"Miljoona miljoona miljoona ruusua"

Så sjöng min pappa. "Miljoner, miljoner, miljoner rosor". Han älskade rosor, min lille pappi. Rosor, svanar och små bebisar. Inte sådär typiskt för 40-talistfinnar, speciellt inte karlar ;). Men min pappi var inte typisk 40-talistfinne. Han gick sin egen väg och brydde sig inte så värst om vad andra tänkte om det.

Jag har inte varit nåt större fan av rosor tidigare. Eller JO, de är ju fina och så! Men jag minns en gång i mitt förra liv, när jag fortfarande var gift med mina barns far och vi bodde i vårt hus. Då fick jag för mig att här, exakt här, vid gången fram till yttertrappan, så skulle det ju vara jättefint med rosenrabatter! Jag såg framför mig prunkande rosenbuskar med blommor i de mest bedårande färger, och skred till verket. Rabatt grävdes, och så åkte jag och köpte rosor och planterade.

Det blev jättefint. I några månader. Sen var jag jävlit less på de där rosjävlarna som inte växte och som verkade dra till sig ogräs och ohyra som flugor dras till skiten. Och en dag brast tålamodet. Då mejades varenda rosenbuske (eller antydan till) ner med gräsklipparen, helt brutalt.

Men nu börjar jag förlåta rosensläktet igen. De är ju faktiskt jättefina, och tänk vad fint det vore med klängrosor utmed väggarna på vårt lilla hus! Plus att jag vill ha en rosenbåge, ni vet en sån där portal i armeringsjärn som det slingrar sig klängrosor på.

Det får bli till nästa sommar. Just nu har jag en endaste ros i min trädgård, och den rosen finns i en av krukorna på trappen. Jag köpte den för att färgen är så fantastisk, och den blommade tappert i en månad eller nåt men har varit helt grön sen dess. Ända till nu! Nu blommar den igen med en blomma, och flera är på gång :). Se så fin!: