känner jag. Och jag brukar sällan gnälla om krämpor, och det vill jag inte göra nu heller. Men jag konstaterar bara att jag har ischiaskänningen from hell just nu, och rör mig som en gammal tant. Ja, ovanpå den ledvärk jag hade redan igår.
Och Andreas, han går med sin nackvärk. Vilken himla tur att vi ställde in löövweekenden, känner jag, för så värst mycket romance hade det nog inte blivit ändå ;).
Jag vet i alla fall att man ska försöka röra på sig när man har ischias, så vi gick ut och gick en liten (mycket liten, men skön) sväng i höstsolen med hundarna.
Doris på grusvägen
Lilla huset på prärien, sett från grusvägen
Höst! Visst är det väl ändå härligt? :)
Trillingarna är på rymmen, som vanligt. Ägg från de här tre damerna äter man med gott samvete! Bättre kan en höna inte ha det.
Titta, min humle överlevde husmålningen! :) I love it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar