Fejklax - gott men ingen lax. Men gott.

Häromsistens när vi var och handlade så köpte jag s k "chumlax". Det är en fisk som egentligen, vad jag förstår, inte är någon lax alls, men den kallas så för att det ska låta lite flottare i våra öron. Ungefär som när köttproducenterna envisas med att sälja sin "fläskytterfilé" som egentligen är vanlig benfri kotlettrad.
Jag gillar inte alls när mat heter något som det inte är, i syfte att lura i konsumenter något. Mitt skräckexempel brukar vara smördeg - läs noga på smördegsförpackningen nästa gång. Många smördegar innehåller inte ens ett gram smör! I värsta fall är det palmoljedeg som du lagar din finmiddag med. Låter ju inte alls lika bra som smördeg, och ÄR inte alls lika bra som smördeg, utan rent vidrigt.

Men men, fejknamnet till trots så lagade jag till chumlaxen idag. Jag skulle nämligen laga en rätt som jag gjort flera gånger innan och som jag tycker är så god - ostgratinerad lax med broccoligratäng!
Receptet  hittade jag ursprungligen på 56kilo.se, men har ändrat så det blev lite annorlunda.

OSTGRATINERAD LAX MED BROCCOLIGRATÄNG

4 laxfiléer
1 ask Philadelphiaost med gräslökssmak
1 dl creme fraiche
salt, svartpeppar
olivolja
hackad gräslök

Broccoligratäng:
500 g fryst broccoli
2 ägg 
2 dl vispgrädde2 dl creme fraiche
2 dl riven ost
salt, peppar

Börja med gratängen. Koka broccolin några minuter, häll av i durkslag och låt ånga av. Under tiden vispar du ihop ägg, grädde och ost, och saltar och pepprar. 
Häll broccolin i en smord form, och så stanningen över. In i ugnen 225 grader, ca 20 minuter eller tills gratängen fått fin färg.
Under tiden förbereder du laxen så det bara är att ställa in den i ugnen när gratängen är klar. Lägg laxen i en ugnsform smord med olivolja. Vispa ihop Philadelphiaost och creme fraiche, salta och peppra. Salta laxen lite, och så breder du smeten över. Strö  hackad gräslök över. 

När laxen ska in i ugnen kan du sänka till 200 grader, och där ska den sen stå i ungefär en kvart. 

Och hur smakade då denna "chumlax"?
Jo, jättegott faktiskt. Men det var INTE likt lax, vare sig i smak eller konsistens eller utseende, om man frågar mig.
Men gott, och jag kommer att laga det igen gissar jag!

Vad roligt förresten, att man börjar kunna fota middagen i dagsljus - i alla fall på helgerna när vi många gånger äter middag lite tidigare än på vardagarna :).

Kalasdag

Jag sov så oroligt inatt. Ytligt liksom. Jag som (oftast) brukar sova som en liten gris.
Dessutom hade jag glömt att stänga av ett gammalt larm på mobilen, så halv åtta larmade den på morgonen. Jag stängde av, gick på toa och somnade sen om. Och då sov jag djupt!
En timme sov jag. Sen hörde jag långt, långt bort, morgonsträva mansröster sjunga. En manskör? Ja! Vid min säng stod en manskör! Andreas, min påg och så Wilmer som morrade argt åt mig medan de andra två sjöng "Vad är det för en dag?" :). Min födelsedag!
Frukost på sängen fick jag också (fast valde att inta den vid köksbordet eftersom jag är så klumpig och förmodligen hade hällt te över hela sängen).

Tidig eftermiddag kom dottern med sambo. Sen kom även min mamma, med färdtjänst, och kalaset kunde börja.
Jag hade bestämt mig för räkmackor. Så efter frukosten hade jag slagit en liter majonnäs. Vad jag skulle med en hel liter till förtäljer inte historien, men enligt uppgifter håller den sig åtminstone ett par veckor i kylen, så det går väl åt :).
Räkmackorna blev maffiga i a f! Färsk tekaka, Bregott, krispiga salladsblad, kokt ägg i skivor, spritsad majonnäs, och så oförskämda mängder räkor på det. Gurka, dill och citron också förstås. 

Jag orkade typ halva... Men gott var det!

Sen fick jag öppna paket som dottern och svärsonen kommit med. De frågade för ett tag sen vad jag önskade mig, och jag vet att jag kom på ett par grejer som jag väldigt gärna ville ha. Så nu trodde de att jag redan visste vad som fanns i paketet. Men hallå - mitt minne är ju ganska så värdelöst, så jag hade faktiskt ingen aning, hur jag än försökte komma på vad det var som jag önskade mig då när de frågade! Så jag blev väldigt glad när jag öppnade och såg en mandelkvarn :). Det har jag ju önskat mig länge! Jag maler ofta mandel (eftersom jag till vardags helst inte äter vetemjöl och så). Jag brukar mala mandeln med en stavmixer. Men den låter så himla mycket och det orkar inte mitt arma huvud. Plus att jag har en lite äldre stavmixer utan en sån där burk med lock, man maler bara i en hög öppen burk, och då far det mandelbitar över halva köket.
Men en redig mandelkvarn från förr, det är annat det! Jag ville genast testa. Och se så bra det blev! De hela mandlarna la jag bara där så det skulle synas vad det är för nåt.

Nu är mandelkvarnen inte bara en praktisk hushållsattiralj, utan också så himla snygg inredningsdetalj där den sitter fast på det gamla bordet som vi har som köksö!


Sen var det dags för fika. Räkmackan hade fått sjunka ner lite, och istället dukade jag fram semlor och glass. Ja, både ock - semlor har jag ALLTID på min födelsedag, det är liksom en naturlag. Och glass önskade sig dottern och svärsonen för ett tag sen. Saffransglass. Jag körde med den där världens enklaste hemmagjorda glassen - 5 dl vispgrädde vispas nästan färdigt. I med en burk kondenserad mjölk, och så kryddar man med vad man vill. Som saffran nu då. Häll i en form (jag brukar använda sockerkaksform) och in i kylen i minst fem timmar.
Ovanpå strödde jag granatäpplekärnor innan jag frös in glassen, tänkte att det blir nog syrligt och gott till det söta.
Hur glassen smakade vet jag faktiskt inte, för jag och mamma åt lite semla och sen gick vi och la oss och vilade tillsammans. Men de som åt glassen intygade att det var gott! Det finns kvar i frysen så jag får smaka nån dag. Den blev ju fin i a f :).

Ja, och semlebullarna bakade jag ju häromdagen, frös in och så tog jag fram dem idag. Tinade och monterade ihop. 

Förutom semlor så är tulipaner ett måste på min födelsedag varje år. Så av dotter och svärson fick jag en finfin bukett som nu står på vardagsrumsbordet:

Och när jag och Andreas var en sväng till affären tidigare idag så hittade jag såna här fina pyttesmå tulpaner som jag gillar så, så såna köpte jag till mig själv i födelsedagspresent :).

Ja, sen var kalaset slut. Färdtjänst kom och hämtade mamma, och en stund efter skjutsade Andreas alla mina tre barn in till stan. Själv somnade jag i sängen nån timme, helst färdigkalasad!
Men nu är jag uppe igen, och nu dricker jag och Andreas drinkklassikern San Fransisco. Det var länge sen!

Mer galej än såhär önskar jag mig verkligen inte, födelsedag eller ej!
Jag har fått så många gratulationer på nätet och i sms och meddelanden. Och så ringde min "storebror" Jonas och gratulerade mig! :)

Nu är jag nöjd. 

En rad middagstips

Oavsett ork så måste en ju äta. Annars orkar man ännu mindre.
Och för mig är det lite terapi att stå i köket och greja. Inte alla dagar - oh nej. Vissa dagar hämtas det pizza eller äts rester eller så, när det liksom inte alls funkar att stå där och kocka.
Men för det mesta känns det viktigt. Jag kommer upp och har en uppgift. Familjen blir glad och tacksam. Jag känner att jag har bidragit.

I det här inlägget finns det dessutom en hel del tips till den som gärna låter bli onödiga kolhydrater (måste ju spara sig till semlorna i dessa tider, om inte annat :)).

Så det här är sånt som jag har lagat den senaste tiden:

Ugnsstekt kycklingfilé, smörstekt broccoli samt en ädelostsås. Ädelostsåsen gjorde jag på enklast möjliga vis: Grädde och creme fraiche kokas upp i en kastrull (vispa ordentligt och sänk värmen så fort det kokat upp, så det inte bränner). Smula i Kvibille gräddädel. Låt reducera på svag värme tills såsen är lagom tjock. Salta och peppra.

Zucchinipasta med ost- och skinksås. Skinksåsen gjorde jag på kassler som jag strimlade, och stekte i smör med finhackad schalottenlök. Inte så det tar färg, bara så det blir varmt och löken mjuk. Och sen på med mjölk, grädde, philadelphiaost och vanlig riven ost. Jag höftade så jag vet inga mängder. Salta och peppra. När osten har smält ordentligt så är det klart!

Rotsakspytt (morot, palsternacka, kålrot, rotselleri) med färsbiff och brunsås. Tärna rotsakerna och  stek på medelvärme i smör i en stekpanna. Rör om ofta. På slutet hade jag på hackad persilja, salt och peppar. 

Laxsoppa. Recept hittar du HÄR.
Det som ligger bredvid skulle föreställa en LCHF-focaccia. Men den blev äcklig så den skriver jag inte receptet till.
Aioli hade jag på soppen i a f :). 

En så himla god gulaschgryta! Receptet hittar du HÄR
En klick creme fraiche på, inget mer behövs!

Biff Lindström. SÅ himla gott! Laga det! Jag följde det  HÄR receptet på ett ungefär, och det blev superbra!
Till det kokade jag broccoli och vaxbönor, och så en gräddsås till. Och lite vitlöks- och persiljesmör på!

Helstekt benfri kotlettrad (a k a fläskytterfilé) i ugn, med smörstekta haricots verts och vaxbönor, och en gräddsås. Jag klappade in kryddor (salt, svartpeppar, vitpeppar och lite chiliflakes) på köttet efter att ha putsat det. Slog in köttet i ett fint litet paket av plastfolie, och lät ligga till sig över dagen. Sen in i ugnen, 175 grader tills köttet var strax över 70 grader. Låt köttet vila efteråt! Jätteviktigt! Sen är det bara att skära i skivor. 

Kebabspett med kålrotsstrips, tzatziki och en fräsch sallad. Receptet på spetten hittar du HÄR
Kålrotsstripsen har jag nog skrivit tidigare om, men om inte så - skär stavar av kålrot. Lägg i ugnsform. Häll olivolja över, strö över flingsalt, peppar samt ev annan krydda som önskas. In i ugnen på 175-200 grader tills stripsen fått fin färg. 
Kebabkryddan till spetten förresten - DET måste jag ju blogga om separat nån dag! Det är nämligen superlätt att göra själv, och det blir väldigt gott!

Ja, det var dagens tips.
Ikväll blir det ugnsstekta kycklingdelar med något till (vet inte än vad riktigt). 

Sol i regnet

Den uppmärksamme bloggläsaren har kanske märkt att det varit lite dött här nu igen.
Samma anledning som tidigare gånger det blivit så - trött, ur form, inte på topp, håglös, initiativfattig. Och så är det än, men idag kände jag ändå för att skriva lite. Dessutom har jag en massa matbilder som jag tänkte lägga upp (i nästa inlägg, vi får se om det kommer direkt efter det här eller om det dröjer).
I det här inlägget tänkte jag i alla fall önska alla en glad Alla Hjärtans Dag i efterskott. Jag tänker att man kan önska det varje dag, för det är ju rart med omtanke och kärlek och vänskap. Så att det blir idag och inte igår gör ju inget. För min del kan alla dagar få vara Alla Hjärtans Dag.

Jag tjuvstartade redan i förrgår när det kom en grej på posten. En grej som jag beställt för att ge Andreas, och så blev det ju en perfekt Alla Hjärtans Dag-present kom jag på.

Vad som var i paketet får jag visa en annan gång kanske, eftersom jag inte tagit någon bild på innehållet. Jag tror att han blev glad i a f!

Igår förmiddag kramade jag extra på min lille påg när han klev upp sentomsider. Jag gav honom även ett kort där det stod att mammi bekostar en klippning framöver. Han blev jätteglad och sa "Men mammi...och jag som inte har nåt till dig!". "Äsch, rita en teckning! Det vill mammi ha!" sa jag.
Jag väntar fortfarande på den där teckningen....jag påminde honom vid middagen igår, men...ah. Han ligger och sover än (sportlov). Kanske är han väldigt trött efter att ha suttit uppe hela natten och ritat teckning till sin mor *hoppas*.

Sen kom Andreas hem från jobbet, och med sig hade han en ask med ekologiska blåbär (min favorit just nu!) och en tulpanbukett.

Jag hade bakat semlebullar under dagen, till helgens festligheter. Jag gjorde många så det räckte till att bjuda mina gossar på semmelfika. 

Ja, och sen åkte vi och handlade lite inför helgen och då ingick ett besök på systembolaget. Där köpte jag en flaska rosa bubbel som vi (jag och Andreas, ty pågen är minderårig) drack upp till Farmen. Gott!

Ja, mer festligheter än så blev det inte. Men det räckte ju och blev över! Och imorgon blir det lite mer. För då är det rätt så många år sen som det föddes en liten unge i baksätet på en taxi :)
Det lilla barnets lilla mamma kommer hit och ska fira. Och det lilla barnets egna små barn (inklusive svärson) kommer också. Det lilla barnet må vara lite visset just nu, men morgondagen ser hon fram emot!

Ett barn är fött, och skapar tidningsrubriker i och med sin hastiga ankomst. Bild från Skaraborgs Läns Allehanda, 1973.

Ett år med Bröli!

Idag är det en stor jubileumsdag. Idag är det exakt ett år sen som vi hämtade hem vår lille Frans-Bröli Gustafsson, a k a Bröli. Eller Linroos Zhun Natsuko som han heter i stamtavlan.

Då var han åtta veckor, och ett par veckor innan hade jag blivit lite kär och galen i den lille glosögde lurvetussen som uppfödaren visade bilder på i en rasgrupp på FB som jag är med i. Uppfödaren visade sig också vara jättetrevlig, och till slut gick det inte att motstå, så vi slog till. Idag för ett år sen åkte vi iväg i arla morgonstund mot Roslagen. 

Bröli i sin nya pappis famn för första gången

På kvällen kom vi hem med honom. Så pytteliten, alldeles klotrund (att pälsen stod rätt ut från kroppen bidrog kanske till det intrycket :D) och lite blyg inför allt det nya.
Men han blev fint mottagen av sina nya storebröder Igge och Wilmer. Och han verkade lite extra glad över att Wilmer var en japanese chin precis som han själv - han var ju van att se en massa japaneser omkring sig!
Han somnade rätt så omgående i soffan, trött efter alla nya intryck. Och när han låg bredvid fjärrkontrollen såg vi att han var typ exakt lika lång (kort) som den!

Egentligen hade vi tänkt kalla honom för Frans/Frasse. Och det gjorde vi i några dagar. Tills vi av olika anledningar började prata om gamla Robinson-avsnitt där braten Jan Dinkelspiel ringde hem till sin mamma, och mamman utbrast, "Men BRÖLI!! BRÖLI!! ÄR DET DU BRÖLI??!". Det var tydligen hans smeknamn. Och Bröli grät när han hörde sin mammi.
Sen kunde inte jag släppa det namnet utan började kalla lille Frans för Bröli. "BRÖLI!! BRÖLI!! ÄR DET DU BRÖLI??!" ropar jag än idag åt honom, och han blir lika glad varje gång :).

Idag är han dock inte liten som en fjärrkontroll längre. Inte superstor heller - 3,5 kg ungefär. Men han har ju vuxit betydligt. Inte minst ögonen har vuxit :). De här bilderna har jag tagit idag:

Han är en riktig morsgris som helst följer mig i hälarna överallt där jag går. Åker jag till ICA och handlar är han alldeles ifrån sig av lycka när jag kommer hem. Eller det räcker med att jag går ut och hämtar posten utan honom.
Han är bråkig och busig och stollig, men samtidigt smart som bara den och alldeles, alldeles underbar! "Mammis gryn", som jag brukar säga till honom att han är. 

Åh vad jag är glad att han är här!

