Jag - en blomstermänniskawannabe

Jag önskar så hett att jag hade gröna fingrar. Att jag liksom kunde en massa om blommor - fast det kan man ju lära sig, i o f s.

Men jag önskar att jag hade _känslan_. Att blommor liksom frodades hos mig och var sådär prunkande. Det är de inte. Kanske för att jag ofta glömmer att vattna dem och så :), men det är inte bara det. Jag är liksom inte den blommänniska som jag skulle vilja vara!

 

Men jag älskar mina blommor, fastän jag ibland är dålig på att visa det. Mina pelargoner i köksfönstret har stått där sen i våras, och dem har jag faktiskt hållt liv i. Kanske för att de står så de syns, och jag får dåligt samvete när de ser ledsna ut så då kommer jag ihåg att ge dem vatten. Huruvida de ska få försöka överleva vintern vet jag inte än. Jag måste läsa på hur man gör. Är det någon som har pelargontips inför vintern så shoot!

Titta, de blommar fortfarande :)

 

 

Mina uteblommor på trappen ÖNSKAR jag faktiskt lite att de skulle vissna och bli fula. Jag ger dem ingen omsorg och inget vatten, men trots det står de där, gröna och fina och blommande. Det är inte så att jag tycker illa om dem. Jag är bara sugen på att köpa fin prydnadskål och ljung och murgröna och göra fint och höstigt! Men min snåla sida säger att man kastar faktiskt inte fina sommarblommor, oavsett hur mycket höst det är. Så jag får väl avvakta lite till...

 

 

Nu ska jag snart börja förbereda dagens middag. Någon med en gissning på vad det kan vara? Jag ger några ledtrådar:

1. Det är ingen typisk måndagsmat.

2. Det är färgglatt.

3. Det är sannerligen ingen husmanskost.