Stekta gröna tomater

Idag var vi på loppis. Färden dit var en historia för sig. Vi skulle till en bygdegård mitt ute i ingenting, för det var där loppisen gick av stapeln av någon anledning.
Vi visste på ett ungefär vart vi skulle, så vi var på rätt väg. Men så kom jag på att man kan ju kanske hitta en karta vi facebook, där loppisen fanns som ett evenemang.
Och jajamen, via facebook kunde man komma in på kartor, och så till navigering. Yessss! Och vi följde anvisningarna som mobilen gav oss, och pratade om hur fantastisk tekniken är nuförtin - herregud, man kan få väginstruktioner direkt till mobilen!
Vi svängde in en liten grusväg till höger när mobilen sa åt oss. Det var en pytteliten grusväg som vi inte ens hade sett förut, fastän vi åkt förbi hundratals gånger.
Och vi följde instruktionerna fastän det kändes lite galet att bygdegården skulle finnas utmed en grusväg som man inte ens visste fanns. - Men det är väl nån slags genväg! sa jag förhoppningsfullt.

Men med 100 meter kvar, enligt mobilen, insåg vi att det nog kanske måste vara tokigt. Och när rösten på mobilen vänligt sa "Du är framme!", befann vi oss under en gammal viadukt, på grusvägen fortfarande. Ingen bebyggelse så långt ögat nådde.

Men men, det löste sig sen när jag ringt en vän som man säger. Då hittade vi fram :).

Och på auktionen köpte jag så fina grejer - jag köpte brevpapper! Såna man (i alla fall jag) hade när man var liten, fina brevpapper som man använde när man pennfajtades med vänner över hela landet. Såna man hittat i Starlet och annat. (Jag hade en brevvän som hette Linda, henne kunde jag inte använda brevpapper till för då hade jag blivit ruinerad. Vi skrev lååååånga brev, det kunde på riktigt bli kanske ett halvt kollegieblock, smalrandigt, skrivet på båda sidor på varje papper! Men det här var bara ett sidospår...)
I alla fall, jag köpte brevpapper. Fem kronor per förpackning, bara - och så jättefina brevpapper! Kolla: 

Fina va? :)

Jag köpte även en fin duk, en löpare i lite gammaldags stil som blir fin till jul.
Och så var det en snubbe där som sålde egenodlade grönsaker. Jag köpte vitlök, morötter och rödlök av honom. Närodlat, och med all säkerhet ekologiskt!
Men så hade han också en hink full med gröna tomater. Alltså omogna. Jag frågade honom varför de är gröna, och då berättade han att det är så man skördar dem på många ställen i världen - de SKA vara gröna. Och precis som i filmen "Stekta gröna tomater" så steker man dem, i lite olja och lite vitlök. Man steker dem i skivor, ganska hårt först och sen sänker man värmen och låter dem steka färdigt under lock. På med salt (jag valde flingsalt) och bara ett stänk socker (för att ta bort ev. beska). Och så kan man äta dem som..tja, som grönsaker till vad som helst.
Han var så himla snäll så han gav mig en hel påse med gröna tomater, helt gratis :)

Hela natten hade jag en fransyska i ugnen. I morse var den klar, och då hällde jag en saltlag över och lät stå i kylskåp i några timmar - tadaa, det blev tjälknöl!.. Väldans lättlagad mat, lättare än stekt falukorv och makaroner :), men det tar bara lite längre tid. Men man behöver ju inte göra nåt medan den är i ugnen!
Till tjälknölen gjorde jag en potatisgratäng, och så stekte jag då de här gröna tomaterna, kokade sparris och rörde till rårörda lingon. En liten klick bearnaise, och finaste tänkbara finmiddagen var klar!

Och jag säger detta: Har ni möjlighet att få tag på gröna tomater - passa på! För det här var ett VÄLDIGT gott tillbehör till nästan vilken mat som helst! Åh så gott! Det ska jag laga imorgon också, för då blir det vegetarisk lasagne till middag.
Men idag blev det alltså såhär : 

Det är ju torsdag

Vad annat ska man äta på en torsdag än ärtsoppa och pannkakor? :)
Jo, visst kan man äta annat också. Men idag var vi lite traditionella.
Vid matbordet pratade vi lite om varför man äter ärtsoppa och pannkakor just på torsdagar. Ingen av oss visste, men nu har jag googlat! Och den förklaring jag hittar är att förmodligen handlar det om att under den katolska medeltiden var fredagen fastedag, och därför ville man äta en stadig middag dan innan. Låter ju rimligt! 

Ärtsoppa kan man göra krångligt om man vill, med hela köttben (fläsk) som man kokar och grejar med.
Själv gör jag det på enklaste möjliga vis. Lägger ärtorna i blöt kvällen innan, byter vatten dan efter, har i en hackad gul lök samt lite buljongpulver. Kokar i ett par timmar tills ärtorna är mjuka (man får skrapa bort ärtskal på ytan emellanåt).
Sen steker jag bacon som jag skurit i strimlor. I med baconet i soppan, smaka av med salt och timjan.

Och så gula, fina pannkakor av egna ägg. Och så hemmagjord, syrlig jordgubbssylt och grädde till det.
Ja, mätt blir man ju! Och gott är det!