Det är nåt fel på mig

Eller ja, det är många fel på mig.
Men ett fel som ställer till bekymmer är att jag ibland fastnar liksom i vinkelvolten. Jag börjar göra en grej, och så kommer jag på att jag ju då kan passa på att göra en annan grej. Och när jag ändå gör DET så kan jag ju lika gärna ta itu med en tredje grej också som passar in! Och som jag skrivit om tidigare - om jag t ex får för mig att baka bullar, så tänker jag gärna att "Äsch, då kan jag ju lika gärna göra dubbel sats när jag ändå håller på! Eller ja, varför inte tredubbel? DET gör jag!".
Och det vore ju jättekäckt om det fungerade. Men det GÖR JU inte det, jag borde fatta att det inte gör det eftersom det ALDRIG fungerar. Men lik förbannat tänker jag så nästa gång också.

Jag har kanske alltid varit så, till viss del. Men när jag var frisk så gick det ju att reda ut oftast. Nu gör det inte det.
Jag minns att våren efter min stroke, så fick jag till slut (på läkarens order) söka hjälp hos en arbetsterapeut som skulle lära mig att göra lagom. För jag saknade helt den förmågan och jag körde på med krafter som inte fanns. Jag tror att jag gjorde mer än jag nånsin gjort förut, när jag egentligen borde sparat krafterna till träning och läkning. Kanske var det nån undermedveten reaktion - "Jag kan VISST, jag ÄR INTE så himla sjuk!" kanske jag sa till mig själv. Jag vet inte. Men med arbetsterapeutens hjälp kunde jag till slut föra dagbok över vad jag gjorde på dagarna, och insåg att det var ju faktiskt nästan sjukligt. Inte konstigt att jag mådde dåligt och var trött och ledsen!
Efter några månader med samtal och övningar hos arbetsterapeuten, fick jag föra dagbok igen. Den gången blev det lite rimligare resultat. Och när jag fick se de förra dagboksanteckningarna blev jag förfärad - hur hade jag tänkt? Hur orkade jag ens?

Sen dess har jag varit bättre på att bromsa - periodvis. Men ibland kommer jag in i ett läge där jag liksom bara ökar och ökar tills jag stupar och bara gråter och får ångest för att jag helt enkelt inte orkar mer. Den här veckan har varit lite så varje dag. Jag tror det var i tisdags som det var värst. Eller om det var i måndags. Jag minns inte längre vad det var jag gjorde, men jag vet att jag mådde jättedåligt efteråt och var som en trasa, men försökte hålla masken när Andreas kom hem. Det gick sådär - han genomskådade mig och tyckte att jag skulle parkera mig i soffan och säga till om jag ville ha nåt. "Lite saft eller så.". Han är snäll han..

Sen har jag varit lite så från och till under hela veckan. Så när idag visade sig bli en väldigt lugn dag så passar det så himla bra. Jag har sovit, legat och dragit mig länge, ätit god brunch, och så var jag och Andreas och handlade lite på ICA lite snabbt. Och en flaska bubbel på systemet, till ikväll. För att jag var sugen på bubbel med jordgubbar i.
Maten idag blir superenkel. Jag har tagit fram kåldolmar ur frysen, och Mamma Scan har rullat köttbullar (åt sonen som inte gillar kåldolmar). Superenkelt. Och jag ska sova lite tänkte jag, och sen ska jag dricka bubbel och kanske ta en dusch och sen gå i nattsärken resten av eftermiddagen/kvällen. Ringa mamma. Fundera på viktiga saker som hur jag ska göra med håret - mörk igen, eller blond? Och tänka jättemycket på roligheter som vi bokat in till våren! Igår bokade vi biljetter till Pernilla Wahlgrens "Kort, glad och tacksam" i Karlstad. Idag bokade vi hotell till den dagen. Och häromdan preliminärbokade vi vårt favvoställe, den lilla stugan på den lilla ön i den lilla sjön i skogen i norra Värmland. Vi vill åka dit över påsken.

Just en sån här dag behöver jag.

Och när vi var på ICA fick jag superfina tulpaner igen.

Och så köpte jag mig en liten kruka med vit scilla i. Ååååh, våren och alla blommor....<3

Så min lördag i kort: sova, tänka på roliga saker, titta på fina blommor (hurra, jag kanske kollar i frökataloger också??), dricka bubbel, loda runt i nattsärk.

