Köttfärssoppa med sting (och pasta :))

Idag var planen en soppa. Jag hade köttfärs, jag hade pasta, och resten tog jag lite vad som fanns.

Såhär gjorde jag den:

Köttfärssoppa med pasta

1 gul lök
1 vitlöksklyfta (stor)
ca 1 paprika (fast jag hade en snutt var av tre olika färger)
1 liten burk majs
500 g nötfärs
500 g passerade tomater
ca 5 dl köttbuljong
½-1 dl färsk timjan, hackad
1 tsk chiliflakes
1 msk tomatpuré
salt, svartpeppar
en gnutta socker
3 dl okokt pasta

Hacka lök och vitlök, samt paprika. Fräs i lite olja i en gryta. I med nötfärsen, fräs tills färsen är genomstekt. I med majsen samt de passerade tomaterna och buljongen. Krydda med timjan, chiliflakes, tomatpuré, salt, svartpeppar och socker (socker är alltid bra att ha i, bara typ en tesked, när det är tomat i!). Smaka av, häll i pastan (jag valde fullkornspasta, men det är ju en smaksak!) och låt sen småputtra under lock tills pastan är genomkokt. Smaka av igen, servera!

Idag hade jag dessutom bakat bröd till. Samma bröd som häromsistens när jag kokade soppa, receptet hittar du HÄR. Det brödet är så lättbakt och går så himla smidigt, plus att det är lite sådär segt och gott :). 

En lättlagad lunch

När man går hemma ensam på dagarna som jag oftast gör (både när jag jobbar och nu när jag är sjukskriven) så känns det ibland lite motigt att ställa sig och laga lunch åt sig själv. Och helt onödigt också förresten - vi äter ju alltid middag när alla som ska komma hem har gjort det.
Ibland har jag rester från middagen dagen innan, ibland blir det en smoothie, ibland lite fil och flingor/müsli eller nåt annat.
Men så har jag ju fördelen att ha egna ägg som man kan göra en massa med. Ofta kokar jag ett par ägg och äter dem bara som de är, med lite salt.
Men idag gjorde jag en äggröra på dagsfärska ägg, med rökt skinka och purjolök! Kryddade bara med lite salt och peppar, så blev det finfint.
En liten skål med små fina, söta, färska jordgubbar var en lagom efterrätt :) Och frysta hallon i vattenglaset!
Det blev väl en somrig lunch? :) Den åt jag vid öppet köksfönster medan hönsen gick och småpratade utanför, solen sken och det blåste in en svag bris.
Buketten med förgätmigej fick jag av Andreas i söndags när vi var ute och finåkte och han stannade för att skåda lite och jag satt kvar i bilen. Förgätmigej...nä, aldrig skulle jag glömma! <3

Vardagsmat

Det var ju det här med halv- och helfabrikat.
Mina barn (speciellt sonen) har alltid mest gillat Mamma Scans köttbullar. Mamma Lantlollans har inte alls fallit i lika god jord.
Jag skulle egentligen vilja bli flitigare med att göra stora lass med köttbullar och frysa in! De görs ju plättlätt i ugnen, jag står aldrig och steker dem i stekpanna - har inte gjort på flera år. De blir minst lika goda i ugnen, plus att man slipper oset och jobbet. Bara fördelar alltså :).

Men idag fick Mamma Scan rycka in, när det vankades köttbullar i gräddsås, med potatismos och smörslungade morötter.
Moset gjorde jag förstås själv. Pulvermos är oerhört läskigt, om man frågar mig. Men det är det delade meningar om här i familjen...fast så länge jag lagar maten så blir det inget pulvermos, bara om jag vill vara extra snäll nån gång ;)

Smörslungade morötter är en gammal klassiker som jag tycker att ni ska testa om ni inte har gjort det redan!
Man skalar bara önskat antal morötter, skär dem i slantar, kokar i saltat vatten tills de är mjuka (ca 5-10 minuter). Häller av vattnet, tillsätter en klick smör samt hackad persilja, rör runt, och så på med lite flingsalt. Klart!

