Mor, lilla mor...

Mors Dag. Såklart måste det firas. Jag vill banne mig fira mig själv till och med, spela fanfarer och skjuta raketer och kasta konfetti bara över tanken på att jag är mamma till två så himla fina barn! :) GRATTIS till mig!!

Min egen mamma firar jag för att hon är världens gulligaste lilla mamma. Man behöver inte alltid tycka lika, och man kanske inte orkar umgås exakt varje dag... Men min mamma kommer ändå alltid att vara den bästa mamman i världen. För mig.
Här är vi när jag var liten: 

Vi tog med lilla mamma ut på restaurang för att fira. Mina barn följde också med, för att fira SIN mamma :). Det var den bästa Mors Dag-presenten jag kunde ha fått - kramar från mina små barn, och att de ville umgås en stund med mig!
Men så fick jag också en sån fin blomma av dottern:

Sonen beklagade att han inte hade någon present, men förklarade att han var pank :). Och det är heeelt ok, det är ju inte presenterna som är grejen. Istället köpte jag choklad åt barnen, för att jag får vara deras mor! Så kan man också fira.



Och ja, så blev middagen ute idag. Jag valde en rätt som enligt menyn är libanesisk, men för mig kändes den lite hittepålibanesisk. Men jag har ätit den förr och gillar den skarpt, så det kvittar ju vilket land den kommer ifrån :).
Enligt menyn heter den "Chawarma med kyckling". Det är "marinerad, strimlad kyckling i libanesisk krydda samt färskbakat bröd, rödlök, saltgurka, pommes frites och vitkål med vitlöksmajonnäs".
Jag är ju absolut ingen expert på libanesisk mat, jag vet väldigt lite om det libanesiska köket. Så kanske är det ändå nåt typiskt libanesiskt? Vet ej. Men gott var det.

Jag hoppas att alla snälla mammor där ute har haft en lika bra dag som jag har haft! :) Grattis till er! 

Det enkla är ofta det goda

Ofta hör man folk som tycker att matlagning på vardagar är en stor börda. Det tar tid och man ids inte annat än typ värma en lasagne från ICAs frysdisk.

Men god och näringsriktig mat behöver inte vara krånglig! Den behöver inte ta alls lång tid. Och den behöver inte vara dyr heller.

Idag lagade jag en sån där rätt som borde vara enkel även för många som är stressade med matlagningen. Det tar ungefär så lång tid som potatisen tar att koka.
Så man börjar med att sätta potatisen på kokning :). Idag hade vi svensk färskpotatis, det är ju lite standard såhär års.

Sen slantade jag tre chorizos och stekte dem i smör i en stekpanna så de fick färg. Därefter knäckte jag i tre ägg, och så rörde jag om tills äggen stelnade (går på ett par minuter högst). Och så i med hackad gräslök, salt och peppar. Färdigt! Då kan det stå vid sidan av och gotta till sig tills potatisen är klar.
Och under tiden tar man ett paket gräddfil i en skål, och hackar i lite örter av olika slag. Jag tog gräslök, timjan och basilika. Lite salt och peppar, och så rör man om.

Sen är potatisen snart klar, och då äter man! :) Ett par tomater på tallriken, så blir det både vackert och gott.

Tack, käre Ernst!

Ernst Kirschsteiger har ju en programserie nu där han hänger runt i Toscana och lagar mat och rullar ostar och bygger utekök och sånt.
Jag gillar Ernst! Han är som han är och skäms inte ett dugg för det, och han kommer med de mest fantastiska beskrivningar på saker och ting. Och så lagar han så himla fin mat! Bara en sån sak! :)

Häromveckan gjorde han egen pasta och kokade en sås/röra till. Det var med prosciutto, lök, tomat, rödvin och oregano. Och så finfina små krutonger på, och färsk basilika.

Det blev jag sugen på att göra! Dessutom hade vi stående en jättefin flaska rödvin som vi fått av vänner för ett tag sen. Vi har väntat med att öppna den, för ett speciellt tillfälle. Och nu kände vi att har vi italiensk afton, så vad passar bättre än ett fint italienskt vin till?
Vinet heter Tommasi, Amarone della Valpolicella Classico. 

Och det var väldigt gott! :) Ska ni prova ett lite finare vin så kan jag rekommendera det här. Jag är ingen vinkännare, men jag känner skillnad på gott och äckligt i alla fall - och det här hörde definitivt till goda viner!

Och pastan då. Jag har aldrig gjort egen pasta förut, men det såg så enkelt och lättvindigt ut när Ernst gjorde det så jag vågade mig på det också :). I Ernsts recept (http://www.recept.nu/ernsts-tagliatelle-med-skinka-tomat-och-rodvin) står det bara vetemjöl, men inte ens Ernst kan jag lyda så bra när det gäller matlagning - så jag tog durumvetemjöl. Det brukar jag ha till pizzadeg och det ger en helt annan stuns och konsistens tycker jag. 

Och nej, det var faktiskt inte så svårt alls att göra pasta! :) Jag har ju ingen pastamaskin, men det är ju bara att kavla och skära. Gick finfint. Nästa gång ska jag försöka mig på ravioli.

Och jädrar hörni, vad gott det här blev!
Men Andreas är inte så jätteförtjust i prosciutto, så nästa gång ska jag prova med vanligt hederligt rökt sidfläsk. Det tror jag blir kalasbra!

En liten skatt i brevlådan

Jag har en vän vars lilla gulliga dotter gillar att baka.
Jag hade ett par bakböcker liggande som jag inte använder, så jag tänkte att hon kunde få dem. Man ska ju uppmuntra den unga generationen :), och sånt man inte använder ska man ge till såna som använder det. Så jag skickade dem till henne per post.

Igår låg ett brev i min brevlåda. Ett egenhändigt tillverkat tackkort med fina ord i och hjärtan och allt. Och så ett armband! Ett jättefint armband i grönt och rosa och vitt - mina finaste färger! :)
Den lilla sötingen hade tillverkat ett armband åt mig, av gummisnoddar. Hur fint som helst! Se bara:

Jag har på mig det hela tiden, förutom när jag tog bilden (det gjorde sig finare på bordet, när det kom till att fotografera det :)). Tack finaste V! Jag blev jätteglad! :)



Idag var det soppmiddag. Jag gjorde sparrissoppa för första gången.


SPARRISSOPPA

3 potatisar
ett knippe grön sparris
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
smör
2 dl vitt vin
2 dl grönsaksbuljong
2 dl grädde
salt, vitpeppar
(färsk timjan)

Strimlat, knaperstekt bacon

Skala och skiva potatisen. Hacka löken fint. Ta bort den hårda nederdelen på sparrisarna, och skär av topparna (spara topparna till garnering). Hacka resten av sparrisen i mindre bitar. Hacka vitlöksklyftan.
Lägg potatis, lök, vitlök och sparris i en gryta. Fräs i en klick smör.
Häll på vin, buljong och grädde och låt koka under lock tills potatis och sparris är mjukt.
Mixa med en stavmixer.
Egentligen hade jag tänkt ha i färsk timjan i soppan också, men glömde. Men jag hade lite på istället, och det smakade utsökt! :) Så nästa gång ska jag ha det i också.

Servera med bacon och sparristopparna, och gärna ett glas vitt vin. 

När en tant får hjälp

Jag gillar ju blommor och sånt. Jag kan aldrig låta bli att köpa nån liten växt till ute, alltid finns det NÅT mer jag vill ha...

Men att gräva och greja, det mäktar jag inte med längre.
Som tur är så har jag starka karlar i min närhet som gärna ger mig ett handtag om jag ber om det :). Jag har Andreas, och så har jag Petter, och så har jag ju Albert - min käre svärson!

Idag fick jag hjälp av Albert ute. Han trimmade runt äppelträden där det växte knähögt med nässlor. Sen planterade vi om lite humle - eller han planterade, jag tittade mest på :).
Och så planterade han om lite jordgubbar också.

Jag själv gick fick äntligen tummen ur igår och köpte juteväv så jag kunde göra i ordning mina fina kryddlådor!

Här finns gräslök, citronmeliss, nån vanlig mynta, chokladmynta samt en afrikansk mynta. 

I den här lådan finns citrontimjan, oregano, rosmarin och kryddsalvia. Och nåt mer som jag för allt i världen inte kan komma ihåg namnet på! :)

En bild från vår hörna nedanför sovrumsfönstret. Här har vi morgonsol och eftermiddagsskugga! 

Nöjda höns i kvällssol...

Min solrosor tar sig! :)

Andreas och hundarna.

Och kvällens middag blev ost- och skinkpaj med en jättegod sallad. Albert hade haft i basilika i salladen också, det var verkligen en hit!

Såhär gjorde jag pajen:

OST- OCH SKINKPAJ

Pajdeg:
200 g smör
5 dl vetemjöl
5 msk grädde/mjölk/vatten

Tärna smöret, noppa ihop med mjölet, ha i vätskan och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut i en form. Grädda i 200 grader i mitten av ugnen, ca 10-15 minuter.

600 g rökt skinka, tärnad

5 stora ägg
5 dl gräddmjölk
10 cm purjolök, finhackad
3 dl riven ost
3-4 msk riven parmesan
salt, vitpeppar

Vispa ihop ägg och grädde, salta och peppra.
Ta ut formen ur ugnen. Strö purjon jämnt i formen. På med skinkan i ett jämn lager. Ovanpå har du ostarna, och sedan häller du över äggstanningen.

In i ugnen ca 20 minuter, 225 grader. Se till så färgen blir fin och äggstanningen har stannat. 

Chicken a la King

När jag var liten så gjorde min syster en kycklingpaj en gång. Den var SÅ himla god - mild och krämig i smaken, och med ett frasigt pajskal.
Den pajen gjorde vi sen då och då när jag bodde hemma. Och den är fortfarande en av mina favoritpajer. Kycklingpaj kan ju vara lite hur som helst - en del är kryddiga och med sting. Men den här är som sagt mild och krämig.

Det tog till alldeles nyligen innan jag förstod att pajfyllningen faktiskt är densamma som Chicken a la King - en rätt som jag hört talas om men aldrig lagat.

Så idag gjorde jag det - ingen paj, utan en Chicken a la King :). Jag har inga mängder i receptet, för det här är något jag gör på en höft. 


CHICKEN A LA KING

1 kycklingfilé per portion
paprika i olika färger
champinjoner (jag vill gärna ha hela burkchampinjoner till det här, det är vad jag är van vid)
vetemjöl
2 delar kycklingbuljong, 1 del grädde
salt, peppar

Tillaga kycklingfiléerna i ugnen - 225 grader i ca 20 minuter (de ska vara tinade, annars får du öka tiden). Lägg dem bara i en form, salta och peppra, och så in i ugnen.

Under tiden hackar du paprikorna grovt och fräser i smör i en stor gryta tillsammans med champinjonerna - inte så de får färg, men så de blir mjuka och glansiga.
Pudra på vetemjöl, rör om och häll sedan över kycklingbuljong och grädde. Låt puttra en stund, rör om. Smaka av med salt och peppar om det behövs.

När kycklingen är klar, riv isär filéerna med två gafflar i ganska stora bitar. Lägg kycklingen i grytan och låt puttra med en stund.

Ja, sen är det klart! 

I många recept har man också lök i. Det kan ha varit det i receptet som min syster gjorde efter också, men hon gillade inte lök så hon kanske hoppade över det :). Så det har inte blivit att jag har haft det i heller. Men kanske ska jag ha det nästa gång? Kanske små hela/halva schalottenlökar?...

Sötaste finbesöket

Igår ringde telefonen. Det var min lillasyster som frågade om vi ville ha besök idag.

Det är sällan vi ses eftersom vi bor en bit ifrån varandra. Det tar flera timmar med bil, och att först köra den sträckan, sen orka vara hyfsat social i några timmar, och sen orka åka hem...det känns för det mesta övermäktigt för mig.
Och för dem, att åka så långt med två små barn, det är ju inte heller sådär så man gör det varje helg precis!

Men nu skulle de ändå förbi här, och ville gärna titta in. Och såklart var de hjärtligt välkomna!

Hennes (och ok, hennes mans också då :)) två flickor är verkligen söta som sockerbitar. Jag hade tagit fram kameran för att få fina bilder. När vi satt ute och väntade på dem fotade jag lite, ett par bilder som kändes lite somriga: 

Får man finbesök får ju finglasen åka fram. 