Den här dagen gillar jag. 

Friyay!

Fredagar har jag alltid älskat! Bästa dan på veckan. Fastän jag är hemma på heltid sen länge så är fredag ändå överlägset bästa dagen. För då kommer sonen hem (ja, varannan fredag då eftersom han åker till sin far varannan fredag också). Men idag är en sån extra bra fredag när han kommer hem till mammi!
Dessutom slutar Andreas tidigare och då känns dagen plötsligt väldigt mycket längre och roligare.

På ett diskussionsforum där jag hängde förr om åren, var det några gånger diskussion om det där - "Om du (som jobbar heltid) skulle få ta en vardag i veckan ledigt - vilken dag skulle du ta?".
Många valde onsdag, för då blir det som en liten paus mitt i veckan. En del resonerade mer åt måndag, för då blir helgen längre.
Men fredag var en sån dag som de flesta absolut INTE ville ta ledigt. "Jamen då blir det ju inte MIN lediga dag! Då går jag bara och städar och ordnar inför helgen!" resonerade de.
Och tänk, jag resonerade precis tvärtom, hur kvinnofällemässigt det än kan tyckas - jag gillar att "städa och ordna" inför helgen! Jag ser det inte som att min lediga dag försvinner - jag ser det som att jag får möjlighet att förbereda så vi har mer tid för varandra under helgen. Inte minst när barnen var små, men också nu. Om jag har fixat lite sånt som jag förmår, då behöver inte helgen börja med städ och plock och tvätt och piff.
Numera är jag ju rätt värdelös på att städa (sånt som att dammsuga, skura, städa toaletten o s v). Men jag kan ju plocka i ordning lite, torka bord, piffa med nystrukna dukar, förbereda middagen o s v.

Men det har kanske också att göra med många andra faktorer, hur man resonerar om det där med "Vilken dag skulle du ta ledigt". En faktor är kanske vilka förväntningar man har på sig, från sig själv och eventuell partner. Här är det mer jag själv som vill göra såna här förberedelser inför helgen. Andreas har aldrig nånsin visat nån som helst irritation eller besvikelse om han kommer hem till ett rörigt hem med en vissen fruga liggandes nånstans långt ner under täcket. Då städar han väl, om han känner att det behövs. Eller så städar han inte utan knäpper en öl (det är ju ändå fredag :)) och sätter sig vid datorn, eller går upp och lyssnar på sina vinyler. Eller pysslar om den vissna frugan.

Så just för att jag inte har något krav och förväntningar på mig (i så fall bara från mig själv, för att JAG vill att det ska vara fint och ordning på fredagkvällen, för då mår jag bra) så är det här fredagspiffet bara roligt.
Idag t ex tyckte jag att de sista (alldeles vissna!) hyacinterna måste ut. De stod på köksön och såg ledsna ut. Julgruppen som jag fick av mamma, och som var så fin då i julas, sjöng inte ens på sista versen utan hade sjungit färdigt för länge sen. För att inte tala om hyacinterna i en tredelad kruka som jag grejat med innan jul.. En sorglig syn.
Plus att det är ju sannerligen inte jul längre!
Så jag plockade isär julgruppen. En kalanchoe som var så röd och grann för bara nån månad sen, klippte jag bort de bruna, torra blommorna på och planterade om i en annan kruka. Och så var det en söt liten murgröna som verkade pigg, och den fick också ny kruka och lite omsorg. Nu står den på köksbordet och gör mig glad!

Alla hyacinter tänker jag bära ut i förrådet där de får sova i ett par-tre månader. När det blir vår ska jag (om jag kommer ihåg) gräva ner dem ute, så kanske, kanske de blommar nästa år eller så om jag har tur! :)

Sorgliga julblomrester vid köksingången, i väntan på att få komma ut till förrådet/komposten

Nu ska jag byta dukar, piffa soffkuddar, förbereda kvällens middag och skriva handlingslista. Eller....nä, först ska jag ta mig en powernap!

Müsli och en restgratäng

Nåt som jag gillar både till frukost och mellanmål, är müsli. Men köpt müsli är ju oftast full av både kolhydrater i allmänhet och socker i synnerhet, så det skippar jag helst.
Så idag gjorde jag en egen müsli! Jodå, det finns kolhydrater i den också. Men inte alls i de mängder som i köpt müsli.
Jag utgick från "Gyllene LCHF-müsli" från DietDoctor, men gjorde den lite mer utefter vad som fanns hemma, och efter egen smak. Så det blev såhär:

MÜSLI med färre kolhydrater

200 g hasselnötter
ca ½ dl sötmandel (eftersom det var den enda sötmandel som fanns att uppbringa just idag)

2 dl kokosflingor
2½ solrosfrön
1 dl pumpakärnor
½ dl sesamfrön
2 dl hela linfrön
1 msk gurkmeja
1 msk malen kardemumma
2½ dl vatten
½ dl rapsolja
lite salt
lite sötströ

Hacka hasselnötterna och mandeln grovt med en vass kniv. Blanda alla ingredienser i en skål. Smaka lite så det blir lagom med salt och sötning.
Häll blandningen i en långpanna klädd med bakplåtspapper. Sprid ut så det blir jämnt, och ställ in i ugnen som är 150 grader.
Efter 20 minuter kan du röra om så att det inte blir bränt på ytan. Låt stå i en kvart till, rör igen. Sen lät jag müslin stå kvar i ugnen men stängde av den och lät luckan stå på glänt.

När müslin svalnat helt så är den klar!

Sen åt jag den till mellanmål bara för att jag blev så sugen på att smaka. Ca 1½ dl turkisk yoghurt och 1 dl müsli blev mättande och bra. Och superdupermegagott, säger jag som müsliälskare! 

Middagen blev något som jag dragit mig lite för att laga, faktiskt. Alltså, jodå, såklart tänkte jag att det kunde bli gott just när jag gjorde matsedeln! Jag hade sett tipset i nån matgrupp på facebook.
Men på nåt sätt kändes det ändå som att det kommer att bli sådär mediokert och bara som ett trist hopplock.
Men det blev det verkligen inte! Långt ifrån.

Det här är en sån där rätt där man kan dyka ner i grönsaks- och rotsakslådan och ta vad man har. Jag hade kålrot, rödlök, purjolök, fänkål, röd paprika och gul paprika. Dem hackade jag hyfsat smått (ca 1 cm stora bitar) och fräste i smör i en stor stekpanna så allt blev hyfsat mjukt (men inte tog färg). Salt och peppar på, och även hackad persilja och koriander från frysen. Smaka av.

Sen la jag grönsaksfräset i en smord ugnsform, och ovanpå la jag kasslerskivor.
Sen vispade jag ihop ca 1 dl philadelphiaost, 2 dl creme fraiche och 1 dl grädde. Salt och peppar i det också. Det hällde jag över kasslern.
Och så lite riven ost på innan allt åkte in i ugnen på 225 grader i 20 minuter.

Bara en sallad till det, så blev det perfekt!
Gudars så gott det blev. Och det blev över till morgondagens lunch också - perfekt :). Det ser jag fram emot! 

Och imorgon är det fredag! Yay! :) Då kommer min påg hem.

Plocklunch, långkoksmiddag och semmelfika

En himla smidig lunch var den jag lagade åt mig idag. Eller "lagade" är att ta i - jag plockade fram sakerna ur kylskåpet :).
Igår var det nämligen lite tapasaktigt till middag, och det som blev över fick bli en tapaslunch. En skiva rostbiff, några skivor enrisrökt skinka, och några skivor tomatsalami. Och så bredde jag färskost i en halv spetspaprika och strödde hackad persilja på. Ja, och så några gurkskivor. Mums! 

 En kopp te till, så var lunchen perfekt!