Somrigare än somrigast

Ikväll fick jag för mig att koka rabarberkräm. Åh som jag har längtat efter det länge! Och ikväll blev det av.
Jag hade även i jordgubbar. De var förstås utrikiska, men smakade alldeles utsökt.
Och så lite gammaldags mjölk på det, den lite fetare sorten.... Åh, det här smakar sommar! 

Rabarber- och jordgubbskräm

800 g rabarber
200 g jordgubbar
4-5 dl vatten
2½ dl socker
1 msk vaniljsocker
saften från en halv citron
4 msk potatismjöl

Skär rabarber och jordgubbar i småbitar och lägg i en stor kastrull. Häll i vattnet och sockret samt vaniljsockret och citronsaften.
Koka upp och låt sjuda i ca 5 minuter, tills rabarberna är mjuka och går att mosa mot kanten med en slev. Vispa gärna med en ballongvisp så mosar sig rabarber och jordgubbar bra.

Blanda potatismjölet med lite vatten och häll sedan i det i tunn stråle i kastrullen under omrörning. Låt koka upp. Färdigt!

Det svämmar snart över

Det är äggsäsong. Hurra! :) Nu kommer det mellan 8-10 ägg om dagen. Mycket använder vi själva, men en del ger vi även bort till vänner och bekanta. Såna som fattar skillnaden på köpeägg och på våra fina, och som uppskattar den skillnaden. De får gärna ägg!
För det ÄR en jätteskillnad på våra ägg och köpeäggen.
Våra höns är garanterat lyckliga. De går fritt hela dagarna, de äger hela stora gården :).
De äter gräs och insekter och maskar, och gulorna blir alldeles illgula. Och äggen smakar MYCKET mer än vanliga köpeägg! Det är en otrolig skillnad!

Och maten blir förstås också gul. Och alla kakorna och bullarna.
Idag gjorde jag fläskpannkaka med många ägg i. Jag använder nog dubbelt så många ägg än vad som står i alla recept.

Fläskpannkaka på mitt vis

1 l mjölk
5 dl vetemjöl
6-7 ägg
salt
2 pkt bacon
(Det här är recept lagomt till vår nya spis, med extra stor ugn. Annars kan du använda 8 dl mjölk, 4 dl vetemjöl, 5-6 ägg.)

Börja med att sätta på ugnen, 200 grader. Klipp baconet i strimlor, sprid ut i en långpanna (en stor). Ställ in i ugnen och låt stekas lite i värmen.
Under tiden vispar du ihop hälften av mjölken med mjölet. Tillsätt resten av mjölken samt lite salt. Och så vispar du i äggen.
Nu är nog baconet färdigt. Ta två gafflar och "riv isär" baconet och sprid ut över långpannan. Ta en brödpensel och pensla hela långpannan med fettet från baconet.
Häll i smeten, se till så baconet fortfarande är utspritt, och så ställer du in långpannan i mitten av ugnen.
20 minuter senare, på ett ungefär, är maten klar!

När min fläskpannkaka var nästan klar såg den ut såhär: 

Hjälp! Ett monster?? Vad har hänt??

Nåväl, det la sig ju lite sen när jag tog ut långpannan ur ugnen :). 

Lite lingon och rivna morötter till. Mums. 

Ibland får man göra det lätt för sig

Jag gillar verkligen inte tanken på all helfabrikatmat som köps. Jag tycker att man ska lära sig laga maten från grunden. Det är det vettigaste ur alla synpunkter, så är det bara.
Men ibland, när tiden eller orken inte riktigt räcker till, så är det ju bra att det finns genvägar.
Och en del av de där genvägarna är faktiskt ganska goda också!

Jag skulle aldrig i mitt liv köpa sån där lasagnemix. Typ "Tillsätt bara köttfärs, lasagneplattor och ost!" Ja? Vad är det då i mixen, undrar jag?... Vad är det där i som gör att det blir så mycket enklare att laga lasagnen med den, än att göra en själv? Det fattar inte jag.

Men EN sak som är otroligt god och som vi gärna äter här hemma, är Mamma Scans färdiga panerade schnitzlar ur frysdisken. Jag VET att man inte vill veta vad som är däri, men de är i alla fall goda och de går snabbt att göra - betydligt snabbare än att skära köttet själv och sen slabba med paneringen. Visst, det bästa är ju hemmagjort förstås - men de här är helt klart en favorit hos hela familjen. 