När Andreas tar av sig strumporna, då är sommaren här. Ett bergsäkert sommartecken! :)

Men sen när de väl var här - tror ni att jag kom ihåg att ta några bilder?
Nej, inte ett knäppande gjorde jag! :O

Men de finns ju i mitt huvud, och jag fick en teckning av storasyster Eila. Hon hade till och med skrivit under: "ALIE". "Jag skrev baklänges!" upplyste hon mig om :).

Det var ett roligt besök! :) Min mamma var här också, och Johanna. De där stunderna alltså...

Sen gjorde det inget att jag somnade resten av eftermiddagen.

När jag vaknade lagade jag mat. Nåt som jag faktiskt inte ätit på flera år - vanlig spagetti och köttfärssås! Köttfärssås har vi på matsedeln ofta, men vanlig, simpel spagetti - nästan aldrig.

Men idag så!

Ja, och när jag ändå håller på kan jag ju visa gårdagens somriga mat: Årets första svenska färskpotatis, och så grillad flintastek! :)
Färskpotatisen dök ju upp för nån dryg vecka sen i affärn och kostade en hundring kilot. Nu är det nere i 29,-/kg, och då är det ju mer rimligt. Och billigare blir det hela tiden. Och fy bubblan så gott det är! :)

Så vansinnigt gott

Ett par gånger tidigare har jag tipsat om det här. Men nu var det ett tag sen, och kanske finns nån nytillkommen bloggläsare som inte sett det. Och det är verkligen värt att tipsas om, så håll i er nu!:
Philly cheese steak sandwich!

Idén fick jag från Kryddburkens blogg. Men min version finns HÄR!

Kort beskrivet är det strimlad lövbiff som är hastigt brynt och sen fått ligga i en speciell buljong som man kokat upp. Tillsammans med sallad (idag var det babyspenat), en stekt blandning av hackad gul lök och röd paprika, samt en grymt god rökt smältost (och så ett supertunt lager av majonnäs på nedre brödet...det hade jag idag, men har nog inte haft tidigare), lägger man det i ett delat ciabattabröd. Sen äter man, och dör smarrighetsdöden. 

Laxburgare med dilltzatziki som dressing

Jag har tidigare bloggat om laxbiffar som jag gjorde, och serverade med bl a klyftpotatis och dilltzatziki.
Idag skippade jag klyftpotatisen och bakade istället hamburgerbröd efter det receptet som blev så himla bra sist, DET HÄR. De blev precis lika fina den här gången :

Sen gjorde vi burgare, helt enkelt. Dilltzatziki som dressing, lite babyspenat på, och så skivad rödlök. Laxbiff på, droppa lite citronsaft över, en dillkvist på, och så på med locket.
Himlans fina och goda laxburgare!

Recept på både laxburgare och dilltzatziki finns HÄR. 

Väldigt fluffiga rabarbermuffins

Jag höll på och bakade hamburgerbröd idag, och kom då på (eftersom det är lång jästid på dem) att jag ju hann baka lite muffins emellan också. Ett dåligt förslag, visade det sig eftersom min ork tog slut mitt i... Men efter att ha gråtit en skvätt, torkat tårarna och vilat en stund, så lyckades jag slutföra alltihop :).

Och muffinsen blev verkligen KANONgoda!! Jag har alltid varit lite skeptisk mot muffins, mina muffins blir gärna sådär torra och smuliga och platta.
Men jädrar i min lilla låda vilka fina muffins det blev idag! Och rabarber som är så gott också, så syrliga och goda i den söta muffinsen. De här ska jag baka igen redan i helgen tror jag :).

SAFTIGA RABARBERMUFFINS 12 stycken

ca 4 dl hackade skalade och hackade rabarber
1 msk potatismjöl
2 msk strösocker

Smeten:
150 g smör
2 dl strösocker
3 ägg (jag använde förstås från våra egna höns, därför blev muffinsen så gula :))
3 msk lemoncurd
1 tsk bakpulver
1½ tsk vaniljsocker
2½ dl vetemjöl


Börja med att skala och hacka rabarber. Jag hackade dem ganska smått, typ i ½-centimeterstärningar.
Blanda med potatismjöl och socker i en skål. Låt stå.

Skär smöret i tärningar och kör ev. i mikron i 10 sekunder för att smöret ska bli lite mjukt. Häll i sockret och vispa med elvisp till en slät smet. Tillsätt äggen ett i taget, rör om mellan varje.
Tillsätt lemoncurd och rör om. Till sist blandar du bakpulver, vaniljsocker och mjöl, och häller i smeten och rör den jämn.

Häll av ev. vätska från rabarberna, och tillsätt dem sedan i smeten och rör om bara så det blandar sig.

Klicka i smeten i 12 normalstora muffinsformar. Jag hade en sån där muffinsform i teflon som jag la pappersmuffinsformarna i.

Sen in i ugnen som ska vara 200 grader. Det tar ungefär en kvart, men håll koll!

Vill man så kan man ju pudra med florsocker vid servering, men det är mest för syns skull - de här  muffinsen är så himla goda precis som de är! 

Nygräddade!

Serverad ljummen, med ett glas mjölk...mums!

Det syns till och med hur saftiga de blir! :) Och se så gula... Men då måste man ha finägg!

Det bästa halvfabrikatet

Jag vill ju helst laga allt själv från grunden. Det är roligast och det blir godast och billigast och bäst.

Men EN sak tycker jag är jättegod att köpa som halvfabrikat. Det är panerad schnitzel!

Idag lagade jag just schnitzel. Och till det: klyftpotatis (med rapsolja, paprikapulver, flingsalt, svartpeppar - och så kördes det hela i ugnen 225 grader i en dryg halvtimme), en champinjonsås, en champinjon- och rödlökssallad (recept HÄR) och så, på schnitzeln - ansjovis, kapris och lite citron.

GOTT som tusan!

Och tidigare idag kokade jag lite rabarberkräm. Det blev en fin efterrätt, tillsammans med fet mjölk.
Somrigt!

En veggofavvis

Den här har jag skrivit om förut, men jag gör olika varje gång när det gäller lasagne - så här kommer den igen :) Idag gjorde jag dessutom en lite mer snabbvariant - skippade att göra ostsås och hällde istället lite grädde i själva grönsaksröran. Blev finfint!

VEGETARISK LASAGNE

1 gul lök
15 cm purjolök
2 morötter
2 vitlöksklyftor
½ dl tomatpuré
2 msk grönsaksfond
1 stor burk Keso
1 burk krossad tomat
2 dl grädde
salt, svartpeppar, oregano, paprikapulver samt lite socker

Hacka lök och purjolök, riv morötterna grovt. Hacka vitlöken.
Fräs i en gryta i lite olja så det blir mjukt men inte tar färg.
Häll  i tomatpuré och fond, låt fräsa lite och blanda sen i Keso och krossade tomater, samt grädde. Smaka av med kryddorna. Det ska vara ganska smakrikt.

Varva i en ugnsform, sås och lasagneplattor om varandra. Börja med såsen i botten och avsluta även med såsen, och gärna lite riven ost ovanpå. Jag hade också en halvdöd basilika som jag hackade och strödde över.

In i ugnen, 225 grader i ca 20 minuter. Men håll koll! Den blir gärna bränd ovanpå, ser du att det blir så så täck med grillfolie.

Äts med sallad!

Igår

när vi var ute för att vattna i pallkragarna, så upptäckte jag att det inte var nödvändigt. Det var redan fuktigt.
MEN - det roliga var att det hade kommit upp små små gröna blad! :) Hurra! Inget konstigt med det i o f s, sår man ett frö så kommer det ju gärna upp nåt. Men för mig är det som ett under varje gång!

Mitt nästa lilla projekt (jag får hålla mig till små, lätthanterliga projekt..) är att fixa juteväv och klä två fina gamla trälådor med det inuti, och sen plantera kryddplantor där i. Jag har en mängd olika - citrontimjan, gräslök, oregano, mynta, nån sorts afrikansk mynta, chokladmynta, kryddsalvia, citrontimjan, nån annan timjan....ja, och säkert några till som jag inte minns just nu. Men de kommer nog att bli jättefina i lådorna!

Men idag är vädret inte så skönt så det känns bra att stå ute och greja. Dessutom ska jag på ett möte om ett par timmar.

Men jag måste visa nåt jättefint som jag fick av min svärmor när de var här inte nu i helgen som gick, men helgen innan! En bukett blommor i en fin vas. Och kolla så fina blommorna är fortfarande där de står på byrån i sovrummet! :)

Vad är det för sort, tro?..jag kan så lite om blommor. Är det någon som vet?

Gårdagens middag

var en rätt som jag tipsat om tidigare. Alltså, köttfärslimpa har väl alla människor ätit nån gång, så det är väl inget supertips i sig :). Men att ha hela, kokta ägg i, det har inte alla haft.
Men det lagade mamma när jag var liten, och det gör jag också ibland. Som igår!
Man bara kokar och skalar ägg, och så gör man köttfärslimpan som vanligt, och när man format den till en limpa i formen så gör man ett "dike" mitt i och lägger i äggen och täcker över med färs.
Jag hade bacon på också, men det måste man ju inte ha. Men det är gott med sältan!

"Du är så stark!"

Det har jag fått höra, ända sen jag blev sjuk. Att jag är så stark. Att jag hanterar min sjukdom och följderna av den så bra. Att jag har finsk sisu och att jag har en så fantastisk inställning.

Ibland stämmer det, i alla fall det där med sisun. Jag är inte den som ger upp helt, jag har svårt att se att det skulle hända. Inte för en sån här sak - herregud, jag är inte död. Jag är lite halt och lytt och hjärnan funkar väl sådär vissa dar, men vem är perfekt? Jag kan ta det med jämnmod för det mesta, och jag förstår inte fullt ut tror jag, hur folk menar när de säger att jag är stark. Man måste inte vara speciellt stark för att klara den tillvaro som jag lever i. En lyxtillvaro, det är vad det är - jag har allt jag kan behöva. Det krävs ingen styrka för att orka det.

Men trots det rasar även jag ihop ibland. Men då är det inte för några såna saker som andra kanske ser som jättejobbiga. När jag fick beskedet på sjukhuset att jag haft en stroke, så rasade jag knappast ihop. "Jaha. Ok. När får jag börja träna?" Det var min reaktion.
Eller innan det, när jag låg där och ännu inte visste säkert vad som var fel, bara att nåt var väldigt galet. Läkaren kom till mig tidigt på morgonen och förklarade att det såg ganska allvarligt ut. "Vadå, kommer jag att dö eller vadå?" frågade jag. Hon sa diplomatiskt att ingen vet än hur det går, men att om det blir värre måste jag skickas till Göteborg för att opereras. Inte heller då bröt jag samman, utan funderade mest på om barnen kom ihåg att mata hönsen nu när jag blir borta nån dag till eller så. Och att det var lördag, och hur ska jag orka jobba på måndag??

Eller den gången jag ramlade ihop i hallen när jag var ensam hemma. Snubblade typ på mina egna fötter, på ett plant golv, när jag fick en yrselattack och det svartnade för en stund. Blev liggande eftersom jag var så yr. Hade ingen telefon till hands. Andreas skulle inte komma hem förrän efter flera timmar.
Men inte heller då bröt jag samman. Jag sträckte mig efter en kudde som låg på hallbänken, la kudden under  huvudet och låg och vilade en stund och sjöng en stump. Sen gick yrseln över och jag kunde kliva upp igen.

Men den gången, på Sicilien, när jag inte förmådde att vada ut i vattnet för att vattnets vågor och skiftningar och solens blänk gjorde att huvudet blev som en extra snurrig karusell.... Andreas fick rusa fram och hålla mig i handen, hårt, för att jag skulle kunna stå upp utan att ramla huvudstupa i Medelhavet. 

Den kvällen grät jag som en bebis. För att jag inte kunde vada ut i Medelhavet själv.
Men sen blev jag glad för att jag ju hade någon som höll mig i handen, hårt, och inte lät mig ramla.


Idag hände det igen. Jag rasade samman.
Jag har tid på vårdcentralen imorgon, möte med läkare och försäkringskassa. Viktigt möte.
Och så skulle jag ringa och boka sjukresetaxi.
Då säger damen i andra änden att nä, du har inget färdtjänsttillstånd. "Jo, det har jag ju?" sa jag. Men icke.
Då slår det mig...ett minne kommer tillbaka. Fick inte jag ett brev med en blankett att fylla i för att förlänga färdtjänsttillståndet? Jo, det fick jag ju! Men..har inte jag skickat tillbaka det?
Jag letar i pappershögen på mitt nattduksbord. Jodå, där finns det. Prydligt ifyllt - men aldrig ivägskickat. Tillståndet gick ut sista april...

 Nåja, ingen fara på taket tänkte jag och ringde trafikhandläggaren i kommunen, hon som skickat blanketten till mig. Förklarar att jag glömt och ber om ursäkt, och förklarar att jag måste kunna åka på det där mötet imorgon. Skulle hon kunna hjälpa mig, frågar jag?
De få gånger jag haft kontakt med henne tidigare har hon varit vänlig och hjälpsam, så det var väl vad jag väntade mig nu med. Men rösten jag hör är barsk och irriterad.
- Ja du (och så mitt namn)... Jag får väl hjälpa dig den här gången också! Men sen får det räcka, sen MÅSTE du skicka in blanketterna i tid! säger rösten.

Redan där känner jag hur det snörper till i bröstet. Varför är hon irriterad på mig? Mitt vanliga jag hade blivit lite irriterad tillbaka, hon har faktiskt ett serviceyrke och ska kunna hålla sig trevlig i tonen, speciellt när jag själv är vänligheten själv mot henne och speciellt eftersom jag aldrig nånsin glömt något vad gäller henne, inte förrän nu vill säga. 
- Men...hur menar du nu? "Den här gången också.."?..., säger jag.
- Ja, jag har ju fått hjälpa dig tidigare när du inte skickat in i tid, säger hon. Fortfarande irriterad.
Jag tänker efter igen, men nej - det har hon sannerligen inte gjort, aldrig. Mycket har jag glömt i mina dagar, men inte vad gäller henne.
- Men jag hjälper dig den här gången också. Jag förlänger nu månaden ut, men då MÅSTE du skicka in blanketten på en gång, fortsätter hon och suckar.

Jag känner hur bröstet snörper sig ännu mer på mig, och att ögonen blir lite onödigt blanka. Jag har ju inte gjort nåt! Varför är hon arg på mig?
- Men...nej, du har faktiskt inte hjälpt mig med sånt tidigare, för jag har alltid skickat in allt i tid, säger jag och försöker låta stadig på rösten.
Hon är tyst en stund.
- .....Ok. Ja, då måste jag ha blandat ihop dig med nån annan. Jag ber om ursäkt, säger hon korrekt.
- Jag lägger in förlängning månaden ut nu i alla fall, så kan du ringa och boka bil på en gång, säger hon sen.

Jag tackar och försöker tänka att ok, det var ett missförstånd. Det var inte jag som gjort fel.

Hon ber om ursäkt igen innan vi lägger på, och jag säger att det är ok. När jag lagt på luren kommer de, tårarna. Jag gråter som ett litet barn. Fulgråter. För att en tant på kommunen sagt fel.
Men det är liksom inte DET.... Det är nog mest att jag så ofta GÖR fel. Glömmer bort, gör tvärtom, blandar ihop saker och ting. Och jag har ju gjort fel nu med - inte skickat in i tid. Jag glömde.
Men det var ju inte det hon var arg över, utan över något som jag faktiskt inte var skyldig till. Det var DET.... Det räcker liksom med alla de fel och brister jag har. Jag vill inte få på mig ännu fler. Inte så rakt i fejset. Inte i ett sånt här ärende, när jag är så sårbar ändå (hur ska jag ta mig till mötet om jag inte har färdtjänst??.. Och mötet handlar ju om mig. Om min närmsta framtid. Det är viktigt.)

Hon gjorde ju egentligen inget fel hon heller - hon blandade ihop saker (det gör vi alla ibland), och när hon kom på det så bad hon om ursäkt. Inte bara en, utan två gånger.

Men jag grät länge efteråt. Låg i sängen med trassligt hår och små röda grisögon och grät. 
Ibland är det stora ganska litet, och det lilla ganska stort. 

