Värdet av saker

Jag vill gärna se mig som väldigt oberoende av saker. Eller jag VILLE gärna se mig så.
Numera inser jag att sakerna omkring mig är viktiga för mig. Inte viktiga så som nära relationer eller så, självklart. När livet kokas ner till minimum i tanken så tror jag att de flesta värderar sina nära relationer mer än sina saker.

Men nu bor vi ändå i ett land där vi har förmånen att ha möjligheten att ha saker omkring oss. De allra flesta av oss har ju det.
Och ju äldre jag blir, desto mer viss blir jag om VAD för saker jag vill ha.
Jag är tämligen ointresserad av senaste tekniken (jag kör med min halvkrassliga Samsung S6 tills den drar sin sista suck, och vi har pratat länge om att snart, snart måste vi nog köpa en ny tv eftersom den vi har nu säkert har närmare 20 år på nacken. Men den funkar fint så varför byta, tänker vi!). Radio lyssnar jag mycket på, men då inte så ofta på nätet eller så, utan i min fina Music Boy :). Ja, den fina radion som jag fick i somras när vi var på en loppis i Falköping. Se så fin!!

Jag är totalt ointresserad av att gå i möbelaffärer och heminredningsbutiker. Jag går gärna in på t ex Hem&Hobby när vi är i Hjo - men köper ingen inredning, utan bara lite hygienprodukter möjligtvis, eller klistermärken att ge till mina systerdöttrar och så.
Möbelaffärer ger mig smått ångest bara av att se prislapparna. Jag vill inte köpa möbler så. Hos oss har vi bara två möbler köpta nya - den ena är sängen (bra för kroppen att få sova i en ordentlig säng), plus en byrå i lilla hallen (vi behövde ett visst mått och det var svårt att hitta begagnat). Annars är allt från Blocket, auktioner, loppis, köp- och säljgrupper på facebook o s v. Köksstolarna (skymtar bakom radion på bilden ovan) är IKEA-pinnstolar från 60-talet, som jag köpte i en sån köp- och säljgrupp. Jättefina och stabila, och alla fyra till samma pris som EN enkel pinnstol hade kostat på IKEA.

En annan möbel som jag gillar är nattduksbordet i gästrummet. Jag minns inte om jag köpte det på auktion eller i en köp- och säljgrupp. Men jag minns att jag betalade 50,-.

Sängkläderna där förresten...påslakanen! Dem köpte jag på loppis, de är från 50-talet och de var i nyskick när jag köpte dem. Billigare än de allra billigaste fulpåslakanen på Jysk, men i en fantastisk kvalitet och dessutom fina. Sängkläder kan man hitta hur fint som helst. Håller man sig ifrån de allra mest eftertraktade retrogrejerna så kan man göra verkliga fynd!
T ex örngott har jag allt eftersom bytt ut. Från fula, trista, tunna, till fina med broderier och monogram och knytband, i superkvalitet!

Det här är bara några av dem jag har. Ostrukna är de, det är alla örngott hos oss jämt (jag drömmer om en mangel men har ännu inte klurat ut var jag i så fall skulle ha den..). Men så fina! Och så sköna. Går inte att jämföra ens med de allra lyxigaste dyrörngotten som finns att köpa. Okok, lite meck med att knyta alla när man bäddar rent - men äsch, det går på ett kick.

Även dukar köper jag mer än gärna på loppis. Jag gillar dukar i linne, eller linneliknande material. Och jag gillar retrodukar med tryck, och jag gillar väldigt mycket broderade dukar! Tänk så många timmar någon har suttit och broderat. Och så säljs det för en spottstyver nu, typ 70 år senare...

En del av mina dukar. Jag erkänner, jag är lite beroende och köper dukar nästan maniskt.

Och kökshanddukar!! Alltså, att torka disk med en ny handduk går inte att jämföra alls med att torka med en gammal handduk i linne! Inte nog med att de gamla torkar torrt i ett kick - de är snygga dessutom! Så kökshanddukar köper jag när jag hittar till bra pris, och jag ger gärna bort ibland till folk som kan uppskatta sånt :).

Porslin kan man ju fynda hur mycket som helst. Jag tycker att det är superfint när jag kommer hem till andra och de har perfekta uppsättningar av sprajlans nytt finporslin. Till skillnad från mycket annat när man jämför gammalt och nytt, så finns det ju jättemycket porslin och glas som är nytillverkat och nydesignat, som är hur fint som helst.
Men här hemma är jag svag för udda porslin. FINT ska det vara förstås - alltså fint för mitt öga. Men sen kan det vara av blandad kvalisort. Gamla klassiker blandat med märkeslöst dussinporslin. Bara det är fint! Här är ett axplock av tallrikar som jag samlat på mig och varierar mig med när jag dukar. En del finns det fler av, en del är ensamma men fina ändå :). 

Och i vitrinskåpet står vinglas av olika varianter. Det gemensamma de har är att de är köpta begagnade. Alla utom de gröna Iittala (som jag köpte i Finland för hundra år sen, i en mataffär) och så ett jättefint glas som står lite undanskymt på översta hyllan - ett vinglas jag fick av dottern med sambo. Det är en fin höna målad på :). 

Och allt annat sånt där praktiskt, bruksföremål. Som burkar. Så oändligt mycket finare att ställa fram en fin gammal plåtburk med kakor i, än en plastburk från IKEA....

Det här saltkaret köpte jag för en tjuga. Det är svensk design - vilket inte är viktigt för mig, men det är roligt att ha finsaker som man inte förstört vare sig sin plånbok eller miljön för :).

Och müsli eller inlagd gurka blir så oändligt mycket vackrare i en gammal glasburk med porslinslock, än i något annat! Även sånt kan man hitta billigare än vilka glasburkar i butiken som helst.

Och när jag gör saft så häller jag helst upp saften i fina flaskor, helst med gamla etiketter. 

Och en sista grej som jag vill visa - bara en sån grej som blomkrukor. De här fina Gunilla-krukorna från Upsala Ekeby köpte jag också på en köp- och säljsida. De var inte alls mycket dyrare än vilka dussinkrukor som helst på ICA. Men de har en historia, och de är så himla, himla fina... Så hur skulle jag kunna låta bli? :)

Så ja, jag är nog mer pryltokig än jag förut tänkte. Men jag tycker om att ha fina saker omkring mig. Och för mig är inte fint = dyrt. Jag vill bara tycka om sakerna jag använder. Och dessutom har jag turen att min smak inte belastar miljön som nytillverkat gör :).