Hemmagjord kebab

Alltså, att köpa en kebabtallrik på pizzerian...visst är det gott.
Men jag kan ändå aldrig låta bli att tänka på vad det är för kött egentligen (förmodligen inte svenskt i alla fall...). Och stripsen är goda, men inte så lite flottiga. Och kebabsåsen är väl av högst blandad kvalitet på olika pizzerior.

Dyrt är det också!

Men idag, då gjorde jag egen kebabtallrik. Den blev mycket godare än pizzerians, köttet var svenskt och fint, det var enkelt som bara den att göra, och stripsen var vanliga såna i fryspåse - inte världens nyttigaste, men i alla fall bättre än friterade på pizzerian! :)
Kebabsåsen blev dessutom en superhit!
Och jag räknade ut att allt som allt kostade middagen, för oss alla tre här hemma, ungefär 80,-! Det får man ju nästan inte EN kebabtallrik för på pizzerian.

Så egentligen finns det ju ingen anledning att INTE göra egen kebabtallrik om man nu är sugen på just det :).

Köttet var vanlig svensk fläskkarré. Jag tog upp den ur frysen och lät tina så den var sådär halvtinad, då är den enklast att strimla tunt med kniv.
Sen stekte jag på strimlorna i min stora gjutjärnsgryta, och kryddade med kebabkrydda men också lite mer salt, vitpeppar och paprikapulver.

Kebabsåsen gjorde jag på en höft. Jag hade ingen gräddfil hemma, det hade jag velat använda. Men istället tog jag ett par deciliter creme fraiche, nästan lika mycket A-fil, 2-3 matskedar majonnäs, 2 msk ketchup, 1 rågad tesked röd currypasta. Och så ett par vitlöksklyftor (pressade), salt, svartpeppar, vitpeppar och lite lite socker. Jo, och så kanske en tesked kebabkrydda här med.

Stripsen i ugnen, och så lite strimlad isbergssallad, gurka, tomat och rödlök. Mums!!

En händelserik dag

Ja, i alla fall om man är en valp på fem månader och heter Will-Mer. Bara att vakna upp i ett helt nytt hem måste ju vara en upplevelse! Men han har sovit gott hela natten, jag har i alla fall inte hört nåt. Men han blev glad när han såg att mammi gick upp på morgonen. Vi gick ut på en gång och han hann både göra ettan och tvåan, och jaga tuppar :).

Efter frukost gick vi en promenad allihop, innan det bar det av till stan för att säga hej till mormor.
Och när vi kom hem var det stök och bök inomhus innan vi gick ut och lekte en bra stund. Doris börjar vekna och tycker till och med att det kan vara lite roligt att leka med Will-Mer ibland :)

Sen in och vila. Alla hundarna plus mammi och pappi i sängen. Det gick fint :)

Och sen var det matdags. Will-Mer är ett matvrak, han kastade i sig sin portion. Men det där med tungan alltså.... :D

Jodå, det ska nog fungera, det här! :)

Nu är han hemma

Ja, nu ligger han här, vår lille bebis. Det känns som att ha fått ett spädbarn i huset.
Men han är duktig! Och hälsningsceremonin med Doris och Igge gick över förväntan.
Igge skötte sig förstås exemplariskt och hälsade fint och viftade stillsamt med svansen.
Doris, den lilla dramadrottningen, skulle förstås överdriva sina känsloyttringar. Först gap och skrik av bara det faktum att mammi och pappi kom hem. Sen hysteri över att de hade med sig en helt okänd liten figur - vad var det för nåt???
Sen ännu mer hysteri över det faktum att det var en BEBIS. Herregud, hon kunde inte slita sig utan var tvungen att få nosa och slicka och ta hand om.
Men läget har lugnat sig, nu på bara några timmar. Will-Mer ligger på ett täcke bredvid mig, på golvet, och sover. Innan lekte han med en liten (nåja, allt är ju relativt, så för honom var den stor) leksaksråtta.

Nu har han slocknat totalt.
Han har försökt kissa inne några gånger, men den här mammin är väldigt sträng och tillåter inte ens att man TÄNKER på det...
Han har både kissat och bajsat ute, och när det var matdags så åt alla tre hundarna i varsin skål bredvid varandra. I början kunde inte Will-Mer koncentrera sig utan satt mest och kollade på de andra. Men sen åt han också.

Så jodå, allt är frid och fröjd! Andreas har gjort iordning en liten hage åt honom där hans säng är, och tidningar på golvet och lite leksaker och en vattenskål. Det är Will-Mers rum, och där får han vara när mammins hjärna tar slut och mammin måste vila sig :). Det tycker han är helt ok.

Och även Doris och Igge verkar rätt tillfreds. Doris är väl lite orolig än att valpen ska vara mindre och sötare än hon och att vi älskar valpen mer och klappar honom mer än henne.
Men hon gillar honom, det märks! :) Det här kommer att bli kanonbra. 

Bananbakelser

Det är ju fredag. Idag ska vi få en ny familjemedlem - lille Will-Mer som jag skrivit om tidigare ska ju komma hem idag! :)
Så lite extra festligt är det.

Så den här festliga fredagen har jag bakat bananbakelser. Jag vet inte om ni har hört talas om en bakelse som heter Schlabang? Det är som en drömtårta, men i den finns förutom smörkrämen även marsipan, samt banan. Och så gör man små bakelser av det, och på är det ofta grädde och bananer. 

Jag tycker att den där marsipanen är rätt överflödig, så jag gjorde min egen variant av Schlabang - fast den får bara heta Bananbakelse, rätt och slätt :)

BANANBAKELSE

Tårtbotten:
4 stora ägg
2,25 dl socker
½ dl vetemjöl
1 dl potatismjöl
1½ tsk bakpulver
1½ tsk vaniljsocker
2 msk kakao
Vispa ihop ägg och socker fluffigt. Rör ihop vetemjöl, potatismjöl, bakpulver, kakao och vaniljsocker i en skål, vänd ner i ägg- och sockersmeten (inte vispa, bara vända ner försiktigt så det blandar sig).
Häll i en långpanna med bakplåtspapper som du har smort ordentligt ända upp till kanterna. Bred ut smeten, grädda i 250 grader i ca 5-7 minuter (håll koll så ser du när det är klart!)

Ta ut ur ugnen, och vänd ner på ett annat bakplåtspapper som du har sockrat. Låt det första pappret ligga på så länge medan botten svalnar.

Under tiden kan du göra smörkräm:

200 g smör (rumsvarmt, eller så mikrar du lite försiktigt i några sekunder)
3 dl florsocker
3 tsk vaniljsocker
1 äggula

Vispa ihop allt med elvisp.
Vispa även ca 2-3 dl vispgrädde.

När botten har svalnat, brer du på smörkrämen först, och sen grädden ovanpå. Sen skalar du ett par raka bananer och lägger dem längs med ena långsidan, innan du rullar ihop som en vanlig rulltårta. Skär man sedan skivor så ser det ut såhär:

Sen spritsade jag på gräddrosor på kanterna, och så skivade jag en liten gullig KRAV-banan och la slantar i mitten. Såhär: 

Och sen - sen kom nåt som jag aldrig gjort tidigare: Jag skulle göra gelé och ösa på där i mitten!
Det fanns tusen olika recept som vanligt, men jag hade ingen bananextrakt och jag hade ingen saft. Men multivitamindryck hade jag! Så då gjorde jag såhär:

Lägg två gelatinblad i kallt vatten i ca 5 minuter. Under tiden vispar du ihop 1/4 dl citronsaft, 3/4 dl vatten, 3 msk socker samt ½ dl multivitamindryck (mest för färgen, kände jag...). Sjud upp det och vispa så allt socker löser sig.
Krama sedan ur gelatinbladen och vispa ner dem i vätskan, men ta bort kastrullen från värmen först!

Sen kan du lägga kastrullen i ett kallt vattenbad så vätskan kallnar och stelnar. När det är lite snorkonsistens (usch...men ni fattar vad jag menar) så öser du försiktigt över gelén över bananerna. Då blir det såhär: 

Vikten av vänner

När man är såhär som jag är nu (hjärntrött, glömsk, asocial) så är det ju himla lätt, i alla fall för mig (men jag vet att det är så för många andra också) att ens självförtroende i egenskap av vän sjunker till botten. Det är så många gånger som jag tänker att "Åh, nu ska jag ringa X och höra om vi inte kan ta det där fikat nån dag! Åh, jag kan bju hit henne på lite semmelfika eller nåt?..".
Och jag är själaglad bara av tanken en stund. Ända tills den andra tanken kommer..."Men, nä...då kanske hon känner sig tvungen, hon har säkert fullt upp ändå, och jag är ändå så tråkig så det är klart att hon inte vill...nä, jag struntar i det.".

Man vill liksom inte vara till last eller någons dåliga samvete. Då är det bekvämare att strunta i att höra av sig alls, jag har ju ganska roligt för mig själv också, det går ingen nöd på mig :). Och Andreas kommer ju hem varendaste dag, han är min bäste vän och vi gör saker ihop! Och Petter kommer ju också hem, i alla fall en stund, nästan varje dag, och vi sitter ofta och pratar och skrattar. Jag har det oförskämt bra! Så det är inte det!...

Men när det väl blir av att jag träffar en vän (oftast genom att de kommer hit, det är enklast och minst uttröttande för mig) så är jag glad lång tid både för och efter, inte bara just när de är här! :)

Idag kom min vän Annica. Vi drack te och åt pizzabullar (ja, det är vad som bjuds i det här huset ett tag framöver ;)) med tända ljus, och jag hjälpte (nåja, hjälpte och hjälpte, jag gjorde väl inte så jättemycket) henne med ett papper som skulle fyllas i och så pratade vi ännu mer.
Och det var så himla trivsamt! :)

Nu när hon har åkt står buketten kvar på köksbordet, tulpanbuketten som hon hade med sig. Den står där och gör mig glad varje gång jag går förbi. För den påminner mig om vänskap och om omtanke, och om hur mycket jag tycker om Annica och mina andra vänner. Det ni! Jag säger ju det - jag har det oförskämt bra!