Dagens lunch förresten - eller brunch, eller vad man ska kalla det.
Jag blev så oerhört sugen på havregrynsgröt! Och så kom jag på att jag har ju en massa blåbär i frysen.
Så havregrynsgröt med blåbär på. Åh så gott! 

-------------------------------

Och så som avslutning, en "misslyckad" bild. Jag hade fotat middagen och ställt ifrån mig kameran på köksbordet, och så såg jag att jag hade glömt att stänga av den och skulle göra det - men råkade då trycka på utlösaren. Och så blev det en bild som känns så himla mycket HEMMA för mig :). Jag gillar den!

Körv och stuvning

Nu kan man hitta jättefin och färsk blomkål, morötter, vitkål - ja, allt sånt är det säsong för!
Idag gjorde jag en blomkåls- och morotsstuvning. Till det ugnsstekte jag Hemgårdens tjocka grillkorvar.
Och så himla goda Romanticatomater. Åh så söta och goda!

Ja, märkligare än så behöver det inte bli en tisdag i augusti!

Marmeladkok, sconesbak och finbesök

Idag väntade jag finbesök - min kompis Ingela skulle komma. Vi har inte setts mer än som hastigast några gånger de senaste åren, och ändå bor vi inte så värst många mil ifrån varandra. Varför vi inte setts har väl varit som det är för många andra - man VILL, man säger att man SKA, men så kommer annat emellan (typ livet), och så blir det inte av.
Men idag blev det av :). Och i morse kom jag på att jag har ju inget gott att bjuda på, så jag klev upp i ottan och kokade lite blåbärsmarmelad.
Det må låta väldigt hurtigt, men det var det inte. För såhär gick det till:
Mät upp tre deciliter blåbär ur frysen. Häll i en kastrull. Häll i 2 dl syltsocker. Rör om medan det kokar upp. Låt stå och puttra medan du ställer in ett par rena glasburkar i ugnen och sätter ugnen på 100 grader.
Riv skalet från en halv ekologisk citron, släng skalet i kastrullen.
Låt koka några minuter till, tills ugnen är uppe i sina 100 grader. Då tar du ut burkarna och häller i marmeladen, och sätter på locket. Klart!
Vad tog det - en kvart sammanlagt, på sin höjd?

Och sen bakade jag scones. Det gör man ju alltför sällan, egentligen. Men idag gjorde jag, och det blev väldans gott med lite smör, ost och blåbärsmarmelad på. Och så en kopp te till det, och så trevligt sällskap och ett par timmars prat. Tiden gick fort! Hoppas att vi har vett att ses lite oftare nu, jag och Ingela :)

Linser och kokosmjölk

Linser och kokosmjölk var en del av ingredienserna i veckans vegetariska. Det blev nämligen linsgryta!

Linsgryta kan ju som de flesta grytor se ut lite som man vill. Min såg ut såhär:

LINSGRYTA MED KOKOSMJÖLK

lite olja
ett par tsk spiskummin
15-20 cm purjolök
2 stora morötter
1-2 msk riven ingefära
2 vitlöksklyftor
3 msk tomatpuré
4 dl vatten
1 burk kokosmjölk
3 dl torkade röda linser
1½ grönsaksbuljongtärning
2 tomater
lite chiliflakes
svartpeppar
ev. salt

Fräs spiskumminen i lite olja. Lägg i den hackade purjon, morötterna skurna i ganska stora slantar, den rivna ingefäran samt de hackade vitlöksklyftorna. Låt fräsa med en stund. Tillsätt tomatpurén och låt fräsa med. I med vatten, kokosmjölk, linser och grönsaksbuljong. Låt puttra under lock i 15-20 minuter. Tillsätt sedan tomaterna, skurna i stora bitar.

Smaka av med salt och peppar.

Till det här åt vi färsk pasta med tomatsmak, och så lite gröna ärtor! Det blev riktigt gott!

Fulmat blir finmiddag

Lithells kokkorv på burk. Finns det NÅN (av oss som äter och gillar korv) som inte tycker att den är fantastisk? Den är perfekt, och den knastrar när man tar första tuggan.

Idag skulle vi egentligen haft tjälknöl till middag (igen!...jag har planerat det säkert 5-6 gånger på sistone, men alltid glömt att ställa in den i ugnen kvällen innan...). Jag glömde igen, så jag fick tänka om.
Eftersom Petter är hemma ville jag göra nåt som han gillar. Strips och köttfärsbiffar stod på matsedeln till en annan dag så det kanske man kunde ta idag tänkte jag. Men jag hade för lite nötfärs hemma så jag fick tänka om igen.
Och eftersom vi hade en burk korv hemma så fick det bli strips och korv.
Gott, javisst. Men hur roligt låter det? Strips och korv. Till söndagsmiddag. Istället för tjälknöl. potatisgratäng och rödvinssås...

Men allt blir ju vad man gör det till! Så jag rostade champinjoner, rödlök, morot, sockerärtor och körsbärstomater i ugnen, med olja, flingsalt och svartpeppar.
Och så tog jag det sista av den egenodlade salladen (och öppnade därmed salladsbaren för kycklingarna - de har gått dagligen och snokat kring mina pallkragar där salladen varit övertäckt med ett lakan. Nu fick de ta resterna...). Lite gurka, lite paprika.
Konstigare än så behöver det inte vara, och - *tadaaa* - söndagsmiddagen var serverad! :) Inte alls som på korvmojjen. Mycket finare och godare. 

Jag lämnade över spisen med varm hand

Idag var jag väldigt trött och grinig och orkade inte laga mat. Istället la jag mig i sängen för att vila, och somnade som en stock.

När jag vaknade var maten klar :). Som trolleri!
Andreas hade lagat Grytt a la Pytt, också känt som Svärmorsgrytan ;).
Det är en gryta som min svärmor hittade i ICA-kuriren för flera decennier sen. En gryta med fläskkött, lök, paprikapulver, curry och lite till. Otroligt god, och passar både till vardag och fest!

Receptet hittar ni HÄR!

Ris och sallad passar bra till!

Mätta och nöjda tar vi nu lördagskväll! :)

Köket är som nytt!

Jag tillhör inte skaran människor som tycker att man kan eller ska renovera stup i kvarten, bara för att man tröttnar efter ett par år. Jag tycker man sliter på det man har, så länge det är helt och fräscht och funktionellt. Allt annat är både onödigt dyrt och framför allt miljöovänligt.

Men nu var vårt kök faktiskt inte längre varken helt eller fräscht. Funkade, gjorde det ju. Det gick fint att laga mat i och baka och så. Men det var sannerligen inte helt eller fräscht. Tapeterna började trilla av väggarna, och i golvet (det bruna plastgolvet..) hade det blivit sprickor på ett par ställen.

Så för några veckor sen satte vi igång! Nu är jag som sagt inte för någon onödig renovering, så att riva ut skåpen och bänkarna som var helt funktionsdugliga och hela, var inget alternativ vare sig för oss eller hyresvärden :).
Men vi gjorde en "lightrenovering". Ny tapet, nya handtag på luckor och lådor, målat kakel och så nytt golv. 

Jag var dum nog att inte ta några riktiga "före-bilder". Men här syns lite av tapeten som revs..

Den sköna nittitalsfeelingen fick lämna plats åt en lite mer klassisk tapet. En rutig, som går i lite beiga toner. 

(Här tapetseras hallen, köksingången - men det är samma tapet :))

Handtagen var vita i trä, väldigt nittital det med. De blev utbytta till lite mer klassiska, de med. Lite gammaldags i nån metall. 

Och kaklet! Det var lite sådär ljust rosabeige. Och på några plattor var det en bild på typ en kanna och sånt.
Hade vi levt i början av 90-talet nu, så hade jag kunnat ge vad som helst för ett så fint kakel. För det VAR fint, då!
Men nu kändes det lite fräschare med vitt kakel.
Och eftersom kaklet var helt och fräscht i sig, så målade vi (läs: Andreas) med kakelfärg. 

Ja, och så i torsdags kom golvläggaren. Det blev ett laminatgolv som är (tycker jag) jättefint och lantligt, och ser väldigt äkta ut. Vitt trägolv, vad heter det när det är målat inte sådär täckande, utan så att träet syns igenom?
Det både ser ut som och känns som riktigt trägolv. Och det blev så fint! :)

Före

Efter

Så nu är det klart :). Här är lite bilder från idag:

Jaja, inget med renoveringen att göra - men jag älskar den här lilla violen. Ernst har likadana!

Här syns det hur golv och tapet ser ut ihop.

Från fönstret sett, mot sovrummet

Trasmatta är det finaste...

Jag blir rent äcklad.

"Förbjud tiggeri" skanderar en del. "Vi ska inte behöva utsättas för dem här i Sverige. Det är Rumäniens problem!".

Och visst är det Rumäniens problem. De gör verkligen långt ifrån allt de kan för att romerna ska få en dräglig tillvaro. De tar inte ens emot pengar från EU som är speciellt avsatta för just det syftet. De helt enkelt blundar för det, precis som det görs i hela Balkan. Romerna är inte en andra klassens medborgare. De är inte medborgare alls, i regeringarnas ögon. Inte i befolkningens heller, alltså den delen av befolkningen som inte är romer. De är bara avskum.
Visst, de FÅR gå i skolan, till exempel. Visst får de det.
Men det är en sak vad som står på pappret och deklareras utåt, och en helt annan sak hur verkligheten ser ut. Romska barn vågar inte gå till skolan, även om de enligt lagen får. Går de till skolan är risken överhängande att de blir mobbade, misshandlade och spottade på av både elever och lärare. Klart att man inte vågar gå till skolan då.
Vilket såklart leder till att de inte får någon möjlighet ett ta sig ur sin misär, när de sen en gång blir vuxna. Den onda cirkeln fortsätter och fortsätter och fortsätter...

Jag har vänner som är romer. Nära vänner, väldigt kära vänner. En familj med mamma, pappa och fyra barn. En jättefin familj, så rara och kärleksfulla och kloka och humoristiska och smarta och arbetsvilliga.
De bodde här i Sverige i nästan fyra år. Nu bor de i Serbien, i en container. För Sverige påstod att de inte alls skulle fara illa av att skickas tillbaka. Vadå, de får ju gå i skolan där? De får ju jobba? Det är ju ingen fara med dem. Tyckte Sverige. Och tillade att den serbiska regeringen faktiskt har sagt att romer inte särbehandlas negativt. Så vad är problemet, undrade Sverige?

Den här familjen mår uruselt. Såklart. Dessutom finns det en allvarlig sjukdomsbild i familjen, hos tre av barnen och hos mamman. Men det ändrar inte Sveriges åsikt - de har det finfint i Serbien, i sin container!
Ändå har den här familjen det förhållandevis bra, jämfört med de flesta andra romer i Balkan. De har vänner här i Sverige som kämpar för att de ska få komma hem igen, och de får mat för dagen.

Men i Rumänien finns det romer som inte ser något annat val i livet om de inte vill att deras barn ska svälta ihjäl, än att åka till Sverige och sitta på gatorna och tigga. De sitter där i ur och skur för en liten slant då och då. Att de blir bespottade är de nog vana vid, men jag tror ändå helt säkert att det känns i hjärtat när människor ser på en med avsky. Eller kanske ännu värre - inte ser en alls. Som att man inte fanns.

Långt långt bort från containern i Serbien, där mina vänner bor, och från de risiga rivningskåkar och små fallfärdiga byar i Rumänien, sitter det välbärgade svenskar i sina flådiga villor i storstadens finförorter. De här svenskarna är upprörda och på krigsstigen. Därför att idag, när de var inne i centrala stan, såg de flera tiggare som tiggde. Det förstörde den välbärgade svenskens dag.
En tiggare tog till och med kontakt med den välbärgade svensken. Hade fräckheten att komma fram och BE om pengar, rent konkret.
"FÖRBJUD TIGGERI!!" skanderar nu den välbärgade svensken. För det här ska ingen hederlig VANLIG SVENSK behöva stå ut med! Vi VANLIGA SVENSKAR ska inte behöva stå ut med att bli störda av fattiga rumäner. Vi VANLIGA SVENSKAR ska inte behöva betala priset genom att behöva börja vantrivas i vårt eget land för att det sitter fattiga människor i gathörnen!

Ja, hur ska det bli, du VANLIGA SVENSK. Hur ska du nånsin kunna få ett normalt fredagsmys när hela stämningen blir förstörd av att du behövde se en fattig människa förnedra sig på stan, för att få mat för dan? Hur ska det gå?

Nej, FÖRBJUD TIGGERI. Det är väl enda vägen att gå för att vi VANLIGA SVENSKAR ska slippa bli så utsatta som vi blir. Kanske måste vi snart låsa in oss i våra flådiga förortsvillor för att slippa de där fattiga människorna? Stackars oss. Stackars, stackars oss...

Nutellabollar och armenisk vårlök

Min påg började skolan idag. Igår kväll när vi pratade i telefonen (han är hos sin pappa den här veckan) så lovade jag att när han kommer hem från skolan (han kommer hit varje dag efter skolan, även på pappaveckorna) så har jag bakat nåt gott att fika på så vi kan sitta och prata lite.

Och det löftet höll jag, förstås :) Jag gav mig på att baka Nutellabollar. Ja, ungefär som chokladbollar, men med Nutella i. Ni kan ju föreställa er!...

NUTELLABOLLAR

100 g smör
3/4 dl farinsocker
2 msk kakao
5 msk nutella (eller vanlig ICAs hasselnötskräm, same same..)
1 krm salt
1 msk kaffepulver
3½ dl havregryn


Skär smöret i tärningar, kör ev. i mikron i några sekunder om det är väldigt hårt. Häll i farinsocker, kakao, nutella, kaffe och salt. Vispa ihop med elvisp eller stavmixer. Tillsätt havregrynen och vispa lite till (jag tror att elvisp är bäst...) så det blir en bra smet.
Rulla bollar som vanligt, rulla i kokos eller pärlsocker eller strössel eller kanske hackade nötter. Ställ gärna in i frysen en liten stund innan servering!
Äts gärna med ett glas kall mjölk till! :)

De blev väldans uppskattade av både pågen och hans styvfar ;)

I morse när jag precis vaknat fick jag ett sms. Det var från en "granne" längre bortåt vägen, fågelskådarvän till Andreas.
När jag bad honom ringa så gjorde han det, och berättade att han fått en massa armenisk vårlök av några armenier som han träffat. Tydligen är det en delikatess, och han undrade om jag ville ha lite?..

Klart att jag vill! :) Åh så spännande att prova!
Så han och hans sambo åkte förbi här sen med ett stort knippe. 

Fint va? Och så himla snällt! Jag gav dem några ägg som tack.
Och snart ska vi äta kanske sommarens sista sillmiddag, med matjessill, potatis, gräddfil samt ägghalvor. Men istället för gräslök i gräddfilen ska jag ha hackad armenisk vårlök. Den doftar i alla fall härligt! :)

Veckans vegetariska

Vi ska ju ha en vegetarisk middag i veckan, har vi bestämt. Och idag var det dags igen :)

Idag gjorde jag en grönsakswok med nudlar, och till det stekte jag på halloumiskivor. Och så lite grönt till, och lite sweetchilisås. Ja jädrars vad gott! Det här blev en ny favorit :)

Grönsakswoken var enkel och med lite "fusk" - jag hackade rödlök, purjolök och vitlök och fräste på i lite olja i en stor gryta. Och sen hade jag i frysta wokgrönsaker och brassade på på högsta värmen tills de blev krispiga och klara.
Och då hällde jag på nudlar som jag kokat under tiden, och kryddade sen med en skvätt äppelcidervinäger, en skvätt japansk soja, lite coloritsoja (eller det blev ganska mycket, men det gjorde inget för färgen blev väldigt fin tycker jag :)), och så chiliflakes, svartpeppar samt salt och lite socker, så det blev en bra balans.

Det här blir det fler gånger! :)

Blåbärspaj...

Igår tjackade vi ju blåbär.
Idag blev en liten del av dem en blåbärspaj. En vanlig smuldeg (dock lite för söt för min smak, insåg jag sen..) ovanpå ett tjockt lager blåbär.
Det står i alla recept att man ska sockra blåbären, men det tycker jag sannerligen inte behövs. De är godast som de är!

Och så en sked vaniljglass till..

Laxbiffar med dilltzatziki

Söndag. Tanken enligt matsedeln var tjälknöl, men det kom jag på väldigt sent på kvällen igår och orkade inte göra något åt saken, så det får bli till imorgon istället.
Så idag blev det laxbiffar med ugnsrostade potatisklyftor med smak av vitlök, dill och citron, samt en dilltzatziki. Mycket dill och citron (och vitlök) i den här rätten, men det är ju smaker som funkar bra ihop så det var bara gott :)

De här laxbiffarna skulle nog passa finfint som förrätt, bara med en klick dilltzatziki och kanske nån god grönsak - sparris kanske?

Såhär gjorde jag:

LAXBIFFAR

500 g laxfilé
½ dl grädde
1 liten rödlök
1 ägg
ca 1 dl hackad dill
1 msk pressad citron
salt
svartpeppar

Lägg allt i en bunke (laxen skar jag först i tärningar och löken hackade jag smått). Mosa ihop med en stavmixer - går fort och lätt! Smaka av med salt och peppar.

Värm en stekpanna och häll i lite olivolja. Klicka ut smeten (den är för lös för att rulla några bollar eller biffar av) med ett par skedar. Gör inte biffarna för stora, då faller de lätt isär. Ca 6-7 cm i diameter är lagom.
Stek på fyran (om du har graderat till sex, alltså på lite drygt medelvärme). Håll inte på och vänd på dem i onödan, utan vänta tills du fått fin färg på dem på ena sidan, och sen vänder du. Annars går de lätt sönder.

DILLTZATZIKI

½ stor gurka
3 dl turkisk yoghurt
lite pressad citron
drygt ½ dl hackad dill
en skvätt olivolja
salt, svartpeppar samt en gnutta socker

Halvera gurkan på längden. Skrapa ur det vattniga med en sked. Riv gurkan grovt, krama ur det mesta vattnet och lägg i en skål. Tillsätt yoghurt, citron, dill och olivolja och blanda ihop. Smaka av med salt, peppar och socker. Låt stå en stund och dra sig innan servering.


Till det här serverade jag klyftpotatis. Jag klyftade potatisen, la i en ugnsform. Smälte en rejäl klick smör, pressade i vitlök och saften från ½ citron. Hällde smöret över potatisklyftorna, strödde över rejält med färsk hackad dill, flingsalt och svartpeppar och rörde om så allt blandades. Sen in i ugnen i 225 grader tills potatisen fått en fin färg. 

Lite fräsch sallad samt ett glas rosé blev pricken över det berömda i:et! :)

Blåbärsinköp och en fin fulmiddag

Jag har aldrig varit någon hängiven blåbärsplockare, det kan jag inte skryta med. 

Men jag älskar att ha dem i min frys och kunna ta fram för att göra paj och soppa och sylt och saft och ja, allt vad man nu kan göra med blåbär. Blåbärsmuffins!!
Men i år är det inte tal om att jag ska stappla runt i blåbärsskogen och ens försöka plocka. Det går liksom inte. Marken är för ojämn och min balans är som hos en ettåring. Nä, så roligt ska vi inte ha det.

Men då är det ju jättekäckt när det finns människor som gillar att plocka blåbär och till och med rensa dem (DET är väl trist om nåt?...) och sen sälja för en billig slant. Som 35 kronor litern.
Det var vad jag tjackade blåbär för idag. Fem fina liter, rensade och klara och jättefina!
Nu är de i frysen, alla utom ett litet gäng som blev kvar för att jag ska äta dem i mjölk om en stund. Som lördagsgodis. 

Men det blev en lång tur idag, när bl a inköp av blåbär stod på schemat. Första anhalten var hos min mamma, där jag hjälpte henne med datorn lite och lämnade matlåda.
Sen åkte vi till blåbärssnubben, och därifrån till Hem&Hobby, där jag köpte lite grejer som Johanna behöver ha med sig när hon flyttar om en vecka (*iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik* - mitt barn flyttar! Hur gick det till??)
Och så vidare till Andreas föräldrar, där vi blev bjudna på fina mackor och te.
Och sen hem.
Det låter ju inte som så jättekämpigt kanske. Men för mig är det mer än en heldag!
Så när jag kom hem fanns inte så mycket ork för matlagning. Så det blev väldans enkelt:
Jag slantade några tjocka grillkorvar och stekte på i en gryta. Och sen knäckte jag några ägg över och lät steka med. Salt och peppar, klart.
Kokt broccoli och några babyplommontomater till. Och ett glas mjölk.
Det blev dagens fina fulmiddag!

Cordon Bleu - på mitt eget vis!

Idag stod det Cordon Bleu på matsedeln. Det visade sig vara krångligt men så jädrans gott!

Cordon Bleu är ju traditionellt panerad schnitzel med Emmentalerost och rökt skinka i, vad jag har kunnat förstå när jag googlat. Panerad med mjöl, ägg och ströbröd.
Men jag har också förstått att väldigt många lagar Cordon Bleu av nötkött? Och det är säkert jättegott. Men idag blev det fläskkött, eftersom jag hade skinkschnitzlar i frysen.
Och någon Emmentaler blev det inte, utan jag valde istället att ha i ädelost. Kvibille ädelost, närmare bestämt.

Jag bankade ut köttskivorna med en kastrull, de ska vara tunna och möra :). På med salt och peppar, och så lite ädelost samt en skiva rökt skinka. Och så vek jag ihop det hela, och fäste med tandpetare (eller jag SKULLE fäst med tandpetare, men i brist på dylika fick det bli avbrutna grillspettpinnar..)
Sen doppa i vetemjöl (lite saltat), sedan i uppvispat ägg, och sedan i pankoströbröd (även lite salt däri..).
Och så steka i smör i stekpanna, så det blir fin färg på båda sidor.

Det låter plättlätt, men min upplevelse var att det tog evigheter. Kanske för att jag hade valt att göra lite småkrångliga tillbehör till. Eller så värst krångliga är de ju inte, men många bäckar små!
Nåväl, jag skar potatis, rödlök, purjolök i lagom stora bitar. I med babyplommontomater, sockerärtor, champinjoner. Ringla olja över, på med flingsalt och svartpeppar, och så röra runt. In i ugnen i 225 grader i typ 45 minuter. 

Innan det hela ställdes i ugnen...

Och så ville jag ha en varm sås till. Det fanns trattkantareller i frysen, så det fick det bli - fräsa svampen i smör, på med mjöl, och så vatten och grädde. Och så resten av ädelosten :). Buljongpulver, coloritsoya, lite salt och vitpeppar.

Och förstås lite färska grönsaker!
Och om det nu var lite krångligt och långsamt att LAGA maten, så var det ändå värt det tio gånger om. För gott blev det :) Och det blev en portion över till min lilla mamma, som hon ska få imorgon. 

En dag av dekadens

Idag har jag verkligen inte gjort nån nytta här i livet. Inte nåt.

Jag låg och drog mig länge. Städade inte. Har inte ens plockat ur diskmaskinen...eller jo, vänta, DET gjorde jag faktiskt! :)
Men inte en enda gryta är kockad, inte ens en liten korv stekt. Inte en pinal har jag gått och plockat ordning på, och inte en meter har jag promenerat (eller jo, till brevlådan och tillbaka - typ hundra meter). Inte en endaste maska är virkad, inte minsta kaka bakad. 
Istället gjorde vi så att när vi, efter att Andreas kommit hem, skjutsat Petter till hans bästa kompis, så svängde vi in på en pizzeria på vägen och käkade middag där.
Och sen åkte vi till Hemmakväll och tjackade upp oss på godis och en film.

Nu tänker jag laga till en kopp te, sen slänga mig i soffan och glo och äta godis.
Imorgon är en annan dag. Nya tag! :)

Jamen vadå, det är ju inte ens Ernst på tv ikväll fastän det är torsdag och allt :( Det är FRIIDROTT! *arg*

Nu är det filmtajm!

Slattar blir till bröd

Idag såg jag att jag hade en himla massa slattar i en himla massa påsar och kartonger. 

En himla massa! Och då tänkte jag att det ska inte förfaras, nåt måste jag ju kunna göra?
Och det kunde jag. För tanken var att jag skulle göra ett filmjölksbröd, därför hade jag släpat fram den där gräddfilen också eftersom jag inte hade så jättemycket fil kvar. 

Drygt nio deciliter mjöl och gryn till fyra deciliter fil, räknade jag ut på några andra filmjölkslimperecept.
Men så tänkte jag att det var himla onödigt att öppna gräddfilen för bara nån deciliter, så det blev ändrade planer. Jag hade en slatt med vanlig yoghurt, smaken "Samoa". Fruktyoghurt. En sån där liten slatt som ingen människa orkar trycka ur till frukost.

Så den åkte med! Och en liten klick creme fraiche i en burk. Så såhär blev receptet: 

FILMJÖLKSLIMPA PÅ RESTER

1 dl rostade solrosfrön
1 dl vetegroddar
1 dl kruskakli
1 dl rågkross
½ dl grahamsgryn
1½ dl fint rågmjöl
1½ dl rågsikt
1½ dl vetemjöl special
1 tsk bikarbonat
2 dl A-fil
1 dl creme fraiche
1½ dl yoghurt (Samoa)
1 dl ljus sirap

Blanda ihop allt torrt i en bunke, blanda fil, creme fraiche, yoghurt och sirap. Blanda ihop till en smet/gröt, och häll i en brödform som du smort och bröat med kruskakli.
In i ugnen, nedre delen, 175 grader i 50-55 minuter.
Vänd upp på ett galler, låt svalna under formen!

Jag tyckte att det blev kalasgott, men Andreas tyckte det var sådär. Men han gillar å andra sidan inte såna här fruktiga filmjölkslimpor, så det var inte så oväntat ;). 

Middagen blev en klassiker som jag faktiskt aldrig nånsin gjort förut - ugnsstekt falukorv (DET har jag förstås gjort) med kokt potatis (och DET...) med pepparrotsås (DET hade jag däremot aldrig gjort förut, hör och häpna!).
Och så kokta morötter till.

Gott blev det, enkelt var det, och nu tänker jag inte låta det gå 41 år tills jag gör pepparrotssås igen :)

PEPPARROTSSÅS

3 msk smör
ca ½ dl vetemjöl
4-5 dl mjölk
1 grönsaksbuljongtärning
3-4 msk riven pepparrot
salt

Smält smöret, vispa i mjölet, vispa i mjölken och låt såsen tjockna. Ha i buljongtärningen under tiden. Dra kastrullen av plattan, ha i pepparroten och smaka av med salt. 

Citronfisk och sega chokladcookies

Ja, inte tillsammans då - det matchar nog inte.
Men till middag lagade jag i alla fall citronfisk idag!

Vi försöker äta fisk minst en gång i veckan. Fisk är gott och nyttigt och går ju att variera i det oändliga!
Idag föll valet på citronfisk. En väldigt enkel rätt, precis som det mesta andra jag lagar.

Man kan använda vilken fisksort man vill. Jag föredrar lax, Andreas och Johanna föredrar torsk. Petter äter helst fiskpinnar ;). Så det fick han, men till oss andra gjorde jag så att jag gjorde fisken i två olika formar. Ungefär såhär: 

CITRONFISK

Fisk (ca 200 g per portion av valfri fisk)
3 dl grädde
2 dl mjölk
3-4 msk fiskfond (färdig på flaska, använde jag)
1 citron (rivet skal plus saften)
salt, svartpeppar
ett gäng broccoli
1 rödlök

Lägg den tinade fisken i en smord form, salta och peppra. Vispa ihop grädde, mjölk, fiskfond, citronskalet, citronsaften samt lite salt och peppar.
Lägg broccoli och skivad rödlök över fisken. Häll gräddmjölken över alltihop.
In i ugnen, 175 grader i 25-30 minuter, tills fisken är klar.
Under tiden kokade jag potatis, och så åt vi miniplommontomater och sockerärtor till.

Jag och pågen har bakat lite också! Idag blev det himla goda chokladcookies. Såna där stora, sega, härliga, med stora chokladbitar i. De här kommer vi att göra många gånger framöver! Nästa gång ska vi även ha i hackade hasselnötter tänkte vi. 

STORA CHOKLADCOOKIES  ca 18-20 stycken

300 g smör
2 dl strösocker

2½ dl farinsocker
2 ekologiska ägg

7½ dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao
1 tsk salt 

1 tsk bikarbonat
200 g mörk choklad (vi använde Marabous vanliga mörka)

Hacka chokladen grovt. Smält smöret och låt svalna lite. Sätt ugnen på 175 grader, och förbered tre plåtar med bakplåtspapper.
Vispa ihop socker, farinsocker och ägg, gärna i en köksassistent. Tillsätt det avsvalnade smöret under fortsatt vispning.
Blanda mjöl, vaniljsocker, kakao, salt och bikarbonat i en separat skål, och häll det sedan i smeten. Fortsätt vispa.
Tillsätt chokladen och se till så den arbetas in i degen ordentligt.

Nu har du en ganska lös men lättarbetad deg att jobba med.
Rulla bollar i storlek av en golfboll ungefär. Lägg dem på plåtarna, 6 stycken på varje plåt tog jag. Platta till lite grann bara, så de blir ca 1 cm tjocka.
Grädda i mitten av ugnen, ca 9-10 minuter. De ska vara lite kladdiga och mjuka än när de kommer ur ugnen, då spricker de också och blir sådär snyggt krackelerade :). Låt kallna på plåten. De här kakorna är godast att äta kalla, så låt dem svalna ett tag på plåten tills de bara är lite ljumna och lätt går att ta loss. Om du är sugen på att smaka så lägg dem sen i kylen en stund innan du äter.
Ett glas mjölk till är gudomligt! 

Åhnej, en sån där typisk cookiebild med cookisarna på hög...men det var bara så de gjorde sig riktigt!

Visst ser de goda ut? Och de ÄR verkligen jättegoda!

Ska du baka cookies EN gång, så gör de här! De blev grymt lyckade!

Ännu en favorit i repris

Den där sambalkycklingen har redan blivit en klassiker här hemma. Alltså: kycklingfiléer skivade i typ 1 cm tjocka skivor, lagda i form, penslade med en blandning av smält smör och sambal oelek, saltade och pepprade och så in i ugnen i 20 minuter ungefär (eller tills kycklingen är genomstekt).
Men idag var tillbehören annorlunda än de varit förut - idag åt vi kvarngryn (Frebacos, jag har rekommenderat dem förut men gör det igen!) gröna ärtor samt en kall sås på turkisk yoghurt, creme fraiche, sweetchilisås samt salt och peppar.

Väldigt enkel, lättlagad och god  mat som funkar även för den som har en lite stressig vardag! :)

Minigolf, glass och höstiga smaker

Vad gör man en lite småstillsam söndag?
Jo, man kan åka iväg till Bäcken och spela minigolf. Det gjorde jag, Andreas och Petter idag.
Och inte för att skryta eller så, men visst var det lite bra gjort av en handikappad tant att vinna över båda pågarna, och dessutom inte bara marginellt utan STORSTRYK var vad de fick? :) Jag hade 43 slag, Andreas som kom tvåa hade 61... Ja, ni ser ju själva. Tanter kan!
Och efter en minigolfrunda på Bäcken ska det givetvis fikas lite. Så även idag.
Jag skulle fota min fina glass - en kula polka, en kula blåbär: 

Mums! Men sekunden efter...:

Snopet! Hele glassa på bordet...
Aja, lite skit rensar ju som bekant magen, så jag tog (efter att ha fotat spektaklet) helt sonika och lyfte upp blåbärskulan på struten igen. Och sen åt jag upp den. Det gick fint.


Väl hemma blev det en stunds vila - att klå ynglingar i minigolf tar på krafterna, även om de inte var nåt speciellt tufft motstånd ;D

Sen satte jag igång med maten. Jag har nog nån gång förut bloggat om nåt liknande. Men jag gör det igen, för det finns säkert de som inte har läst om det, och jag tycker verkligen att det här är så rasande gott så jag skulle vilja att alla testade!
Alltså det är det här med fläskkött, äpple, lök och timjan. Det ÄR nåt med den kombon. Det är som att de vill varandra något, som Ernst skulle ha sagt!
Jag hade skinkschnitzelskivor i frysen, så dem strimlade jag och brynte i en stor gryta. Under tiden som de stod där på spisen, klyftade jag tre gula lökar och två röda äpplen (med skalet kvar på äpplena, men såklart urkärnade). Och så typ 10 cm av det gröna på en purjo, som jag hackade grovt.
När vätskan dunstat från köttet, hällde jag i grönsakerna och rörde om. På med en skvätt äppelcidervinäger (bara lite), ett par grönsaksbuljontärningar, ett par matskedar paprikapulver, några deciliter vatten, och så fyllde jag på med en halvliter äppelcider. Smakade av lite med salt och peppar, och så lät jag det hela puttra i nån timme medan jag gjorde potatisen. Det var vanlig potatis, skuren i skivor. Lägg i ugnsfast form, pensla över rapsolja och strö över flingsalt och svartpeppar samt torkad timjan. In i ugnen, 225-250 grader i typ 30-40 minuter (tills de fått fin färg).

Mot slutet hällde jag i lite grädde i grytan, och redde av med lite mjöl. Coloritsoja för färgen, och så en näve hackad färsk timjan. Smaka av igen så det blir gott.

Sallad till, och gärna några extra äppelklyftor! 

Det här är en rätt man kan bjuda en kunglighet på! Eller så äter man det själv, en helt vanlig tisdag eller så. Eller en söndag som idag. Höstiga smaker - så himla friskt och gott med äppelcidern i såsen!

En jäkla massa jobb

Ja, för att kunna äta köttfärspiroger till middag så är det en jäkla massa jobb, det måste sägas! Det är sannerligen ingen snabbmat, och helt matt var jag efteråt när jag var klar. Men det var nog ändå värt det, för det är väldigt gott och dessutom blev det flera piroger över - perfekt som mellanmål till en annan dag :).

Det braiga med de här köttfärspirogerna är att de är väldigt dryga. Eller att färsröran är väldigt dryg - jag har nämligen i väldigt mycket lök och morötter, det är mer grönsaker än nötfärs i så det blir ju både billigt och nyttigt och gott. Och ändå smaker det väldigt mycket nötfärs, till och med Petter som inte alls är någon vän av grönsaker, äter dem med frisk aptit :).

Såhär gjorde jag pirogerna:

KÖTTFÄRSPIROGER

Deg:
50 g jäst
2½ dl mjölk
2½ dl vatten
100 g smör
2 tsk salt
2 tsk socker
2-2½ liter vetemjöl

Smula jästen i bunken. Smält smöret och häll i mjölk och vatten i kastrullen, vispa och värm tills det är fingervarmt. Blanda med jästen, tillsätt salt och socker och sedan vetemjöl lite åt gången medan maskinen går.
När degen släpper kanterna, låt maskinen gå en stund till. Sen får degen jäsa i bunken under duk i en timme ungefär.

Under tiden gör du färsröran:

500 g nötfärs
3 gula lökar
20 cm purjolök (hälften av det vita, hälften av det gröna)
3 stora morötter
2 msk HP-sås
2 msk köttbuljongpulver
2 tsk Colmans senapspulver
1 dl tomatpuré
en liten skvätt balsamvinäger
2 msk soja
salt, peppar

Hacka lök och purjolök väldigt fint. Riv morötterna på den fina sidan av rivjärnet.
Fräs grönsakerna i smör i en stor gryta, så de blir glansiga och lite mjuka. Tillsätt tomatpurén, HP-såsen, sojan, köttbuljongpulvret och balsamvinägern och låt fräsa med en stund.
Lägg i nötfärsen och låt brynas. Smaka av med salt och peppar.
Dra av plattan och låt svalna lite.

Ta upp degen på mjölat bakbord, knåda lite hastigt och dela sedan upp i ca 20 bitar (fler om du vill ha små piroger, färre om du vill ha stora....).
Forma varje del till en boll, och kavla sedan ut dem till tunna rundlar. På med färsröra, och sen viker man ihop och nyper ihop kanterna. Lägg på en plåt med bakplåtspapper, pensla med en blandning av ägg och mjölk, och grädda i mitten av ugnen ca 10 minuter på 225 grader.

Servera gärna en sallad och en vitlökssås till!