Kokt svensk färskpotatis med dill och en klick smör, haricot verts samt lite kapris fullbordade det hela.

Så schnitzel blev det idag, efter att jag och Andreas varit ute på en lång söndagstur med bilen. Jag mitt arma pucko glömde kameran hemma och det var ju synd, för på många ställen var det så vackert så ögonen nästan sprack....
Men i Skagersvik, vid badplatsen, tog jag i alla fall ett par bilder med mobilen. Så blir ju kvalitén därefter också...men ändå. 

Kycklingnuggets med ugnsrostad färskpotatis

Ja, ni har väl märkt att den svenska färskpotatisen har kommit till affärerna? Inte så jättebillig än, men 29 kr/kg är ändå överkomligt tänkte vi idag och tjackade upp oss på nåt kilo. 

Egentligen vill jag ha mina första svenska färskpotatisar kokta med dill, och så med en klick smör på. Men det passade inte riktigt till kvällens middag, kände jag - så istället fick det bli ugnsrostade potatisar till mina hemmagjorda kycklingnuggets.

Jag gillar egentligen McDonalds nuggets också. Men bara om man inte tänker på vad det är i. För det är ju inte direkt finaste filéerna de mosar ner där, kan jag föreställa mig :/.
Men i mina egna nuggets var det verkligen finaste filéerna :). Jag gjorde dock ett misstag - när jag hade stekt/friterat dem, la jag dem i en form i ugnen bredvid potatisen. Men för att inte få alltför brända små nuggets så la jag på ugnsfolie. Vilket gjorde att nuggetsarna inte var så krispiga längre när vi väl skulle äta, utan ganska mjuka. Men jättegoda ändå, och nästa gång vet jag precis hur jag ska göra :).

De här potatisarna förresten, dem måste ni testa till grillat också. SJUKT gott! Gör såhär:
Välj ganska små färskpotatisar. Skölj dem noga.
Smält en rejäl klick smör, kanske 40-50 gram. Pressa i ett par vitlöksklyftor. Häll över potatisen som ligger i en långpanna. På med svartpeppar och flingsalt, rör om med händerna så det blir ordentligt blandat, och så har du på färsk timjan - jag brukar lägga på hela kvistar som de är.
In i ugnen, 225 grader. Potatisen tar ungefär en halvtimme lite drygt, så då har man tid att göra nuggetsarna.

Jag skar kycklingfiléer i lagom stora bitar, kanske 4-5 bitar av varje filé. Panera - doppa först i vetemjöl, sen i vispat ägg, och till sist i pankoströbröd. Salta gärna i mjölet och i ströbrödet innan.

Sen värmer du upp en stekpanna ordentligt, har i rejält med rapsolja, och så steker/friterar du några bitar åt gången. Inte för många på en gång.
Sen la jag dem allt eftersom i en form i ugnen, men skippa som sagt folien :).

Till det här är det såklart gott med grönsaker, och med olika dipsåser. Vi hade bearnaise, sweet chili, och så vanlig creme fraiche som man kan salta och peppra. 

Dagens outfit

är ju inget som existerar på den här bloggen :).

Men en liten del av min outfit nu ikväll vill jag visa, eftersom den är så väldigt välkomponerad: 

Nå? Blommigt täcke matchat med...blommiga foppisar. 

Körsbärsdalen at it´s best

Såhär års är det så gudomligt vackert utanför vårt fönster. Blommande äppelträd och körsbärsträd överallt! Gamla fina träd med olika sorter, som blommar i olika nyanser. Såhär års vill jag aldrig åka hemifrån, ännu mindre än annars. 

Ett litet test - som blev lyckat :)

Jag såg ett recept på fyllda frallor. De var fyllda med köttfärs och hade ett osttäcke över sig.
Det där blev jag sugen på att utveckla.
Det blev till en...ja, vad ska jag kalla det? En tacolimpa med cremefraiche- och mozarellatäcke!
Och det blev med beröm godkänt av hela familjen :). Brödet blev jättefrasigt och gott, det här kommer vi att göra fler gånger!
Såhär gick det till: 

Tacolimpa med cremefraiche- och mozarellatäcke

Ett stort ungerskt lantbröd

1 gul lök
900 g nötfärs
2 påsar tacokrydda
½ tsk chiliflakes

1 stor tomat
6-7 fefferoni
2 dl creme fraiche
1 dl majonnäs
1 bit mozzarella
lite vitpeppar

Bryn nötfärsen i lite smör. Hacka löken och ha i den, låt fräsa en stund. Blanda i kryddorna och ett par matskedar vatten, låt puttra medan du gör cremefraicheröran.
Hacka tomaten grovt, strimla fefferonin. Blanda med creme fraiche, majonnäs och vitpeppar.

Skär av ett lock, bara ett tunt, av brödet. Karva ur innehållet i brödet så det blir gott om plats till färsen. Lägg brödet i en ugnsform och fyll det med köttfärsen. Bred cremefraicheröran över, och toppa med tunna skivor mozzarella.

Gratinera i ugnen, 225 grader i 15-20 minuter eller tills det hela fått en fin färg.

Ät med sallad och kanske lite tomatsalsa. 

Hjälp, min matmagi börjar falna!

Jag brukar lyckas med maten för det mesta.
Men plötsligt har magin tagit slut. Plötsligt blir det överstekt, rått, vidbränt, osaltat, överkokt.
Idag var det nudlarna som blev överkokta. Men okok, maten blev rätt god ändå. Det blev kycklingwok. Recept finns HÄR

Lite sweetchilisås och några gurkstavar blev finfint till.

Fantasilös fotograf

Ja, det är vad jag är.
Idag t ex, lagade jag så god mat som panerad, stekt, örtfylld strömming, hemlagat mos, rivna morötter och lingon. Ja, ni förstår vilken festmåltid!
Men när jag väl ska fota så bara *KLICK*. Ingen tanke alls bakom. Nu när jag tog upp bilden på datorn såg jag hur aptrist den blev. Hur svårt hade det varit att strö lite örter över moset, t ex?... 

Aja, nu blev det såhär. Och maten var verkligen god, även om den ser ut som sjukhusmat.
(Och strömmingfiléerna lades bara ihop med hackad dill, persilja och gräslök emellan, saltades, och panerades med en blandning av rågmjöl och vetemjöl. Stek i smör. Klart.)

Men nu en annan tråkig sak: Idag ramlade jag.
Ja, det låter som att jag är minst åtti, och så känns det också vissa dagar. Idag var jag yr som bara den, värre än vanligt. Och så skulle jag ut i hallen och kolla en grej och *TJOFF* så låg jag där på golvet. Med yrsel och hjärtklappning. Inte en plan på att komma upp, så jag gav upp den tanken för ett tag. Ingen telefon hade jag i närheten heller. Men som tur var hade jag en kudde inom räckhåll, på hallbänken. Den tog jag och la under huvet, och så låg jag där och filosoferade en stund tills yrseln och hjärtklappningen stillat sig. Sen kom jag upp igen, ingen skada skedd, inga vitalare delar skadade (inga delar alls faktiskt, förutom att jag sträckte mig lite i armen).
Men det var faktiskt första gången jag ramlat sen jag blev sjuk, även om jag varit nära många gånger. Så vi får väl se det som en engångsföreteelse :). Nu ska jag stå stadigare på benen framöver. 

Men annars har dagen varit fin! Jag har bland annat pratat länge i telefonen med en vän som jag egentligen bara känner från nätet, och aldrig har träffat men telefonerat med nån gång ibland. Det var kul som alltid :).

Och så har jag sett den här filmen: http://urplay.se/Produkter/180676-De-obekvama-Underbara-Clara

Det är Clara Lidström som driver bloggen UnderbaraClara, som berättar om sin syn på arbetsliv, ekonomi och miljö bland annat. Mycket tänkvärt, och jag satt häpen för jag visste ju sen innan att hon har ganska lik inställning som min, till de frågorna. Men det här var så mitt i prick! Till och med en del formuleringar.
Se filmen om du har tid, och har du inte tid så jobbar du alldeles för mycket :). 

Ibland krockar det för mycket

Jag har vänner av många olika slag. Människor som jag respekterar och tycker om, oavsett deras politiska åskådning, religion, etnicitet, åsikter, utseende, inställning...
Jag gillar olika. Det gör jag verkligen. 
Om vi tar exempelvis tro, så har jag själv ingen gudstro på det viset som någon religion skulle beskriva det. Självklart har jag en tro (som jag inte tänker berätta om här och nu, det är ju en helt annan historia) - men jag behöver inget samfund, jag behöver ingen kyrka. Jag behöver inte att någon annan tror som jag. 
Men jag har vänner från många olika religioner. Jag tycker att tro är intressant att diskutera (inte debattera, då ifrågasätter man varandras religion och tro och det är inte tanken - det måste stå var och en fritt att tro vad h*n vill, så länge man inte gör andra illa).
Jag hade en vän som var starkt troende kristen och som var med i Livets Ord. Jag vet inte om hon är det längre, men troende är hon, och hon talar ofta och gärna om sin tro. När jag blev sjuk bad hon för mig, och det tyckte jag kändes väldigt fint även om jag själv inte tror som hon. Men hon gjorde ju det finaste hon kunde, och det gjorde mig glad!
Hon hånades ofta av andra över sin tro, men hon tog de smällarna och höll fast vid sin tro. Det tyckte jag var starkt. 

Likadant är det med politiska åsikter. Jag har inga problem alls med om människor tänker annorlunda än jag om exempelvis ekonomi eller EU eller hur sjukvården och skolan ska skötas - jag diskuterar gärna och intensivt ibland :), men jag respekterar personen och tycker precis lika mycket om henne/honom när vi diskuterat klart.
Men det finns en gräns när det inte längre känns ok för mig. Och det är när en persons tro eller politiska åsikter spiller över på andra på ett dåligt sätt. När de gör andra illa, sårar och kränker andras person. 
Dit hör rasistiska och homofoba åsikter.

Så när min vän, som jag berättade om i början, hon som är väldigt religiös, igår skrev en statusuppdatering på facebook om ESC-vinnaren Conchita, reagerade jag. "Ytterligare ett tecken på att vi lever den sista tiden" skrev hon, vad som nu menas med det (förmodligen inget positivt med tanke på det hon skrev sen). "Snackar om att vi är lika mycket värda. De e väl klart vi är. Inte behöver en man klä sig i kvinnokläder och se ut som jag vet inte vad.". Här började jag höja på ögonbrynen. "Varför fokusera på kön, man är man och kvinna kvinna"......va? Vem var det som fokuserar på kön, började jag undra?
"Nä, nu är det sluttittat på melodifestivalen", löd slutklämmen.

Och ok, om hon slutar att titta på melodifestivalen så är ju inte det nåt problem för mig. 
Problemet ligger i hennes syn på andra. Hon själv drar ofta offerkoftan på sig vad gäller sin vikt - hon känner att andra ser ner på henne på grund av hennes övervikt. Så varför har hon så nedvärderande syn på andra för deras utseende, undrar jag?
Och det skrev jag förstås också. Och jag skrev att jag tycker att det är bra att Europa inte låter utseende eller läggning stå i vägen för en vinst, om man tycker att låten är bra.
Det blev en lång diskussion som slutade med att min vän skrev att hon inte gillar homosexualitet, och att jag sårar GUD genom att tycka som jag gör.
Nånstans där gick min gräns, och jag talade om för min vän att jag skäms för henne, och att jag inte vill vara hennes vän mer. För så var det, så kände jag. Och så känner jag än idag.
Det sista jag hörde från henne sen var att hon skickade ett meddelande på chatten och klargjorde att hon är en "kristen sverigedemokrat".
Tack och ajö, jag har faktiskt inte plats med såna dårar i mitt liv. Jag har fullt upp med alla fina, vettiga, medmänskliga människor. Det är såna jag vill fylla mitt liv med! Sen får de tro på Gud eller Allah, Buddha eller Tomten eller Moder Natur. Mig spelar det ingen roll alls. De får vara moderater, vänsterpartister, sossar, feminister eller till och med rösta på Kalle Anka-partiet. Det går bra, det går alldeles utmärkt.
Men kom för sjutton inte med unkna fördomar om andra människors etnicitet eller om de är homosexuella eller transor eller vad de nu må vara. För då är du inte välkommen hos mig mer. 

Kass mat men god efterrätt

Min tanke var att laga en sån där riktigt god, mustig gulaschgryta. Jag brukar få den perfekt, och nu hade jag ju t o m så himla fint kött att laga till!
Men vad händer? Jo, min hjärna lägger av. Så dels har jag ingen citron (rivet citronskal i gulaschgryta är ett måste). Dels kokar jag grytan alldeles för kort tid så det blir inte alls sådär mört. Och dels glömmer jag helt att lägga i paprikastrimlor på slutet!
Det blir ju inte alls nån gulaschgryta utan en...ja...en halvläskig köttgryta. Jag ids inte ens lägga upp en bild på den.

Men efterrätten, DEN blev fin! :) Receptet hittade jag på en grupp på facebook häromdan. En dajmbrownie!
Den blir sådär perfekt kladdig och god, och med saltet i blir den nåt alldeles extra. Jag toppade det hela med grädde och hallon. ÅH så gott!! Den här måste alla göra!

Jag följde receptet jag hittade, och ändrade bara lite: 

Dajmbrownies

150 gram smör
3 ägg
2 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 dl vetemjöl
drygt 1 dl kakao
1½ tsk flingsalt
100 g Marabou choklad med dajmsmak

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och låt svalna.
Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och luftigt. Blanda mjöl, kakao och salt i en bunke.
Rör ner smöret i ägg- och sockersmeten. Vänd ner mjölet och häll smeten i en ugnsform, klädd i bakplåtspapper. Formen ska vara ca 20*20 cm.
Grädda ca 25 minuter. Den ska inte "dallra" men den ska heller inte vara genomgräddad i mitten.

Lägg på chokladbitarna och låt smälta en stund. Bred sen ut chokladen med en sked.
Sen lyfte jag över kakan (med pappret) till en annan form som inte var varm, och ställde in i frysen en stund och sen i kylen, tills chokladen ovanpå har stelnat.

Om du gillar choklad så lovar jag att du älskar den här kakan!
Man kan ju variera med t ex schweizernötchoklad, eller kanske mörk choklad? Eller vit? Det är bara att prova sig fram :). 

Finaste gåvan

Vi har goda grannar en bit bort på vår grusväg. Igår fick jag frågan på facebook om jag skulle vilja bli vid några årgångar av tidningen "Husmodern" från 20-talet.
OM jag vill?? Herregud, det är ju en skatt!!

Idag levererades de, ända fram till min ytterdörr. En hel kartong med galet fina tidningar. Varför har layoutbiten hos tidningar gått bakåt, undrar jag? Varför var tidningarna så mycket vackrare förr än nu??
Se bara: 

Jag bläddrade i översta tidningen och häpnades över allt det fina, gamla, nostalgiska. Tidningen innehåller verkligen _allt_. Skönhetsråd, givetvis :) Den vänder sig ju trots allt till husmodern.

Har man blivit begåvad med "ålderns förebud", d v s slapp hy och rynkor, äro de icke alls omöjliga att bli av med..."..blott man använder de rätta medlen på det rätta sättet". Och "de rätta medlen" är, enligt texten, produkter av märket Hylins. Men så är texten också skriven av Hylin & C:o i Stockholm... Det verkade inte så petigt det där med annonser och redaktionell text, och skillnaden dem emellan, på 1920-talet :). 

Hemmets hygien handlar en annan text om, skriven av signaturen "Fru Lisa". Där talas om konsten att använda parfym på rätt sätt. Lite lyfter jag på ögonbrynen när jag läser: "Men man kan, när man skall bort på fest - inomhus tolereras starkare parfymdoft än utomhus - taga litet parfym bakom öronen, i näsborrarna eller på halsen, eller man använder sig av toalettvatten i samma doft som parfymen. Litet därav hälles i tvättvattnet eller ingnides i huvudsvålen, ja, man kan rent av stryka det direkt på händerna och halsen."

1. Vadå tolerera starkare parfymdoft inomhus än utomhus?? Är det inte tvärtom?...
2. Parfym i näsborrarna???
3. ..eller ingnidas i huvudsvålen? :)

Nåväl. Bläddrar man vidare hittar man roliga annonser. 

Mode visas förstås också. Tydligen var "ojämn kjolfåll" det senaste, och alla rekommenderades att genast införskaffa sig det. 

En rolig sida är en där det verkar vara en insändare - en lång sådan. 

Signaturen "Linda" berättar om att hon hört många tycka att gifta kvinnor äro dåliga arbetskamrater. En chef hade t ex sagt att han trodde att "deras mycket naturliga intresse för hemmet gjorde intrång på intresset för arbetet" :). Och en kvinnlig kollega hade klagat på att "när vår gifta arbetskamrat måste gå hem på slaget för att passa på sin man eller ordna för väntat främmande, då tycker hon det är den naturligaste sak i världen att lassa övertidsarbetet på oss ogifta."

Lite humor vill man ju också ha med i en bra tidning. 

:)

Och recept förstås! Här handlar det om bästa smörgåsrätterna - det inbjuds till tävling där man ska skicka in sitt bästa recept på rätter till ett smörgåsbord. Sen tipsar tidningen också om välbeprövade gamla recept. Sånt som kalvbräss i bröd, marinerad böckling och ansjovislåda. 

Fyller man år ska man hyllas, förstås. Och varför inte i Husmodern? Åh vad jag älskar såna här gamla porträtt!!

I slutet av tidningen hittar man platsannonser. Både med lediga jobb (oftast som husmor eller jungfru), eller "jobb sökes" som just husmor eller jungfru. 

Det här och väldigt mycket annat (bland annat gamla fina recept som jag bara måste testa nån gång!) finns det i Husmodern. Och det här är bara från ett nummer - och jag har en hel låda i min ägo! Yay! :D

Tack snälla Kerstin. Det här var en av de finaste gåvor jag kan tänka mig! 

Inbakat och ihopmixat

Att baka in diverse saker i smördeg brukar oftast bli bra.
Idag bakade jag in både fläskytterfilé och kycklingfilé. 

Inbakat kött är ju inget nytt. Ibland fyller man ju köttet med ädelost eller nåt, men idag knorrade jag till det med fyllningen.
Jag började med att bryna köttet runtom. Under tiden blandade jag ihop en tub mjukädelost, en ask Creme Bonjour med vitlökssmak samt en bit Kvibille ädelost som jag smulade. Det var smidigt att vispa ihop det med elvispen så det blev en hyfsat jämn smet.

Sen saltade och pepprade jag köttet, skar ett snitt på längden, och fyllde med röran. Stängde, la köttet på en smördegsplatta, "slog in" det som ett paket, penslade med ägg och strödde över sesamfrön. In i ugnen, 200 grader tills smördegen fått fin färg och fläskytterfilén är 70 grader inuti.
Det hela serverades med sallad och en vitlökssås. ÅH så gott! 

-----------------------------

Jag måste erkänna en sak. Jag har fallit för reklamen.
Häromdan satt jag och fejsbokade lite. Då dök det upp en reklam från Siba - de sålde en smoothiemixer för en spottstyver.
Och jag föll! För jag tänkte att den kan ju Johanna få med sig när hon flyttar i sommar/höst - hon älskar smoothies och det är ju dessutom ett väldigt bra mellanmål om man inte hinner laga så mycket mat.
Risken fanns ju dock att det skulle vara rena skräpet, med tanke på priset. Så när jag idag hämtade ut paketet på posten och tog hem och skulle prova, var spänningen stor.
Men jädrars vilken bra maskin!
Min premiärsmoothie gjorde jag såhär:

Fruktig smoothie

1 banan
2 skivor ananas
3 små skivor vattenmelon
lite ananasjuice
fyll upp med Proviva Mango
Mixa ihop, drick!

Den blev VANSINNIGT god! :) Jag hade tänkt ha hallon i också, men det glömde jag. Det får bli nästa gång. Kanske redan om en stund :). 

Loppisrunda

Lördag.
Det skulle vara loppis utmed kanalen. Sveriges längsta loppis! Så det laddades upp här hemma med ägg och bacon till frukost. 

Vi hämtade upp Johanna och Albert i stan, och styrde kosan mot Sjötorp, fulla av förväntan inför denna jätteloppis.
Döm om vår förvåning när vi kommer till Sjötorp och ser TVÅ (2!!!) bilar som står uppställda för bakluckeloppis. Vi bemödade oss inte ens att kliva ur bilen utan åkte vidare.
Lyrestad nästa. Här såg vi inte en själ vid kanalen. Hallå? Var är loppisen?
Vidare till Hajstorp. Ah, det var _där_ alla var :). Andreas gjorde ett riktigt fynd - en fantastiskt fin gammal tavla!

Den ska pryda vårt kök. Det finns nästan inget väggutrymme - allt är dörrar och skåp och fönster och så. Men den ska få plats, den är så galet fin så det finns inget alternativ :). 

Själv fyndade jag något som jag behöver många av och som jag letar lite efter: 

Teburkar! Två för en tia. Perfekt, nu ska jag bara inventera mitt teskåp också :)

Färden gick vidare till Töreboda. Där hittade jag ett så fantastiskt fint täcke som jag inte kunde låta bli. 

Se så blommigt och fint! :) Om inte annat kan det vara gött att ha på stranden i sommar, som filt. Fast egentligen är det för fint för det. Och förmodligen kommer Johanna att norpa det med sig den dagen hon flyttar hemifrån ;)

I Jonsboda såg vi inte en själ, så sen åkte vi hem.
Men i efterhand har jag läst på fb att det åtminstone i Sjötorp var full fart - vi hade bara kollat på fel ställe :)

Men vad gör det! Jag är nöjd med mina fynd. Och jag orkade! Jag sov två timmar efteråt, men jag orkade. Bara en sån sak! :)

Det var det där med pulled pork...

Idag blev det den dragna grisen igen.
Men jag kom på det så sent igår kväll igen så jag orkade inte ställa mig och göra "förkryddningen". Så den fick jag göra i förmiddags. Och då hann den ju inte stå över natten, men skitsamma tänkte jag - det går nog fint! :)
Och jodå, visst blev det gott! Men inte alls sådär saftigt och fint som annars....Ganska torrt. Och inte så mört som det brukar.
Men gott ändå. Och om det som blev fel berodde på att jag inte kryddade igår ska jag låta vara osagt, men jag gjorde ju samma som alltid i övrigt, så jag gissar på det!

Idag blev det vare sig pitabröd eller mos till. Idag var det tortillabröd som gällde. Ohlala så gott!
Recept hittar ni HÄR!

Brun mat och grått väder

Idag blev det brun, finsk mat igen.
Jag brukar ju ibland göra en potatis- och köttfärsgratäng som hela familjen gillar (länken finns i där, i namnet).

Idag gjorde jag den igen, fast den här gången i den bruna, finska versionen - lyx som tomatpuré och timjan plockades bort.
Men gott blev det, och jag serverade lite grönsaker till - grönsallad, gurka, tomat, purjolök och sockerärtor!

I övrigt har dagen varit stillsam. Jag har nån slags "låtsassmärtor" i benet, kan knappt stödja på det stundtals. Men jag gissar att det är just "låtsassmärtor", sånt som liksom nerverna säger "HALLÅ, det gör asont här!!" men att det inte är på sant. Jag har ju lite lustig känsel på högersidan. Det blir så när man blir gammal.
Men i alla fall så har jag inte orkat så mycket. Och ute har det regnat och blåst, och det var så ruggigt så jag inte ens släppte ut kycklingarna, utan de har fått sitta i sin bur i köket hela dan. Under vilda protester, kan man säga! De har skrikit exakt hela dan, och har jag närmat mig buren har alla hängt vid luckan och velat komma upp till mammi.
Så nu är mammi trött...

En liten bildkavalkad...

...på mina kycklingar (eller The Nuggets, som de blev kallade här i helgen och som jag har börjat kalla dem :)). 

De har flyttat ut till uteburen på dagarna. MYCKET roligare, tycker mina små nuggets. Inneburen är bara tråkig och trist. Ute kan man springa så fort de små benen håller, från ena änden på utedelen och uppför landgången och in i huset, där värmelampan finns. Och så kan man sprätta runt i jorden efter godsaker som kryp och små matkorn. 
På natten får de dock vara inne i buren i köket, eftersom mammi är lite rädd att ett rovdjur ska komma på besök och göra dem illa. 

Observera den fina tavlan som Johanna och Albert har satt upp inne i huset i uteburen :). En guldfärgad, krusidullig ram med en äggbild i.