Middagen blev en lite mer omständlig historia. Men ändå enkel. Det som tog tid att göra var att koka köttet, men det gör sig ju självt.
Jag skulle nämligen laga till tjocka revbensspjäll. Så i med revbensspjället i en stor kastrull, täck med vatten, och så i med en klyftad rödlök, en morot i stora bitar, samt en stor vitlöksklyfta även den i bitar. Koka med locket på tills köttet känns mört, och då är det bara att hälla av vattnet och låta stå tills det börjar närma sig middagsdags.
Då gjorde jag en glaze på hackad vitlök och chili, smör, rapsolja, japansk soja, en skvätt sweetchilisås och en liten klick honung. Fräs vitlök och chili i olja och smör, tillsätt resten, låt koka ihop några minuter så är det klart. Pensla på det på köttet (som ligger i en ugnsform), och så in i ugnen 225 grader tills köttet har fin färg på ytan. Det går ganska fort.
Till det gjorde jag en coleslaw på rödkål, morötter och rödlök, och så tog jag lite sallad till. 

Semlor har jag varit sugen på ett tag (och bakade ju också i förra veckan). Men semlor är ingen bra grej för mig egentligen. Så jag bakade en LCHF-variant av semmelkladdkaka idag.

SEMMELKLADDKAKA utan mjöl och socker
4 ägg
½ dl sötströ
150 smält smör
2½ dl mandelmjöl
2 tsk malen kardemumma
1 tsk vaniljpulver
några droppar bittermandelarom

Smält smöret. Vispa ihop ägg och sötströ fluffigt (gärna med elvisp), droppa i bittermandelolja och blanda (ej vispa) sen i de torra ingredienserna (som du rört ihop i en skål först). Häll i smöret och rör försiktigt runt tills allt blandat sig.
Häll i en smord form och grädda i 200 grader i ca en kvart. Den dallrar lite när man tar ut den, men den ska sen stå till sig och svalna helt och då stelnar den också.

Sen kan man pynta lite med spritsad grädde ovanpå. Fint om man vill, eller fult som jag gjorde :). Skulle bli en blomma i mitten, och ett blad på var sida. Bladen ser ut som missformade maskar.

Men GOD är den! Jag tjyvsmakade när jag skulle fota. Men den egentliga avsmakningen blir om en stund, när jag har duschat och tagit på mig nattsärken och kokat te och parkerat mig i soffan så vi kan se Sveriges Mästerkock samt Farmen!

Crepes med champinjonstuvning

Crepes är bra och rolig mat tycker jag! Enkelt att förbereda så att det går snabbt att laga när det väl gäller, enkelt att variera efter smak, går att ha som förrätt, varmrätt eller efterrätt, eller bara som vanlig vardagsmat (som ändå känns lite extra lyxig!).

Det är också enkelt att göra en kolhydratfattig variant. Det var vad jag gjorde idag när jag gjorde crepes med champinjonstuvning.

CREPES med champinjonstuvning (LCHF)
Pannkakor: 
2 dl vispgrädde
1 dl vatten
5 ägg
1 msk fiberhusk
lite salt

Fyllning:
400-500 g färska champinjoner
1 liten rödlök
10 cm purjolök
3 salladslökar
2 schalottenlökar
1 dl grädde
½ förpackning Creme Bonjour gräslök
en skvätt vitt vin
en skvätt grönsaksfond
några droppar colloritsoja (för färgen, går att skippa om man vill)
salt, svartpeppar
hackad persilja

Gratinering:
riven ost efter smak

Börja med pannkakorna. Vispa äggen fluffiga, tillsätt de andra ingredienserna. Låt stå en liten stund, stek sen pannkakor (försök få dem så tunna som möjligt). Jag steker i smör.

Fyllningen kan du också göra i förväg om du vill. Skiva champinjonerna, hacka lökarna. Fräs i en rejäl klick smör i en stor stekpanna, på hög värme. De behöver inte vara färdigstekta och mjuka (eller de SKA inte vara mjuka) innan du häller på grädden, Creme Bonjour, vitt vin och grönsaksfond.
Låt puttra på hög värme tills det blir krämigt och tjockflytande. Smaka av med salt och peppar och blanda i persilja.

När det börjar närma sig middagsdags är det bara att fylla pannkakorna. Lägg en pannkaka på en skärbräda. Lägg en sträng med stuvning i mitten, och rulla ihop. Lägg i smord form.
Ovanpå strör du sen den rivna osten, och så in i ugnen på 225 grader tills osten smält och börjar få färg.

Ja, krämigare och smakrikare champinjoncrepes har ni kanske aldrig skådat :).

En fräsch sallad sitter fint till!