Överallt finns de, de berömda "Jag är inte rasist, men...". "Jag är inte homofob, men...". Ja, ni fattar. Folk som har åsikter som de inte tänkt igenom så noga, men som ändå rapar ur sig dem i tid och otid fastän de fattar att det är helt sjuka åsikter, men ändå måste de liksom få ur sig dem på nåt vis så därför lägger de till det där "Jag är inte blablabla, men...".
Ofta (inte alltid) är det samma personer som kommer med märkligheter som det himla genomtänkta "Man får ju inte ens diskutera invandring och flyktingpolitik längre!!". Dramatiskt och självömkande drar de sin offerkofta hårt omkring sig.
Till dem vill jag säga: Hallå? Vem säger att man inte får det? Jag diskuterar det jätteofta och har aldrig blivit hindrad, någonsin. Jag får mothugg, det får jag (oftast av "Jag är inte rasist, men..."-personer). Men det är ju inte detsamma som att jag inte FÅR diskutera. Jag får diskutera precis hur mycket jag vill, och det får alla andra också, oavsett åsikt. Kanske inte i alla forum och på alla arenor, men det är det ju ingen som får. Oavsett åsikt.
Men har man rasistiska åsikter (eller åsikter som man själv kanske tycker är jättekäcka men som andra kan uppfatta som rasistiska, eller homofoba eller liknande avarter), då får man faktiskt räkna med att inte stå oemotsagd. Man får räkna med mothugg, man får räkna med att folk ser på dig som vore du en idiot. För det kanske du är.
För så enkelt är det, att resonerar du som en rasist eller homofob eller allmän idiot, då får du räkna med att folk SER dig som en rasist eller homofob eller idiot och att de säger det. Det är bara att tugga i sig!
Det betyder ju inte att du inte FÅR säga alla de där sakerna. Bring it on bara! Kräks ur dig hur mycket dumheter du vill!
Men räkna inte med att jag ska vara tyst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar