Det är inte lätt att bli gammal

känner jag. Och jag brukar sällan gnälla om krämpor, och det vill jag inte göra nu heller. Men jag konstaterar bara att jag har ischiaskänningen from hell just nu, och rör mig som en gammal tant. Ja, ovanpå den ledvärk jag hade redan igår.

Och Andreas, han går med sin nackvärk. Vilken himla tur att vi ställde in löövweekenden, känner jag, för så värst mycket romance hade det nog inte blivit ändå ;).

 

Jag vet i alla fall att man ska försöka röra på sig när man har ischias, så vi gick ut och gick en liten (mycket liten, men skön) sväng i höstsolen med hundarna.

Doris på grusvägen

 

Lilla huset på prärien, sett från grusvägen

 

Höst! Visst är det väl ändå härligt? :)

 

Trillingarna är på rymmen, som vanligt. Ägg från de här tre damerna äter man med gott samvete! Bättre kan en höna inte ha det.

 

Titta, min humle överlevde husmålningen! :) I love it.

 

 

 

Ändrade planer

Det skulle ju bli Strömstad den här helgen. Jag och Andreas. Vi skulle åka båt till Kosteröarna och vi skulle fågelskåda och njuta av havet och naturen. Ta in på ett mysigt Bed&Breakfast, gå ut och äta på restaurang på kvällen.

Men vi är inga ungdomar längre. Krämporna satte in. Andreas har jätteont i nacken och var hos naprapat igår och ska dit igen på tisdag. Han är stel som en gammal gubbe. Och jag själv...ja, jag är inte bättre jag. Helt stel och stram i hela kroppen, i alla leder. Det brukar bli så när hösten och kylan kommer. Just nu är det värre än vanligt.

 

Så det fick bli hemmahelg! Vi kollar på oförskämda mängder avsnitt av gamla Dallas på dvd, eldar i kakelugnarna och dricker drinkar. Och jag har gjort tonfiskroulad. Det är nåt alla borde testa! Perfekt som kvällsmat en lite festligare kväll, eller som förrätt, eller som liten lunch kanske? Och så vansinnigt gott!

Tonfiskroulad

 

1½ dl vatten
1 dl grädde
50 g smör eller margarin
1½ dl vetemjöl
3-4 ägg

Koka upp vatten, grädde och smör. Tillsätt mjölet. Rör tills smeten släpper från kastrullen. Låt svalna något. Rör i äggen ett i taget, rör kraftigt mellan varje. Bre ut i långpanna med smort bakplåtspapper. Grädda i nedre delen av ugnen 200 grader ca 20 minuter.

Under tiden gör du röran: Blanda tonfisk (på burk, i vatten), kokt ägg, vispad grädde, hackad rödlök, majonnäs, räkor, dill, salt, peppar, citron. Blanda det torra först och ha i grädde och majonnäs sen, så har du koll på när det blir lite lagom "kladdigt".
När den däringa "botten" har svalnat, brer du på röran som på en rulltårta, sen rullar du bara ihop och skär upp i skivor. Jag brukar lägga två skivor på varje portion, och dekorera med färsk dill, citron och räkor!

Festligt firande

På lördag är det 17 år sedan jag blev mamma för första gången. Då föddes världens sötaste lilla flicka, efter en lång och tröttsam förlossning. Hon var förstås det vackraste som skådats, och jag led lite å de andra mammornas vägnar när jag gick runt på BB med min bedårande bebis i plastbaljan och tittade ner i de andra mammornas plastbaljor och såg att de fått små fula, skrynkliga bebisar med helt bisarra anletsdrag, medan min lilla såg ut som en docka, helt slät och och perfekt på alla sätt.

 

Fortfarande är hon världens vackraste tjej. Så duktig och modig och alldeles underbar! <3

 

Men på lördag är lilla gumman och hennes rare lillebror hos sin pappi. Imorgon är dottern borta hela dagen eftersom hennes klass håller i en spökvandring inne i stan. Så firandet av födelsedag fick bli idag!

Det blev presenter - en kamera, LP-skivor (dottern gillar vinyl ;)), pengar, godis och blommor. Mormor var här, och vi åt god mat. Jag lånade ett recept från min nätvän Lena. Det blev paprikadoftande kyckling med soltorkadtomatsås, jasminris och en sallad.
http://lena-makeaheadfood.blogspot.se/2012/09/paprikadoftande-kyckling-med-soltorkad.html

 

Grattis min fina gumma! Mammi loves you!

 

 

(Och ni andra - besök nu Lenas matblogg där hon har mängder med roliga och goda och enkla och bra recept, med bilder därtill!

http://lena-makeaheadfood.blogspot.se )

 

 

 

 

 

 

Frysen full

Idag har det regnat och varit eländigt ute, så då får man göra det desto roligare inomhus istället :).

Jag har ägnat mig åt jobb (plus extrajobbsökande :)....kanske berättar jag mer om det en annan dag), hjälpt P med matten (eftersom han har varit sjuk hemma den här veckan) och bakat. Idag var det dags för småkakor. Lätt att göra mycket av, och roligt att duka fram när det kommer gäster!

 

Tre sorter hann jag med!

Ser ni vad det är för sorter? Till vänster är det syltsnittar - till dem hittade jag en så god sylt, en ekologisk vildhallonsylt!

Längst bort är det Pollykakor. En ganska smulig kaka, där det i mitten är nerstucken en Pollygodis. De blev Ps favoriter på en gång :)

Längst till höger/längst fram är det min favvo, Milanopinnar. Jag har aldrig bakat dem förut, bara ätit ute på fik, så jag testade idag. Tyvärr läste jag inte receptet noga innan, så när jag hade knådat ihop degen och läste vidare så såg jag att degen skulle vila "några timmar" i kylskåpet...*SUCK*

Nåväl, den fick väl vila då. Och sen var det ett enda helsike att få ihop de där satans pinnarna. Aldrig mer!!!! kände jag när jag stod där och försökte få degen att hålla ihop när jag skulle rulla ihop de små kakorna. Plus kände jag andra ord också, jättearga och fula ord. Och jag sa dem nog också. Och pinnarna blev fula och trasiga... Men som tur var smakade de gudomligt sen i alla fall :)

 

Ikväll är det en viktig kväll - det är onsdag, och alltså dags för Bonde söker fru. Jag älskar såna program. Åååh, jag kunde se dem varje dag :D. Tur att vi bara har fyra kanaler eller vad det är.

Torsdagsvana

Nej, det är inte torsdag, jag vet - SÅ dagvill är jag inte :)

 

Men idag gjorde jag något som jag/vi i vanliga fall brukar göra på torsdagar. Nämligen storhandlade.

(Ursäkta den märkliga bilden - jag hade inte kameran med mig, och på min mobil funkar inte den vanliga kameran utan bara Retrokameran. Så då blev det såhär idag :))

 

 

Vi har veckohandlat jämt, så länge vi har bott ihop på veckorna. Det finns bara fördelar med det, som jag ser det.

 

- Man har då planerat middag för alla veckans dagar och slipper fundera på det varendaste dag.

- Man slipper småhandlingar - det blir billigare så :)

- Det är roligt :).

 

Oftast handlar vi ihop, jag och Andreas. Det är lite mysigt att gå tillsammans där med vagnen och hjälpas åt och gå och småprata tycker jag. Ah, jag låter kanske lättroad, men att veckohandla gör mig faktiskt glad :).

 

::::::::::::::::::::::::::

 

Nåt annat som gör mig glad är fynd. Idag fyndade jag sannerligen på Tradera!

Jag var på jakt efter en regnjacka åt P. Jag hittade en som var ny och som såg helt ok ut och bara kostade 75 kronor. Billigt, billigt. Så jag inväntade sista minuterna och la sen ett bud. Tyvärr var det fler som var ute efter regnjacka, för jag vann i o f s auktionen men fick punga ut med 260 pix.

Aja, inte så jättedyrt för en regnjacka ändå tänkte jag. Men så kom jag på att googla på vad det var för gris i säcken jag hade köpt egentligen.

Och kan ni tänka er - det är en jacka av ypperligaste kvalitet (enligt recensioner från kunniga människor på nätet), och sannerligen inget billigt; den jag ropade in kostar över tvåtusen pix ny i butik!!

 

Nu har jag betalat in den och tänker hänga vid brevlådan närmsta dagarna. Hoppas att den passar! :)

 

Vilket är ditt bästa fynd på sistone? Berätta!

 

Måndagstacos

Jajamensan, tacos blev det. På en måndag! Tänk så wild and crazy :).

Men gott var det. Det blev till och med över till varsin till lunch imorgon, till mig och P som är hemma och är sjuk.

Efter maten gick jag och P ut och matade hönsen med överblivna grönsaker och bröd, och sen tog vi en liten kort, stillsam promenad med Igge och Doris.

Doris förresten, ja - en historia för sig :). Henne borde jag givetvis skriva mer om här! Det får det bli imorgon, det bestämmer jag nu.

Jag - en blomstermänniskawannabe

Jag önskar så hett att jag hade gröna fingrar. Att jag liksom kunde en massa om blommor - fast det kan man ju lära sig, i o f s.

Men jag önskar att jag hade _känslan_. Att blommor liksom frodades hos mig och var sådär prunkande. Det är de inte. Kanske för att jag ofta glömmer att vattna dem och så :), men det är inte bara det. Jag är liksom inte den blommänniska som jag skulle vilja vara!

 

Men jag älskar mina blommor, fastän jag ibland är dålig på att visa det. Mina pelargoner i köksfönstret har stått där sen i våras, och dem har jag faktiskt hållt liv i. Kanske för att de står så de syns, och jag får dåligt samvete när de ser ledsna ut så då kommer jag ihåg att ge dem vatten. Huruvida de ska få försöka överleva vintern vet jag inte än. Jag måste läsa på hur man gör. Är det någon som har pelargontips inför vintern så shoot!

Titta, de blommar fortfarande :)

 

 

Mina uteblommor på trappen ÖNSKAR jag faktiskt lite att de skulle vissna och bli fula. Jag ger dem ingen omsorg och inget vatten, men trots det står de där, gröna och fina och blommande. Det är inte så att jag tycker illa om dem. Jag är bara sugen på att köpa fin prydnadskål och ljung och murgröna och göra fint och höstigt! Men min snåla sida säger att man kastar faktiskt inte fina sommarblommor, oavsett hur mycket höst det är. Så jag får väl avvakta lite till...

 

 

Nu ska jag snart börja förbereda dagens middag. Någon med en gissning på vad det kan vara? Jag ger några ledtrådar:

1. Det är ingen typisk måndagsmat.

2. Det är färgglatt.

3. Det är sannerligen ingen husmanskost. 

Söndagmiddag

Söndag betyder väldigt ofta långkok i vårt hus. Idag blir det dillkött.

Men jag krånglar inte till det med köttben som ska karvas kött av och sånt, jag tar en vanlig stek och skär i lagom bitar, kokar köttet länge så det blir trådigt och bara smälter, och så gör jag självaste dillsåsen till och lägger köttet i. Klart! :)

Till detta: kokt potatis och riven morot.

Men hur gott det än är med dillkött så uppskattar inte alla i hushållet det, så jag har även lagat lite köttfärssås. Ja, om det är att curla så är jag en curlingmamma :).

Det blev en fullträff!

Det blev görsketagott. Vi var så ivriga att smaka så jag glömde fota bröden när de kom ut från ugnen. Jag fotade tallriken men det ser verkligen så oaptitligt ut (dålig bild) så den bilden visar jag inte ens. Men här är bröden, när jag redan skurit i dem:

 

 

Jag lovar, det här var verkligen en höjdare! Gör dem! Det blev sjukt mycket bröd, men jag tänkte som sagt att jag skulle ge till Max när han åker hem imorgon, plus frysa in portionsbitar som får bli goda mellanmål.

Det luktar gott om mors bak

Här bakas det igen. Det är inte klokt egentligen. Morgon och kväll! Men nu ska det bli en kombinerad kvällsmat/lördagssnacks. Det doftar ljuvligt från ugnen. Eller "Det luktar gott om mors bak!" som Andreas säger varje gång jag bakar :).

Jag gör fyllda bröd. Det blir lite som pizzabullar, men stora bröd.

Till degen har jag:

½ pkt jäst

6 dl vatten

5 dl durumvetemjöl

5 dl vetemjöl

½ dl rapsolja

lite salt och svartpeppar

(fast idag gjorde jag dubbel sats eftersom jag dels har en fingäst - min systerson Max - som ska få lite bröd med sig hem imorgon om det blir över, och dels har jag tänkt frysa in några skivor. Perfekt som mellanmål till hungriga barn som kommer hem från skolan :))

Smula ner jästen i en bunke. Häll i vattnet, som ska vara 37 grader. Rör tills jästen har löst sig. Tillsätt olja, salt och peppar (jag tog en liten skvätt sirap också) och sen mjölet, till en smidig deg. Låt jäsa i bunken i 30 minuter.

Knåda degen på bakbord, tillsätt mer mjöl om det behövs. Kavla ut till en rektangel, ca en halv till en centimeter tjock.

Sen har man på valfri fyllning. Jag valde att smeta på pesto, och sen strö över finhackad mozzarella. Sen hade jag en blandning av soltorkad tomat och fetaost, allt finhackat, och även pressad vitlök. Den blandningen strödde jag över, och sedan rullade jag ihop det hela till en rulle och la på en plåt med skarven neråt.

Jag penslade med ägg, och strödde över finriven parmesan, flingsalt och pizzakrydda.

Som sagt gjorde jag ju dubbel sats, så det fick bli två bröd. Och jädrar vad de har jäst upp i ugnen! Det ser nästan groteskt ut (de står där inne än) när man öppnar luckan. Som att brödet ska anfalla en när som helst. Så kanske kan man göra lite mindre bröd nästa gång :) *lägger på minnet*

Till det här har jag gjort en tzatziki. Brödet luktar sjukt gott just nu, vi får se om det smakar lika bra :). Jag återkommer med rapport.

Brödbrist

Jag insåg igår kväll att vi inte har nåt bröd till frukost - eller alltså att vi inte har nåt bröd som barnen gillar, till frukost :). Helt slut. Så vad gör en god mor i det läget? Åker och handlar bröd?

 

Nej, den här goda modern gick upp klockan halv sex och ställde sig för att mödosamt baka färska frallor till sina telningar. Ja, där stod den goda modern i sitt anletes svett och knådade och stånkade, för att hennes barn skulle ha en brödbit till sitt morgonmål....

 

Nä, nu ljög jag. Jag gick inte upp halv sex - jag gick upp halv nio. Och det var inte ett dugg mödosamt, för de här frallorna är så käcka så de behöver bara jäsa en gång, och då en kvart. Man gör degen, delar den i bitar, rullar bitarna till frallor och lägger en bakduk över plåten. Sen plockar man undan efter sig, och lagom till att man har gjort det så slänger man in frallorna i ugnen i sju minuter. Klart! Det tar inte ens en timme från det att man börjar tills att frukosten står serverad.

(Ja, lägg nu noga märke till den hemmagjorda müslin i burken i bakgrunden :))

 

 

Receptet? Det kommer här:

 

 

Snabbfrallor

40 st

 

3 pkt jäst

100 g smör

1 liter vatten

1 msk salt

2 msk socker

2,4 liter vetemjöl (ungefär, man får prova sig fram)

 

Smula jästen i en bunke. Smält smöret, häll i vattnet och värm till 37 grader. Häll vätskan över jästen och rör tills jästen har lösts upp. I med socker och salt, och sedan mjölet lite i taget tills degen blir smidig att jobba med.

Dela degen i 40 delar (först hälften, sen hälften igen, sen hälften igen, och sen varje bit i fem bitar). Rulla bitarna till frallor och lägg på plåt med bakplåtspapper på. Jäs under bakduk i 15 minuter.

Grädda mitt i ugnen, 250 grader, i ca 7 minuter.

 

 

Bästa dagen

Min favoritstund på veckan alla kategorier är fredageftermiddag. Veckans jobb är oftast gjort, det är oftast städat och undanplockat hemma (helt egenhändigt, vi vill inte ha Rut här ;)). Kylskåpet är fullt med helgens nödtorft, Andreas slutar tidigt och ringer, "Jag ska till systemet, vill du ha nåt älskling?", barnen är på ingång om jag har tur. Jag grejar med fredagsmiddagen (idag blev det hemmagjord kebabrulle, ingen jättehit men helt ok). Man vet att man har två sovmorgnar framför sig, och två och ett halvt ljuvligt dygn med de finaste man har.

Just fredageftermiddagar konstaterar jag ofta hur förbannat lyckligt lottad jag är.

Och framåt sena eftermiddagen/kvällen brukar det bli en romåcola. Åh så gott. Den smakar helg.

Och vid middagen sitter vi alla och pratar och skrattar och då känner jag att tänk, den finaste familjen i världen - den fick JAG! :)

Skål på er, med eller utan alkohol! :)

Morgonrundan

Varje morgon när jag skjutsat P till skolan, så går jag en runda i trädgården. Säger hej till eventuella katter, släpper ut hönsen och ger dem mat och vatten och plockar in ägg om det finns. Är det fint väder är jag ute en stund och bara njuter av stillheten och lugnet innan det är dags att gå in och fixa frukost och sätta igång med dagens arbete.

Idag hittade jag Åke sovande vid husväggen. "Åke!.." sa jag, och då vände han kisande på huvudet.

 

 

 

Hönsen var förväntansfulla inför sin frukost. Hela gänget är samlat, utom Korpungen som stod längre bort och drack vatten :).



Men vad är det här? Katten i hönsgården? En katt bland hermelinerna? Blixten gillar att smyga runt i hönsgården, han njuter nästan lite äckligt mycket när hönsen blir rädda och springer. Men idag var tjejerna upptagna med maten.

 

 

 

Kyliga, soliga höstmorgnar. Jo, jag gillar hösten, jättemycket! Såna här dagar känner jag att det gärna får vara höst länge :)Bilden är från hönsgården, ut mot grusvägen.

 

 

Det finns en hörna av trädgården som jag gillar extra mycket. Det är uppe på en kulle, med utsikt låååångt bort. Här uppe vill jag ha en hammock nästa år. Eller kanske en liten eldstad, med sittplatser omkring?

 

 

Förresten var det första gången för i höst som jag fick skrapa bilrutorna på morgonen. När Andreas åkte till jobbet låg jag kvar i sängen och hörde ett välbekant ljud som jag ändå inte kunde placera. "Vad gör han??" tänkte jag, ända tills jag kom på - han skrapar rutor!

Och jajamen, när jag skulle köra P till skolan så var även mina rutor helt igenisade. Eller i alla fall vindrutan.

Rattmuff på!

 

Sorg, snåltips och godaste potatissalladen

Det blev ledsamheter idag. Lilla Polly blev sämre och jag fick inse att jag inte kunde göra mer för henne. Jag fick gå ut till Lennart (vår käre granne och hyresvärd) och be honom avsluta Pollys dagar. Jag själv gick in så länge, jag klarade inte av att se på... :( Jag gick in och ringde Andreas och fulgrät och hade hjärtklappning.

Imorgon blir det begravning.

Det är märkligt hur fäst man kan bli vid en liten höna.

Och om vi då ska prata om mer världsliga ting så tänker jag här ge mitt bästa snåltips: Kolla i fulkorgarna!!

Såhär: Varje matbutik har fulkorgar. Alltså korgar (eller hyllor eller så) med varor med kort datum. Man kan hitta finaste oxfilén eller läckraste skinkskivorna eller läckraste osten i de där korgarna, för typ halva priset eller ibland ännu billigare :). Och det är givetvis inget fel alls på maten, datumet (på allt utom typ köttfärs) är ju satt med god marginal. Det är bara att hamstra och ladda frysen full med finfin mat som man sen tar upp vid tillfälle.

Idag köpte jag närproducerad grillkorv. Grillkorv är ju ingen oxfilé direkt, men det här var riktig finkorv med hög kötthalt och så.

Men vad har man till körv? Makaroner kändes tråkigt. Potatis också. Korv med bröd? Nja, gott men trist det med.

Så det fick bli godaste potatissalladen! :) Åh, den är så god och så enkel, man kan göra den av överbliven kokt potatis och den är god som den är, man behöver inte ens ha nåt till.

Jag brukar ta i lite vad jag har, men basen är alltid kokt potatis i tärningar, skivad rödlök, hackad purjolök och strimlad soltorkad tomat. Idag hade jag dessutom i fetaost och olika bönor.

Sen blandar jag ihop en vinägrett på rapsolja, äppelcidervinäger, dijonsenap, honung, malen vitpeppar, salt och lite persillade (en kryddblandning). Vispa ihop ordentligt och häll över allt det andra och blanda noga. Färdigt!

Nyttigheter på burk

Sonen, P, vill gärna äta fil och müsli på morgonen. Men det ska vara "Crunchy", sån där lite knäckaktig och jättesötad. Inte så nyttigt om man ska äta det varje dag, tänker mammi. Så jag gjorde egen müsli idag. Betyget från P: "Mycket godare än crunchys!" :)

Och visst var det lite sötning i. Men inte på långa vägar så mycket som jag är helt säker på att det finns i köpecrunchysen.

Såhär gjorde jag:

Honungsrostad musli:

7 dl havregryn

1 dl krossade linfrön

2 dl solroskärnor

1 dl kruskakli

1 dl rågkross

Liten påse hackad mandel

Blandas ihop i en stor skål. Sen blandade jag några matskedar vatten, några matskedar rapsolja, kryddade med salt, lite honung, kanel och kardemumma och hällde över grynblandningen och rörde om med näven.

 

Sen hällde jag alltihopa i en långpanna med bakplåtspapper på, och in i ugnen som står på 175 grader.

Rör om ofta, annars blir det bränt!

Mot slutet ringlade jag över lite sirap och rörde om, och så in i ugnen en stund till.

 

Finfin müsli, nyttigare och billigare än köpt och inte alls besvärlig att göra! :)

 

 

En sjuk liten höna

har jag just nu. Lilla Polly, den blinda lilla hönan, är sjuk. Hon sitter med huvudet på sniskan och har ingen balans.

Men hon äter och dricker och är stundtals ganska pigg så jag har tagit in henne. De andra hönsen hackade på henne :(. Men hon är så tam så hon trivs med att hänga med mig överallt i en liten låda som jag har gjort iordning åt henne, med sågspån i och mat och vatten.

Jag har svårt att tro att hon blir frisk igen, men så länge hon inte verkar lida så vill jag ge henne en chans. Såhär satt hon i köket, på köksbänken när jag lagade mat idag:

Just nu sitter hon i mitt knä när jag skriver. Min fina Polly!

Till middag blev det en budgetklassiker, en skafferirensare, en klart underskattad rätt: Korvgryta! Till det en bit vitlöksbröd gjord på baguette.

"Miljoona miljoona miljoona ruusua"

Så sjöng min pappa. "Miljoner, miljoner, miljoner rosor". Han älskade rosor, min lille pappi. Rosor, svanar och små bebisar. Inte sådär typiskt för 40-talistfinnar, speciellt inte karlar ;). Men min pappi var inte typisk 40-talistfinne. Han gick sin egen väg och brydde sig inte så värst om vad andra tänkte om det.

Jag har inte varit nåt större fan av rosor tidigare. Eller JO, de är ju fina och så! Men jag minns en gång i mitt förra liv, när jag fortfarande var gift med mina barns far och vi bodde i vårt hus. Då fick jag för mig att här, exakt här, vid gången fram till yttertrappan, så skulle det ju vara jättefint med rosenrabatter! Jag såg framför mig prunkande rosenbuskar med blommor i de mest bedårande färger, och skred till verket. Rabatt grävdes, och så åkte jag och köpte rosor och planterade.

Det blev jättefint. I några månader. Sen var jag jävlit less på de där rosjävlarna som inte växte och som verkade dra till sig ogräs och ohyra som flugor dras till skiten. Och en dag brast tålamodet. Då mejades varenda rosenbuske (eller antydan till) ner med gräsklipparen, helt brutalt.

Men nu börjar jag förlåta rosensläktet igen. De är ju faktiskt jättefina, och tänk vad fint det vore med klängrosor utmed väggarna på vårt lilla hus! Plus att jag vill ha en rosenbåge, ni vet en sån där portal i armeringsjärn som det slingrar sig klängrosor på.

Det får bli till nästa sommar. Just nu har jag en endaste ros i min trädgård, och den rosen finns i en av krukorna på trappen. Jag köpte den för att färgen är så fantastisk, och den blommade tappert i en månad eller nåt men har varit helt grön sen dess. Ända till nu! Nu blommar den igen med en blomma, och flera är på gång :). Se så fin!:

Som att vinna på lotteri

känns det när man (jag) vinner en auktion på Tradera :). Fastän jag ju får betala för det. Men ändå!

Idag har jag vunnit nåt så himla fint just på Tradera. En auktion (eller nej, TVÅ auktioner!) med gamla fina lakan!

Kolla:

 

 

(Ja, bilderna är stulna från den stackars säljaren ;)).

 

Det ska bli gardiner till köket! Åh, tänk så fint. I mitt Pippi Långstrumpkök...

 

 





 

 



 

En halvproduktiv dag

En del dagar blir det inte många knop gjorda. Tiden liksom bara flyter iväg och när kvällen kommer kan man känna att man varit upptagen hela dan men inget har blivit gjort.

Lite så kan jag känna idag, delvis. Jag har lagt ner många timmar på jobb, men inte fått något konkret att peka på och säga "Det DÄR har jag åstadkommit idag!". Men så är det i mitt jobb. Andra dagar kan jag radda upp en hel rad med grejer som jag verkligen gjort och som går att ta på.

Däremot var jag lite flitig vad gäller dagens middag. En favorit hos mig och Andreas är kåldolmar. Vi brukar köpa färdiga, frysta och bara göra dem i ugnen.

Men hur svårt kan det vara, har jag tänkt - det är ju bara typ färs som man lindat in i ett vitkålsblad?

Så jag testade idag. Det klurigaste var att stå och koka vitkålen så att bladen släppte, det var ju lite hett liksom och det var lätt att bränna sig. Men det gick, jag fick in snitsen och gjorde hela 24 kåldolmar :). Finfina blev de dessutom, smakade gudomligt tillsammans med såsen jag gjorde på skyn...

 

 

 



Dagens tips förresten!

Om man vill ha nåt gött en lördagkväll så finns det väl knappast något godare än gyllenegräddat vitlöksbröd som man doppar i en nästan oförskämt vitlökig tzatziki? :)

I lördags blev det så här hemma. Sjuuuuukt gott! :)

Mina vitlöksbröd gör jag såhär:

Ta Bregott, lägg lagom mycket (hellre för mycket än för lite) i en skål. Kör i mikron i typ 10 sekunder så det blir lagom mjukt. Häll i persilja, pressa i vitlöksklyftor efter smak (hellre för mycket än för lite).

Lägg formfranskaskivor på en plåt med bakplåtspapper på. Smöra bröden med vitlökssmöret. Strö över några flingor flingsalt på varje bröd.

In i ugnen, 225 grader i några minuter tills bröden börjar få färg. Ut med dem, skär i trekanter, servera genast.

Livets små njutningar

När sonen ska åka buss hem från skolan tar det ungefär en timme från dörr till dörr.

Om jag istället hämtar honom tar det sju minuter...

Vilken vuxen skulle gilla att åka buss från jobbet på de premisserna? ;)

Så jag hämtar. En av miljoner fördelar med att jobba hemifrån!

Dessutom kan jag då stjäla en extra timme Mammi-och-Peppo-tid varendaste eftermiddag fastän det är pappavecka! Bara en sån sak! :)

Idag när vi kom hem och hade ätit mellanmål så la vi oss i sängen och filosoferade och fotograferade.

P fångade två hundar - en som sitter och funderar och tittar ut genom fönstret, den andra letar efter nästa busobjekt.

 



Jag låg och funderade på att jag vill ha nya gardiner. Plus att jag sen sket i det och bara låg och glodde ut i det fina vädret och pratade livets märkligheter med P. Det här är min utsikt från sängen:

De där eftermiddagarna med P är guld värda. Han är klok som en bok, min lille påg! :)

Dagens middag var kanske tillsynes simpel, men ack så god - dillstuvad potatis, några stekta små chorizo och smörslungade morötter.

Skördefest

Den här helgen är det skördefest i Hajstorp, inte så långt härifrån. Jag älskar skördefesten i Hajstorp, speciellt när det är såhär soligt och fint höstväder :). Jag och Andreas åkte dit med hans föräldrar som var här på besök.

Sonens skola fanns på plats med ett chokladhjul, där vann jag en andravinst :). Eleverna på skolan hade också en utställning med rotfruktsskulpturer som de gjort. Den enda snyggare än den andra!

Fina va? :) Jag blev jätteimponerad. Och de finaste hade förstås min lille påg gjort....*inte ett dugg partisk mor* De här två:

Lägg speciellt märke till figuren till höger som har en mantel i form av ett lökskal på ryggen :)

En skön och kul skördefest. Imorgon tänkte jag åka dit med ett gäng äpplen som man kan få gjorda till äppelmust :). Kanske "lånar" jag några äpplen från grannens träd. De är tydligen av sorten Åkerö, och så himla goda! Och vackra!

 

 

Nybakt!

På söndag får vi finfrämmat. Då kommer min fine brevkompis Leo, hans bedårande lillasyster Paulina, och deras söta föräldrar på fika. Mamman i familjen är jag moster till :)

Såklart ska det bjudas på hembakt! Jag har lite i frysen, men idag bakade jag även chokladsnittar. Så himla lättbakt (även om mina flöt ut lite mer än tänkt) och snabbt, och omtyckt av alla som gillar choklad det minsta!

(bara kaffet i koppen som saknas...)

Det här receptet följde jag:

Chokladsnittar:

200 gram margarin

2,5 dl strösocker

1 msk sirap

3 msk kakao

2 tsk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

4½ dl vetemjöl

Gör så här…

1. Blanda samman alla ingredienser i en skål för hand till en slät deg.

2. Dela degen i tre delar och rulla ut till längder. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Tryck lätt på rullarna och pensla med uppvispat ägg. Strö över pärlsocker.

3. Grädda 13-15 min i 200 grader. Låt svalna lite. Skär sedan sneda snitt med en vass kniv.

Nu har jag fixat det!

Nu går det att kommentera om man vill. Och det vill ni väl? :)

Även en blind höna hittar ett frö

Ja, det är faktiskt sant.

Polly är en blind höna. Åtminstone ser hon väldigt, väldigt dåligt.

Som tur är så har hon sin syster Rut (a k a Korpungen) som leder henne fram i livet. Rut visar Polly var det finns mat och vatten, var man kan sova, och om det finns nån elak höna i närheten. När Polly känner sig vilse kluckar hon olyckligt, och då svarar Rut och och då blir Polly glad igen.

Stackars min Polly. Men hon verkar glad ändå!

Några andra som är glada är trillingarna Emo, Halta Lotta och Gammelmor Pilrot, och deras äldre vän Ulla-Bella. De fyra vita damerna tar sig ur hönsgården varje dag och spatserar runt på hela gården som att de ägde den. Extra spännande är det i komposthörnan...

Plädar

kan man aldrig få för många av.

Häromdan köpte jag två nya.

Min lille P klagar alltid på att jag ska ha allt blommigt. Allt ska vara blommigt.

Men blommigt är snyggt, tycker jag. Och då säger han "Du är en tant,  mamma.." :)

Ja, lite tantig är jag nog!

Every time is teatime!

Jag älskar te. Det dricker jag varje kväll. Svartvinbärste är favoriten som håller jämt.

Och så inser jag plötsligt när jag läser på en annan blogg (www.underbaraclaras.com) att man kan göra eget te! :)

Jag har inga egna svartvinbärsbuskar. Men min granne/hyresvärd har, och han är en flitig man men något te tror jag knappast att han har tänkt att göra :), så jag tog mig friheten att gå ut och plocka lite av hans vinbärsbuskar.

 

 

 

Nu hänger det ett par knippen i köket. Vi får la se om det blir gött! :)

 

 

 

 

 





Äppeltider!

Höst! En del gillart inte, men jag gör :). I alla fall såna här fina höstdagar när solen skiner och luften är alldeles klar och äppelträden är fulla med finfina äpplen! Man kan plocka korgvis!

I år är det verkligen äppelår, i alla fall här hos oss. Alltför mycket blir ju ruttet och förstört, men jag har tänkt att jag i alla fall ska försöka ta tillvara så mycket som möjligt av äpplena. Så nu är min högsta önskan en sån här:

En äppelsvarv! Den både skalar, kärnar ur och skivar i ett nafs. Det måste ju vara världens bästa uppfinning, näst efter pannlampan?

Nåväl, tills jag har fått min Moster Hulda så har jag ju en Sambo Andreas som både skalar, kärnar ur och skivar om jag ber snällt :). Så jag har kunnat ta tillvara mina finfina äpplen ganska bra hittills. Det har hunnit bli äppelmos, men också

äppelkaka med mandelmassa

 

 

 

äppelkräm

 

 

 

och franska äppel- och vaniljbullar som jag inte har bild på just nu (de ligger i frysen) men som blev sjukt goda - kalljästa bullar med en klick vaniljkräm på, samt en äppelklyfta nerstucken. Pudras med florsocker innan man mofsar i sig dem.

 

Nu har jag planer på att göra lite mer äppelmos, och så tänkte jag ge mig på att göra äppeldricka. Fler förslag på bra äppelidéer mottages tacksamt!





Genast ett exempel på vardagsfinheter. Ikväll är det ju säsongspremiär för Bonde söker fru - en högtidsafton för vilken lantlolla som helst :D

Så kvällen till ära har jag gjort små söta bakelser att förtära med te när klockan blir 20.00.

Kul att testa också hur bilderna blir. Jag gillar bilder och vill att de ska bli fina i bloggen! Just den här ser ju lite liten ut..kanske har jag gjort nåt fel. Hmm...

Jamen titta!

En ny blogg har sett dagens ljus. Min lantlollablogg! :)

Bakgrunden till den är såhär:
Jag är så less på hur attityden blir mer och mer bland många. Allt enkelt blir liksom "fult". Upplevelserna ska bli häftigare och häftigare. Hemmet ska bli större och flottare. Man ska ha ett coolt jobb där man förverkligar sig själv, och det vill ju verkligen till att man har det för att man ska kunna betala alla tjänster man ska köpa.

För numera ska man ju helst leja bort allt som går. Man ska inte städa sitt eget hem, man ska inte laga sin egen mat, man ska inte handla maten heller eller ens planera den - det lejer man bort!

Vidare ska man inte ta hand om sina barn mer än nödvändigt, någon annan (betald) ska hjälpa dem med läxorna, och barnen måste gärna vara globetrotters gärna redan i späd ålder för att bli världsvana i god tid. "Självständiga" ska de också vara, barnen - därför är det jättebra med dagis från ett års ålder. Barnen måste ju få ett eget liv, resonerar man.

Kanske något hårddraget, men det är attityderna jag vill peka på.

Det känns som att vi glömmer bort något. Det här att bara finnas till i det enkla, lilla. Att tycka om sitt hem även om det är lite enkelt och spartanskt. Jag frågade på ett forum en gång hur folk känner kring sitt hem - hur känns det i magen när man liksom ser sitt hem när man varit borta, länge eller bara en kort stund?

Jag blev lite beklämd när flera tyckte att hemmet var helt ok, men att man sällan längtade hem. Det var liksom inget speciellt.

Jag själv blir alldeles varm varje gång jag svänger in på "vår" grusväg. Jag längtar alltid hem. Jag skulle kunna vara hemma jämt.

Jag säger inte att mitt sätt att se på allt det här är det rätta. Men för MIG är det det rätta såklart. Och jag tycker att det är så synd att så många bara rusar fram i livet, på jakt efter det perfekta jobbet, hemmet, prylarna, resorna... Och i hemlighet tycker jag synd om dem där jag står vid mitt äppelmoskok eller lodar runt i hönsgårn i fulkläder.

Därför vill jag med den här bloggen visa på att det enkla ofta kan vara det fina och bra. Att det liksom inte behöver vara så märkvärdigt. Att man inte behöver köpa allt färdigt eller nytt.

Ingen behöver leva som jag, jag säger inte det. Men jag vill berätta att det finns så mycket fint i det lilla.