Vatten över huvudet

Ibland tror jag verkligen att jag är Hulken. Att jag orkar och kan allting, att det liksom inte finns några begränsningar. 
När jag var liten trodde jag det helt på allvar. Jag till och med sa det - "Jag kan allt! Alla andra får väl göra det de kan, jag gör vad jag vill."

Nu är det ju inte riktigt så enkelt, har jag insett med åren ;). Jag är ingen übermensch, och det har jag bittert fått erfara inte minst sen jag blev sjuk.

Men vissa dagar känns det så ändå! Som idag när jag vaknade, pigg och yster (nåja, enligt mina mått mätt då :)). Här skulle bakas pizzabullar! Det hade jag planerat redan igår och införskaffat allt jag behövde.
Men jag föreställde mig igår att jag kanske skulle baka EN sats. Jag har flera gånger tagit mig vatten över huvudet när jag har tänkt baka, och tänkt att "Äsch, en eller två satser, vad spelar det för roll? Lika bra att baka mer när jag ändå håller på.". Och sen slutar det med att jag står där med händerna i degen och fulgråter.

Men idag var jag så pigg så jag tänkte "Jag kanske lika gärna kan göra TVÅ satser?...eller nej, varför inte TRIPPEL sats?". Ja, så enfaldig var jag.
Och så satte jag igång. Såhär var min trippla sats pizzabullar (det blev ca 90 stycken)

PIZZABULLAR

1 pkt jäst
9 dl ljummet vatten
½ dl olivolja
5 tsk socker
2 tsk salt
5 dl durumvetemjöl
7 dl manitoba cream
ca 10 dl vetemjöl

Smula jästen i bunken, häll i vattnet och lös upp jästen. Tillsätt olivolja, socker och salt, och sedan durumvetemjöl och manitoba cream medan maskinen går. Fyll på med vetemjöl, lite i taget. Degen ska bli hanterbar men den får gärna vara lite klibbig fortfarande.
Låt maskinen gå 5-10 minuter extra, och lägg sedan en handduk över bunken så degen får jäsa medan du gör pizzasåsen. Mitt recept på det hittar du HÄR.
Jag passade även på att riva ost och strimla rökt skinka.

Sen delade jag degen i tre, och kavlade ut varje del till en tunn rektangel (ungefär som  när man gör vanliga kanelbullar). På med tomatsåsen, och sen osten, och till sist skinkan. Rulla ihop från långsidan och skär i skivor, drygt 1 cm tjocka. Lägg varje bit i en bullform på en plåt, och strö över torkad oregano.
Sen är det bara att grädda, i 250 grader i ca 10 minuter!


Ja, visst låter det enkelt?
Men det blev så MÅNGA pizzabullar....och ja, det slutade med att jag stod där och kavlade och fulgrät.
Men det blev som sagt MÅNGA - och det var ju roligt när det väl var klart :). Goda är de också. Och  nu kommer det att finnas pizzabullar för Andreas att ta med som frukost/mellanmål på jobbet, och för Petter att äta till mellanmål eller kvällsmat ibland.

Då gör det inte så mycket att jag är som en urvriden trasa nu...

Mitt i prick!!

När man som jag gärna hittar på egna recept och aldrig kan följa ett recept till punkt och pricka, så blir ju resultatet inte alltid sådär någon tiopoängare. Som igår, när jag var lite väl optimistisk med enbären....det blev ju gott, men liiiite för enbärigt så att säga.

Men idag fick jag till en sån där toppenrätt! Helt perfekt blev den, så himla god! :)

Såhär gjorde jag:

KYCKLINGGRATÄNG MED SOLTORKAD TOMAT,FETAOST OCH BASILIKA

1 kg kycklingfiléer
smör
salt, peppar

ca 1½ dl strimlade, soltorkade tomater
1 pkt fetaost
1 kruka färsk basilika

2 dl grädde
2 dl creme fraiche
1 kycklingbuljongtärning
1 tsk röd currypasta
salt, grovmalen svartpeppar
Skär kycklingfiléerna i ganska stora bitar (ca 4 bitar av varje filé).
Bryn dem hastigt i smöret på hög värme, i en stekpanna. De behöver inte bli genomstekta, utan bara få lite färg. Lägg över i en ugnsform, allt eftersom. Salta och peppra.

Strimla de soltorkade tomaterna och strö över kycklingen. Smula över fetaosten.

Vispa ihop grädde och creme fraiche. Smula i kycklingbuljongtärningen, klicka i currypastan, vispa ihop så currypastan och buljongtärningen fördelar sig. Smaka av med salt och svartpeppar.
Häll över kycklingen, tomaterna och fetaosten.

Hacka basilikan grovt och strö över. 

Sen in i ugnen, 200 grader i ca 20-30 minuter (kolla så det inte bränns!).

Min tanke var egentligen att servera råris till, men jag insåg alltför sent att råriset tar för lång tid att koka. Så det blev nudlar istället, och det var ett bra beslut :)
Dessutom gjorde jag en fräsch sallad till. 

Det här MÅSTE alla prova - något så vansinnigt gott blev det! 

Lite väl vild smak kanske...

Igår lagade jag viltfärsbiffar till middag. Med rostade rotsaker därtill, plus rårörda lingon och lite råa grönsaker (sockerärtor samt röd paprika).
Jag gillar ju att laga mat på fri hand, och så gjorde jag nu med. Viltfärsbiffarna gjorde jag ungefär såhär:

VILTFÄRSBIFFAR

600 g älgfärs
500 g fläskfärs
1 ägg
50 g Kvibille gräddädel
lite torkad timjan
1 tsk vitpeppar
salt
ca 15 krossade enbär

Ja, alltså det här med enbären. Jag brukar tycka att det inte ger så mycket smak, men nu tog jag i med hårdhandskarna. Dels väldigt många enbär, och dels mosade jag dem med våld i en mortel så de nästan pulveriserades. Nu jäklar, tänkte jag. NU ska vi känna på enbär!

Och ja, det fick vi ju göra, med besked. Det blev lite väl mycket enbärssmak faktiskt!
Men ok, det var inte äckligt eller så...men nästa gång ska jag nog hålla igen lite ändå ;)

Jag stekte i alla fall biffarna (alla ingredienserna rörs bara ihop till en smet) så de bara fick färg på ytan och la dem i en stor gjutjärnsgryta. Jag kokade en sås till (smör, mjöl, vatten, grädde, svartvinbärsgelé, hemmagjord köttfond, tomatpuré, soja, salt och vitpeppar), och hällde över. Sen fick biffarna puttra och bli genomstekta.
Under tiden fick rotfrukterna stå i ugnen och rostas.

Gott blev det! Ja, om än lite väl enbärigt då.

Man kan inte hjälpa

om man är lite glosögd. Det är faktiskt praktiskt också när båda ögonen tittar åt varsitt håll. Då kan man kolla framåt samtidigt som man sitter och tittar på sin nya matte som sitter vid sidan om en.

Den glosögda, det är lille Will-Mer: 

Och matten, det är jag! :)
Ja, han bor inte här än. Men på fredag ska vi hämta hem honom, för då har han hunnit vara hos veterinären och blivit genomkollad.

Det var liksom inte alls meningen att vi skulle ha valp nu. Vi var inte ens överens om vilken ras vi ska ha SEN, när det nån gång  blir aktuellt! Vi kunde inte enas.
Inte förrän vi tittade på Djurskyddarna på tv och såg några Japanese Chin som omhändertogs. Jag har "alltid" vetat om att rasen finns, men jag har inga som helst erfarenheter av den. De flesta raser har jag faktiskt stött på nån gång - antingen har jag ägt en själv, eller så har jag tränat en, eller så har jag haft en på nån kurs som jag höll i förr om åren på brukshundklubben, eller så har nån hundtokig kompis haft en.
Men just Japanese Chin har gått mig förbi.

Men nu tyckte vi båda att de såg så gulliga ut. Och som alltid när jag hittar nåt intressant så googlade jag och fick veta att japaneserna är en familjekär ras med kattlikt beteende. Den har ingen jaktinstinkt och den skäller sällan.
PERFEKT för oss, med andra ord. Så en japanes skulle det bli framöver, det var vi ganska säkra på. Alltså om sådär ett par år eller nåt.
Men....tja. Man vill ju träffa en japanes, nu när man hittat en ras som båda gillar. Och så fick vi veta att det finns en bara ett par mil härifrån. En fem månader gammal, till salu förvisso, men vi skulle ju bara "känna lite" på rasen och ägaren var snäll nog att låta oss komma förbi och titta.

Ja, och det fattar man ju hur SÅNT går.
På fredag flyttar han hit.

Ikväll var vi och hälsade på honom igen. Här sitter han i husses knä:

Alltså hur söt kan man bli???

Små söta potatistoppar

Igår kväll tog jag fram en bit nötbog ur frysen. Min plan var att göra en burgundisk köttgryta.  Den har jag recept på HÄR. Ja, jag gjorde ju inte exakt som i det receptet. T ex var det då bog jag använde den här gången, plus rimmat stekfläsk. Och så hade jag även i tre vitlöksklyftor (grovt hackade), och så syltlök.
Annars var det rätt likt.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ha till. Ris? Potatis? På en bild jag googlade fram hade de lagat potatismos och bjudit till, det är ju rätt vanligt. Och av det kom jag på att jag ju kunde göra små fina potatistoppar.
Jag gjorde potatismos, men istället för mjölk hade jag grädde. Och så blandade jag i ett ägg, nån deciliter finhackad purjolök, ett par deciliter riven ost. Ja, och så salt, vitpeppar och lite socker.
Sen spritsade jag ut moset i fina klickar på en plåt med bakplåtspapper, och så gratinerade jag dem i ugnen, 250 grader i kanske 10-15 minuter.
Nu blev de inte exakt så snygga som de var i min fantasi innan :). De blev lite platta, kanske skulle jag minskat på smöret i moset och istället ökat med ett ägg till. Det får jag prova nästa gång.
Men lite söta och gulliga blev de ändå! Och rätt snyggt att servera till kött eller gryta eller ja, vad man nu har. Kul alternativ till den vanliga potatisen man brukar göra!
Kokt, grön sparris satt som en smäck till. Och så lite rött vin också, att dricka till.

Världens bästa pizzadeg

Ja, jag tror faktiskt att jag har hittat rätt. Det här MÅSTE vara världens bästa pizzadeg.
Den är rolig och enkel att arbeta med. Den är enkel att göra. Och så blir den sådär himla gott frasig på kanterna, precis som pizzakanter ska vara.
Hemligheten är durumvetemjöl.

Jag har skrivit om just det här receptet förr, men det skadar inte att upprepa sig om vissa saker :)


VÄRLDENS BÄSTA PIZZADEG

2 ½ dl vatten
3 msk olivolja
ett halvt paket jäst
2 dl durumvetemjöl
3 dl vetemjöl
1 tsk socker
1 tsk salt


Smula jästen i en bunke. Häll på det fingervarma vattnet, rör i olivoljan samt socker och salt. Sen i med durumvetemjölet, och sen fyller jag på med vanligt vetemjöl medan jag arbetar ihop degen. När den är lagom (hellre pyttelite för lös än pyttelite för hård) låter jag den jäsa i en halvtimme - eller en timme, eller två timmar. Inte så himla noga. Bra när man kan göra iordning pizzadegen i förväg :).

Pizzasås hade vi i frysen från förra gången vi bakade pizza. Smidigt :) Men annars är mitt bästa tips: Gör din egen pizzasås! Så himla gott, gör underverk för din hemmagjorda pizza, men är inte speciellt krånglig att göra. Gör den nån dag när du inte har nåt annat för dig och frys in den sen?
Skala och hacka en liten gul lök, samt 1-2 vitlöksklyftor. Fräs i olja en stund så det blir mjukt. I med ett par matskedar tomatpuré, rör runt och låt fräsa i nån halvminut, och sen i med ett paket passerade tomater. 
Krydda med en halv tesked röd currypasta eller sambal oelek, lite buljongpulver, grovmalen svartpeppar, ett par teskedar socker (viktigt!) samt ganska mycket oregano. Smaka av med salt. Låt puttra en stund.

På pizzan har man ju sen vad man känner för. Den här gången kände jag för tomatsås, lite riven, gräddig ost, strimlad rökt skinka, lite tonfisk, tomat, köttfärsröra, mozzarella samt oregano.

Och salladen, hörni! Det klassiska är ju att göra på vitkål. Men den här gången var jag sugen på lite mer lättuggad sallad, så jag strimlade isbergssallad fint och blandade i inlagd röd paprika. Lite rapsolja, äppelcidervinäger, honung, salt och svartpeppar. Rör om noga, klart!

Att fritera fläskkött...

...är då sannerligen inte så lätt. Eller jo, det är det - men det fanns nästan inga recept att hitta och inspireras av? Folk friterar tydligen gladeligen kyckling och fisk och allt annat. Men inte fläskkött?

Men jag visste ju att jag ätit det på thairestaurang, så jag antog att det måste ju gå :)

Så häromdagen skred jag till verket. Ur frysen plockades en bit skinkstek. Jag tänkte att det kanske skulle bli lite segt, så för säkerhets skull (och för smakens skull också!)  hittade jag på en marinad.
Jag skar köttet i rätt tunna bitar/strimlor, inte mer än 5 mm i alla fall.
Sen gjorde jag marinaden på en höft - ca 1 dl rapsolja, ½ dl japansk soja, en skvätt balsamvinäger, lite salt, lite peppar, en matsked flytande honung, och så ett par matskedar riven ingefära. Blandade ihop, och hällde sen över köttet (som låg i strimlor i en bunke). Rörde om, och lät sen ligga i kylskåpet i några timmar.

Frityrsmeten gjorde jag såhär (det här räckte till ca 800 g kött):

FRITYRSMET

4 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
1 tsk salt
3 dl Ramlösa, naturell
2 äggvitor

Börja med att vispa äggvitorna till hårt skum.
Blanda mjöl, bakpulver och salt. Häll i Ramlösa och vispa, och vänd sedan ner äggviteskummet.

Sen har ju jag ingen fritös, så jag friterar i en gjutjärnsgryta. Hettar upp rapsolja, ca 5 cm upp från botten.
Sen är det bara att doppa köttbitarna i frityrsmeten, en och en, och lägga ner i grytan. Ta inte i så många så att allt ligger mot varandra, de behöver lite "space" :). Man får fritera i omgångar, och under tiden man friterar resten så la jag de färdigfriterade i en form och ställde i ugnen som stod på typ 100 grader.

Det hela serverades med jasminris, sallad, sweetchilisås och en skvätt soja. SUPERgott!! Testa! :)
Och självklart går det att använda frityrsmeten även till kyckling, fisk, grönsaker och annat som man kommer på. Banan, kanske? :)

Bilder i mobilen

Häromdan hittade jag bilder i min mobil som jag glömt att de ens fanns där.
De är från Sicilien i höstas, där vi var hela familjen. Det var en fantastiskt fin vecka, nåt jag kommer att minnas så länge jag lever. Att få vara med min familj, i värmen, efter ett ganska jobbigt år....ja, det var faktiskt välbehövligt.

Jag tog massor av bilder med kameran, dem har jag nog inte ens lagt upp här. Det får jag göra en annan dag.
Men det fanns tillfällen då jag bara hade mobilen till hands, och här är bilder som jag tog då!

Mäktig kuliss bakom huset där vi fick bo - det är huset till höger. Bergen tornade upp sig och molnen kretsade kring bergstopparna. Vackert!

Lite lunch första dagen. Ett glas fanta/rosé....såklart. Och så lite ostar, salami, bröd, pesto...ja, vad mer behöver man? :)

Solnedgången, sedd från den stora terrassen på övervåningen, var mäktig varje kväll...

Så vackert!!

Ja, där drunknade solen i havet... Som tur var så kom hon upp varje morgon igen :).

Lite grillad salsiccia, potatis, en god tomatsås och en sallad. Gudomligt gott!!

Simply! Affären vi provianterade på för det mesta. We like!

En utflykt till medeltidsbyn Erice uppe i bergen. Ett äventyr för hela familjen, men kanske mest för undertecknad som dels har lite märklig verklighetsuppfattning och taskig avståndsbedömning, och som dessutom sen innan lider av höjdskräck och skräck för allt annat också för den delen. Den här bilden tog jag medan jag blundade, när vi åkte upp på den smala serpentinvägen :)

Godaste glassen åt vi i Erice - mandelglassen var inte att leka med! Här dessutom med pistageglass, inte dum den heller. Medan vi åt beskådade vi ett äkta italienskt gräl mellan två personer. Det var exakt så högljutt och teatraliskt som man kan tänka sig :)

En liten kissemiss som tittade på när vi åt glass. 

En sneak peak på en liten innergård i San Vito. 

Ja, jag ska sannerligen lägga upp fler bilder nån dag! 

Doft från mors bak igen

När min lille påg kom från skolan så doftade hela huset av nybakt. I köket låg en hel driva med nybakta frallor.

Att jag skulle baka kom jag på bara en timme innan han kom hem, så det här var snabba frallor att baka :) Jag har gjort en variant av dem, HÄR.
Idag ändrade jag lite i receptet. Dels hade jag inte bara vetemjöl i, utan bytte ut ca 2 dl mot rågmjöl.
Och dels använde jag inte vanligt vetemjöl, utan manitoba cream. Dessutom penslade jag frallorna, och strödde sesamfrön på. Gott blev det! Och snyggt! :)

Och det blev en mysig mellanmålsstund med lite prat och tända ljus. 

Middagen blev en vegetarisk en - grönsaks- och nudelwok.
Jag strimlade vitkål, gul lök, rödlök, röd paprika, grön paprika samt vitlök. Jag hade även i sockerärtor, och så brassade jag på i en stor gryta, med rapsolja. Under tiden kokade jag äggnudlar, och sen blandade jag i dem och smaksatte med äppelcidervinäger, soja, honung, några droppar sesamolja, sweetchilisås, salt och peppar.
Till det hela serverades vitlökssås samt sweetchilisås.

Stekt fläsk med löksås

Vilken klassiker, va? :)

Fläsk med löksås är en riktig vinterrätt.
Men den här gången gjorde jag även fläsket från grunden. Hittills har jag rimmat skinka och fläsklägg, och nu blev det alltså stekfläsk! Jag börjar få in snitsen :)
Och jag säger det igen - HAR du minsta möjlighet, köp riktigt kött! Alltså inte fulkött från Danmark eller så. Utan fint kött, gärna närproducerat. Typ en halv gris, och så rimmar du och gör allt själv. Det blir SÅ mycket godare!!

Dock kunde fläsket ha varit liiiite saltare, känner jag. Så nästa gång ska jag utöka tiden i lagen med ett dygn.

SALTLAG TILL RIMNING AV STEKFLÄSK

4 liter vatten
225 g salt (jag tog grovt, utan jod)
125 g socker

Koka upp vattnet med salt och socker. Se till så allt löst sig, låt sedan svalna av så det blir helt kallt.

Lägg ner köttet. Om det behövs, lägg en vikt över så hela fläskbiten ligger under vatten.
Låt stå kallt/svalt i tre dygn. Jag lät den stå i två dygn, men ett dygn till kan som sagt inte skada.


Jamen svårare är det inte! Och inte hade jag nån salpeter i heller, så fläsket blev lite gråare än man är van vid. Men jag tycker att det är snyggt, när man tänker på att det är ren och fin och bra mat :)


Löksåsen gjorde jag såhär:

LÖKSÅS

2 gula lökar, hackade
30 g smör
3 msk vetemjöl
mjölk, grädde
coloritsoya
buljongpulver
ev. salt, peppar

Smält smöret i en gryta, ha i lökhacket. Låt fräsa en liten stund så löken blir glansig.
Pudra över mjölet, rör om.
Fyll på med lite mjölk åt gången, rör om hela tiden. Ta en liten skvätt grädde i det sista.
Ta i lite buljongpulver och coloritsoya, och smaka sedan av med salt och peppar.

Och har ni testat smörslungade morötter? Det är så HIMLA gott till!
Man skalar bara önskat antal morötter, skär dem i slantar eller stavar, kokar i saltat vatten tills de är mjuka (5-10 minuter). Häller av vattnet, tillsätter en klick smör samt hackad persilja, rör runt. Och så på med lite flingsalt. 

En liten kvist med romanticatomater ger lite mer friskhet i den annars lite mastiga rätten! :)

Alltså den här årstiden...

Visst är det ruskigt ute. Det blåser och det är glashalt så jag kan inte ens promenera på dagarna. Och det är kallt!

Men det är också mysigt - inomhus! Brasor i kakelugnarna, sköna raggsockar, tända ljus, en kopp te, sköna plädar i soffan, och så tittar vi på det eviga "That 70´s show", favoriten :).
Jomen det är rätt mysigt, faktiskt.

Såhär ser det ut från min synvinkel på kvällarna. Och så sitter jag med ryggen mot brasan så det värmer sådär gött. 

Förresten, på tal om te - ikväll provade jag teet som jag (ok, VI) fick i julklapp bland en massa andra fina delikatesser, av Johanna och Albert. Tant Augustas!

Kolla, till och med en bild på mig på :)

Himla gott te, rekommenderas! Jag är inne på andra koppen. Och jag, kära vänner, dricker INTE småkoppar. 

Mus i mitt hus

Jag är en stor djurvän, i själ och hjärta. Mitt hjärta blöder för alla stackars djur som lider, och jag vill ta dem alla under mina vingar.
Men det betyder inte att jag tycker att alla djur är jättemysiga, förstås. Som t ex mössen som håller till i vårt sopskåp under diskbänken - dem tycker jag inte så jättemycket om.

Maj-Lis, vår svarta lilla katt, brukar sitta på span utanför sopskåpet. Man ser på henne när det är en mus där inne, och då viskar man "Är du med, Maj-Lis? Ta musen då!" och så slänger man upp skåpsdörren, varpå hon blixtsnabbt störtar in och förhoppningsvis fångar musen.
Problemet med Maj-Lis är bara att hon inte dödar musen i första taget. Oftast leker hon med den så länge så den hinner rymma och så vet man att det sitter en mus bakom bokhyllan eller så. Inte så fräscht.

Idag har Maj-Lis suttit hela dagen på span i ett  hörn i köket. Hon har lyssnat mot väggen, koncentrerat sig hårt. Förmodligen hör hon hur mössen springer där inne.
Eller så har det varit en mus bakom kökselementet, för där står hon stundtals och kikar in.

Ikväll skulle jag lagat köttfärssoppa, men vi blev akut sugna på kebab så vi ringde och beställde, och så skulle Andreas åka iväg och hämta. Jag skulle vara hemma och steka upp den stackars köttfärsen som jag tinat upp för att göra soppa av (om jag steker den kan jag ju ha den imorgon istället, göra soppa då!). Det kan ju låta som att jag drog vinstlotten där - för vad väljer man?
1. Att åka iväg i en kall bil i ruskvädret och mörkret för att hämta pizza
eller
2. Att stå hemma i ett varmt kök och steka på lite köttfärs och höra vinden vina utanför.

Jag valde hemskt gärna tvåan, och eftersom jag dessutom inte ens får köra bil så blev uppdelningen rätt given :)
Men hade jag vetat hur det skulle sluta hade jag nog åkt med istället.

För bäst som jag stod där och stekte min köttfärs och smånynnade, så ser jag Maj-Lis skutta omkring i ögonvrån. Så ser jag en mus - en STOR rackare! - komma rusande över köksgolvet. Efter musen springer en liten pudel, glad som en speleman över att ha hittat världens roligaste leksak.
- NEEEEEEEEJ! DOOOOOORIS!!! vrålade jag.
Och då såg ju både Igge och Casper (grannens storpudel som vi är barnvakt åt när husse och matte jobbar eller är borta på annat) att det hände nåt roligt i köket, så de kom springande - "Hallå, vad har HON för nåt kul?? Är det godis???".
Panik utbryter. På något övermänskligt vis fick jag in samtliga hundar i sovrummet och fick för grindarna så de inte skulle smita ut. Köttfärsen stod och vrålstektes på spisen, och Maj-Lis sprang omkring och letade förtvivlat efter musen som jag såg satt bakom dörren, mellan dörren och diskbänken.
Jag ville verkligen inte att Maj-Lis skulle hitta musen, då skulle hon ha lekt med den ända tills Andreas kom hem och kunde hjälpa till. Men hur skulle jag få ut musen??
Då upptäcker jag att Blixten, Petters katt, ligger och sover i soffan. Blixten är snäll som ett lamm, men han är en grymt bra jägare. Han leker inte med sitt byte - han gör processen kort och dödar sitt offer ögonblickligen.
Så jag ryckte upp Blixten ur soffan. Han såg ytterst missnöjd ut med att bli väckt sådär burdust, och när jag ville tränga in honom mellan dörren och diskbänken så sprattlade han emot och var hemskt motsträvig.
Ända tills han upptäcker att där finns en stor, fet mus! Då slår han till. Musen skriker, och jag skriker och håller för öronen.
Sen blir allt tyst, och Blixten kommer fram med en stendöd mus i munnen. Jag rusar till köksdörren och öppnar den, han brukar vilja gå ut med sina offer för att äta upp dem.
Men Blixten rusar iväg till hallen istället, med Maj-Lis i släptåg. Blixten morrar, Maj-Lis är sur och vill ha musen som hon ju spanat på hela dan.

Till slut får jag ut Blixten (inklusive mus). Ordningen återställd.
PUST!!

Men alltså, såna här äventyr är för spännande för mig! Nu är jag helt matt. 
`

Min hjälte - Blixtoblaxt.

Ett enkelt middagstips

Ibland är det de där vardagsrätterna som är godast och smidigast.
Som idag (i o f s söndag, men maten var vardaglig) när jag lagade ugnsstekt kassler med kokt potatis, champinjonsås och kokt broccoli.
Champinjonsåsen gjorde jag på burkchampinjoner. Hatar man burkchampinjoner tar man färska, helt enkelt :)



CHAMPINJONSÅS

30-40 g smör
2 burkar champinjoner (eller valfri mängd färska)
ca ½ dl vetemjöl
vatten + en skvätt grädde
1 grönsaksbuljongtärning
salt, peppar
coloritsoya (för färgen)

Smält smöret i en gryta. Häll i champinjonerna (som du silat bort vätskan från). Låt fräsa ett tag, rör runt lite.
Pudra över mjölet, rör om. Häll på vatten under omrörning. Såsen ska inte vara vattnig och rinnig, utan lite tjockare och krämigare.
Häll på grädden, ha i buljongtärningen, och låt puttra några minuter på svag värme. Smaka av med salt och peppar, och färga lagom med coloritsoyan. 

Plötsligt händer det!

Jag är hemskt glad i att köpa begagnat när jag behöver möbler och annat. Det är inte många prylar i det här huset som är köpta nya i affär - det mesta är från loppisar, auktioner, secondhandbutiker, Blocket...
För mig handlar det dels om att det är ekonomiskt riktigt. Jag tycker att det känns sjukt att kasta ut tiotusentals kronor på en soffgrupp t ex - andra får gärna göra som de vill, men för mig är det inte aktuellt, och vore inte ens om jag vore miljonär.
Jag tycker dessutom att gamla saker är mer personliga (fast allt jag har är ju inte "gammalt" - t ex sofforna, tjackade på Blocket, är helt vanliga IKEA Ektorp :)).
Men framför allt är det miljövänligt! Det är inte klokt så mycket fint som folk bara slänger!

Jag är dock hemskt glad att inte alla är som jag. För då skulle det ju inte finnas något att köpa till slut, om ingen köpte nytt ibland :).

Men idag hände det nåt som faktiskt aldrig har hänt sen jag och Andreas träffades. Det hände heller inte på många år innan det. Kan det ha varit typ -98 eller -99 som jag och exmaken köpte soffor, helt nya?.... Nåt sånt.
I alla fall - idag köpte vi en sprajlans ny möbel, jag och Andreas :)

Vi har en  hall vid köket. Där finns en hörna där vi länge har velat ha en byrå eller ett skåp. I hallen finns bara en taklampa som lyser helt omysigt jämt, så jag skulle vilja ha en fin byrå ( = förvaring) med en fin lampa på ( = mysigare belysning).

Idag var vi i stan och gled i affärer och glodde på byråar. Jag förfasades inne på MIO över priserna på möbler - hallå, SJU JÄKLA TUSEN för en fåtölj? Say WHAT??? Är folk galna??
Men ingen schysst byrå, ens till ockerpris.
Men på Jysk, av alla ställen, hittade vi en byrå som verkade både stabil och i rätt storlek och snygg. Och till ett inte HELT ohemult pris.

Så ikväll har det varit möbelverkstad i köket. Det är inte klokt hur många delar det finns i en endaste liten byrå. 

Nu står den där så fin i hallen. Men vi har inte hittat nån lampa än, och vi måste hänga om tavlorna som hängde där i hörnet. Det funkar inte att ha dem som förut nu när byrån står där.
Men sen ska jag fota!

Men det känns inte som att det kommer att bli en vana, det här - nä, om ett par veckor drar jag på auktion igen. Jag ska börja inreda mitt egna rum. Och där ska det vara fina gamla möbler. 

Semmelfika, vår och fula croissanter

Jag sitter och väntar på att våra fikagäster ska komma - grannarna. De är bjudna på semmelfika, det vet jag att de har uppskattat förut. Bordet står dukat och klart, vilken minut som helst kommer de :)

Jag slängde ut hyacinterna idag, de var verkligen ledsna och fula. Istället planterade jag ett par fina små vivor i den fina krukan med fot! Nu känns det lite vårigt på köksbordet igen!

I morse hade jag en ambition att testa att baka croissanter på en rulle smördeg som låg kvar i frysen sen helgerna. Jag såg framför mig stora, fluffiga, goda croissanter.
Det enda av det som blev verklighet var att de var goda. För så värst vackra blev de inte... :

Men man ska inte gå för mycket på utseende, ju :). Goda var de i alla fall, med en bit ost och lite egengjord blåbärsmarmelad!