fredag 1 augusti 2014

Frigående höns

är ju en finfin grej. Höns som får gå fritt och sprätta och leta kryp och jaga flugor och äta gräs och klöver och nerfallna äpplen allt vad de orkar.
Så lever våra höns. Häromveckan åt de upp hela mitt salladsland. Jag svor lite, men lugnade mig rätt omgående - för vad gör väl lite sallad? Man kan odla ny, eller köpa i affärn eller på torget. Fast nu har jag täckt över de stackars salladsblad som ändå har lyckats hämta sig. Stängt i salladsbaren!

Och visst har det hänt några gånger, men inte så ofta, att räven eller höken varit framme och snott åt sig en höna. Stackars höna, och stackars de andra som blir chockade och gömmer sig och sen är upprörda hela kvällen.
Men jag tänker att hellre har jag glada fria hönor som lever ett kort liv, än ledsna instängda hönor som lever länge.

Idag kom Tjocksmock (tuppkyckling, 15 veckor) på besök i köket. Han åt lite banan och trumpetade lite med sin målbrottsröst, och kelade en stund innan han gick ut och hängde med sina kompisar igen.
Så himla söt! :)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar