Och visst är det Rumäniens problem. De gör verkligen långt ifrån allt de kan för att romerna ska få en dräglig tillvaro. De tar inte ens emot pengar från EU som är speciellt avsatta för just det syftet. De helt enkelt blundar för det, precis som det görs i hela Balkan. Romerna är inte en andra klassens medborgare. De är inte medborgare alls, i regeringarnas ögon. Inte i befolkningens heller, alltså den delen av befolkningen som inte är romer. De är bara avskum.
Visst, de FÅR gå i skolan, till exempel. Visst får de det.
Men det är en sak vad som står på pappret och deklareras utåt, och en helt annan sak hur verkligheten ser ut. Romska barn vågar inte gå till skolan, även om de enligt lagen får. Går de till skolan är risken överhängande att de blir mobbade, misshandlade och spottade på av både elever och lärare. Klart att man inte vågar gå till skolan då.
Vilket såklart leder till att de inte får någon möjlighet ett ta sig ur sin misär, när de sen en gång blir vuxna. Den onda cirkeln fortsätter och fortsätter och fortsätter...
Jag har vänner som är romer. Nära vänner, väldigt kära vänner. En familj med mamma, pappa och fyra barn. En jättefin familj, så rara och kärleksfulla och kloka och humoristiska och smarta och arbetsvilliga.
De bodde här i Sverige i nästan fyra år. Nu bor de i Serbien, i en container. För Sverige påstod att de inte alls skulle fara illa av att skickas tillbaka. Vadå, de får ju gå i skolan där? De får ju jobba? Det är ju ingen fara med dem. Tyckte Sverige. Och tillade att den serbiska regeringen faktiskt har sagt att romer inte särbehandlas negativt. Så vad är problemet, undrade Sverige?
Den här familjen mår uruselt. Såklart. Dessutom finns det en allvarlig sjukdomsbild i familjen, hos tre av barnen och hos mamman. Men det ändrar inte Sveriges åsikt - de har det finfint i Serbien, i sin container!
Ändå har den här familjen det förhållandevis bra, jämfört med de flesta andra romer i Balkan. De har vänner här i Sverige som kämpar för att de ska få komma hem igen, och de får mat för dagen.
Men i Rumänien finns det romer som inte ser något annat val i livet om de inte vill att deras barn ska svälta ihjäl, än att åka till Sverige och sitta på gatorna och tigga. De sitter där i ur och skur för en liten slant då och då. Att de blir bespottade är de nog vana vid, men jag tror ändå helt säkert att det känns i hjärtat när människor ser på en med avsky. Eller kanske ännu värre - inte ser en alls. Som att man inte fanns.
Långt långt bort från containern i Serbien, där mina vänner bor, och från de risiga rivningskåkar och små fallfärdiga byar i Rumänien, sitter det välbärgade svenskar i sina flådiga villor i storstadens finförorter. De här svenskarna är upprörda och på krigsstigen. Därför att idag, när de var inne i centrala stan, såg de flera tiggare som tiggde. Det förstörde den välbärgade svenskens dag.
En tiggare tog till och med kontakt med den välbärgade svensken. Hade fräckheten att komma fram och BE om pengar, rent konkret.
"FÖRBJUD TIGGERI!!" skanderar nu den välbärgade svensken. För det här ska ingen hederlig VANLIG SVENSK behöva stå ut med! Vi VANLIGA SVENSKAR ska inte behöva stå ut med att bli störda av fattiga rumäner. Vi VANLIGA SVENSKAR ska inte behöva betala priset genom att behöva börja vantrivas i vårt eget land för att det sitter fattiga människor i gathörnen!
Ja, hur ska det bli, du VANLIGA SVENSK. Hur ska du nånsin kunna få ett normalt fredagsmys när hela stämningen blir förstörd av att du behövde se en fattig människa förnedra sig på stan, för att få mat för dan? Hur ska det gå?
Nej, FÖRBJUD TIGGERI. Det är väl enda vägen att gå för att vi VANLIGA SVENSKAR ska slippa bli så utsatta som vi blir. Kanske måste vi snart låsa in oss i våra flådiga förortsvillor för att slippa de där fattiga människorna? Stackars oss. Stackars, stackars oss...
Ändå har den här familjen det förhållandevis bra, jämfört med de flesta andra romer i Balkan. De har vänner här i Sverige som kämpar för att de ska få komma hem igen, och de får mat för dagen.
Men i Rumänien finns det romer som inte ser något annat val i livet om de inte vill att deras barn ska svälta ihjäl, än att åka till Sverige och sitta på gatorna och tigga. De sitter där i ur och skur för en liten slant då och då. Att de blir bespottade är de nog vana vid, men jag tror ändå helt säkert att det känns i hjärtat när människor ser på en med avsky. Eller kanske ännu värre - inte ser en alls. Som att man inte fanns.
Långt långt bort från containern i Serbien, där mina vänner bor, och från de risiga rivningskåkar och små fallfärdiga byar i Rumänien, sitter det välbärgade svenskar i sina flådiga villor i storstadens finförorter. De här svenskarna är upprörda och på krigsstigen. Därför att idag, när de var inne i centrala stan, såg de flera tiggare som tiggde. Det förstörde den välbärgade svenskens dag.
En tiggare tog till och med kontakt med den välbärgade svensken. Hade fräckheten att komma fram och BE om pengar, rent konkret.
"FÖRBJUD TIGGERI!!" skanderar nu den välbärgade svensken. För det här ska ingen hederlig VANLIG SVENSK behöva stå ut med! Vi VANLIGA SVENSKAR ska inte behöva stå ut med att bli störda av fattiga rumäner. Vi VANLIGA SVENSKAR ska inte behöva betala priset genom att behöva börja vantrivas i vårt eget land för att det sitter fattiga människor i gathörnen!
Ja, hur ska det bli, du VANLIGA SVENSK. Hur ska du nånsin kunna få ett normalt fredagsmys när hela stämningen blir förstörd av att du behövde se en fattig människa förnedra sig på stan, för att få mat för dan? Hur ska det gå?
Nej, FÖRBJUD TIGGERI. Det är väl enda vägen att gå för att vi VANLIGA SVENSKAR ska slippa bli så utsatta som vi blir. Kanske måste vi snart låsa in oss i våra flådiga förortsvillor för att slippa de där fattiga människorna? Stackars oss. Stackars, stackars oss...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar