Kycklinglasagne och morotsfrallor

Igår när Andreas var på jobbet så tog han en titt på Facebook och såg att jag både bakat (gånger två), fotat, bloggat, skrivit matsedel o s v. "Jag blev lite orolig" sa han på sitt alltid lika diskreta sätt när han kom hem.
Ja, för han vet hur jag kan funka. Ibland (speciellt om jag är ensam hemma) kastar jag upp typ 20 bollar i luften och tror på fullt allvar att jag kan hålla dem där och att jag är världsbäst på att jonglera. Bildligt talat då alltså - bollarna är 20 små och stora projekt som jag i min enfald tänker mig att jag ska orka med på en och samma dag. I verkligheten ska jag vara glad om jag kan kasta en boll i luften och fånga den igen sen. D v s, påbörja ett lagom projekt och sen avsluta utan att bli som en trasa.

I vilket fall som helst, av olika anledningar så blev det en sån dag igår då jag hade de där bollarna i luften. Egentligen var dagens mål att skriva matsedel, handlingslista och att handla. Handlandet blev det inget av med eftersom jag *tadaaa* var som en trasa på kvällen. Så det får vi göra ikväll.

Men jag vill ju skriva ner recepten från igår! De där smörgifflarna skrev jag ju recept på redan igår. Men den där degen som höll på att ta över hela köket, den blev ju en proppfull plåt med morotsfrallor sen.

MOROTSFRALLOR (30 st)

50 g jäst
1 l vatten, knappt fingervarmt
5 msk rapsolja
4 tsk salt
3 morötter
3-4 msk sirap
1 l vetemjöl special fullkorn
13-15 dl vetemjöl

Smula jästen i bunken. Häll på vatten och rapsolja, vispa runt så jästen löser sig helt. I med saltet och sirapen, rör lite till.
Riv morötterna fint, blanda dem med en del av mjölet (jag blandade med den där litern fullkornsmjöl). Tillsätt mjöl/morötter medan maskinen går, ta det lugnt på slutet för degen ska ju som vanligt inte bli torr och hård, utan hellre vara lite lite kladdig men ändå så den håller ihop.

Låt jäsa i 1-2 timmar under lock eller bakduk.

Stjälp upp degen på mjölat bakbord, knåda in lite mer mjöl om det behövs för att få degen smidig.
Dela upp degen i 30 bitar (jag brukar köra först på hälften, sen varje halva i tre lika delar, sen varje del i fem lika delar). Trilla varje bit till en rund och fin bulle, lägg dem i en långpanna med bakplåtspapper. Jag penslade även kanterna på långpannan med lite olivolja för säkerhets skull, så det inte skulle fastna.
Lägg frallorna tätt! Jag la alla 30 i en och samma långpanna (en sån stor som är stor som en ugnsplåt).
Låt jäsa igen i nån timme. Värm ugnen till 200 grader. Pensla frallorna med uppvispat ägg och toppa med vad du nu vill ha på. Jag ville ha flera olika toppingar så jag tog vallmofrön, solroskärnor och linfrön. 
Grädda i mitten av ugnen i...ja, hur länge blev det? Kanske 15-20 minuter. Det syns ju när de är klara :).

Låt svalna under bakduk. 

Jag har själv inte smakat dem men enligt sonen var de supergoda :).

Jo, men sen lagade jag ju middag också! En kycklinglasagne. En vanlig lasagne helt enkelt, men istället för köttfärssås hade jag finskuren kycklingfilé i tomatsås. Jag strimlade/tärnade kycklingfiléer, stekte dem i smör i en gryta. Hackade en stor gul lök och två stora vitlöksklyftor och lät steka med ett tag. På med en burk krossad tomat och en burk passerad tomat. Kryddade med kycklingfond, salt, svartpeppar, lite socker, oregano, paprikapulver och timjan.
Sen gjorde jag som vanligt när man gör lasagne.
Och det var ingen som klagade på middagen den gången heller :). 

Wunderbar

Idag är det verkligen vårvackert! Jag iddes inte ens ligga kvar i sängen och dra mig utan kom upp tämligen smidigt i hyfsad tid och satte igång brödbak. Dels de där sjukligt goda smörgifflarna (se förra inlägget), men sen blev jag också så ivrig efter den fantastiska succén med dem så jag satte en bröddeg till. Det ska bli frallor av den degen. Jag borde sätta igång och baka ut dem för bunken svämmar över, men....ah, jag vill ju blogga också medans tid och ork är. Kameran har jag haft med mig hela förmiddagen. Jag är så himla inspirerad av vårfeelingen.
Idag var t ex första gången som jag kunde ha köksdörren öppen en stund på förmiddagen, och känna vårdofter utifrån och höra fågelkvitter och hönsen som småpratade utanför, och tupparna som gol och grannen som körde med sin traktor :). 

Hundarna har mest varit ute, men Igge kom in en stund och höll mig sällskap, och så satt han där i köket och log sitt en-tandade leende :)

Tisdag är veckohandlingsdag här hemma, och då måste jag ju skriva matsedel och handlingslista. Så det tog jag mig för när första degen jäste.
 

Och så måste det ju fotas lite höns. Här är alla i en och samma bild!

Och så lite enskilda:

Blom-Ann. Hon är av rasen Blomme. 

Junior - till utseendet på pricken lik sin salige far Stef-Ann, som blev av med huvudet för nåt år sen p g a dålig attityd och kass kvinnosyn. Men Junior har inte riktigt sin fars dåliga personlighet!

Flick-Ann. Som har skägg.

Gul-Ann. Juniors bror, som jag in i det sista hoppades på att det skulle vara en höna! Det var det inte. Men han är ju snygg, och dessutom snäll, så han får vara kvar. 

Nu måste jag nog ta itu med degen. Den har lyft på hatten på bunken och riskerar snart att fylla halva köket. 

Vilken grej!!

Oftast när jag lagar mat eller bakar så tycker jag att det blir åtminstone helt ok.
Men vid några få tillfällen så blir det verkligen sådär mitt i prick - perfekt, underbart, halleluja! Sådär så jag känner det som att det är jag som har uppfunnit hjulet! :)

Sådär hände det idag.
Jag har ett tag haft nån inre bild (kanske inspirerad från nåt jag sett på nätet eller i tv, vet inte) om ett bröd som bakas ut som kanelbullar ungefär, fast som "örfilar" ("korvapuustit" på finska) - finska kanelbullar i en annan form än våra vanliga. Och att det i de här bröden, alltså som fyllning, skulle finnas smör och örter och kanske flingsalt. Och så skulle det, enligt min inre bild, vara vallmofrön på toppen.

Jag låg och googlade på såna bröd i morse, men hittade ingen som passade in precis i det som jag tänkt mig. Så jag gjorde som vanligt - plockade russinen ur kakan i några olika recept, la till lite egna grejer, och då blev det såhär:


FRASIGA SMÖRGIFFLAR (24 st)

50 g jäst
en knapp dl rapsolja
3 dl mjölk
2 dl vatten
2 msk vit sirap

1,5 tsk salt
ca 14 dl vetemjöl

Fyllning:
ca 130 g mjukt smör
lite persillade (en kryddblandning)
några nypor flingsalt
ägg till pensling


Smula ner jästen i bunken. Värm olja, mjölk, vatten och sirap i en kastrull så det blir knappt fingervarmt (bara lite rumstempererat är egentligen det bästa tycker jag).
Häll ner degvätskan i bunken och vispa så jästen löser sig. Tillsätt salt, och sen mjöl - lite i taget medan maskinen går. Var försiktig på slutet - degen ska vara lagom lös, absolut inte för torr och hård.

Låt jäsa övertäckt i ca en halvtimme. Ta upp på mjölat bakbord och knåda lite hastigt. Dela i två delar.

Kavla varje del till en tunn fyrkant, ca 45*30. Bred på smöret (jag skar det i små bitar först, mikrade i några sekunder och vispade sen ihop med elvispen så smöret blev helt slätt och mjukt).
Pudra över lite persillade. Eller om du har färska örter, kör på det! Jag hade inga hemma idag så det fick bli persillade, men det blev supergott! Strö över lite lite flingsalt.

Rulla ihop från långsidan, som med kanelbullar. Skär sen i ca 3 cm breda bitar, och lägg på plåt (med skarven neråt) med bakplåtspapper. Ta något tunnt och avlångt (jag tog en grillpinne) och tryck ner varje bulle på översidan ända ner, så sidorna liksom väller ut.

Låt jäsa i en halvtimme till under duk. Pensla med uppvispat ägg, strö över vallmofrön och grädda sen i 225 grader i mitten av ugnen i ca 10 minuter. Låt svalna lite under bakduk innan servering.

Alltså.....fy BUBBLAN så goda de blev!! Om jag inte mådde dåligt av alla dessa kolhydrater hade jag nog ätit upp alla. Nu fick jag nöja mig med att smaka. Men jädrarns så glada mina pågar kommer att bli när de kommer hem! :)
De är otroligt goda bara som de är, utan nånting till eller på eller så. Bara som en mindre söt bulle till en kopp te?
Eller så kan man ju servera dem ljumna med smör, ost och marmelad. 
De är absolut godast när de är nybakta och lite avsvalnade. Men de går bra att frysa. Och har de legat framme en stund och blivit småtrista så blir de som nybakta om man värmer dem lite hastigt i mikron!

Hursomhelst - det här kommer att bli en ny favorit. Perfekt som tillbehör till soppa, grillat, vad som helst! Eller som finfrukost, eller till en kopp te eller att ta med på picknick som de är....ja, de kan ätas precis jämt!

Hoppas att alla testar dem nu! Jag har då aldrig varit med om maken till gott bröd <3

Ett liv i lyx

Vad som är "lyx" är ju olika beroende på vem man frågar. För en del (alldeles för många) är det lyx att kunna ha mat på bordet varje dag, och ett hem att sova i. För en del andra är lyx dyra bilar, flådiga hus, häftiga resor och så.
För mig är det lyx varenda dag som jag får ha min familj och mitt hem. Det låter klyschigt, jag vet. Men det är liksom det enda som i slutet betyder något - för mig!
Jag känner mig väldigt medveten om vilket lyxliv jag lever jämfört med miljarder med människor världen över. I svenska mått mätt för jag förmodligen inte ens ett medelmåttigt lyxigt liv. Jag har liksom inte det intresset, har aldrig haft. Och dessutom blir en inte superrik på att vara sjukskriven ;). Men ändå lyxigt att få pengar fastän en inte kan jobba, tycker jag.

Jag brukar säga till Andreas att han ska vara glad att han har en fruga som är så billig i drift. Jag kräver inga häftiga resor jorden över, jag önskar mig inga smycken och blingbling, jag förväntar mig inga lyxmiddagar på krogen (fast just det får jag ju ändå då och då :)). Jag köper nästan bara begagnade grejer och möbler och kläder. Och om jag bara har lite gulliga djur, ett broderi, lite böcker och lite frön och sådär, och lugn och ro där jag bor - ja, då önskar jag mig inga dyra intressen eller ett slott att bo i.

Men idag - idag har jag lyxat till det! :)
Av Andreas fick jag ett frisörbesök i födelsedagspresent. Det besöket var inbokat till idag. Medelst buss for jag in till stan på förmiddagen, i sällskap av min oändligt gulliga dotter som kommit till mig på morgonen för att lämna sin hund som behövde hundvakt några dagar. Gemensamt åkte alltså jag och dottern tillbaka till stan.
Jag gick till frissan, blev klippt en bra bit och fick bort den fula gråbruna färgen och istället blev håret blondish och slingigt. Och fräscht!! Inga kluvna toppar så långt ögat ser! Min frisör är världens bästa. När jag åker dit är jag alltid tveksam till hur hon nånsin ska kunna få ordning på den katastrof till frisyr som jag kommer med. Det hör liksom till mitt så icke-lyxiga liv - jag drar ut på det in i det längsta innan jag går till frissan! Men varje gång går jag därifrån supernöjd. Hon kan trolla!


Kolla bara:

Före. Bedrövligt. Helt av på mitten typ. 

Efter. Fräscht och slingigt och mycket kortare!

Glad som en speleman klev jag ut från salongen, och förflyttade mig till Lindex, som finns i samma hus som frissan. Jag hade ett presentkort dit, som jag fick av gästerna i lördags. De tyckte kanske att jag behövde lite flärd och lyx som omväxling, och det fick det bli! Jag köpte en nattkräm, ett par ansiktsmasker och...ja, vad var det mer? Ja, nåt mer sånt. Här ska renoveras!

Och sen var det nästan en timme kvar tills bussen skulle gå, så jag satte mig på ett fik (även det i samma byggnad som frissan och Lindex - käckt för en halt och lytt men lyxsugen tant :)).
Jag slog till på en kycklingbaguette och ett glas vatten. Satt och surfade på mobilen, smygglodde på folk och filosoferade.

Och sen den något mindre lyxiga bussfärden hem. Och sen var lyxen slut precis som jag. Slut som artist. Så jag hamnade under en filt i sängen.
Jag orkar inte ens laga mat ikväll. Som tur är så har Andreas lovat att bju på kebabsallad.
Lyx.

(Trist kuriosa: När frisören kastade en första blick på mitt hår utbrast hon "Nämen! Du har fått gråa hår!!".
Och: nattkrämen jag köpte var även en antirynk-kräm. Jag inser att det behövs.)

Våren!!

Den där ruskiga vintern som tog över häromdan, tog sitt pick och pack igen och drog. Gudskelov.
Och igår på dagen ringde min telefon. Det var ett par vänner som undrade om vi ville komma dit på middag på kvällen.
Och i 99 fall av 100, när nåt kommer sådär plötsligt på, så får jag tacka nej för jag orkar inte, kan inte, förmår inte, hjärnan blir trött bara av att tänka på att ställa om sig. Jag är inte ett under av flexibilitet om en säger.
Men igår, hör och häpna, så orkade jag! Dock kändes det övermäktigt att vara hemifrån, så jag föreslog att de skulle komma hem till oss istället. Och så blev det!
Först tänkte jag också att "Äsch, vi kan ju hämta hem pizza så blir det enkelt!". Men så kom jag ihåg att jag ju hade planerat att göra kycklingbiffar i nån god sås, och med klyftpotatis till. Och det är ju enkelt och bra, och kycklingfärsen var ändå tinad och allt, så vi körde på det.
Jag kom på att ajvar är ju gott till det, jag hade sett nån som gjort färsbiffar eller kycklingfärsbiffar i sås med ajvar. Så jag improviserade:


KYCKLINGFÄRSBIFFAR I AJVARSÅS (jättemånga portioner, minst åtta eller så)

Biffar:
1,5 kg kycklingfärs
2-3 schalottenlökar
lite färsk hackad timjan
2 ägg
½-1 dl grädde
2 stora vitlöksklyftor
en rejäl skvätt kycklingfond
salt, svartpeppar
smör till stekning

Sås:
½ röd paprika
2-3 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
smör
5 msk stark ajvar
4 dl grädde
2 dl creme fraiche
en skvätt kycklingfond
salt, svartpeppar, paprikapulver
en näve färsk hackad timjan


Hacka schalottenlök och vitlök fint. Blanda ihop allt i en stor bunke för hand. Stek biffar i smör av den lösa smeten (funkar bra att forma biffar om man blöter händerna innan man tar i smeten).
Biffarna behöver inte bli genomstekta, bara få fin färg på båda sidorna.
Lägg biffarna allt eftersom i en stor gryta.

Gör sen såsen. Strimla paprikan och schalottenlöken, hacka vitlöken. Fräs i smör i samma (stora) stekpanna där du brynt biffarna. Inte så grönsakerna tar färg, men så de blir lite mjuka. I med ajvar, rör om, och så i med grädde och creme fraische. Rör om ordentligt, och smaka sen av med fond, salt, svartpeppar och paprikapulver, samt ha i timjan.

När såsen smakar fint häller du den över biffarna i grytan, och låter det sen puttra i minst en kvart innan du stänger av plattan. Under tiden kan du koka ris, pasta eller potatis, eller som jag, göra klyftpotatis i ugn. En sallad ska det gärna vara till också.

Det blev väldigt gott faktiskt! Och mycket - vi var fem personer igår som åt oss proppmätta, och så blev det även tre lunchlådor över till Andreas. 

Det blev en kul och härlig kväll! Men jag blev trött rätt tidigt, och det blev även frugan i vårt gästsällskap :). Så medan herrarna spelade lite tv-spel, låg jag i sängen och läste trädgårdstidningar och somnade ganska snart.

Idag åt vi frukost framåt förmiddagen, och sen åkte gästerna hem till sig. Jag hamnade i sängen under en filt medan Andreas åkte iväg för att skåda. Jag slumrade lite, läste lite mer i trädgårdstidningarna, och tittade ut på det fina vårvädret. Ingen snö!! Jag kände att jag ville ut och greja lite med mina frön, men orkade liksom inte. 

Men några timmar senare orkade jag! Jag har inte sått nåt alls än i år, och med den begränsade dagsformen bestämde jag mig för att nöja mig med att så lite basilika bara. 

Nu står min lilla premiärsådd i fönstret här bredvid datorn. Bredvid mina broderigrejer och min kamera :). Allt roligt i en och samma bild!

Andreas hade också hunnit bli trött så han la sig i soffan och slösurfade på mobilen lite. Se så ljust det var - och då var klockan ändå fem!! 

Nu snarkar han gott. Själv funderar jag på att kanske baka frallor. Jag vet inte.
Eller nej, jag hejdar mig. Tar en lugn kväll. Imorgon bitti kommer Eskil, mormors ögonsten! Och sen åker jag in till stan för några lyxiga timmar bara för mig själv. Det ska bli roligt! :)

Äntligen strömming!

På den tiden då jag var ung och bodde i mitt gistna torp i skogen med mina små barn, och precis hade börjat dejta en Hjo-bo, så var det väldigt vanligt förekommande att jag och Hjo-bon (under de helger han var hos mig) lagade stekt strömming med mos till middag. Det var en period där då stekt strömming med mos var ungefär det godaste vi visste.
Och det ÄR ju supergott! Bara det att allt annat kommer ju också i perioder, så strömmingen har de senaste åren faktiskt, fått ge vika. Det kanske inte är superlänge sen, men jag vet faktiskt inte när jag stekte strömming sist.
Vi har ändå försökt skriva det på matsedeln ibland, just för att det är så gott. Men plötsligt finns det inte ett enda paket fryst strömming att uppbringa nånstans vad det verkar?? Har de slutat med det??

Och på ICA där vi handlar nästan jämt, finns ingen fiskdisk (alltså med färsk fisk). Det finns på Konsum i samma by, men där handlar vi nästan aldrig och kommer oss inte för att gå dit och tjacka upp oss på strömming heller.
Inte förrän i förrgår! Då gled vi in där precis när fiskdisken höll på att stänga. Inte en enda strömming så långt ögat kunde nå, och jag hann börja misströsta.
Men damen i disken trollade fram en påse som hon hunnit ta undan (just för att hon skulle stänga disken för dagen) - en påse med precis lagom mycket strömming för oss! :) Det var ju som det var menat att bli.

Ja, så igår blev det stekt strömming här hemma, äntligen.
Jag klippte bort ryggfenan på de små filéerna, parade ihop dem två och två så fisken i varje par var ungefär lika stora. Saltade köttsidan, la en blandning av hackad dill och gräslök på ena halvan, och la den andra halvan över. Panerade lite lätt i rågmjöl, och stekte sen i rikligt med smör.
Andreas fick sitt potatismos till, men till mig gjorde jag blomkålsmos: Kokt och avångad blomkål mosade jag med en mixerstav. I med riven parmesan, en klick Philadelphia och en skvätt grädde. Salt  och vitpeppar till det. Mums!
Ja, och så rårörda lingon förstås, och skirat smör. Vilken festmåltid! 

Jag hade en plan

Jag har ju inte varit ett under av sällskaplighet sista tiden, om en säger. Jag har inte haft vare sig ork eller inspiration att umgås så värst. Jag har känt mig som världens tråkigaste människa, och det gör ju inte att en blir piggare på att umgås direkt heller, så då umgås jag ännu mindre, och då känner jag mig ännu tråkigare - och så vidare, och så vidare.
Då gäller det att ha vänner som inte ger upp och som inte tar det personligt. För det har verkligen inget med dem att göra! Mina vänner vore inte mina vänner om de vore trista och hemska så jag tappade lusten att umgås med dem.
Nej, hela problemet ligger hos mig. Men jag vet ju att det antagligen bara är en fas som går över.

Min vän A är en sån som fortsatt höra av sig. Ett sms ibland, ett telefonsamtal, ett förslag att ses. Och hon har inte verkat lägga någon värdering i att jag säger "nej, jag orkar inte". Hon har förstått och låtit det vara, och sen hört av sig igen längre fram trots att jag själv är helt initiativfattig och nästan aldrig ringer tillbaka.

Men så häromdan så bestämde vi att vi ska ses, som idag då. Hon skulle komma hit och dricka lite te och prata. Oh så roligt! :) För jag kände att nu orkar jag nog!
Igår var det ju fullt vårväder ute. Solen sken, fåglarna kvittrade, inte en gnutta snö kvar.
Men när jag vaknade i morse var hela världen vit igen. Den vidriga snön var tillbaka, och det snöade fortfarande ymnigt. Jag tänkte tanken att kanske är det inte så fiffigt om A ger sig ut på vägarna (hon bor trots allt fyra mil bort) när det är så snöigt och moddigt, och det bara vräker på mer hela tiden. Men jag ville verkligen träffa henne så jag tänkte att äsch, det töar nog bort snart :). 

Men efter att ha väckt hönsen (som förstås blev rent hatiska mot mig för att det var snö igen..) och fixat hundarnas mat och grejat ihop ett par semlor som vi skulle fika på, ringde A. Hon hade tänkt samma som jag, och vi var rätt överens om att det är bättre att ses nån annan dag när det känns lite säkrare att köra. Det får ju inte hända henne nåt!

Så...ja. Det blev inget! Istället satte jag mig och drack te själv och åt upp min semla och tittade på Sofias änglar.

Notera förresten den fina temuggen! Den fick jag igår när jag fick besök av min systerdotter och hennes boyfriend. Bara att de kom var ju alldeles strålande roligt! Boyfrienden hade jag nämligen inte träffat förut, men hört mycket fint om. Och ja, alltså jag kunde bara konstatera att han verkar vara en pärla :). Mycket väl godkänt från moster.
Och att systerdottern dessutom kom ihåg att hennes gamla moster fyllt år nyligen och att jag därför fick en fin present, var ju en rolig bonus! Hon har full koll på vad jag gillar, så jag fick en mugg från Ernsts kollektion. En jättefin i en ljusgrå nyans, skön att hålla i och med en stansad text, "I det enkla bor det vackra".

Nu blev jag förresten sugen på att springa ut och ta bilder så jag kan jämföra. Jag tog bilder igår också nämligen. Och se bara!!

Igår: 

Ja, ni ser. Soligt, härligt, snöfritt, vackert. Hönsen är ute och är glada, Vivi-Ann sitter på altanräcket och solar sig.

Men idag:

Nej, jag blir inte supersugen på att sitta ute och sola näsan (finns inte ens nån sol att sola sig i). Hönsen vägrar gå ut, och Vivi-Ann ligger just nu i tvättstugan och sover på en ren tvätthög.

Hoppas att vintern töar bort helst redan idag. 

Fejklax - gott men ingen lax. Men gott.

Häromsistens när vi var och handlade så köpte jag s k "chumlax". Det är en fisk som egentligen, vad jag förstår, inte är någon lax alls, men den kallas så för att det ska låta lite flottare i våra öron. Ungefär som när köttproducenterna envisas med att sälja sin "fläskytterfilé" som egentligen är vanlig benfri kotlettrad.
Jag gillar inte alls när mat heter något som det inte är, i syfte att lura i konsumenter något. Mitt skräckexempel brukar vara smördeg - läs noga på smördegsförpackningen nästa gång. Många smördegar innehåller inte ens ett gram smör! I värsta fall är det palmoljedeg som du lagar din finmiddag med. Låter ju inte alls lika bra som smördeg, och ÄR inte alls lika bra som smördeg, utan rent vidrigt.

Men men, fejknamnet till trots så lagade jag till chumlaxen idag. Jag skulle nämligen laga en rätt som jag gjort flera gånger innan och som jag tycker är så god - ostgratinerad lax med broccoligratäng!
Receptet  hittade jag ursprungligen på 56kilo.se, men har ändrat så det blev lite annorlunda.

OSTGRATINERAD LAX MED BROCCOLIGRATÄNG

4 laxfiléer
1 ask Philadelphiaost med gräslökssmak
1 dl creme fraiche
salt, svartpeppar
olivolja
hackad gräslök

Broccoligratäng:
500 g fryst broccoli
2 ägg 
2 dl vispgrädde2 dl creme fraiche
2 dl riven ost
salt, peppar

Börja med gratängen. Koka broccolin några minuter, häll av i durkslag och låt ånga av. Under tiden vispar du ihop ägg, grädde och ost, och saltar och pepprar. 
Häll broccolin i en smord form, och så stanningen över. In i ugnen 225 grader, ca 20 minuter eller tills gratängen fått fin färg.
Under tiden förbereder du laxen så det bara är att ställa in den i ugnen när gratängen är klar. Lägg laxen i en ugnsform smord med olivolja. Vispa ihop Philadelphiaost och creme fraiche, salta och peppra. Salta laxen lite, och så breder du smeten över. Strö  hackad gräslök över. 

När laxen ska in i ugnen kan du sänka till 200 grader, och där ska den sen stå i ungefär en kvart. 

Och hur smakade då denna "chumlax"?
Jo, jättegott faktiskt. Men det var INTE likt lax, vare sig i smak eller konsistens eller utseende, om man frågar mig.
Men gott, och jag kommer att laga det igen gissar jag!

Vad roligt förresten, att man börjar kunna fota middagen i dagsljus - i alla fall på helgerna när vi många gånger äter middag lite tidigare än på vardagarna :).

Kalasdag

Jag sov så oroligt inatt. Ytligt liksom. Jag som (oftast) brukar sova som en liten gris.
Dessutom hade jag glömt att stänga av ett gammalt larm på mobilen, så halv åtta larmade den på morgonen. Jag stängde av, gick på toa och somnade sen om. Och då sov jag djupt!
En timme sov jag. Sen hörde jag långt, långt bort, morgonsträva mansröster sjunga. En manskör? Ja! Vid min säng stod en manskör! Andreas, min påg och så Wilmer som morrade argt åt mig medan de andra två sjöng "Vad är det för en dag?" :). Min födelsedag!
Frukost på sängen fick jag också (fast valde att inta den vid köksbordet eftersom jag är så klumpig och förmodligen hade hällt te över hela sängen).

Tidig eftermiddag kom dottern med sambo. Sen kom även min mamma, med färdtjänst, och kalaset kunde börja.
Jag hade bestämt mig för räkmackor. Så efter frukosten hade jag slagit en liter majonnäs. Vad jag skulle med en hel liter till förtäljer inte historien, men enligt uppgifter håller den sig åtminstone ett par veckor i kylen, så det går väl åt :).
Räkmackorna blev maffiga i a f! Färsk tekaka, Bregott, krispiga salladsblad, kokt ägg i skivor, spritsad majonnäs, och så oförskämda mängder räkor på det. Gurka, dill och citron också förstås. 

Jag orkade typ halva... Men gott var det!

Sen fick jag öppna paket som dottern och svärsonen kommit med. De frågade för ett tag sen vad jag önskade mig, och jag vet att jag kom på ett par grejer som jag väldigt gärna ville ha. Så nu trodde de att jag redan visste vad som fanns i paketet. Men hallå - mitt minne är ju ganska så värdelöst, så jag hade faktiskt ingen aning, hur jag än försökte komma på vad det var som jag önskade mig då när de frågade! Så jag blev väldigt glad när jag öppnade och såg en mandelkvarn :). Det har jag ju önskat mig länge! Jag maler ofta mandel (eftersom jag till vardags helst inte äter vetemjöl och så). Jag brukar mala mandeln med en stavmixer. Men den låter så himla mycket och det orkar inte mitt arma huvud. Plus att jag har en lite äldre stavmixer utan en sån där burk med lock, man maler bara i en hög öppen burk, och då far det mandelbitar över halva köket.
Men en redig mandelkvarn från förr, det är annat det! Jag ville genast testa. Och se så bra det blev! De hela mandlarna la jag bara där så det skulle synas vad det är för nåt.

Nu är mandelkvarnen inte bara en praktisk hushållsattiralj, utan också så himla snygg inredningsdetalj där den sitter fast på det gamla bordet som vi har som köksö!


Sen var det dags för fika. Räkmackan hade fått sjunka ner lite, och istället dukade jag fram semlor och glass. Ja, både ock - semlor har jag ALLTID på min födelsedag, det är liksom en naturlag. Och glass önskade sig dottern och svärsonen för ett tag sen. Saffransglass. Jag körde med den där världens enklaste hemmagjorda glassen - 5 dl vispgrädde vispas nästan färdigt. I med en burk kondenserad mjölk, och så kryddar man med vad man vill. Som saffran nu då. Häll i en form (jag brukar använda sockerkaksform) och in i kylen i minst fem timmar.
Ovanpå strödde jag granatäpplekärnor innan jag frös in glassen, tänkte att det blir nog syrligt och gott till det söta.
Hur glassen smakade vet jag faktiskt inte, för jag och mamma åt lite semla och sen gick vi och la oss och vilade tillsammans. Men de som åt glassen intygade att det var gott! Det finns kvar i frysen så jag får smaka nån dag. Den blev ju fin i a f :).

Ja, och semlebullarna bakade jag ju häromdagen, frös in och så tog jag fram dem idag. Tinade och monterade ihop. 

Förutom semlor så är tulipaner ett måste på min födelsedag varje år. Så av dotter och svärson fick jag en finfin bukett som nu står på vardagsrumsbordet:

Och när jag och Andreas var en sväng till affären tidigare idag så hittade jag såna här fina pyttesmå tulpaner som jag gillar så, så såna köpte jag till mig själv i födelsedagspresent :).

Ja, sen var kalaset slut. Färdtjänst kom och hämtade mamma, och en stund efter skjutsade Andreas alla mina tre barn in till stan. Själv somnade jag i sängen nån timme, helst färdigkalasad!
Men nu är jag uppe igen, och nu dricker jag och Andreas drinkklassikern San Fransisco. Det var länge sen!

Mer galej än såhär önskar jag mig verkligen inte, födelsedag eller ej!
Jag har fått så många gratulationer på nätet och i sms och meddelanden. Och så ringde min "storebror" Jonas och gratulerade mig! :)

Nu är jag nöjd. 

En rad middagstips

Oavsett ork så måste en ju äta. Annars orkar man ännu mindre.
Och för mig är det lite terapi att stå i köket och greja. Inte alla dagar - oh nej. Vissa dagar hämtas det pizza eller äts rester eller så, när det liksom inte alls funkar att stå där och kocka.
Men för det mesta känns det viktigt. Jag kommer upp och har en uppgift. Familjen blir glad och tacksam. Jag känner att jag har bidragit.

I det här inlägget finns det dessutom en hel del tips till den som gärna låter bli onödiga kolhydrater (måste ju spara sig till semlorna i dessa tider, om inte annat :)).

Så det här är sånt som jag har lagat den senaste tiden:

Ugnsstekt kycklingfilé, smörstekt broccoli samt en ädelostsås. Ädelostsåsen gjorde jag på enklast möjliga vis: Grädde och creme fraiche kokas upp i en kastrull (vispa ordentligt och sänk värmen så fort det kokat upp, så det inte bränner). Smula i Kvibille gräddädel. Låt reducera på svag värme tills såsen är lagom tjock. Salta och peppra.

Zucchinipasta med ost- och skinksås. Skinksåsen gjorde jag på kassler som jag strimlade, och stekte i smör med finhackad schalottenlök. Inte så det tar färg, bara så det blir varmt och löken mjuk. Och sen på med mjölk, grädde, philadelphiaost och vanlig riven ost. Jag höftade så jag vet inga mängder. Salta och peppra. När osten har smält ordentligt så är det klart!

Rotsakspytt (morot, palsternacka, kålrot, rotselleri) med färsbiff och brunsås. Tärna rotsakerna och  stek på medelvärme i smör i en stekpanna. Rör om ofta. På slutet hade jag på hackad persilja, salt och peppar. 

Laxsoppa. Recept hittar du HÄR.
Det som ligger bredvid skulle föreställa en LCHF-focaccia. Men den blev äcklig så den skriver jag inte receptet till.
Aioli hade jag på soppen i a f :). 

En så himla god gulaschgryta! Receptet hittar du HÄR
En klick creme fraiche på, inget mer behövs!

Biff Lindström. SÅ himla gott! Laga det! Jag följde det  HÄR receptet på ett ungefär, och det blev superbra!
Till det kokade jag broccoli och vaxbönor, och så en gräddsås till. Och lite vitlöks- och persiljesmör på!

Helstekt benfri kotlettrad (a k a fläskytterfilé) i ugn, med smörstekta haricots verts och vaxbönor, och en gräddsås. Jag klappade in kryddor (salt, svartpeppar, vitpeppar och lite chiliflakes) på köttet efter att ha putsat det. Slog in köttet i ett fint litet paket av plastfolie, och lät ligga till sig över dagen. Sen in i ugnen, 175 grader tills köttet var strax över 70 grader. Låt köttet vila efteråt! Jätteviktigt! Sen är det bara att skära i skivor. 

Kebabspett med kålrotsstrips, tzatziki och en fräsch sallad. Receptet på spetten hittar du HÄR
Kålrotsstripsen har jag nog skrivit tidigare om, men om inte så - skär stavar av kålrot. Lägg i ugnsform. Häll olivolja över, strö över flingsalt, peppar samt ev annan krydda som önskas. In i ugnen på 175-200 grader tills stripsen fått fin färg. 
Kebabkryddan till spetten förresten - DET måste jag ju blogga om separat nån dag! Det är nämligen superlätt att göra själv, och det blir väldigt gott!

Ja, det var dagens tips.
Ikväll blir det ugnsstekta kycklingdelar med något till (vet inte än vad riktigt). 

Sol i regnet

Den uppmärksamme bloggläsaren har kanske märkt att det varit lite dött här nu igen.
Samma anledning som tidigare gånger det blivit så - trött, ur form, inte på topp, håglös, initiativfattig. Och så är det än, men idag kände jag ändå för att skriva lite. Dessutom har jag en massa matbilder som jag tänkte lägga upp (i nästa inlägg, vi får se om det kommer direkt efter det här eller om det dröjer).
I det här inlägget tänkte jag i alla fall önska alla en glad Alla Hjärtans Dag i efterskott. Jag tänker att man kan önska det varje dag, för det är ju rart med omtanke och kärlek och vänskap. Så att det blir idag och inte igår gör ju inget. För min del kan alla dagar få vara Alla Hjärtans Dag.

Jag tjuvstartade redan i förrgår när det kom en grej på posten. En grej som jag beställt för att ge Andreas, och så blev det ju en perfekt Alla Hjärtans Dag-present kom jag på.

Vad som var i paketet får jag visa en annan gång kanske, eftersom jag inte tagit någon bild på innehållet. Jag tror att han blev glad i a f!

Igår förmiddag kramade jag extra på min lille påg när han klev upp sentomsider. Jag gav honom även ett kort där det stod att mammi bekostar en klippning framöver. Han blev jätteglad och sa "Men mammi...och jag som inte har nåt till dig!". "Äsch, rita en teckning! Det vill mammi ha!" sa jag.
Jag väntar fortfarande på den där teckningen....jag påminde honom vid middagen igår, men...ah. Han ligger och sover än (sportlov). Kanske är han väldigt trött efter att ha suttit uppe hela natten och ritat teckning till sin mor *hoppas*.

Sen kom Andreas hem från jobbet, och med sig hade han en ask med ekologiska blåbär (min favorit just nu!) och en tulpanbukett.

Jag hade bakat semlebullar under dagen, till helgens festligheter. Jag gjorde många så det räckte till att bjuda mina gossar på semmelfika. 

Ja, och sen åkte vi och handlade lite inför helgen och då ingick ett besök på systembolaget. Där köpte jag en flaska rosa bubbel som vi (jag och Andreas, ty pågen är minderårig) drack upp till Farmen. Gott!

Ja, mer festligheter än så blev det inte. Men det räckte ju och blev över! Och imorgon blir det lite mer. För då är det rätt så många år sen som det föddes en liten unge i baksätet på en taxi :)
Det lilla barnets lilla mamma kommer hit och ska fira. Och det lilla barnets egna små barn (inklusive svärson) kommer också. Det lilla barnet må vara lite visset just nu, men morgondagen ser hon fram emot!

Ett barn är fött, och skapar tidningsrubriker i och med sin hastiga ankomst. Bild från Skaraborgs Läns Allehanda, 1973.