Syrligt, vårigt, friskt!

Jag har en liten kakbok som bara innehåller typ tio recept. Den är pytteliten och har en magnet på baksidan så man kan sätta den på kylskåpet. Nån sån där pryl som jag fått nån gång av nån, minns inte ens när eller av vem. Det kan ha varit nån som tänkte slänga den men jag räddade den. "Lilla Kakboken" heter den.

Där i finns bland annat det bästa receptet på kladdkaka! Och ett finfint recept på chokladbollar.
Men jag har liksom inte tänkt på att testa fler recept där i. Den där kakboken hänger där år ut och år in, men jag har inte tänkt på att den finns knappt.

Men igår började jag bläddra i den. Och då hittade jag bland annat ett recept som jag blev sugen på att testa - Citronbakelser!

CITRONBAKELSER

Deg:
2½ dl vetemjöl
½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
150 g smör (rumsvarmt, eller så kan man mikra det i ca tio sekunder. Det gjorde jag.)

Kräm:
3 ägg
2 dl socker
½ dl vetemjöl
rivet skal av 1 citron
saften av citronen

Dekoration:
Florsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Lägg ingredienserna till degen i en skål och arbeta ihop till en deg med händerna. Platta ut degen i en form, ca 25*25 cm (jag klädde formen med ett bakplåtspapper först för säkerhets skull).
Grädda i mitten av ugnen ca 15 minuter. Vispa under tiden ihop ägg och socker och tillsätt mjöl, citronskal och citronsaft.
Häll krämen över kakan och grädda ytterligare 10 minuter.
Pudra florsocker över den varma kakan och dela i mindre bitar när den svalnat. 

Eftersom krämen gjordes på ägg från våra egna höns så blev den verkligen knallgul! Passande i en citronkaka :)

Det här blev verkligen gott! Ganska söt och mäktig, men citronen gör att den ändå känns frisk. Jag vet inte om det är just en bakelse, även om den heter så. Men kanske om man serverar med några färska hallon och en klick grädde till? Det skulle nog vara en succé! :)
Fast den var kalasgod som den är!
Jag planerar en afternoon tea framöver, och då tänker jag definitivt ha med den här. 

Riktig chaffismat

Ägg- och korvmacka är ju av tradition mat för riktiga långtradarchaffisar. Man tänker sig en hel-/halvsunkig vägkrog, man tänker sig en massa hel-/halvsunkiga chaffisar i rutiga skjortor och lortiga jeans och en ful keps.

Men hey, ägg- och korvmacka är gott! Och det behöver inte vara ett dugg sunkigt :).

Idag på dan bjöd vi med min mamma på Afternoon Tea på ett ställe här i närheten. Gott var det, och jättemysigt, och mätt blev man!
Men framåt kvällen skulle vi vara ganska hungriga igen, räknade jag ut när jag skrev matsedeln. Och skrev därför dit de där ägg- och korvmackorna som kvällsmat.
Och mycket riktigt blev vi lite hungriga, så då gjorde jag dem :).

I botten hade vi ett köpt surdegsbröd som jag rostade lite. Korven stekte jag ganska hårt i tunna skivor, och äggen var förstås från våra egna höns och därför extra goda :). Dem saltade jag lite lätt på när jag stekt dem.
Allt togs fram till bordet, så fick man montera sin egen macka som man ville. 

Min ville jag ha såhär:
Först bredde jag tunt med majonnäs på botten. På med bladspenat, och så det stekta ägget. Några korvskivor på, en tunn skiva med saltgurka, några skivor av tunt skivade romanticatomater - och så lite grovmalen svartpeppar på toppen!
Och inte att förglömma - en klick senap bredvid. 

Gudars så gott! Och enkelt om man vill ha nåt matigt, men ändå inte är sugen på en hel stor måltid. 

Hamburgerbröd

De hamburgerbröd som finns att köpa i affären är väl...ok. Ok, men inte mer, tycker jag.
Att baka  hamburgerbröd är inte så jättesvårt. De jag bakade idag var enkla som tusan men behöver lite tid på sig att jäsa.
Men hey, man behöver ju inte titta på när de jäser :), så det går ju an!
Jag gillar att ha bara lite jäst i, och låta jäsa en längre tid. Smaken blir godare, och vi var alla tre rörande eniga om att de här hamburgerbröden är oändligt mycket godare än köpta :).

HAMBURGERBRÖD

1/3 paket jäst
2½ dl vatten
½ dl mellanmjölk
2 msk strösocker
1 tsk salt
1 ägg
ca 9 dl Manitoba cream
30 g smör

Värm vatten och mjölk till knappt fingervärme. Lös upp jästen däri.
I med socker och salt samt ägget. Se till att det blandas i.
Häll i lite av mjölet och låt maskinen gå hela tiden. Tärna i smöret, och sedan i med resten av mjölet. Var försiktig på slutet så det inte blir för mycket - hellre lite för lös deg än lite för hård.

Låt jäsa i 1½ timme under bakduk, i bunken.

Knåda degen lite på mjölat bakbord. Dela upp i 6 delar (för stora hamburgerbröd - annars kan du dela upp i fler om du vill ha små). Rulla varje del till en boll som du kavlar ut lite.
Låt jäsa på plåt med bakplåtspapper, under bakduk, i ca 1½ timme.
Grädda strax under mitten av ugnen, ca 7-8 minuter, 200 grader (håll koll så färgen blir lagom).

Självaste burgarna däremot, tog vi direkt ur frysen (Scans 120-grammare) och grillade ute.
Dressing, bladspenat, gul lök, cheddarost, knaperstekt bacon, saltgurka och ketchup hade jag i min!

Till lördagsgodis bakade jag en äppelpaj som jag hittade på allt eftersom :).
Den blev väldigt god, men ganska söt. Nästa gång skippar jag nog det vanliga strösockret.


ÄPPELPAJ MED MANDELMASSA

150 g smör i tärningar
4 dl havregryn
½ dl strösocker
½ dl farinsocker
3 msk sirap
1 tsk salt
½ tsk bakpulver
200 g riven mandelmassa

3 röda äpplen
kanel & kardemumma

Smörj en ugnsform. Kärna ur äpplena och skär dem i skivor (behåll skalet på). Lägg äpplena i formen och strö över kanel och kardemumma efter behag.
Blanda ingredienserna till pajdegen i en skål. Det blir som en degklump. Den kan du sen strö med fingrarna över äpplena.
175 grader, ca 20 minuter i ugnen.

Vi åt den med en klick äpple- och kanelglass, passade ju fint till :). 

Fredagsmiddag på en knapp halvtimme

Idag var som en vanlig fredag. Jag vaknade tidigt eftersom sonen kom vid halv åtta och ställde sina grejer i hallen, innan hans far skjutsade honom vidare till skolbussen. Eftersom sonen bor varannan vecka hos mig och varannan hos pappa, och vi byter på fredagar, så gör de så - så finns allt här sen när sonen kommer hem från skolan!
Hundarna vrålade som besatta förstås när de hörde att det gick i dörren, och jag vaknade och kunde inte somna om.

Men jag låg kvar och drog mig ett tag. Sen grejade jag lite här hemma - släppte ut höns, tvättade en maskin tvätt, diskade lite för hand (eftersom diskmaskinen krånglar), bäddade sängen...och vilade lite emellanåt. 

