkål, samt en sallad som var väldigt enkel och bestod av egenodlad sallad, egenodlade rädisor samt lite icke-egenodlad gurka :).

Vi åt oss väldigt mätta, och det blev en massa över till frysen (och en burk till min lilla mamma också!).