En helg i stillhetens tecken

Vi har varit på semester! Det var jag, Andreas och hundarna.
Det finns en liten sjö långt upp i norra Värmland, i Hagforstrakten. I den sjön finns en liten ö, eller kanske en liten udde - det beror på hur vattnet står. Sist vi var där var det en ö, alltså helt omringad av vatten. Den här gången var det en udde, dock skulle man blivit väldigt blöt om fötterna om man gett sig på att gå över bredvid spången som går till ön/udden ;).

På ön finns tre byggnader. En stuga där det finns vedspis, gasspis, matplats plus en bäddsoffa som går att göra till dubbelsäng.
I nästa stuga finns en smal dubbelsäng (eller bred enkelsäng, välj själv), och en våningssäng.
I tredje byggnaden är det en vedeldad bastu, precis bredvid vattnet.
Annars finns det bara träd och blåbärsris på ön.

Det finns inget rinnande vatten, och den enda el som finns kommer från en solpanel som räcker till att ladda mobilen. Vilket var rätt onödigt ändå, eftersom det inte fanns någon som  helst mottagning för mig där (jag har tre, Andreas har Telia och hade lite täckning...).

Där var vi från fredag till söndag. En helt fantastisk helg. Ingen dator (inte ens mobiltäckning som sagt...), ingen tv. Levande ljus var vad som gällde kvällstid när man ville ha lite ljus.
Underbart!!
Och tystnaden...*älska*


Här är lite bilder från allt detta fina:

 Nöjd Igge precis vid framkomsten. Här i "stora stugan".

 Wilmer parkerade sig i soffan. Liten hund i stor soffa.

Alla tre lurvetussar i soffan. Nöjda och förväntansfulla inför semestern :)

 Husse med hundar på den inglasade altanen. Det är matdags (och vattendags :))

Fredagens middag hade vi med oss, färdig - en gulaschgryta och färska frallor. Gott!!

Och vilken utsikt från middagsbordet på altanen...

Vilket håll man än tittar åt är utsikten bedårande!

Se bara...

Magisk, I say!...

Utsikt från bastun. 

Bara nån timme efter framkomsten. Det ryker från bastun. 

Hundarna utforskar ön. 

Ett ljuvligt utemöblemang!

Här finns alla förnödenheter. Som diskplats!

Wilmer var glad men lite spänd. Se nedre tandraden som lyser igenom...

Gruppfoto.

Igge Piggelin! <3

Vi hade med oss bra och roliga spel. Som "Vem där?". Fantastiskt kul :D

Frukost. Yoghurt, frallor med räkost och en kopp te. Vad mer kan man behöva?

En dag (lördag) av att bara vara. Precis invid ön var det två kanadagäss som simmade runt helt stillsamt. 

Och jag fick diska för hand, äntligen! Jag älskar att diska för hand, i alla fall om jag får göra det utomhus :)

Även lördagens middag var medbringad. Pasta med köttfärssås och mozzarella, och så lite färsk persilja. 

Det börjar mörkna. Ljusen tänds. 

Sen åkte nästa spel fram - Kampen mellan kvinna och man! Ett totalt politiskt inkorrekt spel där man skulle finna svaret på vem som egentligen är bäst - kvinnan eller mannen. Det skulle man få veta genom att kvinnan (jag) fick frågor om MANLIGA saker, sånt som bilar och sport och så. Medan mannen (Andreas) fick frågor KVINNLIGA saker, sånt som smink och förlossningar och bakning.
Och vi kan säga såhär - antingen är mannen det bättre könet. ELLER, så är Andreas sällsynt kvinnlig av sig. 

Välkomstkommittén, när vi kom hem! :)

De som hyr ut stugan heter Paul och Trees van Alphen. De har flera stugor att hyra. Mer om dem hittar ni här: Adventuretravel Sweden

Om ni klickar på "Semesterhus" så ser ni deras stugor. Den som vi var på nu heter Gröcken. Men vi har också varit i stugan vid Storsjön en gång, och även den var HELT bedårande fin! Lite mer bekvämligheter, om man gillar det.

Och Paul och Trees är otroligt gulliga människor! Alltid lika vänliga och glada och tillmötesgående, väldigt serviceminded och bra på alla sätt.

Jag rekommenderar deras stugor med största värme! Om ni vill ha lite lugn och ro en helg, och kanske en lite spännande äventyrshelg i naturen (själva eller med barnen) - kontakta dem!