Mer ljus i vårt hus

På nåt vis är jag lite förtjust i saker som är par. Två stycken som tycker om varandra.
Vi har en liten trägrej som är som två pusselbitar - det är två kaniner som kramas när man sätter ihop dem. Tar man isär dem står de där med sina famlande stackars små armar och ser helt halva ut.
Vi köpte dem på nåt loppis nån gång, de var liksom lite hjärteknipande och rara i sin fulhet.

En annan ful pargrej som finns här hemma är ett par andra kaniner (häng inte upp er på det där med kaniner nu...det har bara råkat bli så). De ser helt galna ut, helt glosögda, och den ena tappar örat hela tiden. De är också gjorda i trä, nåt slag hemmapyssel. Andreas hittade dem i nån gratiskorg, också det på loppis, och skrattade gott åt dem och tog med dem hem. De står i köksfönstret och misspryder sin plats :), men de är ett PAR, så de får stå där och hålla om varandra!

Bonaden som vi har på köksväggen är också ett par - ett lite stelbent och kobent par som står och håller varandra i handen. Under står textat "Välkommen till vår stuga, önskar både man och fruga". Många tycker kanske att den är ful, men jag älskar den i sin kitschighet :).

Men idag, idag köpte vi en (par)sak som jag tycker är BARA fin! :) En ljusstake! Den är designad av Bengt och Lotta, d v s Bengt Lindberg och Lotta Glave.
Jag är ju sådär så jag bryr mig inte om ifall det är "design" eller inte - jag kan se själv om jag tycker att en sak är fin eller ful :). Men den här råkar vara både design och fin!
Jag hittade den dessutom på en köp- och säljsida på facebook. Jag skulle aldrig pröjsa 600 pix (som den kostar ny) för en ljusstake - men 150 är helt ok :).

Och nu står den på vårt tv-rumsbord och är fin och gör mig glad! :)

Min fäbless för saker som är par kan man ju analysera och fundera över om man vill :). Själv tror jag att den beror på att jag är glad att jag och Andreas är just ett par. Vi går där igenom livet och håller om varandra och ser (oftast) glada (och lite galna, och lite tilltufsade som de glosögda kaninerna i köket) ut åt allt vi faktiskt har - inklusive varandra. Kanske handlar det om igenkänning.
Eller så är det nåt helt annat :). 

Änglavakt

I sovrummet, i ett av fönstren, hänger det en ängel. Den har sonen gjort i sin barndom (han är ju snart 15 gudbevars, numera görs här inga änglar.. ;)...). Den är i papper och har en glittrig liten gloria, och den hänger där och fladdrar lite fram och tillbaka i draget från fönstret. På baksidan av ängeln har han med noggrannhet plitat ner sitt namn. Så himla gulligt!

Jag tycker att den är rogivande att titta på när jag ligger och vilar. Och så är jag en sån där mor som alltid har älskat när mina barn har kommit hem med olika alster som de gjort. Det är de finaste pynten tycker jag!

Men ett annat pynt som också är väldigt fint, det är ängeln som jag fick hem på posten häromdagen. Jag är med i en pysselgrupp på facebook, och där var det en som gjorde så himla fina änglar i glas och porslin. Gamla tefat blir nya fina änglar - och sånt gillar ju jag! :)

Så nu har jag änglavakt även när jag sitter vid datorn. 

Visst är den jättesöt? :) Den har inga ansiktsdrag, men den ser ändå snäll ut, med blommig särk och allt. Jag älskar den!

Vill du också köpa dig en fin ängel så kan du kontakta Louise Lollo Askehave på facebook. Hon är jättetrevlig och tillmötesgående, och ängeln kom så fint inpackad i bubbelplast på bara ett par dagar!

Blåbärs- och mandelmassebakelse

Ja, jag vet inte vad jag ska kalla det här bakverket.
Jag hade i alla fall mandelmassa i kylen. Hemmagjord mandelmassa (jag har malt sötmandel med stavmixer och blandat med sötningsmedel och grädde) som blivit över sen vi åt semlor häromdan.

Och då tänkte jag att jag kanske kan svänga ihop nåt och ta med till jobbet imorgon.

Blåbär! Det är väl ett fantastiskt bär - jättegott och jättevackert och jättenyttigt (som om det spelar någon roll just i bakelsesammanhang :D). Helt fantastiskt att baka med.

Jag hittade på en bakelse som inhyste både mandelmassa och blåbär.

Såhär blev det: 



BLÅBÄRS- OCH MANDELMASSEBAKELSE (20 st)

250 g smör
3 dl socker
4 ägg 
drygt 5 dl vetemjöl
1½ msk vaniljsocker
1½ tsk bakpulver
100 g mandelmassa (om jag skulle ta färdig skulle jag ta lite mindre, riva den och sen blanda med lite grädde till en smidigare konsistens)
1 dl grädde

3 dl blåbär
lite potatismjöl (typ nån matsked)
grovhackad sötmandel (jag hackar med kniv)

Tärna smöret och kör kanske tio sekunder i mikron så det mjuknar. Häll i sockret och vispa ihop så det blir smidigt.
Ta i ett ägg åt gången, kör med elvispen på låg hastighet mellan varje. 
Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver. Ha i det i bunken och vispa igen på låg hastighet.
Ha i mandelmassan och grädden och vispa på låg hastighet till en smet. 

Klicka ut i bullformar.
Blanda blåbären (jag använde frysta) med potatismjölet. Lägg i lite drygt en matsked av bären i varje form. Toppa med den grovhackade mandeln. 

Grädda i mitten av ugnen, 175 grader i ca 20 minuter (eller tills de fått fin färg). 

Servera med en klick grädde förslagsvis. Eller med glass, eller vaniljsås. Eller grädde och vaniljsås blandat!

(Fast nu har jag nog tänkt om lite. Kanske blir mina kollegor lite mätta på mitt eviga bakande jämt. Tänk om de inte vågar säga ifrån....:/
Nä, jag tar med nåt nästa vecka istället. Så får det bli.)

Vegetariskt och supergott

Idag åt vi vegetariskt till middag. En grönsaks- och böngryta med goda tillbehör.

Grytan gjorde jag av grönsaker som vi ändå hade hemma - rödlök, gul lök, vitlök, purjolök, röd paprika, sockerärtor, morot och zucchini. Allt hackades och frästes i olja i en gryta. Sen tillsatte jag en burk blandade bönor från Saltå kvarn, och en burk borlottibönor, även de från Saltå kvarn.
Och så två burkar av Muttis krossade tomater.
Jag kryddade med salt, svartpeppar, sambal oelek, örtsalt och franska örter, samt lite chilisås.

Grytan var jättegod, men ganska enkel. Det var egentligen tillbehören som gjorde måltiden tycker jag!
Tänk, jag har aldrig ätit sötpotatis förut. Andreas har alltid sagt att han inte gillar sötpotatis, och jag har väl aldrig tänkt att jag måste testa.
Men nu hade jag fått lite grejer av grannen när hon gjorde en kyltömning innan de drog på semester. Då var det en stor sötpotatis med, och jag tänkte att jag skulle ge den en chans.
Så jag skivade den rätt så tunt (knappt en halv centimeter tjocka skivor) och stekte dem i smör tills de var mjuka inuti och knapriga utanpå. Sen hade jag bara på lite flingsalt. De blev som goda, lite mjuka chips!
Och så gjorde jag vitlöksbröd och skivade upp mozzarella. En klick creme fraiche blev verkligen som pricken över i:et!

Det här blev SÅ himla gott tycker jag! Ska definitivt göras fler gånger. 

Ibland blir jag manisk

Gärna när jag bakar - typ, "Varför bara baka EN sats med bullar - varför inte två när jag ändå håller på? Eller tre? Äsch, jag tar fyra.". Och alltid slutar det ju med att jag gråter för att degen är så stor och aldrig tar slut, och jag är trött och orkar inte baka mer.

Idag blev jag smått manisk när jag började stryka en duk.
Dukar är väl sånt som är  hopplöst ute egentligen. Allt ska vara vitt och fräscht och stilrent och rena ytor.
Men jag gillar dukar! Gärna gammaldags fina linnedukar, eller såna som ser ut som linne (fråga mig inte om kvalitet eller så, jag ser bara om de är fina eller fula :)). Eller broderade. Men även löpare är fint tycker jag, gärna hemvävda. Eller virkade!
Så oavsett om det är inne eller ute så har vi så gott som alltid duk på både köksbordet och tv-rumsbordet.

Jag älskar att gå på loppisar och köpa fina gamla dukar för en spottstyver. En tia har man ju alltid över liksom, och det blir så fint på köksbordet sen.
Och sen när duken är lortig så tvättas den, och sen....ja, sen blir den liggande. Ren, men skrynklig. Jag har en hel sån stor oval rottingkorg full med rena men ostrukna dukar. Linneskåpet gapar tomt, däremot, på dukhyllorna. Jätteirriterande, för varje gång man vill ha en ny duk så får man släpa fram strykbräda och strykjärn och det är rätt åbäkigt.

Idag tog jag mig ork att göra det i alla fall, och köksbordet fick sig en finfin ljusblå rutig linneaktig duk.

Men sen tänkte jag att vadå, det var ju rätt kul det här, jag kör ett par dukar till :). Sagt och gjort.
Men sen tog manin tag i mig. Varför inte stryka fem till när jag ändå håller på?

Till slut fick jag ta mig själv i kragen. Andreas började se lite småorolig ut när jag bara "Såja. Klar....men EN till bara..." hela tiden. "Det säger du bara." konstaterade han till sist, när jag sa så igen.

Men nu har jag en hög med fina dukar strukna, liggande i linneskåpet. Oh så skönt för min maniska själ :).

(Och det bästa av allt - det finns mängder av dukar kvar i korgen. Dem sparar jag till söndag...*längta*) 

Såskris

Jag skulle laga panerad schnitzel med champinjonsås, potatis och ärtor.

Champinjonsåsen brukar jag göra som en bottenredd brunsås som jag har en skvätt grädde i (och champinjoner, såklart).
Men...alltså, jag brukar fuska med coloritsoja för att få en fin färg. Egentligen helt emot mina principer det där, det känns som att det är en onödig tillsats. Men jag tillåter mig att fuska lite där.
Och så hade jag ingen coloritsoja hemma! Så nån så värst brun sås blev det ju inte :).

Jag tog i lite tomatpuré. Och grädde. Såsen blev rosa... Inte brun alls. En rosasås istället för brunsås.

Men då tänkte jag om. Man MÅSTE inte ha brunsås/gräddsås som grund till champinjonsås. Det finns ingen lag som säger att man måste det :). Så jag körde på med persilja i såsen för både smak och för att det är fint. Och så fick det bli en...tja...rosasås? :) Champinjon- och persiljesås?

Gott blev det i alla fall! Och hemmagjord panerad schnitzel är ju sååå gott! 

De gillade bullarna!

Jag hade med bullar till jobbet idag. Och kollegorna gillade dem! I alla fall sa de så (det kan ju vara artighet också i o f s :)...de är rätt artiga..). Äh, jag satsar på att de gillade dem.

Men åh så trött jag var när jag kom hem! Och hungrig. Jag rörde ihop en tonfisksallad med kokt ägg. Isbergssallad, gurka, röd paprika, färsk dill, tonfisk förstås, sockerärtor samt rödlök.

Såhär gula och fina är "riktiga" ägg - alltså ägg från frigående höns :). Frigående på riktigt. Som våra. 

Jag sov ett par timmar på eftermiddagen. Sen kom Andreas hem och då vaknade jag till, men han kom också och la sig och då somnade jag en stund till.
Men inte blev jag ju piggare för det, så nån mat orkade jag inte laga. Det blev hämtmat. Så kan det gå.

Men imorgon, då ska jag försöka orka göra panerad schnitzel med klyftpotatis, champinjonsås och ärtor!

En enkel middag

Tanken var egentligen små fina köttbullar i en mustig tomatsås, och så pasta till det.
Men så upptäckte jag att vi bara  hade ett paket fläskfärs kvar från den halva grisen som vi köpte innan jul - och ett paket räcker inte till köttbullar till oss tre, plus lunchlåda åt Andreas imorgon.

Så som den husmor jag är så gjorde jag istället köttfärssås av det hela :). Fläskfärs, gul lök, vitlök, tomatpuré, krossade tomater, en liten liten skvätt grädde, och så lite olika kryddor på det. Serverades med tagliatelle, lite riven parmesan, mozzarellabitar, och så små gulliga tomater i olika färger.

Mätta blev vi i alla fall!
Och snart börjar Farmen. Det följer vi varje kväll. 

Mormors "vaniljwienerbullar"

När jag var liten bakade min mamma ofta de här bullarna. Jag tror att hon fått receptet av sin mamma, det är i alla fall ett recept som funnits så länge jag kan minnas.
Det är inga vanliga kanelbullar, och det är inga wienerbröd. Men det är något som känns mittemellan. De smakar gott av vanilj och florsocker, och de är hyfsat snabba att göra eftersom det bara är en jäsning.


MORMORS VANILJWIENERBULLAR (ca 20 st)

150 g smör
6 dl vetemjöl
50 g jäst
3/4 dl mjölk
2 ägg
2 msk socker

Fyllning:
100 g florsocker
100 g smör
3 tsk vaniljsocker

Noppa ihop smör och vetemjöl i en stor bunke. Värm mjölken till fingervärme och rör i jästen så den löser sig. Vispa ihop ägg och socker lätt i en skål.
Blanda ihop allt i bunken med smöret och vetemjölet, och arbeta ihop till en deg. Det går enkelt. 

Rör ihop ingredienserna till fyllningen. Jag använder elvisp, och så kör jag smöret i mikron i ca 10-15 sekunder så det blir riktigt mjukt innan jag vispar.

Kavla ut degen till en rektangel. Bred ut fyllningen på, rulla ihop från långsidan. Skär i ca 1-2 cm breda skivor. Lägg varje skiva i en bullform (jag rättade till varje bulle först så den blev rund och fin). Låt jäsa i 45 minuter.
Grädda mitt i ugnen i 175 grader, ca 10 minuter kanske? I alla fall tills de har en fin färg.

Låt svalna under bakduk. Innan servering, pudra över florsocker. 

Precis när jag tagit ut första plåten ur ugnen, dök min påg upp från skolan, tidigare än väntat. Han var lite hängig i morse men åkte till skolan ändå. Nu kom han hem och visade sig ha nästan 39 graders feber! Stackarn...
Ett par bullar, ett glas iskall mjölk, samt ett par alvedon senare ligger han nu i soffan och sover.

Söndagsmiddag

Vi hade en bit salami i kylen. Och för ett tag sen beställde vi mat från Matsmart på nätet, då bland annat en massa soltorkad tomat.
Så när jag skulle göra något av en fläskytterfilé (som ju är samma kött som kotlett egentligen, men vad gör det - man kan göra mycket gott av fläskytterfilé även om det är stolligt att kalla det filé när det inte är någon filè!) så var det enkelt.
Jag brynte köttbiten runt om, saltade och pepprade. Sen skar jag den i skivor men inte ända ner - alltså den satt ihop ungefär som  när man gör ugnsstekt falukorv.
I varje ficka stoppade jag sedan en liten skiva salami, en liten skiva mozzarella samt en liten bit soltorkad tomat.
Sen vispade jag lite grädde, men bara helt lättvispad fick den bli innan jag blandade i lite tomatpuré, lite ketchup, nån tesked sambal oelek samt salt och peppar. Såsen hällde jag i formen som köttet låg i.

Och så in i ugnen, 200 grader tills köttet var genomstekt (jag fastnade vid datorn så det blev lite bränt ovanpå :)).
Små ugnsrostade delikatesspotatisar till det, och en sallad. Tadaaa, söndagsmiddagen var fixad!

Hej mitt vinterland!

Även om jag har lite svårt med kylan och snön så är det ju ändå väldigt vackert!
Idag tog jag med min påg och Wilmer ut på promenad. 

De två sista bilderna - dels min fina Törnrosas skjortel som ju växte som ogräs där inne i buren i somras. Nu är den frusen!
Och bilden längst ner - mina kryddodlingar! Lika goda och fina som de var i somras, lika vackra är de nu med frost på. 

Och nåt annat som är fint. Som jag haft bild på förut, men ändå - min tulipanbukett från i fredags! 

Räkor och vitt vin - en klassiker!

Vi har sett igenom alla säsonger av Svenska Hjärtan - för tredje gången!
I ett avsnitt kommer Hellen hem från Norge där hon jobbar. Börjes barn har gjort i ordning en romantisk middag åt Börje och Hellen, och tagit hand om lillebror Olle och bett Börjes pappa som också bor hos dem, att stanna på sitt rum hela kvällen.
Vad inte Börje vet är att Hellen har ett förhållande med en läkare som jobbar på samma sjukhus som hon i Norge. Så han serverar ju den fina middagen och är glad, medan Hellen "är trött och vill gå och lägga sig".
Jättehemskt, förstås!
Men från det avsnittet blev jag sugen på att laga det de åt - en ostpaj med vitt vin. Räkor la jag till på eget bevåg.
(Ingen av oss blev trött och ville gå och lägga sig, kan tilläggas :)).

Jag tänkte mig vitlöksbröd också, men vi bestämde oss för att äta brödet som det var. Det är så gott "au naturelle" :).

Men såhär gjorde jag ostpajen:


SMAKRIK OSTPAJ

125 g smör
3 dl mjöl
3 msk iskallt vatten
5-6 dl riven ost (jag hade Svecia)
3 ägg
2 dl grädde
½ dl hackad gräslök
salt, peppar

Noppa ihop smör och mjöl (tärna smöret först). Tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut i en pajform och förgrädda i 175 grader.
Riv osten och vispa ihop ägg och grädde, salta och peppra och vispa i gräslöken.

Precis när pajdegen fått pyttelite färg, ta ut den och lägg i den rivna osten. Häll över äggstanningen, och ställ in i ugnen i 30-40 minuter (eller tills pajen fått en fin och jämn färg).

Låt svalna - pajen är godast lite ljummen tycker jag. 

Och jodå, jag fick allt en fin tulpanbukett på Tulpanens dag jag med :). Eller, jag fick välja ut blommorna själv men Andreas pröjsade. 

Hej i kylan!

Det är så FRUKTANSVÄRT kallt, tyckte jag i morse när jag gick till bussen. När jag kom till busshållplatsen snöt jag ut en isbit ur näsan. Så kallt var det!
Men när jag sen gnällde lite om det på Facebook fick jag en länk skickad till mig: 

http://www.svd.se/har-ar-varldens-kallaste-samhalle#sida-5

Mer än 70 minusgrader!! *iiiiik* Plötsligt kändes det rätt så varmt här hemma i Sverige ändå :). Allt är relativt.

Igår skulle min vän A komma och hälsa på. Jag hade lovat att bjuda på lunch och tänkte att jag gör väl en enkel köttfärspaj och lite sallad till.
Men så hörde hon av sig och sa att det inte gick, det var alltför kallt (A har det mest förståeliga skäl till att fara illa av kylan, så det var ingen fånig ursäkt alls - hon är som jag (även om våra skäl är lite olika), hon funkar inte riktigt bra i kyla). Så vi bestämde oss för att ses när det blir lite varmare igen.

Men jag hade redan tagit fram köttfärsen och tinat den, och börjat med pajdegen. Så jag slutförde mitt verk, och det blev en god lunch till mig medan jag kollade på webb-tv. Trevligt det med (även om jag saknar A och ser fram emot den dagen då vi ses igen!). 



KÖTTFÄRSPAJ

125 g smör
3 dl vetemjöl
2 msk iskallt vatten

500 g fläskfärs (man kan använda vilken färs man vill)
1 stor gul lök
1 dm purjolök
2 vitlöksklyftor
2 msk tomatpuré
1 msk soja
1 dl majskorn
salt, peppar, örtkryddor

2 dl riven ost
3 ägg
2-3 dl gräddmjölk
salt, peppar


Tärna smöret och noppa ihop med mjölet. Fyll på med vattnet och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut i en pajform och låt stå i kylen i minst en halvtimme. Nagga, och förgrädda sedan i 175 grader.

Under tiden hackar du lök, purjolök och vitlök, och fräser i smör. Tillsätt köttfärsen och låt den brynas.
I med tomatpuré, soja, majskorn och kryddor. Smaka av ordentligt.
Vispa ihop ägg och gräddmjölk. Salta och peppra.

Häll köttfärsen i det förgräddade pajskalet. Häll äggstanningen över. Strö över osten.
Sen kan man pynta lite med tomatskivor eller paprika eller vad man vill. Jag tog paprika.

In i ugnen ca en halvtimme, eller tills pajen fått fin färg. Sen är det klart!

Himlans bra var också att paj är så bra att frysa in. Nu finns det matlådor med paj i frysen också :).


På kvällen blev det två olika rätter. Det fanns ett paket med fiskpinnar i frysen. De två männen i mitt liv älskar fiskpinnar, gärna med mos, så det fick de äta. Själv gjorde jag en jättegod och enkel fisksoppa/-gryta med räkor!

Jag hackade rödlök och paprika och vitlök. Tärnade ett par potatisar. Sen kokade jag alltihop i vatten så det nästan täckte, tills potatisen var nästan klar. Då fyllde jag på med 2 dl creme fraiche, lite fiskfond, en massa dill, och så salt och peppar. Jag hade gärna haft lite citron i också men det fanns inte hemma så det fick gå utan.
Sen i med en påse färdiga tärningar av lax och torsk. Låt sjuda bara några minuter tills fisken är genomkokt. 
Sen serverade jag (mig själv då) med en dillkvist och lite räkor på toppen :). ÅH så gott! 

Och det fanns kvar av min mat idag när vi kom hem, så det åt vi till lunch :).


När vi ändå är inne på mat så vill jag påminna om en enkel men god rätt som man gärna gör på en överbliven bit fryst julskinka (det gjorde jag): Pasta med ost- och skinksås!
Det blev det häromdagen. Med ärtor till och lite riven parmesan på toppen är det mat för en kung. 

Nu står en ostpaj i ugnen. Den ska vi äta med räkor, vitlöksbröd och vitt vin. Sen slänger vi oss nog i soffan och bara glor på tv eller nån film, skulle jag gissa :)

Ha en skön fredagskväll nu, allihop! Det tänker jag ha. 

God mat med läskigt namn

När min påg var liten åt han ungefär det här:
- Makaroner
- Köttbullar
- Köttfärssås

....ja, det var väl det. Och så: Kroppkakor! :)

Ja, det var ju lite oväntat.

Men nu har jag inte gjort kroppkakor (eller kroppSkakor som Andreas jämt säger! Låter ju ännu äckligare än kroppkakor!!) på jättelänge. Inte på tio år, säkert.

Men idag! Då hände det.

Igår kokade vi potatis, så det var klart till idag. Såhär är mitt recept:

KROPPSKAKOR :) (12 st)

800 g kokt potatis
3 äggulor
1½ dl potatismjöl
1 dl vetemjöl
1 tsk salt

Fyllning:
4-500 g rimmat fläsk
1 stor gul lök
smör
1-2 tsk malen kryddpeppar

Tärna fläsket i små bitar och hacka löken fint. Bryn fläsk och lök i smör i en gryta, så det får fin färg. Ta av plattan och rör i kryddpeppar. Ställ undan. 

Mosa potatisen (jag använde elvisp). Blanda i äggulor, potatismjöl, vetemjöl och salt. Knåda ihop till en smidig deg på mjölat bord. Forma degen till en lång korv och dela i 12 delar.

Platta ut varje del, en och en. Lägg på ca ½-1 msk fyllning, och forma det hela till en boll med fyllning i.
Lägg bollarna på ett mjölat fat.

Koka upp vatten i en stor kastrull. Salta lite lätt.
Koka kroppkakorna några åt gången i kastrullen, ca 8 minuter (de flyter upp efter en liten stund, då kan du koka i typ 5 minuter till).
Ta upp med hålslev och lägg på ett fat. 

Såhär serverar många kroppkakorna. Men jag tycker att de är lite slajmiga när de är bara kokta, så jag låter mina svalna, delar dem i två och steker sedan i smör.

Servera med lite mer stekt fläsk, rårörda lingon, skirat smör och gärna en fräsch sallad till (inget klassiskt tillbehör till just kroppkakor, det där med sallad - men maten blir lite stabbig annars tycker jag!). 

Stuckit näsan utanför dörren

har jag faktiskt inte gjort idag. Det är en sån dag.
Det är grått. 

Grått väder utanför...

Det töar (och blir därmed väldigt halt på många ställen, bruten lårbenshals lockar inte). Det är roligt inne. Jag är vuxen och bestämmer själv om jag vill gå ut eller inte :).

Istället har jag glott på webb-tv, sovit, läst....

Och så har jag lagat mat. Det blev en thaiinspirerad gryta idag, med fläskkött. Och morot, rödlök, gul lök, purjolök, vitlök, röd paprika, sockerärtor, minimajs, kokosmjölk, creme fraiche, rivet limeskal plus saften, röd currypasta, salt och peppar. 

Mer händelser än så behöver inte jag för att vara nöjd med dan :).

Men snart ska vi iväg en sväng faktiskt, för att handla lite ekologiskt. Kanske berättar jag mer sen om detta rafflande! :)

En illusion fattigare

Jag har alltid föreställt mig att jag har tre vita hönor (eller hur många jag nu har haft för tillfället, nu är de tre).
Idag insåg jag att så inte är fallet.
Jag kom upp sent omsider ur den varma sängen. Kastade ett öga ut genom fönstret (inte bokstavligen då...) och såg att det har snöat rätt kraftigt under natten. Släppte ut hundarna och gick efter en stund för att släppa in dem igen.
Då ser jag att Andreas hade öppnat hönshusdörren på glänt innan han for iväg för att skåda i morse. Och ända bortifrån hönsgårn kommer Emo (höna) springande, eller rättare sagt pulsande, genom snön så fort hon ser sin mammi öppna dörren. Det var kämpigt för snön var rätt djup på sina ställen, men hon kämpade. Tänk om mammi har nåt gott!
Och såklart kan jag inte låta bli att belöna så gulligt beteende, så jag gick in och hämtade bröd åt henne. När hon stod där på trappan och åt sitt bröd så såg jag det - hon är inte vit! Hon är GUL!!

Så nu vet jag. Vi har tre bruna, en beige, en grå, en grådassig och tre GULA höns. 

Sen såg ett par andra (Gammelmor Pilroth och Barbara-Ann) att det vankades gotter, så de kom också rusande. Men de kunde ju springa i Emos små fotspår så det blev betydligt enklare för dem. 

"Vad fick hon förnåt??"

Sen gick jag in och satte en deg till hamburgerbröd, ty här ska vankas burgare framåt kvällen! Det tar ca 3½ timme att baka hamburgerbröd och det låter ju asajobbigt. Men det fina är att tre av de timmarna jäser degen/bröden, och så ska de ju gräddas också. Så så värst mycket jobb är det ju inte. Och tusen gånger godare än köpebröd blir det. Receptet hittar du HÄR.

Anki Ankarsrum fick jobba lite. 

'

Ja, vad gör man sen en vanlig lördagförmiddag i det här huset? Jo, man matar katter. Blixten satt och väntade och försökte se mild ut trots knorrande mage. 

Så långt har jag hunnit. Jo, klä mig och äta lite frukost också.

Men kolla, jag måste bara visa de fina tulpanerna som jag fick igår. 

Jag köpte nämligen vasen de står i, på MIO häromdan när vi var där och kollade en sväng. "Åh, vilken perfekt tulpanvas! Den köper jag så får vi se om det blir några tulpaner att sätta i framöver..." sa jag och petade menande på Andreas.
Igår hände det sen. Vi var i affärn och då blev det tulipaner. Rart :). Och vårigt!

I tv-rummet står en desto juligare blomma. Jag är less på julen, men den här blomman är så fin så den skulle få stå där året runt om den ville!
Det är amaryllisen som Andreas mamma kom med i mellandagarna. Den har slagit ut (i alla fall på den långa stängeln) och är så himla fin och pampig, och jag älskar den!

Nu ska jag nog vila lite. Dagen har ju hittills varit så oerhört ansträngande ;).

En mus i vårt hus igen!

Varenda vinter flyttar mössen in nånstans bakom vår diskbänk. Sen har de haft för vana att rota i soporna och bita sönder påsen och strimla allt som finns. Och så skrämmer de livet ur en när man bara ska kasta lite skräp och öppnar skåpet och så ser man en mus rusa omkring där inne. Många gälla skrik har ekat över nejderna genom åren, det kan jag lova!

I fjol införskaffade Andreas en pedalhink att ställa där inne, så musen inte skulle komma åt soporna. Och det funkade! Ända tills nu har det funkat. Nu har musen blivit listig och kommit på att det går att lyfta lite på locket så kommer man in i hinken. Skräckeffekten blir desto större när man sen öppnar locket och musen är typ två decimeter från en.

Idag har vi sett musen i soporna hela dan. Varenda gång som vi slängt nåt. Till slut har vi nästan inte vågat slänga nåt.
Men vi måste ju tömma soppåsen, så det blev stor expedition ut, både jag och Andreas hjälptes åt. Ut i kylan, nedanför yttertrappen. Först trampade Andreas försiktigt på pedalen så locket öppnades. Ingen mus. Vi välte försiktigt hinken så musen skulle ha en chans att springa ut om den var där. Ingen mus. Jag sparkade försiktigt på hinken. Ingen mus.
Till slut tog Andreas hinken och jag höll skakande i en ny påse (den gamla var ju sönderstrimlad) under, så hällde vi över skräpet i den nya påsen.

Vi såg ingen mus, gudskelov. Men nu får vi ju ta till det grova artilleriet i striden mot musen. En gjutjärnsgryta ställdes ovanpå locket. Nu ska den rackarn inte kunna komma in, hoppas vi! För det är väl ingen dundermus i vårt hus?...