Andreas kom hem vid halv två som vanligt på fredagar. Vi hann vila lite innan vi drog iväg för att hämta upp sonen på skolan, för vidare färd till ICA för att handla lite gott till kvällen och sen en sväng till systemet. Här skulle göras drinkar, nämligen :)

Det kan låta som en ganska lugn fredag för alla er andra. Men för mig var det fullspäckat, och jag var hemskt glad att fredagsmiddagen som var planerad, var så enkel.
Det här har jag skrivit om tidigare, men jag gör det igen - för det här är en sån där fantastisk rätt som man kan laga just på fredagar när man kanske har fullt upp ändå! Medan pastavattnet kokar upp och pastan sen blir färdig, så har man gjort världens godaste pastasås.

Skär lövbiff i strimlor. Bryn i en gryta i lite smör. Salta och peppra, och lägg sen i strimlade soltorkade tomater. Rör om, och rör sen i lika delar grädde och creme fraiche. Ha i lite soja om du vill, smaka av med salt och peppar om det behövs, och låt sen puttra på svag värme.
Under tiden skär du färska champinjoner i skivor, och steker på i lite smör i en stekpanna. Salta och peppra.

Sen är pastan klar, och även champinjoner och lövbiffgryta! :)
Bara att servera med lite grönt.

Och så drinkar till kvällen då!
När vi var i Karlstad på hotellweekend för ett tag sen så drack vi San Fransisco-drinkar när vi var ute och åt.
Det blev jag lite sugen på igen, så vi köpte vodka, apelsinjuice, och sen (istället för grenadin och bananlikör), sån där drinkmix på ICA.
Det blev finfina, festliga drinkar som vi satte glittriga sugrör i. Gott!

Strömming med specialmos

Stekt strömming är en favorit för både mig och Andreas. Fylld med örter, lätt panerad med mjöl och/eller ströbröd, stekt i smör. Och en skamligt billig fisk dessutom!

Mos är ju en klassiker till, men idag gjorde jag det lite tillpiffat. Först bara vanligt potatismos med smör, varm mjölk, salt och vitpeppar och en nypa socker. Men sen la jag även till hackad selleri (ja, selleri IGEN... :)...jag lagar nästan inget utan selleri nuförtin!), en hackad smålök (såna man köper i knippe), och ett par deciliter riven ost av vällagrad sort. Och så en äggula!

GOTT blev det, jag ska göra mitt specialmos fler gånger :). Mycket smak och lite krisp av sellerin och löken. Jättefint!

Lite lingonsylt och grönsaker till, så blev det en kalasmåltid såhär på en onsdag!

Att ha en blogg

Det finns nog väldigt många anledningar till att folk har en blogg.
En del har det som sitt levebröd - de är duktiga och de gör business av det på ett väldigt bra sätt.

En del vill ha uppmärksamhet - de visar gärna upp sig dagligen i olika outfits, och med rader av selfies (gärna med plutande läppar :)).

En del vill berätta om en resa - inte nödvändigtvis en resa geografiskt (även om det också ofta förekommer), utan också om inre resor och om händelser i livet som de vill berätta om.

En del vill dokumentera sin hobby, kanske för sig själva bara, eller sina närmaste, eller för alla som är intresserade.

En del har det som en dagbok, för att berätta om sitt liv, vad som händer, så att ens närmaste kan läsa om det och kanske främst många gånger för att de själva kan gå tillbaka och läsa.

Ja, och så alla andra tusen anledningar som man kan ha för att blogga!


Själv började jag nog skriva mest för att jag gillar att göra just det - skriva. Och för att jag tycker om det liv jag lever, och för att skriva ner lite recept så både jag och mina barn kan hitta dem vid behov. Och för att skriva lite dagbok, kunna läsa tillbaka och se bilder på sånt som varit.
Det var liksom mest för min egen skull. Jag hade kanske fem läsare om dan på sin höjd, inklusive mig själv :).


Men sen har det liksom vuxit. Jag har fortfarande långt ifrån så många läsare som de riktigt duktiga. Jag lär aldrig bli någon toppbloggare, och det är heller inte min ambition på något vis.
Men sen jag blev sjuk har bloggen varit en stor hjälp för mig.
Att skriva har alltid varit något jag gillar, och det har ju också till stor del varit det jag levt på sen 2006 eller nåt.
Så när jag fick min stroke för drygt ett år sen, var jag så evinnerligt glad för att jag ändå hade kvar förmågan att uttrycka mig i ord, både muntligt och skriftligt! Herregud, tänk om jag tappat den biten...det hade knäckt mig. Det gör mig inget om jag är lite halt och lytt och snurrig och trött - men tänk att inte kunna uttrycka sig mer i ord!
Nog för att det blir fel lite mer ofta nu än förut. Hjärnan kastar om saker. Men jag KAN skriva, och jag upptäcker oftast felen om jag bara läser igenom noga sen.
Och mycket är det ju, precis som det mesta andra, en träningssak!

Så under den här tiden jag varit sjuk och inte har kunnat jobba med mitt skrivande, så har bloggen varit min lilla livlina. Det har varit minst lika viktigt för mig att träna på skrivandet och upprätthålla det, som att träna på att gå och på alla vardagliga saker.
På bloggen har jag kunnat skriva när jag haft tid och ork, och det har varit en lite lagom press (jag måste ju uppdatera ibland för att ha kvar några läsare :)). Jag har även möjlighet att träna på att ta bilder och att matcha bild och text. Det blir inte alltid bra, men allting är övning. Och när jag lyckas göra ett inlägg som jag tycker blir fint både bildmässigt och textmässigt, då är jag jätteglad oavsett hur många som sen läser inlägget :).

Men hur det än är så BLIR jag ju glad när jag får beröm av utomstående. När folk säger att det jag skriver och fotar och lägger ut är bra, att jag gör nåt som lyckats. Det känns roligt! När man jobbar får man ju feedback, både positivt och negativt. Och det gillar jag! Så länge det finns en konstruktiv tanke bakom så gillar jag även de negativa åsikterna. När folk ringer mig på jobbet och inte presenterar sig men skriker i luren att jag är en "JÄVLA MODERATJÄVEL" eller "SATANS KOMMUNISTKÄRRING"....:)...tja, det är ju inte så konstruktivt, men det skakar jag lätt av mig. De personernas bekymmer är nog egentligen inte JAG, de har större problem än så.

Någon feedback inom jobbet kan jag ju inte få så länge jag inte kan jobba.
Men när jag får så himla snälla ord av människor, både såna jag känner och inte känner, då blir jag jätteglad!
Igår hade jag ju ett inlägg om chokladbolltårta och om en pastasås. Jag la ut länken bl a på en matsida på facebook. Och då var det två snälla människor, Katti och Malin heter de, som skrev så gulliga kommentarer! Jag läste dem innan jag somnade, men visste inte vad jag skulle svara ens, så glad blev jag. Och jag somnade med ett leende på läpparna.

Så Katti och Malin, det här är till er!!  Och till alla andra som föser mig framåt genom glada tillrop och snälla ord, och ibland genom milt våld :).

En blomma, bara för er! Tack! 

En kalasdag!

Idag har det varit många minnen.
Det är fjorton år sen som min lille påg kom till världen. Ett argt litet (nåja, fyra kilo...) knytte som knöt nävarna och vrålade ut sin ilska. Och jag kände genast att han var MIN :).

Det har varit många glada skratt med och åt min lille Räka genom åren. Han var en riktig entertainer när han var liten, sådär lillgammal och rolig och väldigt snusförnuftig - och VÄLDIGT envis! Det är inte bara utseendet han ärvt från sin mor, nämligen... Vi är så lika i tanken att jag ibland nästan blir rädd.
Jag hittar ingen bra bild från när han var nyfödd, men här är han ett par år - förstå hur kär jag är i de där ögonen!! :)

Och här är en bild på honom och mig. En tidig selfie från när han var typ fem år...

Den här veckan är pappavecka, men som tur är så kommer ju pågen hem till sin gamla mor varje dag efter skolan, innan han skjutsas eller hämtas till far. Så också idag! Så när han kom hem fick han förstås den största grattiskramen som finns att uppbringa hos mor :).
Och när Andreas kom hem fikade vi och firade förstås - självklart hade jag bakat en tårta också, det ska det vara på en födelsedag. En chokladbolltårta var önskemålet, och det fixade jag.

CHOKLADBOLLTÅRTA ca 10 bitar

9 dl havregryn
3 dl strösocker
300 g smör
1,25 dl kakao
ca 1 dl mjölk
1 msk kaffepulver

Choklad (blockchoklad eller nåt annat, efter smak och önskemål)
Pärlsocker eller kokos, eller vad man nu vill ha på

Lägg alla ingredienser (utom förstås choklad och pärlsocker) i en stor skål. Smöret ska vara rumstempererat och skuret i bitar.
Vispa ihop det hela med en elvisp, till en jämn och fin smet.
Platta ut smeten på en tallrik, jämnt och fint.
Smält chokladen och pensla på. Strö över pärlsocker/kokos/annat. Jag valde pärlsocker.

Låt stelna i kylskåpet i en halvtimme.
Färdigt!

En jättesmidig och god tårta. Vem gillar inte chokladbollar liksom? :)

Sen dukade vi förstås fint också, jag och Andreas. Med serpentiner, och så hittade Andreas en ballong i skåpet. Den band han fast så tjustigt på pågens stol :D...skareva så skareva!!

Doris var förstås med och kollade - det KAN ju trilla ner en tårta på golvet! :) Plötsligt händer det, tänker Doris!

Sen körde vi pågen till hans far, innan vi åkte hem och lagade mat.
Alltså, min ork är verkligen nere på botten numera. Jag är så trött, det känns som seg sirap i hela kroppen JÄMT. Och i huvudet.
Så maten blev enkel idag med. Pasta med en enkel sås.
Men jädrars så god!! Den här gör jag om fler gånger!


EN JÄMRANS GOD PASTASÅS

1 rödlök
10 cm purjolök
½ röd paprika
3 stjälkar stjälkselleri
2 vitlöksklyftor
2 pkt bacon
2 msk tomatpuré

1 burk Mutti finkrossade tomater
1 skvätt grönsaksfond
svartpeppar, vitpeppar, lite socker


Sätt igång pastavattnet. 

Hacka alla grönsakerna, strimla baconet. Fräs i en gryta i lite rapsolja tills det blir varmt och mjukt och baconet är lite stekt.
Ha i tomatpuré, rör om. I med de krossade tomaterna, fonden, och smaka sedan av med peppar och socker och ev. salt (behövdes inte, tycker jag).

Låt puttra medan pastan kokar klart.

Och självklart intogs middagen ute på vår lilla "uteservering" :). Där ska jag äta middag varenda dag då vädret tillåter hädanefter. 

Ett halvår kvar

Ja, det är det faktiskt - förhoppningsvis ungefär ett halvår kvar av fantastiska dagar - vårdagar, sommardagar och höstdagar. Innan mörkret och det gråa kommer.

Idag har jag haft en ganska dålig dag på vissa sätt. Kroppen (och knoppen) lyder liksom inte. Jag har tappat saker hela tiden, jag höll på att ramla när jag gick på plana golvet, jag går in i saker fast jag tror att jag ska gå förbi dem. Jag slår i, jag ser inte som jag ska, och så denna trötthet....och så har jag ständigt lite feber, jag vet inte varför men det har varit så i ett par veckor nu. Inte mycket feber, inte alls mycket - men ständigt mellan 37,5 och 38, och då har jag ändå ständigt Alvedon i kroppen (p g a kronisk värk).

Men ska man vara sjuk så ska man vara det såhär års :). Idag har jag suttit ute och njutit på min favvobänk vid söderväggen. 

Det är kanske inte världens vackraste bänk, men oh så skön! Och läget....
Och utsikten! :

 Och på kvällen struntade vi i vad som stod på matsedeln - istället var vi ute och grillade korv! 

 Scans grillkorvar med tunt skinn. Helt ok körver! :)

 Konstigare än såhär behöver det inte vara. 

En drink efter maten, medan solen gick ner bakom kullen...

Så ska jag sammanfatta så har den här dagen varit mer plus än minus i alla fall.
Och värmen ska fortsätta i veckan, hörde jag talas om. Bring it on! :)

Debut för klassiker

Häromveckan blev Andreas sugen på att testa Biff Rydberg. Det hade han aldrig ätit förut, och inte jag heller - så till den här veckans matsedel skrev jag in det.
Biff Rydberg är ju ungefär som en finare form av pyttipanna - potatis, lök och kött läggs var för sig på tallriken, och så serverar man en rå äggula till. Gärna lite persilja på, och jag läste mig också till att många serverade pepparrot och/eller en senapskräm till. Så varför inte senaps- och pepparrotskräm, tänkte jag? :)
Jag vispade lite grädde så det blev hyfsat hårt, och blandade sen i dijonsenap, riven pepparrot, salt och peppar.

Köttet hittade vi i fulkorgen - två finfina skivor entrecote. Man kan ha entrecote eller oxfilé eller ryggbiff, tror jag. Så det fick bli de här fina entrecoteskivorna som vi tärnade ganska smått, 1*1 cm.

Potatisen tärnade jag också så smått, la på en plåt och ringlade över smält smör, och så strödde jag över flingsalt och grovmalen svartpeppar och rörde om, och så in i ugnen 225 grader i...ja...kanske en halvtimme? I alla fall tills färgen var fin.
Under tiden stekte jag på köttet och löken i smör, i varsin stekpanna.
Sen var det bara att lägga upp :).

Det var GOTT!! Köttet stekte jag i ett par omgångar i en väldigt het panna, för att det inte skulle "koka". Det fick bara bli en fin färg, sen såg jag det som klart!

Det här lär vi göra fler gånger :). Konstigt att man gått i 41 år och inte ätit Biff Rydberg innan! 

En bilpromenad i sommarsolen

Idag stod "bilpromenad" på schemat. Solen sken ju som en galning och våren är verkligen här, så vi ville ut och se oss om i bygden. Möta våren i Beateberg :). 
Så i morse klev jag upp för att baka focaccia, som vi tänkte oss att ta med som lunch.

Första stoppet blev på ICA, där vi provianterade lite mer till lunchen.
Nästa stopp var inte en lång bit därifrån - då stannade Andreas för att skåda lite från bilen...

Och man ska inte tro att det var färdigskådat där och då - nej, det blev många stopp på vägen. VÄLDIGT många stopp. Nog för att det var mitt förslag att jag skulle ta med mig en bok så kunde han stanna och skåda ibland, men jag tänkte mig väl inte riktigt att vi skulle stanna med högst en kilometers mellanrum, ibland bara hundra meter..... :o

 En damm. Där vi stannade för att Andreas skulle skåda...

Men jag var en snäll fru och klagade inte, utan läste lite i min lilla bok och facebookade på mobilen lite medan vi i sakta mak tog oss fram på småvägarna.
Till slut var vi i Beateberg. Det är en söt liten by mitt i skogarna. Och i Beatebergs kyrka har jag faktiskt gift mig en gång i tiden, med mina barns far! Det var roligt - då. Nu skulle nog hundra vilda hästar få dra fram mig till altaret om jag var tvungen att gifta mig i en kyrka igen. Men för den som VILL gifta sig så rekommenderar jag Beatebergs kyrka väldigt mycket :).

 Beatebergs kyrka

 Utsikt från kyrkan ner mot sjön Viken

Sen svängde vi ner till badplatsen för att luncha vår medhavda matsäck. Och alltså...jo, sämre lunch har man väl ätit i sina dar :). Vi hade den ännu lite ljumna focaccian (med oliver, miniplommontomater, färsk basilika, olivolja och flingsalt), två olika sorters salami, mozzarella, färskost, romanticatomater och vindruvor. Och i glaset - Proviva med mangosmak!
Och så utsikten mot sjön... Det blåste lite men inte så farligt kallt.

Efter maten, ja då skulle Andreas skåda lite till :), så han gick och hämtade sin tubkikare. 

Jag tog lite bilder under tiden. Vitsipporna blommar ju som bara den nu, det fanns hav av vitsippor överallt! 

Sen blev det lite kaffepaus och filosoferande innan vi drog vidare. 

 (och kisspaus i det fria, då hittade jag de här jättefina knopparna när jag satt där och hukade :)... Snart är det grönt!)

Det finns ett ställe som heter Abberud som är så magiskt vackert. Där skulle jag kunna tänka mig och bo. Det ligger långt bort från all övrig civilisation, men det är ju bara positivt :).
Där är det kulligt och grönt och helt magiska hagar fulla med vitsippor. Och en bäck!

Och så den bedårande utsikten ner mot sjön igen... Den här gången från Abberud.

Överallt små söta, röda stugor. Man ser att det bara är typ två rum och kök, helt lagom den dagen jag och Andreas är själva (även om jag bävar från den dagen - det betyder ju också att min lille påg då har flyttat hemifrån!! *IIIIIIIIIK*)

Och så lite mer skådande...

Bortanför Abberud ligger Magderud, och där tog jag den här bilden. Vilka vackra trakter man bor i egentligen!! Allt det här fina inom bara några få mil.

Men sen, förstår ni...sen tog det berömda mobilbatteriet plötsligt slut. Jag hann inte ens se Undenäs, för då sov jag så sött redan. Det gick på en sekund så sov jag, hela vägen hem. Så nåt mer av den bilpromenaden såg jag inte :).

Men det var roligt så länge det varade!

Som ett kasst mobilbatteri

Alla vet väl hur det blir när ens mobilbatteri blir kasst. Det går förvisso att ladda upp, men sen laddar det ur sig lika snabbt igen. Man kan bara ringa små korta samtal, för man vill ju inte plötsligt stå med en helt död mobil. Helst skickar man sms bara, det drar mindre ström.
Varje natt lägger man mobilen på laddning. Varje morgon vaknar man och är glad att batteriet är fulladdat. Man snålar och sparar på strömmen under dagen. Om man bara låter mobilen vara och inte använder den så mycket under dagen, då kanske man har halva batteriet kvar till kvällen. Om man har tur :).
Ibland mitt på dan blir mobilen helt svart. Slut på batteri! Man kan panikladda lite i en kvart så har man lite ström sen så man åtminstone kan ringa ett kort samtal om det skulle behövas. Eller skicka ett par sms.
Att surfa för mycket är det inte tal om - då får man planera så man kan ladda emellanåt, annars skiter det sig. Vissa saker, som att t ex se en hel film eller så, det går bara inte! Men det kan man ju leva med.

Det är jag som är det där dåliga mobilbatteriet! Exakt sådär funkar jag! Jag kom att tänka på det idag när mitt mobilbatteri var nästan slut och jag var tvungen att ladda. Exakt sådär är jag!
Och såklart kan man klara sig på ett kasst mobilbatteri om man måste - man får planera lite mer bara, och man får avstå från vissa saker. Men såklart går det! :) Ett kasst mobilbatteri är bättre än ingen mobil alls. Så man gör det bästa av det, helt enkelt!
Så när jag ligger i sängen med en filt över mig och blundar - då laddar jag. Det sa Andreas idag när jag låg där. "Ligger du på laddning älskling?" :)

Men nu har jag laddat så batteriet nog funkar för lite smågrejer ikväll. Sånt som att slösurfa, glo på tv och dricka romåcola. Najs :)


Idag har vi haft en ganska skön dag. Vi åkte med lite mat till min mamma, och så har vi sovit middag, och så åkte vi iväg till Brygghuset igen, där vi var förra helgen och fikade. Men idag åt vi mat där, och det var mysigt och roligt :).
Vi har hunnit vara in till Kyrkornas Secondhand, där jag hittade en sån där bra ställning för bakplåtar ni vet, där man kan ställa plåtarna ovanpå varandra när man bakar så man slipper ha dem liggandes över hela köket.
Och så köpte jag en jättefin linneduk i ljusblått, lite rutigt. 25 kronor!!
Andreas, han köpte en väggampel åt mig, en som jag ville ha. Och så hittade han en sån fantastiskt rolig och fin grej som han också köpte till mig, men den ska jag blogga om en annan dag :). Den förtjänar ett eget blogginlägg!


Igår lagade jag förresten en väldigt god middag. Eller VI lagade - Andreas grillade kycklingfiléer, medan jag gjorde råstekt potatis smaksatt med lime och ingefära och rödlök. Och så gjorde jag en gudomligt god rödvinssås! Den ska jag skriva ut receptet på nån dag när jag har tid och ork.
Jag gjorde även en "fuskbearnaise" som jag hittade recept på, men inte smakade den så mycket bea, inte.... Men den var god ändå :). Ingen bea, men en god sås.
Och så sallad på det.
Det här fick min mamma en stor portion av idag. Lite helgfin mat till henne också! :)

Imorgon ska jag börja dagen med att baka lite gott bröd. Sen åker vi på bilpromenad, med picknickkorg i bagaget och kameran välladdad!

Kålsoppan som blev grönsakssoppa

Idag var jag sugen på lite soppa till lunch. En kålsoppa, tänkte jag mig.
Men det finns ju så många goda grönsaker, så det blev inte bara kål - långt ifrån.
I kålsoppa har man ju ofta morötter och lök också. Men jag gillar ju purjolök också, så det tog jag i. Och så är jag ju rätt så nykär i stjälkselleri, så det var jag ju tvungen att ha i också! Plus att jag hade skurit lite för mycket paprika i morse till frukosten, så det som blev över där slängde jag i också.
Allt hackat i lagom bitar, fräste jag i smör i en gryta så det blev blankt och lite mjukt. Sen på med lite sirap, och så vatten och grönsaksfond och en skvätt soja. Salt och vitpeppar, så var det bara att låta sjuda en stund, så var det klart!
Nu har jag soppa till flera luncher. Gott!

En regnig tisdag

Min mamma kom på besök idag. Tanken var att vi skulle titta lite och rensa lite i mina rabatter.
Men det regnade, och vi iddes inte mer än gå ett litet varv innan vi gick in igen.
Men vi hann prata lite, och jag fick små vaktelägg som min lillasyster skickat med mamma. Vaktelägg! Det har jag aldrig smakat eller gjort nåt av. Vad kan man göra? Jag ska luska ut det så får vi se :).

Nån halvtimme innan sonen skulle komma hem från skolan, tänkte jag att det kunde vara mysigt att äta mellanmål ihop sen. Så jag svängde ihop några scones. Varför man inte bakar scones oftare är ju en gåta, för gott är det! Tänk er ljumna scones med smör, gräddost och lite marmelad på... Jag hade hemmagjord blåbärsmarmelad kvar i kylen, så det fick det bli en liten klick av.

När Andreas kom hem åkte vi och veckohandlade. Och sen lagade jag en enkel middag, ty kraften var slut för dagen - Pasta Carbonara. 

Nu ska jag nog bara ligga i soffan och dricka Coca Cola Zero och glo på tv om där finns nåt att glo på. För nu är jag slut som artist.