Jamen titta!

En ny blogg har sett dagens ljus. Min lantlollablogg! :)

Bakgrunden till den är såhär:
Jag är så less på hur attityden blir mer och mer bland många. Allt enkelt blir liksom "fult". Upplevelserna ska bli häftigare och häftigare. Hemmet ska bli större och flottare. Man ska ha ett coolt jobb där man förverkligar sig själv, och det vill ju verkligen till att man har det för att man ska kunna betala alla tjänster man ska köpa.

För numera ska man ju helst leja bort allt som går. Man ska inte städa sitt eget hem, man ska inte laga sin egen mat, man ska inte handla maten heller eller ens planera den - det lejer man bort!

Vidare ska man inte ta hand om sina barn mer än nödvändigt, någon annan (betald) ska hjälpa dem med läxorna, och barnen måste gärna vara globetrotters gärna redan i späd ålder för att bli världsvana i god tid. "Självständiga" ska de också vara, barnen - därför är det jättebra med dagis från ett års ålder. Barnen måste ju få ett eget liv, resonerar man.

Kanske något hårddraget, men det är attityderna jag vill peka på.

Det känns som att vi glömmer bort något. Det här att bara finnas till i det enkla, lilla. Att tycka om sitt hem även om det är lite enkelt och spartanskt. Jag frågade på ett forum en gång hur folk känner kring sitt hem - hur känns det i magen när man liksom ser sitt hem när man varit borta, länge eller bara en kort stund?

Jag blev lite beklämd när flera tyckte att hemmet var helt ok, men att man sällan längtade hem. Det var liksom inget speciellt.

Jag själv blir alldeles varm varje gång jag svänger in på "vår" grusväg. Jag längtar alltid hem. Jag skulle kunna vara hemma jämt.

Jag säger inte att mitt sätt att se på allt det här är det rätta. Men för MIG är det det rätta såklart. Och jag tycker att det är så synd att så många bara rusar fram i livet, på jakt efter det perfekta jobbet, hemmet, prylarna, resorna... Och i hemlighet tycker jag synd om dem där jag står vid mitt äppelmoskok eller lodar runt i hönsgårn i fulkläder.

Därför vill jag med den här bloggen visa på att det enkla ofta kan vara det fina och bra. Att det liksom inte behöver vara så märkvärdigt. Att man inte behöver köpa allt färdigt eller nytt.

Ingen behöver leva som jag, jag säger inte det. Men jag vill berätta att det finns så mycket fint i det lilla.