Blåbärspannacottacheesecake

Ja, det måste ju vara det längsta namnet ever på en efterrätt :)

Vi hade gäster igår - goda vänner som jag lagade till en trerätters till.
Tyvärr var jag lite glömsk och fotade inte, men till förrätt hade vi i alla fall bruschetta. Det ska jag göra en annan dag igen för det är ju så himla gott, och enkelt dessutom. Och billigt.

Till varmrätt hade vi chilikryddad fläskytterfilé, med råstekt potatis smaksatt med lime och ingefära. Tipset har jag fått från Kryddburkens blogg (www.kryddburken.se), men jag gjorde på eget vis.
Tzatziki serverades till, och så en sallad förstås.

Och efterrätten då? Det blev nån blandning mellan paj, cheesecake och pannacotta.
Och den blev god! En blandning av sött och friskt. Och gillar man inte blåbär kan man förstås välja vilket annat bär man vill!

Jag vet inte vad jag ska kalla den, så det får bli:


BLÅBÄRSPANNACOTTACHEESECAKE

13 digestivekex
100 g smör

Mixas ihop i en matberedare till en kladdig deg. Tryck ut i en rund springform (24 cm), och ställ in i kylen för att stelna. Sedan gör du fyllningen:
3 dl vispgrädde
1 dl socker

Sjud ihop försiktigt så sockret löser sig.

3 gelatinblad

Lägg i blöt i fem minuter i kallt vatten. Krama sedan ur, och vispa ner i grädden som du tagit av plattan och låtit svalna en aning.

4 dl blåbär

Mixa med stavmixer till en puré. Vispa ner i grädden tillsammans med

200 g philadelphiaost

Vispa till en jämn smet, som du sedan häller i formen, ovanpå den nu stelnade digestivekexdegen.

Ställ in i kylen igen, i 3-4 timmar (tills fyllningen stelnat).

Pynta gärna med några bär vid serveringen :).

Payback time

Jag har ju varit så redig på sista tiden och promenerat som bara den. Det har känts bra och jag har börjat tänka att kanske, kanske kan jag börja jobba snart igen. I alla fall lite!

Fast det är tydligen så att när man är som jag är just nu så kan man göra saker jättebra ibland. Det finns ork och energi och man (jag) tar då gärna i lite extra i ren glädje över att man (jag) överhuvudtaget orkar och kan!

Men sen får man betala...

I förrgår sken solen, och jag blev själaglad och gav mig ut på promenad. Plötsligt var jag en kilometer hemifrån. Och lagen är ju sån att har man gått en kilometer bort, ja då är det precis lika långt hem igen!...
Jag hade haft som mål att kunna gå 2 km i sträck till jul. Nu blev det 2 km redan nu. Glädje och lycka! Jag kunde! Även om sista femhundra metrarna var svåra som attan - benen var helt stolpiga, jag höll på att trilla ner i diket när jag stannade för att låta en bil passera (det blir lite snurrigt om jag går samtidigt som en bil åker förbi), och jag var helt mosig i huvudet. Jag tänkte nästan ringa efter någon som kunde komma och hämta mig ett tag...men helsike heller, en finne ger sig ju aldrig som bekant :). Så hem kom jag, och glad var jag, och somnade gjorde jag.

Igår var det inte soligt, men jag åkte till stan (med färdtjänst, med allt vad det innebär av konstiga tider och så..) och gick en sväng med min mamma, och lunchade ute. Jättekul och mysigt, men även det en pärs för mitt stackars arma huvud!

Och idag tänkte jag att idag minsann, idag ska jag bara vara hemma. Min vän A (jag skriver inte ut namnet, hon får bara heta A, jag vet ju inte om hon vill figurera i min blogg :)) skulle komma. Vi skulle luncha lite på kycklingsallad och prata, och hon skulle visa mig lite decoupage (pyssel som jag länge har velat prova på). Lugnt och fint, tyckte jag!
Och det var det! Se vad jag åstadkom:

Ett stort ljus med stackars ledsna barn, två ljus med pippifåglar (med tanke på min fågelskådande darling :)), och så en burk (som jag ska ha penslar i) med en tupp på.
Och roligt var det, nu vill jag bara göra mer och mer :).

Men sen var min hjärna helt avstängd. Att sitta och pyssla tog mer på krafterna än jag kunde ana. Jag drösade ihop i sängen och blev liggande några timmar.
Och mina stackars ögon som är lite känsliga har tagit timeout.

Men imorgon, när ögonen förhoppningsvis vaknat till liv igen, då ska jag pyssla igen :).

Alla får ha överseende med om det är en massa slarvfel i den här texten. Största delen av den är skriven med stängda ögon :). Tack snälla Gertrud som var min maskinskrivningsfröken på gymnasiet - fingersättningen är som den ska, tack ska du ha, och jag kan skriva utan att titta alls :).
Fast jag kan nog inte låta bli att kolla igenom ändå. Man är väl arbetsskadad. 

Stressade middagar

har vi sällan här hemma. Mycket för att vi dels inte har småbarn, och dels är ju jag hemma hela dagarna och har tid på mig att planera och laga middagen.

Men tro mig, jag har också haft småbarn, och jag har också jobbat/pluggat både deltid och heltid. Kanske minns jag inte det jobbiga utan bara de roliga stunderna - men jag tycker inte att vi stressade då heller.

Det vi åt idag är en sån där jättebra middag som går att förbereda väldigt långt. Förberedandet tar inte heller nån längre tid, direkt. Man gör röran, och det tar ju kanske bara en kvart om man har en färdiggrillad kyckling. Eller så gör man kycklingfiléer i ugnen, och då tar ju förberedelserna ändå inte så lång tid i rent arbete - man lägger filéerna i en ugnsform, saltar och pepprar och ställer in i ugnen, 200 grader i kanske en halvtimme.

Hur som helst, vilken kyckling man än väljer, så blandar man sen snabbt ihop röran. Tärna kycklingen ganska smått. Hacka rödlök och purjolök fint, och även röd paprika. Ett äpple är också väldigt gott i, tärna smått.
Blanda ihop allt. Sen rör du ihop själva "kletet" - 3 dl gräddfil (det här är till tre kycklingfiléer eller en grillad kyckling), ett par deciliter majonnäs, kanske en tesked curry. Salt, lite socker, ganska mycket svartpeppar. En liten skvätt äppelcidervinäger, en tesked sambal oelek.
Rör ihop och smaka av, innan du blandar med kycklingen och grönsakerna.
Ställ in i kylen.

Så när man kommer hem efter jobb/skola/förskola/var man nu varit under dagen, så skär man bara ett kryss i potatisarna och ställer in i ugnen i en form. 200 grader, i lite drygt en timme. Under den timmen kan man ju vila lite, eller göra sånt som måste göras. Man hinner också knapersteka lite bacon om man vill ha till (det vill man!), och svänga ihop en enkel sallad, och så duka.

Finmat mitt i veckan! 

Rosmarinkotletter

När jag skrev den här veckans matsedel var jag nog lite väl ospecifik angående dagens mat.
"Fläskkotletter i sås" stod det. Jag tror att jag tänkte (när jag skrev matsedeln) att "Äsch, det fixar jag den dan..."

Och jodå, det fixade sig :).
Jag brynte kotletterna först i smör. Inte genomstekta, utan bara gav dem en fin färg.
Sen la jag dem i en smord ugnsform.
Mer smör i stekpannan, och sen ett par-tre matskedar tomatpuré som fick fräsa med.
Så på med kanske 3-4 dl grädde (man kan blanda med mjölk, men är det söndag så är det) och vispa ihop.
Sen hade jag i en matsked dijonsenap, och en tesked sambal oelek. Lite köttbuljongpulver, och en nypa socker. Och så - kanske 3 matskedar torkad rosmarin.
Vispa runt ordentligt, och låt sen såsen stå och puttra lite sakta en stund. Smaka av och se om det behövs mer av det ena eller andra.

Sen hällde jag såsen över kotletterna i ugnsformen, och ställde in i ugnen - 225 grader medan riset kokade. När riset var klart rörde jag ner lite hackad persilja i det.


Serverades med sallad och lite vitlöksbröd.
En jättefin söndagsmiddag! Och gillar man inte rosmarin så går det ju att ta sin favvokrydda istället :). 

En rysk soppa

Undrar om det var förra vintern, eller vintern innan det?... I alla fall, vi var bjudna till några "grannar" längre bortåt vägen, för att äta lunch.
Lunchen var jättetrevlig och kul, och maten var gudomligt god. Det bjöds nämligen på en soppa från Georgien (tror jag det var?...det KAN vara mitt minne som spelar mig ett spratt. Ryskt-ish är det i alla fall.). Soljanka, hette soppan. Alternativt Solyanka, jag har sett båda stavningarna.

I alla fall, en köttsoppa med lite allt möjligt i - kött (såklart), korv, skinka, oliver, saltgurka...ja, lite av varje. Och smaken var fantastisk.

Jag gjorde soppan nån gång strax efteråt själv här hemma. Men sen föll den liksom i glömska?
Men idag blev det av att jag gjorde den igen :). Det är några moment i den, det är inget man svänger ihop på en kafferast. Men resultatet gör det värt besväret, jag lovar!

Det finns många olika varianter på recept på nätet, men jag använde det här:

http://www.tasteline.com/Recept/kottsoppa_soljanka

Men som vanligt kunde jag ju inte hålla mig till "reglerna", eller receptet då, så jag ändrade lite. Dels gjorde jag inte så med köttet som det stod att man skulle göra - jag skar den i små tärningar först, brynte i en gryta, hällde på vatten och buljongpulver och vitpeppar, och lät koka nån timme.
Sen stekte jag på lök och rotselleri i smör och olja, tillsatte tomatpuré och saltgurka, och sen hällde jag helt enkelt över köttet (och buljongen som köttet kokat i) i grytan med grönsakerna.

Och korven bytte jag ut från wienerkorv till salsiccia.
Men i övrigt gjorde jag efter receptet :).

Prova den här, det är en matig och god soppa som det blir mycket av! 

Bare dra på, bare stann´ int´!

Ja, så sa drängen Alfred till pigan Lina i Emil-böckerna, när de stod och slipade knivar eller vad de gjorde. Lina vevade slipen, Alfred slipade. Och då kom han med den uppmaningen - "Bare dra på, bare stann´ int´!".
Och det där sa jag till mig själv idag när jag var ute och gick.

Det är ju nämligen så (för den som inte känner mig eller så tänkte jag), att i och med min stroke för snart ett år sen, så har det varit lite si och så med min förmåga att gå. Jo, GÅTT har jag ju gjort. Redan några dagar efter stroken var jag uppe och gick några steg med rullator, och sen rullade det på rätt fort där i början - efter ett par veckor kunde jag gå 200 meter utan stöd. Lite vingligt och ostadigt och bara på plant underlag, men ändå.

Sen har jag fortsatt att gå. Att gå korta sträckor, typ på ICA eller till brevlådan eller så, det har funkat ok de flesta dagar. På ICA har jag alltid haft kundvagn för säkerhets skull, som en rullator in disguise :). Ute på gatorna har jag ofta gått armkrok med Andreas, då känner jag mig stadigare och dessutom ser jag inte ut som ett fyllo då :).

Men mina längsta promenader har varit en sisådär 4-500 meter. Sen har kraft och ork tagit slut, både fysiskt och psykiskt. Det har liksom fastnat där.

Men så för ett par veckor sen bestämde jag mig. I helsike heller att jag tänker bara kunna gå en halv kilometer resten av livet.
Jag tänkte att jag skulle öka på sträckan bara lite åt gången. Inte ge mig. Det MÅSTE ju gå?...

Så jag laddade ner appen RunKeeper till min telefon, och så började jag gå.
I början var jag helt slut efter rundan här ute på gården - ungefär 350 meter. Bara anspänningen att mäta hur långt jag går, och hur fort (nåja, fort och fort...), sög musten ur mig. Jag kom in varje gång och stupade i säng. Somnade ofta en liten stund.

Men nu kan jag gå längre! I veckan sprängde jag kilometergränsen. Och idag gick jag 1,6 km. Benen var som stolpar, och det snurrade i huvudet och flimrade för ögonen, och jag stupade i säng även den här gången. Men 1,6 kilometer!! Det är 1600 meter! Jag är jätteglad. Och imorgon tänker jag ge mig på det igen. Jag ska stanna vid ungefär en och en halv kilometer nu ett tag, det har liksom gått så fort och jag är rädd att jag springer på en vägg (inte bokstavligen då, mer bildligt talat) och blir besviken på mig själv om jag bara ökar och ökar. Nu ska jag gå ungefär såhär ett tag, tills jag känner mig stabil i det.
Någon maratonlöperska lär jag aldrig bli. Men till jul - ja, till jul ska jag kunna gå ända till Bäck och hem igen. Det blir typ 2½ km.
Det ska jag kunna till jul.
Och till påsken ända bort till Nolåsen och hem. Det är 6 km. För nu jävlar ska här dras på, och här ska inte stannas!

Bild från dagens promenad. Till och med solen tittade fram :). 

Köttfärspaj

Pajer känns lite fånigt att ens skriva recept på. För i pajer kan man ju lägga precis vad man vill. Anything goes.

Men vill man ändå ha recept på en riktigt saftig köttfärspaj så kan man testa den här som jag gjorde ikväll, för den blev faktiskt riktigt bra :).

LÄCKER KÖTTFÄRSPAJ

Pajdeg:
125 g smör
3 dl vetemjöl
3 msk kallt vatten

Köttfärsröra:
smör att steka i
1 gul lök
10 cm purjolök
800 g blandfärs
köttbuljongpulver
½ dl chilisås
1 tsk chiliflakes
salt och svartpeppar

Äggstanning:
3 dl creme fraiche
3 ägg
salt, vitpeppar

Garnering:
valfria grönsaker, jag hade röd paprika och rödlök
Persilja att strö över innan servering

Sätt ugnen på 200 grader. Nyp ihop mjöl och smör till degen. Tillsätt vattnet, jobba snabbt ihop till en deg. Tryck ut i en rund springform, även upp på kanterna. Ställ in i frysen medan du gör det andra.

Hacka lök och purjolök, fräs i smör en stund i en gryta. Tillsätt köttfärsen och bryn den. Tillsätt buljongpulver, chilisås och kryddor. Smaka av.

Vispa ihop creme fraiche och ägg, tillsätt lite salt och vitpeppar.

Ställ in formen med pajdeg i ugnen, låt förgräddas i ca 10 minuter. Ta ut, och häll i köttfärsröran. Häll äggstanningen över, och strö över garneringen.
In i ugnen igen i ca 30-35 minuter.

Låt stå en stund innan servering. Bjud en sallad till!

Vegetariskt och soppa på en endaste dag

Vi kör vidare med vårt "en vegetarisk dag i veckan".
Idag ville jag koka soppa. Men trots att det är torsdag blev det inte ärtsoppa - nej, nej, nej som Maria Montazami skulle sagt :).
Nej, istället blev det en potatis- och purjolökssoppa.
Jag brukar göra den med bacon i, men det funkar ju inte på vår vegetariska dag. Så jag var lite rädd att det skulle bli "mesigt" och inte så matigt.
Men nej, den blev jättegod! :)

Ungefär såhär gjorde jag: 

KRÄMIG POTATIS- OCH PURJOLÖKSSOPPA

6 potatisar
20 cm purjolök
2 grönsaksbuljongtärningar
vatten
½ dl hackad gräslök
2 dl creme fraiche
salt, svartpeppar

Skala potatisarna och skär i ca 3-4 mm tjocka skivor. Strimla purjolöken.
Lägg potatis och purjo i en gryta, fyll på med vatten så det nästan täcker. Häv i buljongtärningarna.

Koka upp och låt sedan puttra på låg värme i kanske 10-15 minuter. Då har du i creme fraiche och gräslök, och smakar av med salt och peppar.
Låt ev puttra lite till, så potatisen blir genomkokt.

Strö gärna över lite mer strimlad purjolök vid servering. 

Sen blev det förstås pannkakor till efterrätt. Är det torsdag så är det :). 
Jag är så glad, för jag har kvar jordgubbssylt som jag kokade på det jag fick över när jag kokade saft i somras. Lättsockrad gjorde jag sylten, och det är så himla mycket godare än den sötsliskiga, färdigköpta sylten!

Många minnen

Idag är det exakt 25 år sedan det hände. Varenda år den här dagen, i 25 år, har jag tänkt på det.
Fast kanske inte lika mycket på det som hände, men på Monica.

Jag skrev om henne för två år sen, om ni vill kan ni läsa det HÄR

Jag hade några fina bilder på Monica. Men efter flyttar och skilsmässa vet jag inte längre var de finns. Jag har så många gånger tänkt fråga hennes föräldrar om jag kunde få låna av dem och kopiera, men det har inte blivit av.
Men en bild som hängt med jämt av någon anledning, det är en bild på Monicas hund, Questa. Inte den bästa bilden på henne, inte alls - men den är från en tävling vi var på, där jag tog henne till en fotograf på plats. Hon ser helt ihopsjunken ut. Man ser inte alls det galna. Men det är ändå Questa. 

Jag och Monica träffades ju genom vårt hundintresse. Vi åkte ända upp till Kiruna på hundläger med våra hundar, bara ett halvår innan hon dog. Hon var så himla glad över sin Questa, det var verkligen hennes drömhund.
Och när Monica sen dog, fick jag lov av hennes föräldrar att hjälpa till att ta hand om Questa. Så himla fint, och vilken ära...jag är jätteglad och tacksam än idag att jag fick förtroendet!
För genom Questa var det som att jag ändå fick ha en liten bit av Monica kvar. De där två var som ler och långhalm, och de var faktiskt rätt lika. Man säger ju "Sådan husse, sådan hund". Och det stämde med Monica och Questa - sådan matte, sådan hund! Lika galna, lika glada, lika bitska, lika roliga, lika envisa, lika energiska. Och under allt det vilda - lika snälla.

Questa bodde kvar hos Monicas föräldrar, men jag åkte dit flera gånger i veckan oftast, för att gå ut på promenad och för att träna. Vi hängde på brukshundklubben, och vi åkte på tävlingar.
Ofta gick det åt skogen för mig och Questa ute på agilitybanorna. Questa gjorde lite som hon ville - hon var inte den som gick i andras ledband. Ja, det är ju det jag säger - sådan matte, sådan hund! :)

Jag såg direkt på henne hur ett agilitylopp skulle gå. Det såg jag redan på startlinjen. Det räckte med att jag mötte hennes blick så visste jag - antingen såg hon koncentrerat på mig. Peppad men koncentrerad. Då kunde det gå hur bra som helst.
Men oftast såg jag bara ett stort asgarv i hennes ögon. "HAHAHA, TRODDE du verkligen att jag kommer att lyda???". Och så gick startsignalen, och iväg for hon. Helt utan nån möjlighet för mig att påverka. Hon hoppade vilt över alla hinder hon såg, sprang fem gånger genom tunneln. Domaren blåste av, vi var diskade. Men det rörde inte Questa i ryggen. Hon fortsatte springa. Över hinder, genom tunnlar, över klätterhindren. Jag kunde bara stå och se på, tills hon självmant lugnade sig och kom till mig och satte sig snyggt fot, tittade upp på mig och gapskrattade - "FY SATAN VAD ROLIGT!!" sa hon med blicken.

Hon var hopplös att ha i bilen - hon skällde helt galet så man blev döv och nerverna krackelerade.
Och hon bet en om man inte var snabb nog in i bilen. En gång var vi på uppvisning på fängelset. När vi skulle hem var jag inte snabb nog in i pickupen som jag körde dit. Questa blev sur och högg efter mig (inte så att hon var folkilsk, hon blev bara lite frustrerad :)). Hon menade inte att bita mig, men en hörntand tog i mitt ögonbryn, och blodet började forsa. Det såg inte så snyggt ut att komma hem från fängelset med blod över hela fejset :).

Hon var så rolig, så himla härlig. Slår man upp ordet "livsglädje" i ett lexikon så är jag helt säker på att där finns en bild av Questa!

Nu finns hon inte kvar förstås, sen många år. Men fortfarande är hon mig kär. Och mina barn vet mycket väl vem Questa var. Jag har förstås berättat om henne många gånger, precis som om Monica.
Men nu är hon hos sin matte, där hon ska vara. Jag tror att det finns jättefina agilitybanor där de är, och jag tror att de där två alltid, alltid är tillsammans. 

Gröna ägg!

I våras köpte jag kycklingar av rasen isbar. Det speciella med isbar är att de värper gröna ägg. Så från att ha haft vita, beiga och mörkbruna ägg i repertoaren, tänkte jag att mina höns även skulle leverera gröna :).

Jag har EN isbarhöna. Hon var en av kycklingarna jag köpte i våras. Hennes tre "bröder" (alltså isbartupparna) blev finfina filéer häromveckan eftersom de var lite bråkiga.
Men lilla Greta, som hon heter, är en rar liten svart höna som blir mer och mer pratsam och tillgiven.
Enda felet har varit att hon inte lägger några ägg...
Men i morse upptäckte jag att det gör hon visst det! I hörnan utanför sovrumsfönstret, bakom humlen, hittade jag en liten gömma. Tre små gröna ägg låg det där.... Greta har blivit vuxen! :) 

Lilla Greta (bild tagen tidigare i höstas)

Lilla Gretas ägg! Se så gröna och fina :)

Mandelfisk idag

Jag har skrivit om den här fiskrätten förr, men den är värd att påminnas om. Mandeltorsk med citronsås!
Kryddburken (www.kryddburken.se) har ett recept på sin blogg, och det receptet har jag gjort om lite grann. Min variant finns HÄR.

Men se, visst kan fisk se väldigt, väldigt gott ut?

Saffransskorpor som jag vill ha dem

Saffransskorpor har jag aldrig bakat förut. Men det LÅTER ju så gott! 

Så idag gjorde jag det. Det är ju inte speciellt krångligt eller svårt alls, går på ett kick. Men åh så gott!

Jag hade hittat ett recept på nätet, jag tror det var på fb-gruppen Kakburken. Jag vet inte vems receptet är från början, men som vanligt kunde jag inte låta det vara som det var. Jag drog ner lite på sockret, och så tillsatte jag russin :). 
Såhär blev min variant:

FINFINA SAFFRANSSKORPOR

100 g smör
1 g saffran
2 ägg
1 dl strösocker
5 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver
1½ dl hel sötmandel
1 dl russin

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret och vispa ner saffranet. 
Häll smöret i en bunke, och vispa ner äggen. 
Blanda socker, vetemjöl, bakpulver, mandel och russin i en annan bunke och vänd sedan ner det i smöret. Arbeta ihop till en deg som du delar i tre. 

Forma varje del till en "korv" som du lägger på en plåt med bakplåtspapper och plattar till en aning. 
Grädda i mitten av ugnen i 25 minuter. Ta ut, sänk ugnsvärmen till 125 grader. Skär i bitar (ca 2 cm breda). Sprid ut delarna på plåten, och ställ in i mitten av ugnen igen, i en kvart. 

Låt svalna utan bakduk, på plåten!

Makaroonilaatikko

Ja, eller makaronilåda om vi nu ska prata svenska :). Och jag har nog skrivit om just det här förut, men det skadar inte att upprepas.

Den svenska (?) makaronilådan/makaronipuddingen är inte alls som den finska, det ska man vara medveten om. De lirar inte i samma division, jag lovar.
Men kanske måste man vara uppvuxen med den finska varianten för att riktigt kunna uppskatta den?

Kollar man på recept på makaronilåda/makaronipudding hittar man en massa olika varianter. Det är med skinka och bacon och kassler och det är grädde och det är ostar och det är en massa fancy kryddor.
I den finska finns det här: Köttfärs (hårt stekt). Makaroner. Mjölk. Ägg. Salt. Eventuellt peppar (inget måste). Slut.

Man steker köttfärsen hårt, så all vätska kokat bort och man verkligen har brynt färsen. Salta.
Koka vanliga idealmakaroner (inte gammaldags, utan vanliga), men inte helt färdigt.
Blanda köttfärs och makaroner i en smord form. Blanda mjölk med ägg (typ 4 ägg till 5 dl mjölk). Salta lite, och vill du vara vild och galen - ta i lite vitpeppar.

Häll äggstanningen i formen. Ställ in i ugnen, 200 grader i kanske 15-20 minuter (tills det börjar få lite färg).

Äts med ketchup och riven morot. Bara så. 

Höstig köttgryta

Hösten är ju verkligen säsong för goda, mustiga grytor. En klassiker på varje spis såhär års.
Recepten är hur många som helst, men det roliga med grytor är ju att man kan ha i det man gillar och råkar ha hemma, och det blir nästan alltid bra hur man än gör :). Bara man låter köttet koka ordentligt så det är riktigt mört, och bara man smakar av så det blir sådär mustigt som man har tänkt sig!

Idag skulle vi iväg för att kolla på en dator åt Andreas. Men innan vi åkte, förberedde jag köttet. Skar i stora tärningar och brynte i smör, hällde sen på vatten och hade i buljongpulver, och så lät jag det koka stilla under lock medan vi var iväg närmare ett par timmar.

När vi kom hem skalade jag ett tiotal schalottenlökar, skar tre chorizo i slantar, och fräste alltihop i smör i en stekpanna. Lät ligga där på ganska låg värme sen, hade i lite tomatpuré som fick fräsa med. När korven fått lite färg och löken blivit glansig, hällde jag det i köttgrytan.
Sen även i med en burk hela champinjoner, samt nån deciliter syltlök. Sen redde jag av soppan lite, och kryddade med paprikapulver, en skvätt balsamvinäger, lite mejram samt salt och socker.
Smaka av, smaka av - det är så det blir gott :).

Serverades med klyftpotatis samt en sallad!
Grytan blev verkligen mustig, och köttet (jag använde nötbog) blev sådär mört så det föll isär i såsen.

Fredagsmys på en lördag

Igår åt vi tacos. Tacos är en fantastisk företeelse tycker jag! Alla har sin favorit vad gäller bröd eller skal eller vad man nu har till. Man gör pajer, gratänger, soppor - allt med tacosmak.
Och alla har sina egna favorittillbehör!

Vi brukar oftast ha mjuka tortillabröd till.
Men igår hade jag istället valt tacotubs (tror jag de heter?...de där fyrkantiga "tallrikarna" som man lägger köttfärs och annat på...).
I hade jag sallad, tomat, gurka, majs, rå lök, tacofärs, tomatsalsa, creme fraiche, riven parmesan - och så en god avocadoröra som är såhär: 

AVOCADORÖRA

1 avocado, mjuk
1 liten rödlök
1 dl creme fraiche
salt, svartpeppar

Dela avocadon, ta ur kärnan och mosa sedan fruktköttet med en gaffel. Lägg i en skål.
Hacka löken fint, lägg i skålen. Tillsätt creme fraiche, salt och svartpeppar. Rör om, klart!
Passar också fint till dipp om man vill dippa chips eller grönsaker!

Enkel blåbärspaj

Jag hade ju ingen möjlighet att gå ut själv och plocka blåbär i somras. Så det blev inget...
Men som tur var hittade jag en snubbe som plockade och sålde, så det blev närplockade blåbär i frysen ändå! :)
En del av dem kom väl till pass i fredags när jag gjorde en blåbärspaj.
Den här pajen hade jag aldrig testat förut, bara haft receptet nerskrivet. Men den blev riktigt bra, och enkel var den att göra också!

BLÅBÄRSPAJ

150 g smält smör
3 dl vetemjöl
0,75 dl socker
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker

5 dl blåbär (frysta går bra, men kör den lite i mikron så de blir halvtinade så att de drar till sig potatismjölet!)
1 msk potatismjöl
2 msk socker
1 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret, ställ undan. Blanda mjöl, socker, bakpulver och vaniljsocker i en bunke. Häll i smöret och rör om.
Ta ungefär tre fjärdedelar av smeten och platta ut i botten på en ugnsform. Grädda i ugnen ca 10 minuter.
Under tiden blandar du blåbären med potatismjöl, socker och vaniljsocker. När du gräddat färdigt botten (den behöver inte vara helt färdig, men den bör ha fått pyttelite färg), häller du i bären. Sen tar du resterande delen av smeten och smular ovanpå.
In i ugnen igen i ungefär en kvart, tills smeten ovanpå fått fin färg.

Låt svalna något, servera sen med glass, grädde, vaniljsås eller vad du  nu tycker :).

Kycklinglasagne

Lasagne är gott och bra och enkelt och praktiskt. Det går att laga till väldigt många om man använder en långpanna, och de allra flesta gillar lasagne.
Jag brukar göra både vanlig lasagne med köttfärs, och även vegetarisk lasagne som jag har bland annat keso i.
Men i fredags var tanken en kycklinglasagne, efter önskemål från sonen.
Som vanligt följde jag inget recept, utan hittade på en egen allt eftersom jag lagade den :).

Den blev kalasgod, och smakade finfint med en fräsch sallad till.
Ungefär såhär gjorde jag:

KYCKLINGLASAGNE

1 kg kycklingfiléer

2 gula lökar
ca 15 cm purjolök, den gröna delen
½ röd paprika
2 burkar Mutti krossade tomater
1 paket creme bonjour vitlök
1 kycklingbuljongtärning
salt, svartpeppar, chiliflakes, oregano, timjan

50 g smör
4-5 msk vetemjöl
ca 1 liter mjölk
3-4 dl riven ost
salt, vitpeppar

Lasagneplattor

2 pkt mozzarella
några kvistar färsk basilika
körsbärstomater på kvist
Lägg de tinade kycklingfiléerna i en ugnsform. Salta och peppra, ställ in i ugnen på 200 grader i ca 25 minuter.
Hacka lök, purjolök och paprika smått. Fräs i smör i en gryta så de blir lite mjuka. 

Tillsätt de krossade tomaterna, creme bonjour-osten samt buljongtärningen. Rör om, låt puttra lite. Smaka av med kryddorna. 

Ställ kycklingröran åt sidan medan du gör ostsåsen.
Smält smöret i en gryta. Vispa ner mjölet, och sedan mjölken. Låt det hela bli ordentligt varmt, men passa så det inte bränner fast i botten. Vispa flitigt!
Tillsätt den rivna osten och låt den smälta ner i såsen ordentligt.

Smörj en stor ugnsform med smör. Täck botten med ett tunt lager ostsås. Lasagneplattor ovanpå, och sedan kycklingröra. Fortsätt sedan så (sås, plattor, röra) tills formen är full.
Skär mozzarellan i tunna skivor och fördela över lasagnen. Hacka basilikabladen och strö över. Lägg på tomaterna (som sitter kvar på kvistarna, det blir snyggt!). 

In i ugnen, 225 grader i ca 25 minuter eller tills det hela fått fin färg. 

Strö gärna riven parmesan över, och lägg på lite basilikablad. 

Åh Ernst...

Idag var Andreas på systemet. Bland annat skulle han köpa rött vin till kvällens middag (våra grannar kommer över på lite kycklinglasagne).
Och hem kommer han med värsta finvinet!! Ja, jag har inte smakat, men bara namnet borgar ju för ett gott, mysigt, fint vin. Som någon trampat barfota. 

En värmande soppgryta

Det här är kanske världens enklaste maträtt. Men inte desto mindre god!
När det finns såna här rätter kan ingen människa skylla på att man inte har tid att laga mat. Själva jobbet tar kanske 5-10 minuter, sen ska det puttra en kvart, sen är det klart.

Korvgryta, nämligen! Men slantar nån god korv (vi hade chorizo), bryner lite i smör i en stor gryta. Under tiden hackar och klyftar man de grönsaker man har och vill ha med. Jag hade rödlök, purjolök, morot och gul paprika.
I med det i grytan, fräs lite, på med vatten och buljongpulver. På med ett lock, låt puttra medan du dukar. Klart!

God doft och smak från mors bak

Det lackar ju mot jul.
När jag var liten bakade min mamma alltid "S-kakor" till julen. Det var små S-formade kakor som var doppade i en blandning av socker och kanel.

Jag har en bok som heter Ernsts jul. Där i finns finfina recept som Ernst har tagit fram.
Jag har länge varit sugen på att baka hans "Gudomliga kanelhjärtan". Dock har jag inga pepparkaksmått, och hittade inga på ICA heller. Så det fick bli "Gudomliga rundlar" istället.
Sen fick jag - sorry Ernst - ändra lite i receptet också. Degen blev lite torr tyckte jag, verkade svår att kavla ut. Så jag tillsatte ett ägg.
Men då blev degen lite väl kladdig, så jag fick tillsätta typ en halv deciliter mjöl ytterligare.
Men då blev den också helt perfekt :).
Och kakorna blev jättegoda, och påminde väldigt mycket om S-kakorna. Väldigt juligt stuk, och lite gammaldags sådär!

Såhär gjorde jag:

GUDOMLIGA RUNDLAR (35 stycken)

1,25 dl socker
200 g smör (rumsvarmt)
4½ dl vetemjöl
2 dl marsanpulver
1 ägg

1 ägg
3 msk socker
2 tsk kanel

Vispa ihop smör och socker vitt och poröst. Tillsätt ägget. Knåda i mjölet och marsanpulvret och arbeta till en deg. Låt vila i kylskåp i en halvtimme.

Kavla ut degen ca 4 mm tjock. Ta ut rundlar (eller hjärtan, eller vad du nu vill). Pensla kakorna med ägg, och doppa i socker- och kanelblandningen. Lägg på en plåt, grädda i 200 grader i ca 8 minuter. 

Jag rekommenderar boken. Ernst är så fiffig! :)

Ett litet mellanmål

Att komma på bra mellanmål kan ibland vara svårt.
Men ibland får man en idé bara genom att titta igenom vad man har i skåpen!

Idag blev det en enkel men jättejättegod variant: Ett par skivor delikatessknäcke som jag smörade bara pyttelite. På med brieost, och sen tärnade jag goda äpplen (ekologiska, som bara kostar 20,-/kg på ICA den här veckan! Så himla goda!!) fint och strösslade över.

Åh så gott! Och mättande!

Nu är det jul igen!

Nej, det är det väl inte.
Men vi var lite sugna på en försmak av julen, så kvällens middag blev lite julmat i all enkelhet. Janssons frestelsen gjorde jag själv, men resten (prinskorv, köttbullar, julskinka och rödbetssallad) var färdigköpt. Såäremere.

Lite mysigt med att julen närmar sig, tycker jag ändå! :)

Kycklinglunch

Wok är alltid gott, känner jag.
Vitkål är också alltid gott.

Och kyckling, det är också alltid gott.

Wok går fort, man kan ta lite vad man har och så blir det som en riktig lunch bara sådär!

Idag tog jag vitkål och hackade i små fyrkanter, typ 1*1 cm eller lite mer.
Purjolök hackade jag också, och så wokade jag vitkål och purjolök i rapsolja i en gryta.
I en stekpanna bredvid fräste jag på en tärnad kycklingfilé i rapsolja, och i en kastrull kokade jag lite nudlar. Allt blev klart typ samtidigt, och då rörde jag ihop dem och smaksatte med äppelcidervinäger, kinesisk soja, salt och lite socker. Surt, salt och sött.
Sen var det bara att strö lite nötter över och äta. 

Nöden är uppfinningarnas moder

Ja, nu vill jag ju inte skryta med det som att det vore min egen uppfinning, det jag gjorde idag. Men jag löste problemet i alla fall :)

Jag skulle nämligen laga fisk med romsås idag. Lax till mig, fiskpinnar till Andreas (som inte gillar lax).
Romsåsen gör jag genom att blanda gräddfil, majonnäs, en burk röd kaviar, dill, finhackad rödlök, lite pressad citron, peppar och eventuellt pyttelite salt.
Plättlätt, kan man tycka. Men så upptäcker man när fisken redan är i ugnen och potatisen står på kokning, att det inte finns nån majonnäs. Kris!
Jag sprang (nåja, vinglade) över till grannen, men ingen majonnäs där heller.

Så vad ska en fattig flicka göra?
Jo, man gör sin egen majonnäs :)

Jag hade sparat nåt majonnäsrecept nån gång. Man slipper den jobbiga vispningen, och det är klart på bara ett par minuter :).

2-MINUTERSMAJONNÄS

1 ägg
2 tsk vinäger (jag tog äppelcidervinäger)
en gnutta salt
1 krm vitpeppar
2 dl rapsolja

Häll allt i en sån där avlång burk som man har till stavmixer. Sätt mixern i botten, och kör igång. Höj mixern sakta i ca fem sekunder. Klart! :)
Det är som trolleri!

Jag tycker dock inte att majonnäsen blev helt perfekt. Skulle jag BARA använt den som majonnäs, som den är, hade jag nog finlirat lite med den.
Men nu skulle den ju i romsåsen, så jag struntade i finliret. Såsen blev kalasbra! 

Full english breakfast och vanlig svensk räkmacka

Vi sov länge idag. Först framåt halv tolv blev det frukost - eller mer brunch!
När vi var i London förra året blev vi kära i frukosten - en riktig full english breakfast. Oh så gott!
Så det har vi gjort några gånger sen dess, på helgerna.
Så också idag.

Lite Italien smög sig in också, i form av salsiccia :). Ja, korv då.
Bacon, stekt ägg, vita bönor i tomatsås, stekta tomatskivor, stekta färska champinjoner. Och så en liten fullkornstoast (i England kanske de kör mest med vitt bröd, men här blev det fullkorn idag).

Juice och te till.

Gott! :)

Det är ju Fars dag idag! Jag har ingen far att fira med paket och tårta. Min pappa lever inte längre, men jag hade en liten stund när jag satt och mindes honom. Minns honom gör jag ju varendaste dag, men det blev ändå lite mer sådär...koncentrerat idag :). Hoppas att han kände det, var han nu är.

Hur/om barnen firade sin far vet jag inte, för ingen av dem var här.
Andreas ringde sin pappa och sa grattis.

Och i brist på andra närvarande pappor, firade jag Andreas lite. Han är ju inte far, men väl "styvfar".
FULASTE ordet ever :D, men vi säger det ibland på skoj. "Du får fråga din styvfar!" säger jag till barnen när de behöver skjuts eller nåt.
Jag tycker i alla fall att han är den bäste styvpappan man kan tänka sig. Jag kunde inte önskat någon bättre i den rollen för mina barn. Så jag firade honom lite ändå, medelst räkmackor!

En riktig räkmacka (enligt mig) görs såhär: Tekaka. Bre smör på. Sallad ovanpå smöret (idag strimlade jag isbergssallad fint). Ett skivat, kokt ägg fördelas på det. Generöst med majonnäs, gärna med hjälp av en sprits.
Och om man ska vara generös med majonnäsen, så ska man vara ÄNNU mer generös med räkorna! Mycket räkor på. GODA räkor.

Ovanpå det strör man lite hackad dill, har på en skiva citron och ett par skivor gurka lite snyggt, och så en dillkvist. Klart!

Jag gjorde två mackor var, men de var så himla mastiga så vi orkade bara en var... Finfrukost imorgon :)

En enkel köttgryta

Ja, "enkel" som i "lätt att göra". Råvarorna är inte så enkla egentligen, eller jo det är de ju. Men fortfarande har vi kött kvar sen vi köpte en halv (eller kvarts kanske det var?...) ko i våras. Det låg en bit bog kvar bland annat, och den tog jag igår för att göra gryta av.
Jag har ju skrivit om en annan "svärmorsgryta" tidigare, då med fläskkött. HÄR hittar ni receptet på den. Jättegod, med smak av curry och annat gott.

Den här andra svärmorsgrytan hittades nog även den i typ en Hemmets Journal eller nåt, för länge sen. Andreas säger att den var en barndomsfavorit för honom, så det var ju ett tag sen (inte som att vi är så jättegamla eller så ;), men...)

Jag vet inte om ursprungsreceptet är exakt så som vi gör, men såhär gör vi:

SVÄRMORSGRYTA nr 2

800 g nötkött (bog gick finfint)
smör
2 gula lökar
½ dl paprikapulver
4 dl rött vin
4 dl köttbuljong
salt, peppar
mjöl att reda av med

Hacka löken lite halvgrovt, fräs i smöret. Pudra paprikapulvret över, rör om. I med köttet som strimlats i ganska fina strimlor. Låt brynas.
Häll vinet och buljongen över, låt puttra under lock på svag värme i ett par timmar.
Red av, smaka av med salt och peppar.

Andreas åt potatis till, jag åt råris och haricot verts. 

Ett festligt helgmellanmål

Andreas har varit iväg sen i morse på skivmässa. Jag var lite lat med att börja med matlagningen, och eftersom vi ska göra en gryta som ska koka länge var det lite läge för mellanmål nyss.
Och är det lördag så är det! Vi tog fram en av de goda salamikorvarna som vi egenhändigt importerade från Sicilien. Lite brieost, oliver, gurka och sallad till det, så blir det jättegott!
Jag gjorde plockmat av det. En bit korv, en bit ost, en oliv eller gurka - allt sammansatt med en tandpetare. Och så lite god sallad runtomkring. Tadaaa! LITE roligare än en macka.
Nu orkar vi vänta på grytan. 

Nu fick Mandys smisk!

I hålan nära oss finns en jättefin hamburgerrestaurang som heter Mandys. Där får man hamburgare på äkta amerikanskt 60-talsvis. JÄTTEgott, fint serverat, fantastiskt bra.

Men sorry, Mandys - ni hänger löst. Skulle jag öppna en burgerrestaurang på det jag lagade idag, skulle ni få stänga igen på dagen.
För i min hamburgerrestaurang skulle jag servera skogsburgare. Som kvällens älgburgare (älgfärs, grädde, buljongpulver, timjan, svartpeppar), som jag sen serverade med coleslaw, majonnäs, sallad, rödlök och lite lingon. Och så pricken över i: hemmagjorda strips.
S-Å J-Ä-K-L-A G-O-T-T!!!
Och vackert också, förresten! :)

Vill man göra egna strips behöver man inte alls en fritös. Jag friterar mina i en vanlig gjutjärnsgryta. Jag har en insats i rostfritt (jag får ta en bild imorgon) som gör det enkelt. Jag använder rapsolja att fritera i.
Skala potatisen och skär i så tjocka stavar som du vill ha.
Värm rejält med olja (några centimeter djupt) i grytan, men det behöver inte precis stormkoka - bara sjuda lite.
Lägg i några potatisstavar åt gången, ungefär en portion. Låt koka i 8 minuter, ta sedan upp (med hålslev om du inte har en sån insats jag har) och lägg på ett fat med hushållspapper.
När du friterat all potatis en gång, låter du dem vila i minst en halvtimme.
Sen hettar du upp oljan igen, den här gången varmare. Nu ska det stormkoka! Men var JÄTTEförsiktig så det inte börjar brinna i oljan. Och OM det börjar brinna, släck ALDRIG med vatten (för då exploderar hela skiten på dig), utan lägg på ett lock eller en bakplåt som du givetvis har liggande framme medan du friterar. Jätteviktigt!!

Fritera potatisen i omgångar igen. Nu när det är så varmt tar det bara ett par minuter så blir potatisen gyllene. Passa hela tiden! Sen tar du upp potatisen, skakar av lite försiktigt, och lägger upp på ett fat. Salta och servera.


Till Idol har jag snaskat på fruktspett som jag gjorde som efterrätt. Färska hallon, röda vindruvor, clementin och kiwi. Mums så gott!!

Nu är det höst, med besked!

Det har varit en fin höst. Solig och varm.

Ända tills idag. Förvisso vaknade vi inte till det snökaos som förutspåtts skulle infinna sig under natten, men kallt var det. Isande vindar och alldeles grått överallt.
Och lite senare på förmiddan kom den, snön. När jag släppte ut hönsen fick kycklingarna (eller ja, de som var kycklingar i våras och därmed aldrig sett snö) ganska så stora ögon när de såg det vita, kalla. 

Sett från ena sovrumsfönstret, vid lunchtid idag. Inte en höna i sikte ens. De satt och kurade en stund på altanen innan de gick hem igen. Sura.

Sett från andra sovrumsfönstret. Vår stackars humle har inte riktigt förstått att det är vinter redan, så den står där grön och grann...

*BURR*

Snö är inte mitt bästa. Jag accepterar snön därför att jag inte har något val. Men jag gör det under protest.

Jag måste förresten visa nåt rart. På bokhandeln här i vår by säljer de "månadskort". Fina gamla kort, ett för varje månad. Såhär ser november ut according to korten:

Det ser ju nästan lite mysigt ut? :)

Kött å potäter

Idag tog jag fram en bit kött ur frysen. "Nötrulle" stod det på.
Vad gör man med en nötrulle, undrade jag i mitt stilla sinne... Vad ÄR en nötrulle?
Och tydligen är nötrulle (enligt google) delen mellan innanlåret och ytterlåret. Typ i bak på kon.

Jag insåg ganska fort att köttet måste tillagas länge på låg temperatur, så jag klappade in salt och svartpeppar i köttet, brynte lite snabbt runtom och ställde in ganska långt ner i ugnen på 150 grader. En köttermometer i, och när den var uppe på lite drygt 70 grader, tog jag ut den. Det tog ett par timmar, drygt.
Köttet slog jag in i aluminiumfolie för att vila, och så hällde jag vatten i formen. Det blev en finfin grund till gräddsåsen som jag serverade till, tillsammans med kokt potatis, haricot verts, inlagd gurka och lite äppelmos.
Viktigt viktigt - var noga med att låta köttet vila ordentligt, åtminstone 20 minuter! Om du skär i köttet för tidigt kommer köttsaften att rinna ur och köttet blir torrt och tråkigt. 

Idag blev det fulmat

Jag hade tänkt mig, ja inte en finmiddag direkt - men att koka potatis på dan, och sen steka den till middagen och steka lite korv till. Och så en äggröra. Och några grönsaker, kanske broccoli.

Men när jag gick ut till jordkällaren på dan för att hämta potatisen upptäckte jag att den redan var provsmakad på. Av råttor eller möss eller så.
Jag var inte så sugen på dem längre.

Så det blev stekt korv med strips.
För att göra det aningens skojigare gjorde jag en coleslaw till. Det är ju gott till nästan allt! Lite strimlad vitkål, rödlök och grovriven morot.
Blanda en gnutta creme fraiche med majonnäs, krydda med salt, peppar och lite socker. Blanda ihop och rör sedan ner i grönsakerna. Klart! 

Gårdagens middag var väl inte så avancerad heller. Pasta Carbonara.
Men med lite riven parmesan som vi har kvar sen Sicilien, blev det kalasgott! :)

Små lussiga bullar

Äntligen! Äntligen första lussebullsbaket :).
När jag var yngre gillade jag inte ens lussebullar. Jag gillade inte smaken av saffran.
Sen började jag gilla saffran, men då fick jag plötsligt en väldigt stor allergisk reaktion när jag ätit en lussebulle, och blev tillsagd av läkaren att inte äta saffran mer.

Men...så för nåt år sen testade jag ändå. Det hade ju ändå gått typ 20 år.
Och det gick fint! Och nu älskar jag lussebullar :).

Såhär är mitt bästa lussebullsrecept, för de allra saftigaste lussebullarna:

LUSSEBULLAR (ca 30 st)

2 påsar ( =1 g) saffran
2 msk strösocker

2 msk mörk rom (man kan säkert använda nån annan spritsort också, man tager vad man haver!)

1½ pkt jäst
5 dl kall mjölk
2 dl strösocker
1½ tsk salt
drygt 1 liter Manitoba cream
150 g smör i tärningar

ca ½ dl russin
lite vatten

1 ägg
1 tsk vaniljsocker

Börja med att lägga russinen i blöt i vattnet i en liten skål. Mikra gärna en halvminut eller så. Låt sen russinen stå i blöt så de sväller.

Blanda ihop saffran, socker och rom. Det kan man gärna göra dan innan och låta stå övertäckt nånstans där det är mörkt.

Lös jästen i mjölken. Tillsätt socker och salt, och sen mjölet. Tillsätt sen smöret. Låt maskinen gå i en kvart ungefär.

Dela degen i 30 delar och forma en lussekatt av varje. Eller hur du nu vill baka ut bullarna/längderna.

Låt jäsa under duk i rumstemperatur i en timme. Pensla sen med ägget som du vispat upp tillsammans med vaniljsockret.
Tryck i russinen i bullarna (sila dem först så de inte har en massa vatten på sig - russinen alltså). 

Grädda i 225 grader, strax längre ner än mitten av ugnen, i ca 10 minuter.

Äts helt ljumma med ett glas mjölk!