Stekta gröna tomater

Idag var vi på loppis. Färden dit var en historia för sig. Vi skulle till en bygdegård mitt ute i ingenting, för det var där loppisen gick av stapeln av någon anledning.
Vi visste på ett ungefär vart vi skulle, så vi var på rätt väg. Men så kom jag på att man kan ju kanske hitta en karta vi facebook, där loppisen fanns som ett evenemang.
Och jajamen, via facebook kunde man komma in på kartor, och så till navigering. Yessss! Och vi följde anvisningarna som mobilen gav oss, och pratade om hur fantastisk tekniken är nuförtin - herregud, man kan få väginstruktioner direkt till mobilen!
Vi svängde in en liten grusväg till höger när mobilen sa åt oss. Det var en pytteliten grusväg som vi inte ens hade sett förut, fastän vi åkt förbi hundratals gånger.
Och vi följde instruktionerna fastän det kändes lite galet att bygdegården skulle finnas utmed en grusväg som man inte ens visste fanns. - Men det är väl nån slags genväg! sa jag förhoppningsfullt.

Men med 100 meter kvar, enligt mobilen, insåg vi att det nog kanske måste vara tokigt. Och när rösten på mobilen vänligt sa "Du är framme!", befann vi oss under en gammal viadukt, på grusvägen fortfarande. Ingen bebyggelse så långt ögat nådde.

Men men, det löste sig sen när jag ringt en vän som man säger. Då hittade vi fram :).

Och på auktionen köpte jag så fina grejer - jag köpte brevpapper! Såna man (i alla fall jag) hade när man var liten, fina brevpapper som man använde när man pennfajtades med vänner över hela landet. Såna man hittat i Starlet och annat. (Jag hade en brevvän som hette Linda, henne kunde jag inte använda brevpapper till för då hade jag blivit ruinerad. Vi skrev lååååånga brev, det kunde på riktigt bli kanske ett halvt kollegieblock, smalrandigt, skrivet på båda sidor på varje papper! Men det här var bara ett sidospår...)
I alla fall, jag köpte brevpapper. Fem kronor per förpackning, bara - och så jättefina brevpapper! Kolla: 

Fina va? :)

Jag köpte även en fin duk, en löpare i lite gammaldags stil som blir fin till jul.
Och så var det en snubbe där som sålde egenodlade grönsaker. Jag köpte vitlök, morötter och rödlök av honom. Närodlat, och med all säkerhet ekologiskt!
Men så hade han också en hink full med gröna tomater. Alltså omogna. Jag frågade honom varför de är gröna, och då berättade han att det är så man skördar dem på många ställen i världen - de SKA vara gröna. Och precis som i filmen "Stekta gröna tomater" så steker man dem, i lite olja och lite vitlök. Man steker dem i skivor, ganska hårt först och sen sänker man värmen och låter dem steka färdigt under lock. På med salt (jag valde flingsalt) och bara ett stänk socker (för att ta bort ev. beska). Och så kan man äta dem som..tja, som grönsaker till vad som helst.
Han var så himla snäll så han gav mig en hel påse med gröna tomater, helt gratis :)

Hela natten hade jag en fransyska i ugnen. I morse var den klar, och då hällde jag en saltlag över och lät stå i kylskåp i några timmar - tadaa, det blev tjälknöl!.. Väldans lättlagad mat, lättare än stekt falukorv och makaroner :), men det tar bara lite längre tid. Men man behöver ju inte göra nåt medan den är i ugnen!
Till tjälknölen gjorde jag en potatisgratäng, och så stekte jag då de här gröna tomaterna, kokade sparris och rörde till rårörda lingon. En liten klick bearnaise, och finaste tänkbara finmiddagen var klar!

Och jag säger detta: Har ni möjlighet att få tag på gröna tomater - passa på! För det här var ett VÄLDIGT gott tillbehör till nästan vilken mat som helst! Åh så gott! Det ska jag laga imorgon också, för då blir det vegetarisk lasagne till middag.
Men idag blev det alltså såhär :