De sista skälvande dagarna..

...av semestern är här. På måndag börjar Andreas jobba igen och vardagen kommer tillbaka.
Det är inte som att jag får ångest av det - jag gillar ju min vardag! Men nog är det skönt när vi båda är lediga och kan hitta på saker, eller bara vara.

Vi har inte gjort några längre resor i år (heller - det har varit dåligt med långresor på senare år). Men några dagar i Göteborg fick vi till. Vi träffade min syster med familj och Andreas bror med familj, och så chillade vi på hotellrummet och var ute och åt och ja...bara tog det lugnt.
Annars har det bara blivit dagsturer lite hit och dit. För några dar sen gled vi runt på Kinnekulle dagen lång. Tanken var först bara en loppis i Hällekis. Det visade sig vara en väldigt kul loppis och jag hittade som vanligt lite roliga grejer som jag inte ens visste att jag behövde :).
Till exempel:

En lite ruffig spegel som jag tror kommer att göra sig fint i vårt nya gästrum som förhoppningsvis görs i ordning i höst (om inte min lille påg flyttar hem igen....men det verkar han inte göra, till sin gamla mors förtvivlan ;)). 

En stor och en liten bricka i teak från finska Backman. Jag har förstås sett såna här förut men inte riktigt fattat värdet i dem. Det gjorde jag inte nu heller, och inte heller verkade säljaren göra det för jag fick köpa dem för 10,-/styck och då var de i princip i nyskick.
När jag kom hem blev jag nyfiken och googlade lite och insåg att i Finlands säljs de begagnade för typ 30 euro/styck... :/
För mig spelar det inte så stor roll vad de är värda, jag hade ändå inte tänkt sälja dem och jag tycker att de är fina framför allt! Men kul ändå när man helt ovetandes lyckas göra ett litet klipp :). 

En bricka till, fast den här var i plåt. Men lagom patina och så, fin helt enkelt! Jag tror jag gav 10,- för den också.

Och så den här lampskärmen som jag inte kunde låta bli! Lite sammetsaktigt material, en vägglampa. Den kommer också att göra sig fint i det nya gästrummet tror jag. 

Sen var det lite annat också - en rostig "ljusstake" (av julig modell), en fin liten trälåda att göra små planteringar i, lite böcker o s v. Rolig loppis helt enkelt!

Sen fortsatte vi till Hällekis trädgårdscafé. Tanken var lunch, men vi kom så tidigt så de serverade ingen mat än. Så vi tog lite fika och njöt av den himla fina miljön.

Men ett tag senare poppade vi in på Kinnekullegården för lunch ändå! Deras mat är helt fantastiskt fin - allt som jag testat där har varit supergott och vällagat, deras buffé (framför allt salladsbordet) är helt makalöst fint.

Men sen fick Andreas skjutsa hem en fruga som sov med huvet hängande och dregglet rinnande från mungipan, så trött var jag. Det kostar på att semestra!


Häromdan tänkte vi oss en lunch i vår hemkommun. Vi valde mellan två restauranger, båda med omtalat bra mat vad vi hade hört i alla fall. Den ena testade vi i fjol, det var jättebra då. Men nu är det nya ägare så det var ju en chansning.
Det var bara det att ingen av restaurangerna hade haft ork/lust/engagemang att uppdatera sina lunchmenyer på nätet, vare sig på hemsidorna eller på facebook. Och vi ville hemskt gärna veta vad som bjöds, så vi tänkte att jag kan ju ringa och fråga. Så det gjorde jag.
Det första stället, det var det med ny ägare, svarade efter många om och men. Självaste ägaren svarade, men han verkade inte så supersugen på gäster. Han lät inte så jätteengagerad när jag frågade var en kan läsa deras lunchmenyer. "Har ni det på nätet nånstans?", frågade jag. "Nej, vi lägger inte ut det, det är liksom ingen idé, vi får bara slänga en massa mat, det kommer inga kunder.." sa han (!!). Jag blev så ställd så jag kom mig inte för att forska vidare i det hela. Men alltså - om det inte kommer gäster - vore det inte bra att vara lite mer engagerad då i marknadsföringen, framför allt på nätet som ju är både bra och billigt sätt att marknadsföra sig på? Kommer det FLER gäster om en inte skriver ut menyn? Låter menyn så äcklig? Och varför läste han inte bara upp menyn för mig nu när jag ringde och frågade?..
Nä, men då ringde jag nästa ställe istället. Där svarade inte ägaren, utan vad jag tror var en sommarjobbare på ca 14 år. Jag presenterade mig och frågade "Var kan man läsa er lunchmeny?". Ingen superkomplicerad fråga, tycker jag. Och inte så långa ord, förutom "lunchmeny" och det borde ju inte vara helt okänt för en om en jobbar på restaurang (som hon uppenbarligen gjorde).
Men hon började fnittra sådär fjortisaktigt, som fjortisar gör, typ "GUDsåpinsamtherregudvadjaggörbortmigochärtokigochspontanochjagfattaringet". Och sen sa hon, "Eeeh....kan du ställa om frågan?". Och jag försökte vara ännu tydligare. "Var kan man läsa er lunchmeny? Alltså, var kan man läsa vad ni serverar till lunch?".
Men hon förstod nog inte först ändå för hon fortsatte fnissa och sen sa hon "Eeeeh....det vet jag inte?..." och så fnissade hon igen. Men efter en stund samlade hon sig och sa att hon visste i alla fall att de serverar en kötträtt, en fiskrätt och en vegetarisk rätt varje dag. Vilka de rätterna var just den dan, det förtäljde inte historien. Och jag orkade inte ens fråga för jag tänkte att kanske är kocken också fjorton år och har ingen aning om vad hen gör, så jag var inte längre så sugen på att åka dit.
Men jag tipsade helt vänligt om att den fnissiga telefonsvarerskan skulle tipsa sin chef om att det vore jättebra om de uppdaterade sin veckomeny på nätet (den som var då var från vecka 25..). Fjortisen fortsatte fnissa när jag sa hejdå och la på. Det sista jag innan jag tryckte på den röda luren var hennes fniss som verkade fortsätta i en evig slinga.

Nä, de restaurangerna kändes inte riktigt som att de ville ha dit gäster, så vi skonade dem och åkte till Mariestad istället, till det säkra kortet Kingfisher - en indisk restaurang. Dit har vi åkt i flera år på vår förlovningsdag, och även ätit lunch där nån gång ibland.
Och som vanligt var deras lunch helt makalöst bra. Butterchicken valde vi.

Ja, ni ser ju. Bara uppläggningen är ju så proffsig och fin och genomtänkt och vacker. Och smaken matchar uppläggningen. 10 av 10 toasts!

Idag ska vi också äta ute, och igen på ett säkert kort - i eftermiddag drar vi till Tivedens mat, eller "Krogen i skogen" som den kallas. Där äter vi nån gång varje sommar och varje gång blir vi nöjda (utom den gången som jag beställde ett glas vin. Jag fattar ju att en inte får rågade glas när en beställer vin på restaurang - men kanske vill en ha LITE mer än en bottenskyla?.. Men det löser jag numera genom att dricka vatten till maten när jag är där :)). 

Men idag har jag även hunnit med en annan rolig, årlig grej - att lägga in gurka! Jag tjackade upp mig på fem kilo Västeråsgurka på REKO-ring här i byn, plus lite krondill. 

Jag mindes fel på mängden gurka som jag brukar göra, insåg jag sen. Fem kilo gurka är väldigt mycket. Allt fick inte plats i bunken som den skivade gurkan plus andra ingredienserna ska ligga i några dagar i kylskåpet. Jag får göra en liten sats sen (när den första är klar). 

Inför typ varje sommar pratar vi också om att verkligen ta vara på fina morgnar o s v, och åka iväg nånstans med frukostmatsäck och njuta av sommaren. Jorå. Igår var första gången för i år...
Men då var det desto finare, för vädret var toppen (det var nästan lite sensommarfriskt i luften, men soligt) och de hade gjort så fint på den lilla stranden bara ett par kilometer härifrån. Och vi var ensamma där, så det var jättefint! :) 

Men än är det sommar kvar, säger mor! Och många fler tillfällen att ha utefrukost vid sjön. Och många fler roligheter att göra. Herregud, även av semestern är det ju mer än tre dagar kvar! En av de dagarna ska vi åka en dagstur till Askersund, tänkte vi. Där är det fint. Kanske hittar vi loppisar också.

Några som såklart har njutit av att ha både mammi och pappi hemma har varit hundarna. Jag måste bara lägga in en bild på Bröli när han sover. Ja, såhär stillsam KAN han vara. Och till och med ögonen är stängda. 

Mammis lilla gryn