Fortsättning följer. 

Ändrade middagsplaner

De låg där så fint i kylen, strömmingarna som jag förberedde i förmiddags. Vi skulle bara in till stan och kolla på Mio om de hade några fina dricksglas på rean.
Det hade de inte. Vi kollade på Dollarstore också men inte heller där hittade jag nåt jag gillade.
Så vi gick in på Coop för vi behövde lite grejor till morgondagens semlor. Och där hamnade vi vid "fulhyllan" (alltså hyllan där det finns sånt med kort datum, till nedsatt pris - bästa hyllan i varje affär :)). Där fanns finfina köttbullar, färdiga. Och vi insåg att vi var inte så sugna på strömming - vi var sugna på köttbullemackor!

Så det blev det, när vi kom hem. Andreas fick lägga sig och vila medan jag gjorde i ordning mackor och dukade. 

Och strömmingen, ja den lät vi förstås inte förfara. Dem stekte jag upp sen, och ska frysa in så finns de ju till en annan dag :). 

Strömmingen stekte jag medan jag hade en bulldeg på jäsning - här skulle bakas semlor inför morgondagens förmiddagsfika på jobbet!
Jag gillar ju de små minisemlorna som jag skrivit om förut. Men här kommer receptet igen:

SEMLEBULLAR  (24 minisemlor)

25 g jäst
75 g smör
3 dl mjölk (gärna standard)
3/4 dl socker
1 tsk mald kardemumma
½ tsk salt
8-9 dl vetemjöl special

Smula jästen i bunken. Värm mjölken till fingervarmt, lös jästen där i. Tillsätt socker, kardemumma och salt, och sedan smöret skuret i små tärningar. Blanda i mjöl medan maskinen går. Så mycket mjöl så degen släpper kanterna.
Låt jäsa i 30-40 minuter under bakduk. Baka ut till ca 25 små semlebullar. Låt jäsa på plåt i trekvart till under bakduk. Pensla med uppvispat ägg, grädda i 250 grader, ca 5 minuter eller tills de fått fin färg. Låt svalna under bakduk.

Vi blev sugna på att provsmaka, så jag gjorde några små pyttiga semlor till kvällens avsnitt (på Öppet Arkiv på SVT) av Svenska Hjärtan som vi fastnat i igen, för tredje gången :). 

Ja, såna är det som bjuds imorgon. Hoppas att de gillar semlor. 

Öltillverkning pågår

I julklapp av mig fick Andreas ett kit för ölbryggning.
Igår sattes brygderna igång. Svärsonen hängde på, han gillar sånt och så är det ju oftast roligare att göra något nytt om man är två, istället för ensam. Jag själv vågade mig inte på det, men de två grabbarna var entusiastiska.
Nu står det en stor butelj och jäser (eller vad nu öl gör) i en garderob. Spännande! Jag själv vet absolut inget om öl, jag gillar inte öl ens. Men spännande ändå! :) Och roligt att dottern och svärsonen var här en sväng. Vi åt middag också - jag lagade till en hjortstek, och gjorde potatisgratäng och sås till, och dottern gjorde sallad.

Ostkaka med hemmagjord jordgubbssylt samt vispad grädde blev det till efterrätt, och sen var alla mätta och nöjda :).

Idag är det kallt som sjutton. Jag vet inte ens hur många minusgrader, men många! Och väldigt vackert ute. I alla fall om man tittar inifrån ett varmt hus, som jag gör!

Vi får väl se om jag vågar mig ut en stund sen. Mina leder gillar inte kylan och blir lite ledsna, men kanske ska jag strunta i det en stund.


Andreas har i alla fall gett sig ut för att skåda. Det kom ett sms nyss att han var på däckverkstan, det hade tydligen blivit en pyspunka på ett däck och han fick byta ut det. Tur att det inte blev något dramatiskt av det!

Själv har jag förberett dagens middag. Det blir en favorit - stekt strömming! Strömming har jag lovordat förut men kan göra det igen. Billig, god, nyttig fisk med stora möjligheter! Att salta lite, fylla med örter (jag hade dill, persilja och gräslök), panera lite i mjöl eller ströbröd, och sen steka i smör och servera med mos, gärna tillsammans med skirat smör och rårörda lingon.....bättre blir det nästan inte!

Jag förberedde i alla fall så nu är de fyllda. Bara att panera och steka medan potatisen kokar.